Länsstyrelsens arbete indelades från starten under 1600-talet i en kameral del och en allmän del. 1687 infördes benämningarna landskontor och landskansli. Chef för landskontoret blev landskamreraren, tidigare kallad bokhållaren.
Landskontoret sysslade i första hand med allt som hade med skatter att göra, såsom mantalsskrivning, taxering och skatteuppbörd. På landskontorets bord hamnade även andra ekonomiska ärenden som förvaltning av statens jordegendomar, kronomagasin, saköresmedel samt medel till sjukhus och barnhus. Dessutom ansvarade landskontoret för militära ärenden (allt utom mönstring och värvning av trupper).
I landskamrerarens arbetsuppgifter ingick bl.a. att upprätta landsboken, dvs länets årliga sammandrag av uppbörden, som sedan skulle skickas i ett exemplar till Kammarkollegium i Stockholm för revision. Landskamreren skulle även ansvara för andra uppbördsrelaterade böcker såsom jordeboken.
Under 1800- och 1900-talet växte länsstyrelsens arbetsuppgifter, och därmed landskontorets. Samhällets förändring medförde ett behov av modernisering av det administrativa systemet och landskontoret fick bl.a. nya åtaganden inom det sociala välfärdsområdet. Även uppbördsverksamheten förändrades genom införandet av inkomsttaxering. Landskontoret fick även ta över ansvarsområden från landskansliet.
En viktig källserie är landsböckerna (E I a), det årliga sammandraget över kronans inkomster och utgifter i länet. Det exemplar som skickades till Kammarkollegium förvaras numera vid Riksarkivet i Stockholm.
Ett material som ofta används av bl.a. släktforskare är mantalslängder (E III och E I c). Där förtecknas alla som var mantalsskrivna med uppgifter om namn, bostadsort, yrke och civilstånd. Handlingar om länets regementen och andra militära angelägenheter finns framför allt i serie G I.
En egen avdelning inom landskontoret var från 1680-talet till 1909 lantränteriet, som ansvarade för utbetalning och mottagning av kronans inkomster (serie F).
Arkivbildarhistorik
Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsen är den högsta statliga myndigheten i varje län. Länsstyrelsens chef är landshövdingen. När länsstyrelserna infördes 1634 fick de en mycket stark maktställning. Landshövdingen betraktades som kungens ställföreträdare ute i landet. Långt in på 1900-talet användes oftast beteckningen K. M:ts befallningshafvande, inte länsstyrelse.
Under loppet av 1900-talet överfördes många av länsstyrelsens tidigare uppgifter till fristående myndigheter. Dessutom fick många andra statliga myndigheter avdelningar på länsnivå. Länsstyrelsens roll har förändrats. Den skall nu inte bara företräda statsmakten i länet, utan även tillvarata länets intressen gentemot staten och verka för utveckling av länets näringsliv.
Från 1600-talet till 1950-talet bestod länsstyrelserna av två huvudavdelningar med egna arkiv: landskontor och landskansli. I princip ägnade sig landskontoret åt mantalsskrivning och skatter, landskansliet åt alla andra frågor. Militära ärenden förekom på båda avdelningarna.
Den första större omorganisationen skedde på 1950-talet. Landskansliet indelades från och med 1953 i allmänna sektionen, socialsektionen, civilförsvarssektionen och planeringssektionen. 1967 tillkom en naturvårdssektion. Från och med 1958 delades landskontoret upp på kameralsektionen, taxeringssektionen och uppbördssektionen. 1971 upphörde sektionerna och ersattes med avdelningar och enheter. Hela skatteverksamheten överfördes 1987 till nya länsskattemyndigheter.
Länets geografiska område varierade under 1600-talet. Strömsholms län tillhörde Livgedinget 1633-1651 och 1661-1718. Västerbergslagen och Västerdalarna ingick i Västmanlands län 1631-1640.
Arkivhistorik
Västmanlands läns landskontors arkiv omförtecknades 1997 av Sara Tedebrand inom ramen för projektet SESAM 2 (Det kommunala skattematerialet 1630-1820).
