Avräkningskontoren bevakade kronans fordringar och skulder. De kontrollerade statens utgifter och fungerade också som utredande organ. Verksamheten inleddes på 1630-talet och upphörde 1800.
Avräkningskontorens ursprung kan härledas ur den arbetsfördelning som framträder inom kammaren på 1620-talet. Det kameral arbetet koncentrerades hos ett fåtal ledande facktjänstemän - kamrerarna -.vilkas ansvarsområden utgör ett förstadium till kollegiets senare kontorsindelning. 1624/1625 förekommer en lands- eller rikskamrer (from 1637 benämnd generalkamrerare) och en krigskamrerare.
Generalkamreraren hade till en början omfattande arbetsuppgifter, som senare kom att tillhöra provinskontoren, Generalstatskontoret, Tull- och licentkontoret och Generalbokhålleriet. Därefter utkristalliserades fram till 1680 Generalavräkningskontoret. Från krigskamreraren går linjen till Krigskontoret (Militiekontoret, sedan 1680 Militieavräkningskontoret) som 1714 erhöll benämningen Andra avräkningskontoret. Kontoret bör inte förväxlas med Krigskollegiets militiekontor som 1680-1715 tillhörde Kammarkollegiet som ett särskilt kontor (Militiekontoret).
Ärendenas uppdelning mellan första och andra avräkningskontoret var systematisk, med vissa geografiska inslag. De båda avräkningskontoren var gemensamma kontor för Kammarkollegiet, Statskontoret och Likvidationskommissionen. Kontoren fungerade dessutom som utredningsorgan åt åtskilliga andra civila- och militära myndigheter.
Första avräkningskontoret skulle infordra och granska räkenskaperna från räntekammaren, de civila verken med Upphandlingsdeputationen och Kontributionsränterierna, hovrätterna, posthuvudböcker, räkningar för charta sigillata och subsidier, aktorats- och fiskalräkningar, räkenskaper för Tobakskompaniet, Kopparkompaniet och andra handelskompanier, styckehandeln och pärlfiskerier. Andra avräkningskontoret hade hand om ärenden som rörde Sveriges tyska provinser.
Kontoret förde avräkningsböcker över avlöningar för de verk och stater vars räkenskaper ingick till kontoret. Det skötte också förpantningsverket, avräkningar med diplomater och upprättade likvidationer över löner, försträckningar och förpantningar.
(SLS: Likvidation; ekonomisk utredning, även skriftlig handling som till exempel ett kvitto. Oftast innebär begreppet likvidationsakt en handling genom vilken enskilda personers eller korporationers fordringar på kronan regleras),
De till kontoret remitterade handlingarna finns endast i liten mängd kvar i arkivet. Likvidationsakter och förpantningsakter har sammanförts med motsvarande akter från andra kontor till två särskilda ämnesserier 'Kammarkollegiets ämnessamlingar' - Likvidationsakter respektive Förpantningar. Även andra ämnesserier i Kammararkivet innehåller handlingar med proveniens från Första avräkningskontoret.
Ordning & struktur
Avräkningskontorens arkiv börjar i allmänhet först på 1680-talet. Vissa serier av liggare (memorialböcker, kopieböcker, avräkningsböcker) som kontoren var skyldiga att föra börjar tidigare. Akter till de ärenden som remitterats till avräkningskontoren för utredning arkiverades först från slutet av 1600-talet vid kontoren. Dessförinnan lämnades de till kansliet.
Genom 1802 års brand på Riddarholmen, bl.a i Kungshuset, kom avräkningskontorens handlingar i stor oordning. Stora delar av avräkningskontorens arkiv splittrades på 1800-talet genom leveranser till olika myndigheter. Andra delar införlivades med de ämnessamlingar som på 1840-talet och runt 1900 skapades i Kammarkollegiet. Vid ordningsarbete på 1940-talet har en del av handlingarna återförts till ursprungliga placeringar.
Arkivet är upplagt med löpande numrering på alla volymer genom de olika serierna, ett undantag är serie D2A Diplomattraktamenten, som har en egen volymnumreringen nr 1-19.
