VIPEHOLMS SJUKHUS  (1935 – 1982)

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad (Mentalsjukvård)
Alternativa namn
Vårdhem MLL 1983-1993
HistorikHistoriken har utarbetats av Ingrid Andersson som praktikarbete vid universitetskursen i arkivkunskap 1996-02-26.
1930 års riksdag montionerar om anläggande av ett specialsjukhus för svårskötta obildbara sinnesslöa män. Samma år skrivs kontrakt om att använda Södra Skånska infanteriregementets kasernområde på Vipeholm för uppförande av ett statligt specialsjukhus med ett upptagningsområde över hela landet. 1929 års sinnessjuklag (SFS, 1929:321) träder i kraft 1931 och behandlar intagning och vård av de enligt dåtidens terminologi sinnessjuka och sinnesslöa, i dag motsvarande psykiskt sjuka och utvecklingsstörda.
Vipeholm öppnas den 1/10 1935 med två paviljonger och 612 vårdplatser. Sjukhuset blir snabbt fullbelagt då det finns ett stort behov av mentalsjukhus och vårdhem att bli av med de svårskötta sinnesslöa för att ge plats åt de egna vårdköerna. Redan 1936 tar man in minderåriga, och året därpå öppnas en paviljong för kvinnor med 150 platser Diagnosen på de män, kvinnor och barn som kommer till Vipeholm är i de flesta fall sinnesslöhet (idiotia) och i några fall epileptisk sinnessjukdom (insania epileptica). Orsaken sägs i de allra flesta fall bero på ärftlighet, undantagsvis nämns infektionssjukdom. Personalen under inledningstiden består av överläkare och sjukhuschef Hugo Fröderberg, andreläkare Stig Thome, intendent Rudolf Söderström, uppsyningsman Karl Pettersson, Förestånderska Elida Nilsson, ca 100 manlig sjukvårdspersonal, 30 kvinnlig sjukvårdspersonal, vilka ökar till 70 när kvinnopaviljongen öppnas, och ca 50 ekonomipersonal. På sjukhuset ges utbildning genom sk. lägre kurs för sjukvårdspersonalen.
Arbetsterapi eller sysselsättningsterapi påbörjas från starten, de som anses kunna utföra något sysselsätts med t. ex. köksarbete eller jordbruksarbete. Från 1939 delas de intagna in i 7 olika psykiska utvecklingsgrader, 0-3 sägs "stå rena monstra nära", och 4-6 benämns "idiotia levis" med förutsättningar för psykisk utveckling. Majoriteten klassificeras inom 0-3. 1939 finns ett 60 tal patienter under 17 år på Vipeholm. Under 1930-talet utförs atropinbehandling och försök med röntgenbehandling, i övrigt brottas man med en stor TBC-risk och säger sig arbeta efter en disciplinerande medico-pedagogisk linje.
Under andra världskriget inkallas en stor del av den manliga personalen vilket leder till massanställning av outbildade vikarier. En period med ovanligt hög dödlighet inleds 1940, detta år sägs medellivslängden vara 39 år. I samarbete med St Lars börjar man 1945 att ge högre utbildning för behörighet till överskötare. Samma år inrättas Medicinalstyrelsens Odontologiska Försöksstattion på Vipeholm, och patienter samt en del av personalen blir det representativa urvalet för den vetenskapliga undersökningen av sambandet mellan kolhydrater och karies. 1948 börjar man utföra lobotomi och försök med glutaminsyrabehandling, detta år finns det 35 barn under 15 år bland de 870 inlagda. Utvecklingen går mot en allt större vårdplatsbrist ute i landet, för Vipeholm betyder det växlande antal överbeläggningar och stigande exspektanttryck.
1950 inrättas en ny paviljong för kvinnor, i anslutning till denna öppnas en provisorisk barnavdelning med 60 vårdplatser. Detta år börjar man utföra ECT-behandling och insulinbehandling i subcomatösa doser, de för tiden moderna behandlingsmetoderna. 1951 införs en ny sjukdomsnomenklatur vilket leder till att diagnosen imbecillitas, motsvarande utvecklingsgraderna 4-6, blir allt vanligare bland patienterna. Från 1956 finns också diagnosen dementa juvenilis amaurotica.
Sysselsättningsterapin ses som den viktigaste behandlingsformen och utvecklas allt mer, för männen finns det t. ex. borstbinderi, kökshjälp, skrädderi och diverse yttre arbeten, för kvinnor bl. a. vävning och trasrepning. Under 1950-talet inrättas en del nya befattningar såsom Arbetsterapeut (1951), Barnträdgårdslärarinna (1952), Personalföreståndare, Nattöverskötare (1953), Förskolelärare och Sjukgymnast (1956). Administrationen börjar byggas ut och 1954 sker en omorganisering under två överläkaravdelningar varefter de tidigare 12 vårdavdelningarna delas upp i 24.
