Arkiv

Landskrona tvångsarbetsanstalts arkiv

Grunddata

Referenskod

SE/LLA/10266

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/d48qM2UOOqz8N7p6UQVPI6

Omfång

35 Hyllmeter

Datering

1889

–

1947

(Tidsomfång)

Villkor

Nej

Sökmedel

Arkivförteckning (godkänd): Arkivförteckning 1988/54

Arkivförteckning (godkänd), Maria Wallin

Arkivförteckning (godkänd), Matts Wiberg

Arkivinstitution

Riksarkivet i Lund (depå: Arkivcentrum Syd)

Arkivbildare/upphov

Gulich, Carl Jonas Emil (fängelsedirektör)

Kategori: Person (släkt). Socialt arbete (Kriminalvård)

Statens vårdanstalt för kvinnliga alkoholister (1920 – 1940)

Kategori: Statlig myndighet. Kriminalvårdsorgan, övriga regionala (Alkoholistanstalt)

Stiftelsen hildero (1920? – 1950?)

Kategori: Övriga. Stiftelser (Sociala och humanitära)

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona (1889 – 1944)

Kategori: Statlig myndighet. Kriminalvårdsanstalter (Tvångsarbetsanstalter)

Innehåll

Inledning (äldre form)

HISTORIK

1885-06-12 tillkom en ny lag angående lösdrivares behandling (SFS 1885:27), som ersatte tidigare lagstiftning om laga försvar och försvarslösa personer. Enligt denna nya lösdriverilag skulle person, som "sysslolös stryker omkring från ort till annan" eller "undviker att efter förmåga söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet", efter varning dömas till tvångsarbete från en månad till tre år. Straffet skulle utdömas av länsstyrelse eller poliskammare och avtjänas vid allmän tvångsarbetsanstalt. Genom ett tillägg till fattigvårdsförordningen erhöll länsstyrelserna samtidigt möjlighet att utdöma tvångsarbete även enligt denna förordning. Se kungl förordningen 1885-0612 om ändring i förordningen angående fattigvården (SFS 1885:28).

I samband med lösdriverilagens ikraftträdande inrättades provisoriska tvångsarbetsanstalter vid vissa länsfängelse. Senare avlöstes dessa av särskilda anstalter, som enbart var avsedda för tvångsarbetare och som kom att ersätta de gamla kronoarbetsstationerna. Sålunda omvandlades Landskrona fängelse 1889 till tvångsarbetsanstalt, först för män, men från 1902 för kvinnor. De vid anstalten intagna kvinnorna var nästan uteslutande prostituerade, som dömts enligt lösdriverlagen. När tvångsarbetsanstalten i Norrköping indrogs 1918, blev Landskronaanstalten den enda anstalten i riket för kvinnliga lösdrivare.

1920 infördes vissa förändringar i tvångsarbetsanstalternas organisation. Dittills hade de lytt under fångvårdsstyrelsen, som sorterade under justitiedepartementet, men nu skildes de från fångvården och ställdes under egna, av Kungl Maj:t utsedda styrelser, som sorterade under socialdepartementet. En särskilt stadga för tvångsarbetsanstalterna utfärdades 1920-12-23 (SFS 1920:945). Samtidigt inrättades i förening med Landskronaanstalten Statens- vårdanstalt för kvinnliga alkoholister, vars verksamhet likaledes reglerades i nämnda stadga. Alkoholistanstalten i Landskrona hade samma styrelse och administration som tvångsarbetanstalten, och dess handlingar har därför icke kunnat hållas skilda från tvångsarbetsanstaltens arkiv. I vissa fall anges emellertid i arkivförteckningen om handlingarna enbart avser alkoholistanstalten.

I samband med omorganiseringen 1920 skedde vissa förändringar i Landskronaanstaltens arkivbildning. Fångrullorna avskaffades, och i stället lades en särskilt s k registerakt upp för varje intern (serie F 1 A). Akterna innehåller huvudsakligen de dömande myndigheternas utslag med förhörsprotokoll och övrigar bilagor. Efter 1920 arkivlades således utslagen normalt icke efter verkställighetsdatum i en särskild serie, och den gamla serien Verkställda utslag (E4) upphörde.

I akterna kan även ingå de biografier över internerna, som nu började upprättas. Obs dock att biografier även ingår i serie D3D. Vidare arkivlades fr o m 1921 huvuddelen av de inkomna och utgående skrivelserna i en gemensam korrespondensserie (E6A).