Innehåll: A. Konceptmemorial och uträkningar, huvudserie 1677-1800 (16 volymer), särskilda ämnen 1600-talet-1800-talet bl. a. extrakter för rikets skuld 1623-1720 och memorial om förpantningar och donationer (21 volymer)
C. Memorialböcker 1645-1800 (68 volymer), dokumentböcker/ verifikationer till memorialböcker 1678-1796 (102 volymer), memorialböcker över räntekammaruppbörden 1735-1800 (65 volymer), avräkningsböcker för avlöningar 1636-1803 (73 volymer)
D. Årshandlingar 1674-1800 (6 volymer), ämnesserier: handlingar angående diplomattraktamenten 1627-1816 (20 volymer), likvidationsarbeten 1661/1691-1746 (15 volymer), stater och personal 1644-1771 (2 volymer), pärlfisken 1692-1769 (6 volymer), räkenskaper, charta sigillata mm. (16 volymer)
Allmän anmärkning
Övergår 1800 i civil- och militieavräkningskontoret
FÖRTECKNINGAR: H. Appelgren 1952 'Specialförteckning över diplomattraktamenten' 1627-1825 REGISTER: personregister till diplomattraktamenten UTREDNING: H. Appelgren, inledande PM till förteckningen HÄNVISNINGAR: Kammarkollegiets kansli, Civil- och militie avräkningskontoret, Förpantningar, Fiske- och vattenrätt, Likvidationsakter, Skuldböcker, Likvidationskommissionen, Statskontoret
Ämnesord
Ämnesord, sak
Diplomattraktamenten 1627-1825 (Lokalt ämnesord)
Kontroll
Skapad
1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad
2025-02-24 11:37:55
FÖRSTA AVRÄKNINGSKONTORET (KAMMARKOLLEGIUM)
Avräkningskontoren bevakade kronans fordringar och skulder. De kontrollerade statens utgifter och fungerade också som utredande organ. Verksamheten inleddes på 1630-talet och upphörde 1800.
Avräkningskontorens ursprung kan härledas ur den arbetsfördelning som framträder inom kammaren på 1620-talet. Det kameral arbetet koncentrerades hos ett fåtal ledande facktjänstemän - kamrerarna -.vilkas ansvarsområden utgör ett förstadium till kollegiets senare kontorsindelning. 1624/1625 förekommer en lands- eller rikskamrer (from 1637 benämnd generalkamrerare) och en krigskamrerare.
Generalkamreraren hade till en början omfattande arbetsuppgifter, som senare kom att tillhöra provinskontoren, Generalstatskontoret, Tull- och licentkontoret och Generalbokhålleriet. Därefter utkristalliserades fram till 1680 Generalavräkningskontoret. Från krigskamreraren går linjen till Krigskontoret (Militiekontoret, sedan 1680 Militieavräkningskontoret) som 1714 erhöll benämningen Andra avräkningskontoret. Kontoret bör inte förväxlas med Krigskollegiets militiekontor som 1680-1715 tillhörde Kammarkollegiet som ett särskilt kontor (Militiekontoret).
Ärendenas uppdelning mellan första och andra avräkningskontoret var systematisk, med vissa geografiska inslag. De båda avräkningskontoren var gemensamma kontor för Kammarkollegiet, Statskontoret och Likvidationskommissionen. Kontoren fungerade dessutom som utredningsorgan åt åtskilliga andra civila- och militära myndigheter.
Första avräkningskontoret skulle infordra och granska räkenskaperna från räntekammaren, de civila verken med Upphandlingsdeputationen och Kontributionsränterierna, hovrätterna, posthuvudböcker, räkningar för charta sigillata och subsidier, aktorats- och fiskalräkningar, räkenskaper för Tobakskompaniet, Kopparkompaniet och andra handelskompanier, styckehandeln och pärlfiskerier. Andra avräkningskontoret hade hand om ärenden som rörde Sveriges tyska provinser.
Kontoret förde avräkningsböcker över avlöningar för de verk och stater vars räkenskaper ingick till kontoret. Det skötte också förpantningsverket, avräkningar med diplomater och upprättade likvidationer över löner, försträckningar och förpantningar.
(SLS: Likvidation; ekonomisk utredning, även skriftlig handling som till exempel ett kvitto. Oftast innebär begreppet likvidationsakt en handling genom vilken enskilda personers eller korporationers fordringar på kronan regleras),
De till kontoret remitterade handlingarna finns endast i liten mängd kvar i arkivet. Likvidationsakter och förpantningsakter har sammanförts med motsvarande akter från andra kontor till två särskilda ämnesserier 'Kammarkollegiets ämnessamlingar' - Likvidationsakter respektive Förpantningar. Även andra ämnesserier i Kammararkivet innehåller handlingar med proveniens från Första avräkningskontoret.
A 2 Särskilda ämnen: Räkenskaper, Balanser, arbetsberättelser, tjänstemän i kammarkollegium m.fl. verk, rikets skuld, förpantningar och donationer, div uträkningar
SLS: MEMORIAL; En enskild riksdagsmans initiativ på riksdagen 1719–1789.