Statens polisskola

Genom beslut av Stockholms stadsfullmäktige inrättades 1917 en skola för central polisutbildning, kallad Stockholms stads polisskola. Den var främst avsedd för utbildning av polismän tillhörande huvudstadens poliskår, men även polismän från landsorten hade möjlighet att delta i undervisningen.

1925 åtog sig staten hela det ekonomiska ansvaret för polisskolan. Den utgjorde en avdelning inom Stockholms polisverk, under en särskild styrelse bestående av polismästaren i Stockholm samt två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter (reglemente SFS 1925:227). 1938 blev Statens polisskola en egen myndighet (instruktion 1938:521). Med tiden förlades även viss utbildning till avdelningsskolor på andra orter, med början 1950 då den av staden administrerade skolan i Göteborg blev en del av Statens polisskola.

Undervisningen delades från början i en lägre och en högre kurs, från 1938 i tre klasser: konstapels-, överkonstapels- (från 1954 assistent-) och kommissarieklassen. 1948 inordnades polischefsutbildningen i organisationen. Samtidigt fick kvinnor rätt att delta i utbildningen, i konstapelsklassen. Vid sidan av den reguljära polisutbildningen fanns även kurser för utbildning av militärpolis. Efter hand tillkom även olika specialkurser.

I samband med omorganisationen och förstatligandet av polisväsendet inordnades den 1 juli 1964 polisutbildningen under den nyinrättade Rikspolisstyrelsen. Polisskolan upphörde därmed som självständig myndighet. Under olika tidsperioder fanns avdelningsskolor i Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro, Gävle, Luleå och Karlstad; de sista upphörde vid centraliseringen av polisutbildningen 1967.