Exspektanttrycket och antalet överbeläggningar ökar stadigt och når sin kulmen 1957 med uppemot 1000 inneliggande. Framförallt är det kvinnopaviljongen som är utsatt då det finns större möjlighet att flytta över manliga patienter till t. ex. Källshagens och Västra Nys sjukhus. Arbetsbelastningen för personalen blir allt tyngre då det är de psykiskt mer utvecklade patienterna som överflyttas och lokalerna visar sig allt mer otillräckliga. Nyheterna inom psykofarmaka, t. ex. Hibernal, Seprasil och Nozinan, gör sitt intrång och sägs ge goda resultat, användningen av tvångsmedel minskar och arbetsmiljön blir mer lätthanterlig. En annan nyhet är televisionen som installeras 1958 och sägs ge god effekt på patienterna.
I början av 1960-talet har man fått personalförstärkning och ett antal avdelningsbiträden anställs för att frigöra sjukvårdspersonalen till sjukvårdarbetet. 1961 öppnar en psykologiavdelning och året därpå får man möjlighet att utföra EEG undersökning. Arbetsterapin flyttar in i nya lokaler 1963 med bl. a. skrädderi, sysal, snickeriverkstad, borstbinderi och dessutom utför man tempoarbeten åt olika industrier. 1964 invigs den efterlängtade nybyggda barnavdelningen, särskoleverksamheten börjar 1968. Kurator inrättas som ny befattning 1965, och en intensivvårdsavdelning öppnar 1967.
Under 1960-talet börjar en ny syn på de utvecklingsstördas möjlighet och rättigheter att ta form. I den nya lagen angående omsorger av vissa psykiskt utvecklingsstörda (SFS, 1967:940) görs för första gången åtskillnad mellan psykiskt sjuka och utvecklingsstörda, och "hämning i förståndsutveckling" får inte i sig utgöra grund för intagning. Omsorgslagen träder i kraft 1968 och talar för integrering i social och mänsklig miljö, decentralisering till hemortens närmiljö och den lilla gruppens princip. Enligt 1966 års mentalsjukvårdsavtal blir Vipeholm regionsjukhus med ett upptagningsområde som innesluter Kronobergs, Blekinge, Kristianstad, Malmöhus och Hallands län samt Malmö stad. Enligt samma avtal ska Malmöhus Läns Landsting överta de statliga mentalsjukhusen och för Vipeholm sätts slutdatumet 1/1 1970 för detta övertagande.
Utvecklingen går nu mot en minskad beläggning genom utflyttning till andra boendeformer samt successiv hemtagning av utomregionala patienter. Vipeholm blir det sista av de statliga mentalsjukhusen som överlämnas till Landstinget. I samband med detta åtar sig staten att bygga nio nya paviljonger, vilka står färdiga 1972. Planeringen är att minska långvården och öka genomströmningen genom tonvikt på öppenvård, korttidsvård och akutvård. Under 1970-talet moderniseras även de äldre byggnaderna och ett nytt ekonomicentrum invigs.
Vid halvårsskiftet 1982 blir Vipeholm ett vårdhem, under 1980-talet fortsätter hemflyttning och utflyttning av patienterna, 1993 upphör vårdhemmet.
Organisation
Huvudmän: 1935 - 1969 Staten genom Kungliga Medicinalstyrelsen
1970 - 1982 Malmöhus läns landsting
1983 - 1993 Malmöhus läns landsting, Sjukhuset ombildat till vårdhem
Styrelse: 1935 - 1976 Kungliga direktionen för Vipeholms Sjukhus
1977 - 1982 Malmöhus läns landstings socialnämnd, även
omsorgsstyrelse. Se Landstingets socialnämnds
arkiv serie A4
Sjukhuschef: 1935 - 1964 Hugo Fröderberg
1965 - 1982 Sture Rayner
Administration
Personal: Personalen på Vipeholm behöll kopior av anställnings- och förordnandeuppgifter även efter det att landstinget övertagit sjukhuset. I stället för att begära nya matrikeluppgifter från socialnämnden fortsatte man ibland på de gamla. De på så vis nya matrikeluppgifterna behöll man på Vipeholm. Att i efterhand söka sammanföra uppgifterna och försöka gallra kopior skulle varit alltför omfattande och besvärligt vid ordningsarbetet. Därför är det nödvändigt att kontrollera uppgifterna i både landstingets och Vipeholms arkiv för aktuella period. Handlingar om personal finns i serierna B3, D1, D2, F1 och F8.
Räkenskaper: Sedan Landstinget övertog sjukhuset sköttes räkenskaperna av Landstingets socialnämnd, varvid in- och utbetalningar ombesöjdes av landstinget.
Skrivelser: När Vipeholm blev vårdhem 1982 avslutades diarieföringen och egna skrivelser upphörde.
Patientredovisning
Fram till 1973 registrerades patienterna i inskrivningsnummerordning. Förteckning finns i volym D3B, varefter man söker vidare i bl. a. F2A.
Efter 1973 förvaras patientjournalerna i födelsedataordning, i serie F2B. Journaler för aktuella patienter har då också överförts till denna serie.
Litteratur: Grunewald Karl, 40 år med utvecklingsstörda, 1994
Jacobson Lars-Olof, Omsorgen i hundra år, 1978
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
WebbsidaExtern länk
ReferenskodSE/M072/REG_186
SpråkSvenska
ExtraIDREG_186