Serien är inbunden och kapslad. Register finns i början av volym- erna. De förra är upplagda alfa- betiskt på person (gäller dock ej för vol. 10, där registret lagts upp kronologiskt i stället). Innehåller uppgifter rörande missnöjesanmälningar, nöjdför- klaringar m. m. De förra var tillkännagivanden av part i rättegång att han ämnade överklaga visst domstolsbeslut, vilket då också var en nödvändig förutsättning för fullföljd av talan. Missnöjesanmälningen var i dessa fall muntlig. För fullföljd av talan mot hovrätts dom i vade- mål krävdes enligt äldre rätte- gångsbalken skriftlig missnöjes- anmälan till hovrätten. En nöjdförklaringen var skriftlig och avgavs av den som dömts för brott som inte kunde sonas med endast böter (urbota bestraffning eller skyddsåtgärd, motsvarande med modern terminologi fängelse respektive överlämnande till sär- skild vård). Nöjdförklaringen in- innebar att straffet kunde börja verkställas utan att fullföljds- tidens utgång först måste avvak- tas; i verkställighetshänseende betraktades då domen som laga- kraftvunnen. För att den dömde ändå skulle åtnjuta nödig betän- ketid fick sådan förklaring avges - till styresman för fångvårdsan- stalt; föreståndare för häkte el- ler sådans ställföreträdare; el- ler också till polischef, i samt- liga fall jämte ett vittne - ti- digast andra dagen efter det att han fått del av domen.
Tillgänglighet
Sekretess
Nej
Serien är inbunden och kapslad. Register finns i början av volym- erna. De förra är upplagda alfa- betiskt på person (gäller dock ej för vol. 10, där registret lagts upp kronologiskt i stället). Innehåller uppgifter rörande missnöjesanmälningar, nöjdför- klaringar m. m. De förra var tillkännagivanden av part i rättegång att han ämnade överklaga visst domstolsbeslut, vilket då också var en nödvändig förutsättning för fullföljd av talan. Missnöjesanmälningen var i dessa fall muntlig. För fullföljd av talan mot hovrätts dom i vade- mål krävdes enligt äldre rätte- gångsbalken skriftlig missnöjes- anmälan till hovrätten. En nöjdförklaringen var skriftlig och avgavs av den som dömts för brott som inte kunde sonas med endast böter (urbota bestraffning eller skyddsåtgärd, motsvarande med modern terminologi fängelse respektive överlämnande till sär- skild vård). Nöjdförklaringen in- innebar att straffet kunde börja verkställas utan att fullföljds- tidens utgång först måste avvak- tas; i verkställighetshänseende betraktades då domen som laga- kraftvunnen. För att den dömde ändå skulle åtnjuta nödig betän- ketid fick sådan förklaring avges - till styresman för fångvårdsan- stalt; föreståndare för häkte el- ler sådans ställföreträdare; el- ler också till polischef, i samt- liga fall jämte ett vittne - ti- digast andra dagen efter det att han fått del av domen.