Sök i arkiven
Genvägar MENY

Torsdagen den 4 december, klockan 16.30–22.00, pågår underhållsarbete på webbplatsen. Sökning, bildvisning och andra funktioner påverkas.
bild
Arkiv

EKA Engelbrekts kyrkligt-sociala arbetsgrupp


Anteckningar om Föreningen Engelbrekts kyrkligt-sociala arbetsgrupp, EKA
Föreningen Engelbrekts kyrkligt-sociala arbetsgrupp, EKA, bildades i mars 1943. Den var då ett slags utveckling av det tidigare organet Engelbrekts kyrkliga beredskapsgrupp, som bildats hösten 1940. Den senare organisationen hade som uppgift att ”taga materiellt och andligt ansvar för de församlingsmedlemmar som genom kristiden drabbats av allehanda nöd”, i synnerhet värnades om ”de arbetslösa, de inkallades familjer ävensom barnrika familjer”. Engelbrekts kyrkliga beredskapsgrupp upplöstes i samband med EKA:s bildande 1943 och i beredskapsgruppens avslutande styrelseprotokoll anges att gruppen skulle uppgå i EKA. Man överlämnade även sina tillgångar till EKA.
I EKA:s ursprungliga stadgar förklaras att föreningen utgjorde en sammanslutning av såväl för-samlingsmedlemmar i Engelbrekt som i Engelbrekt församling hemmahörande organisationer och grupper med intresse för kyrkligt-socialt arbete. EKA:s uppgift skulle bestå i att ”hjälpa och stödja nödlidande församlingsbor”, för den sakens skull skulle man anställa diakonissa och hemsyster. Man skulle även dela ut understöd. Finansieringen skulle ske genom medlemsavgifter, frivilliga bidrag och intäkter från basarer.
Ett pietistiskt inslag anas i EKA:s inriktning. På det inledande styrelsemötet, våren 1943, betonade mötesordföranden (kyrkoherde Lindgren) hur ”mycken vikt bör läggas vid den rent andliga linien i [… EKA:s] verksamhet”. Det andliga var då riktat åt två håll. Måltavlorna för hjälparbetet skulle inte bara bli föremål för ”det rent sociala arbetet” utan ”uppmärksamheten [borde] alltid vara inriktad på det andliga livets väckande och fördjupande, genom bön, bibelstudier, andakter och kristlig församlingsgemenskap”. Syftet med EKA var med andra ord inte bara socialt hjälparbete, utan också ett slags mission. Det andra håll andligheten riktades åt gällde – åtminstone antyds det så – de egna föreningsmedlemmarna, som i EKA:s verksamhet fick möjlighet att tjäna andra: praktisk kristendom med andra ord.
Föreningen var en självständig ideell förening, dock med ett nära samband till Engelbrekts för-samling. Föreningens styrelse utgjordes inte av kyrkorådet (vilket i praktiken gällde för Engelbrekts församlingshjälp), utan man hade egen styrelse. Dock var församlingens kyrkoherde självskriven ordförande. I olika skrivelser betonas föreningens självständighet i förhållande till församlingen.
I enlighet med de ursprungliga intentionerna anställdes hemsystrar, dock ingen diakonissa. Däremot hade hemsystrarna ett nära samarbetade med församlingsdiakonen. Den täta relationen med församlingen framträder också genom att hemsystrarna stundtals utförde arbetsuppgifter åt församlingen, till exempel husmors- eller expeditionsarbete. Hemsystrarnas egentliga uppgifter bestod i att träda in till familjer och utföra ”husmorsarbete”, i fall av (den egentliga husmoderns får man anta) sjukdom. Med tiden blev det mest gamla och sjuka som bistods. I ett komplement till en årsberättelse från 1990-talet anges att de som kunde få stöd/hjälp av EKA var hjälpbehövande församlingsbor som fått avslag av – alternativt i det de avvaktade beslut från – kommunens hemtjänst, församlingsbor i behov av tillfällig hjälp efter sjukhusvistelse eller församlingsbor som vårdade anhörig i hemmet. Systrarna skulle, åtminstone på pappret, hjälpa till med sådant som låg utanför det kommunala Hemtjänsts område. En i föreningen EKA:s slutskede anställd hemsyster, Helen Lindberg, har berättat att hon kunde ägna en dag åt en gammal eller handikappad person, bara för att hjälpa honom/henne komma ut och göra ärenden (till exempel läkarbesök) eller besöka något trevligt utflyktsmål. För det mesta innebar arbetet emellertid mycket städning, göra matinköp samt matlagning.
EKA:s verksamhet förblev i enlighet med de ursprungliga intentionerna fram till föreningens upphörande: att ”utföra en medmänsklig kristen gärning […] i [… Engelbrekts] församling”, detta genom att erbjuda behövande församlingsbor praktisk hjälp. Hjälpen gavs mot antingen ingen av-gift alls, eller endast mot en låg avgift. Finansieringen skedde genom insamling av frivilliggåvor. Av kyrkoherde Lindgrens ursprungliga önskemål om föreningens inriktning mot ”det andliga livets väckande och fördjupande” märks däremot inte mycket i arkivmaterialet, inget vittnar om att man ägnade sig åt bönemöten eller bibelstudier. Däremot arrangerades samkväm för föreningsmedlemmarna i form av föredrag, musikprogram och vårutfärder.
Föreningen EKA bestod fram till 2010, när den slutligen upphörde. Istället bildades Stiftelsen Engelbrekts kyrkligt-sociala arbetsgrupp, förkortat EKA. Precis som när föreningen EKA först bildats, och fått överta den tidigare beredskapsgruppens tillgångar, gjordes ett överlämnande så att den nybildade stiftelsen EKA fick överta föreningen EKA:s tillgångar. I samband med föreningen EKA:s upphörande avslutades de dittillsvarande hemsystrarnas anställningar. Stiftelsen EKA:s inriktning blev istället att dela ut understöd till behövande, något man alltjämt gjorde 2019.
Arkivet spänner (med undantag av arkivförteckningen från 2019) över åren 1942–2011, med tonvikt på åren 1942–1998. De tidigaste handlingarna, från 1942–1943, består då av protokoll med bilagor utav Engelbrekts kyrkliga beredskapsgrupp.

Eva Carlsson Werle, arkivarie
2019-12-12

En mindre tilläggsleverans av upphittade handlingar har ordnats in i arkivet i februari 2021.
Maria Fagerlind, arkivarie

 Serier (7 st)