Under 1930-talet kom antalet interner vid Landskronaanstalten att minska, 1940 överfördes samtliga interner - car 30 personer - till andra anstalter, tvångsarbeterskorna till fångvårdsanstalten i Växjö och alkoholissterna till akoholistantalten Haknäs. Därmed hade tvångsarbetsanstalten i Landskrona i praktiken upphört. Större delen av lokalerna övertogs av militära myndigheter. Emellertid fanns styrelsen kvar till 1944, huvudsakligen för att leda anstaltens tvättinrättning, som fortfor med sin verksamhet, men nu med anställd personal. När styrelsen slutligen indrogs 1944, övertogs tvätteriet av försvarets fabriksstyrelse. Under några år efter 1944 fanns det dock inom fästningsområdet kvar viss fast egendom, som ännu icke upplåtits åt andra myndigheter. Denna egendom förvaltades av styrelsens f d ordförande och anstaltens f d redogörare. Deras verksamhet avspeglas i korrespondens från 1945-1947 (se vol E6A:48) och i räkenskaper från 1946-1947 (se vol G2A:37).

Från 1918 disponerade anstalten kostnadsfritt egendomen Hildero i Asmundtorps socken, som ägdes av en stiftelse. Hit överfördes dörst sådana interner, som snart skulle frigivas. Senare användes Hildero som en särskild avdelningn för förstagångsdömda. Engendomens annex Farmen fungerade en tid som alkoholistavdelning. 1930 skänkte stiftelsen egendomen till staten. Redan 1931 upphörde emellertid anstalten att inhysa interner på HIldero. Stiftelsen HIlderos handlingar ingår i tvångsarbetsanstaltens arkiv (se huvudsakligen vol F5:2).

Arkivet har för perioden 1889-1919 gallrats enligt Kungl. brev 1951-02-16 och riksarkivets gallringsbeslut nr 718 (1980-02-25).

REFERENSER
Av litteraturen rörande lösdriveri, tvångsarbetsanstalter och deras interner kan nämnas:

G Adell - G Jonsson, Psykiatrisk undersökning av vissa tvångsarbetare och alkoholister, SOU 1939:25 (ingår i stencilform i vol F5:2).

Inghe, De partiellt arbetsföra som medicinskt-socialt problem, SOU 1946:24.

v Koch m fl, Lösdrivaren och samhället, Stockholm 1927.

T Lundqvist, Den disciplinerade dubbelmoralen, Göteborg 1982.

Sociala meddelanden, 1925:2 och 3, Undersökning rörande kvinnliga tvångsarbetare i Sverige åren 1916 - 1924.

Statens tvångsarbetsanstalt och statens vårdanstalt för alkoholister i Landskrona, Styrelseberättelse för år 1930 jämte kortfattad redogörelse för 10-årsperioden 1921-1930, Landskrona 1931 (ingår i vol B2E:3).

S Wieselgren, Sveriges fängelser och fångvård, Stockholm 1895.

1982 specialstuderades Citadellet i Landskrona av studerande vid etnoligiska institutionen i Lund. Studierna resulterade dels i en serie intervjuer av personer med anknytning till tvångsarbetsanstalten, dels i ett antal seminarieuppsatser, av vilka följande särskilt behandlar tvångsarbetsanstalten:

B Ericson - M Roslund, "Wi hade en nyckelknippa så stor, så stor"

A-M Olsson m fl, Hildero - en väg ut?

L Zdybal, Behandling i stället för vård.

C Åberg m fl, Tvångsarbeterskan och hennes villkor.

Ett exemplar av uppsatserna förvaras på etnologiska institutionen. Här finns även utskrifter av intervjuerna (totalt ca 400 sidor), som är arkiverade under följande beteckningar: M19950-M19964, M19965-19967 och M19968-19973. Vissa av uppsatsserna publicerades (utan referenser) i Landskronaboken 1983.

Tillgänglighet

Sekretess

Nej

Kontroll

Om postens upprättande	Förteckning 54/1988. Förteckningen påbörjad av arkivarie Käthe Bååth och avslutad i maj 1988 av arkivarie Bengt Danielson.
Senast ändrad	2020-09-22 09:19:00

Success! You have made an order!

An error ocurred!

Sökhjälp: arkiv