Malmö vattenledningsverk är ett av de äldsta vattenledningsverken i Skandinavien och troligen blev det klart 1582. Mitt på stadens torg framför rådhuset fanns en damm som genom några underjordiska kanaler och rännor ledde vatten från Korrebäcken in till staden. Korrebäcken var belägen ungefär vid de nuvarande Pildammarna. Där gjorde man mot slutet av 1600-talet en fördämning som bildade en vattenreservoar, Stora Pildammen, och den försåg Malmö med vatten ända till 1862. Från Pildammen leddes vattnet genom urholkade trästockar under jorden in till staden.
Malmö stads tillväxt under senare delen av 1800-talet och den ständigt ökande vattenförbrukningen i hushåll och fabriker ställde allt större krav på vattenförsörjningens kapacitet.
År 1860 tillsattes en kommitté med uppdrag att utreda stadens vattenförsörjning. I förslaget till betänkandet menade man att man skulle bygga en fullständig vattenledning där vattnet kom ur slutna rörledningar under tryck. Detta förslag ansågs för kostbart, och kommittéen tillstyrkte endast en ny vattenreservoar, senare kallad Lilla Pildammen. Vattentillgången var dock fortfarande knapp och 1866 utvidgades även Stora Pildammen. Vattenbristen fortsatte och 1879 stod den andra anläggningen vid Bulltofta färdig med vatten hämtat från Sege å. Staden hotades fortfarande av vattenbrist och under sexton års tid 1882-1898 arbetade drätselkammaren på vattenfrågans lösande. 1895 presenterades ett förslag till grundvattenverk, vilket grundade sig på tillgodogörandet av en grundvattenström vid Åkarp. Det nya grundvattenverket vid Bulltofta stod färdigt 1901.
Det nya vattenverket var beräknat att räcka till 1920 men både befolkningen och förbrukningen av vatten i Malmö ökade mer än väntat. 1908 infördes ett betalningssystem med vattenmätare som en åtgärd för att försöka minska vattenförbrukningen. Den visade sig vara effektiv, men vattenförbrukningen ökade långt snabbare än vad man tänkt sig och tvingade fram att ytterligare en lågvattenreservoar anlades vid Bulltofta 1908. Ytterligare utbyggnad och förbättring av vattenledningsnätet med nytt vattentorn och pumpstation skedde under åren 1909-1915.
1864 efter att vattenverkskommittéen avslutat sitt arbete överlämnades vattenledningsverkets handhavanden till den nyinrättade drätselkammaren. I fortsättningen handlade drätselkammarens andra avdelning frågor rörande vattenverket.
Handlingarna i arkivet består av räkenskaper för vattenverkens drift, såsom material- och lönekostnader samt även debiteringar för vattenavgifter. Beslut m m återfinns i Drätselkammaren, andra avdelningen.
Arkivet reviderades juni 2000 av Helena Sjölin.
Litteratur: - Ivar Wendt, Malmö vattenledningsverk, Stockholm 1916
Ordning & struktur
Arkivnr MSA/01005
Förteckning över
Vattenverkets i Malmö arkiv
1866-1907
Tillgänglighet
Sekretess
Nej
Kontroll
Skapad
1997-02-11 00:00:00
Senast ändrad
2019-06-12 10:09:21
Vattenverket i Malmö
HISTORIK
Malmö vattenledningsverk är ett av de äldsta vattenledningsverken i Skandinavien och troligen blev det klart 1582. Mitt på stadens torg framför rådhuset fanns en damm som genom några underjordiska kanaler och rännor ledde vatten från Korrebäcken in till staden. Korrebäcken var belägen ungefär vid de nuvarande Pildammarna. Där gjorde man mot slutet av 1600-talet en fördämning som bildade en vattenreservoar, Stora Pildammen, och den försåg Malmö med vatten ända till 1862. Från Pildammen leddes vattnet genom urholkade trästockar under jorden in till staden.
Malmö stads tillväxt under senare delen av 1800-talet och den ständigt ökande vattenförbrukningen i hushåll och fabriker ställde allt större krav på vattenförsörjningens kapacitet.
År 1860 tillsattes en kommitté med uppdrag att utreda stadens vattenförsörjning. I förslaget till betänkandet menade man att man skulle bygga en fullständig vattenledning där vattnet kom ur slutna rörledningar under tryck. Detta förslag ansågs för kostbart, och kommittéen tillstyrkte endast en ny vattenreservoar, senare kallad Lilla Pildammen. Vattentillgången var dock fortfarande knapp och 1866 utvidgades även Stora Pildammen. Vattenbristen fortsatte och 1879 stod den andra anläggningen vid Bulltofta färdig med vatten hämtat från Sege å. Staden hotades fortfarande av vattenbrist och under sexton års tid 1882-1898 arbetade drätselkammaren på vattenfrågans lösande. 1895 presenterades ett förslag till grundvattenverk, vilket grundade sig på tillgodogörandet av en grundvattenström vid Åkarp. Det nya grundvattenverket vid Bulltofta stod färdigt 1901.
Det nya vattenverket var beräknat att räcka till 1920 men både befolkningen och förbrukningen av vatten i Malmö ökade mer än väntat. 1908 infördes ett betalningssystem med vattenmätare som en åtgärd för att försöka minska vattenförbrukningen. Den visade sig vara effektiv, men vattenförbrukningen ökade långt snabbare än vad man tänkt sig och tvingade fram att ytterligare en lågvattenreservoar anlades vid Bulltofta 1908. Ytterligare utbyggnad och förbättring av vattenledningsnätet med nytt vattentorn och pumpstation skedde under åren 1909-1915.
1864 efter att vattenverkskommittéen avslutat sitt arbete överlämnades vattenledningsverkets handhavanden till den nyinrättade drätselkammaren. I fortsättningen handlade drätselkammarens andra avdelning frågor rörande vattenverket.
Handlingarna i arkivet består av räkenskaper för vattenverkens drift, såsom material- och lönekostnader samt även debiteringar för vattenavgifter. Beslut m m återfinns i Drätselkammaren, andra avdelningen.
Arkivet reviderades juni 2000 av Helena Sjölin.
Litteratur: - Ivar Wendt, Malmö vattenledningsverk, Stockholm 1916