Serien inbunden och volymerna benämnda brevböcker. För skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter t.o.m. 1810 se Landskansliet serie D I (Skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter). För övriga år se D III a (Inkomna skrivelser, gemensam serie, äldre), D III b (Inkomna skrivelser, gemensam serie, yngre) samt även Landskansliet serie D I a (Skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter).
Serien består av handlingar som vid ett tidigare ordningsarbete lagts i ordning efter brevdiariet. Ett flertal skrivelser saknas dock. För skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter se även Landskansliet serie D I (Skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter).
Serien i buntar. Serien ordnad efter brevdiariet. För skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter se även D I a (Skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter) samt landskansliet D I a (Skrivelser från Kungl. Maj:t och centrala myndigheter).
Serien i buntar. För åren 1811-1850 se D III a (Inkomna skrivelser, gemensam serie, äldre), för 1851-1853 samt 1856-1891, se D III b (Inkomna skrivelser, gemensam serie, yngre).
Serien i buntar t.o.m. volym 87 och därefter inbunden om ej annat anges. De äldsta volymerna består huvudsakligen av avkortningslängder. Senare förekommer även andra verifikationshandlingar, däribland taxerings- och mantalslängder samt specialräkningar. För specialräkningar se även E II, för mantalslängder se även E III samt för taxeringslängder se även E IV.
Serien i buntar om ej annat anges. För dessa samt andra år se även E I c (verifikationer). Till serien har även förts handlingar rörande mantalsskrivningen.
Serien i buntar om ej annat anges. T.o.m. volym 15 består serien av handlingar och räkenskaper rörande militära transporter, däribland durchmarscher och marschrouter. Därefter består serien huvudsakligen, om ej annat anges, av rekvisitionsförslag, rörande såväl militära som civila transporter. Exempel på civila transporthandlingar är: ersättningsrekvisitioner rörande transportkostnader för fångar samt för civilstatstjänstemäns transportkostnader i samband med tjänsteutövning. För handlingar rörande fångtransporter se även G VII (Handlingar rörande fångvården).
Serien i buntar om ej annat anges. Serien består av handlingar och räkenskaper rörande truppförbands utrustning och underhåll, däribland räkningar över passevolans- och persedelmedel, munderingsbesiktningar etc, om ej annat anges. Även andra militära handlingar kan förekomma i volymerna.
Serien i buntar om ej annat anges. Serien består av handlingar från Västmanlands (infanteri)regemente (I 18) 1628-1927. För handlingar rörande indelningsverk m.m. för Västmanlands regemente se G I a (Handlingar rörande utskrivning, rustning, rotering och båtsmanshåll).
Serien i buntar om ej annat anges. Serien består av handlingar från Livregementets grenadjärkår och dess föregångare Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon 1791-1807 och Livregementsbrigadens grenadjärkår 1808-1815.
Serien i kartonger om ej annat anges. Serien består av handlingar från Livregementets husarkår och dess föregångare Livregementsbrigadens lätta dragonkår 1791-1815.
Serien i kartong. Serien består av oordnade handlingar och innehåller bl.a. handlingar rörande bevillningar, bevillningssammandrag samt prövningsnämndens protokoll och handlingar (jmfr G III a Prövningsnämndens protokoll och handlingar).
Serien inbunden om ej annat anges. Riksens ständers kontor tillkom 1719 och upphörde 1765. 1789 upprättades det ånyo, då under namnet Riksgäldskontoret. För handlingar rörande Riksgäldskontorets medel se G IV ab. Volymerna med register om ej annat anges.
Serien i buntar. För syner och besiktningar rörande Västmanlands regementes och Livregementets grenadjärkårs boställen, se även G VI cb (Handlingar rörande Västmanlands regementes boställen; syner och besiktningar) resp. G VI cc (Handlingar rörande Livregementets grenadjärkårs boställen; syner och besiktningar).
Serien i buntar om ej annat anges. Volymerna består huvudsakligen av handlingar rörande fångars skjuts och förplägning. För fångtransporter se även G I b (Handlingar och räkenskaper rörande civila och militära transporter).
Serien förvaras i kart- och ritningsarkivet. Då huvuddelen av kartorna endast varit märkta "Länsstyrelsen i Västmanlands län" har kartor hörande till landskontoret ej med säkerhet kunnat skiljas från dem tillhörande landskansliet.