Arkiv

Kongomissionen missionsstationer

Svenska Missionsförbundet/ Missionskyrkan

Grunddata

Referenskod	SE/RA/730284/5/5
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/arkiv/DDnv1t7ZKas5CX5K66UyY7
Arkivinstitution	Riksarkivet i Stockholm/Täby

Kontroll

Skapad	2014-11-17 12:51:59
Senast ändrad	2017-06-30 15:28:51

Arkiv (23 st)

Referenskod	Titel	Tid	Anmärkning
1	Brazzaville missionsstation	1904 – 1972	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/117. Allmänna anmärkningar Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo). Stationen var till att börja med transportstation. Senare huvudstation för SMFs mission i Kongo Brazzaville. Säte för SMFs Representant Legal och för Centralkassan för Missionen i Kongo Brazzaville. Historik: 1911 anlades stationen av Teofil Ceder och Henning Lindgren. Stationen upptog två kvarter i Brazzavilles mest centrala del, huvudbyggnaden var 1990 en av stadens äldsta byggnader. 1911 var det svårt att få tomtmark i Brazzaville. Johan Hammar lyckades förhandla tack vare kontakter med "Engelska handelshuset" om att få tomtmark - det låg i handelshusets intresse att få missionen som kund. Teofil Ceder verkade som byggmästare, pastor,missionär och tillika tandläkare. Den franska administrationens personal sökte sig gärna till honom, och han skapade på så sätt ovärderliga kontakter. Innan SMF kom till Brazzaville fanns redan kristna protestantiska församling i Bacongo och i Kimpila, kristna arbetare från dåvarande belgiska Kongo hade gått samman och bildat dessa grupper. Dessa bad missionärerna om hjälp med undervisningen. Arbetet i Brazzaville km raskt att omfatta församlingsvård i alla stadsdelar, och skolverksamheten växte snabbt. Magasinsbyggnader och kyrkan på stationsområdet har under flera perioder fungerat som skola. Stationen kom att i första hand bli en transportstation. Med järnväg transporterades gods från Matadi till Kinshasa (dåvarande Leopoldville) och sedan över floden till Brazzaville. Missionsförbundet inregistrerade en egen sjöfartsadress, SWEA WETAFRCA var tillräckligt som gods till transportstationen i Brazzaville. Ända fram till slutet av 1950-talet skedde de flesta ut- och inresor för missionärerna med båt. Brazzaville som en mellanlandningsstation för missionärer på väg hem till Sverige eller till sin missionsstation, satte sin prägel på stationen. 1934 fick Franska Kongo sin egen järnväg klar, den som förband Brazzaville med Pointe Noire. Pointe Noire kom därefter ta över rollen som mellanlandningsstation och varu-och transportstation. Den stora magasinsbyggnaden i Brazzaville fick under en lång tid tjänstgöra som skola. Allteftersom bilvägar utvecklades, missionsstationer tillkom norr om Brazzaville och flyget blev transportmedlet mellan Europa och Kongo så återtog Brazzaville rollen som mellanlandningsstation med tillhörande hotellrörelse och transportstation för inlandet. SMF hade Brazzaville som missionscentrum för sin Kongomission fram till självständigheten 1961.
2	Diadia missionsstation	1888 – 1906	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/118. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Kompletterades och uppdaterades av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo Brazzaville (Franska Kongo) Historik Anlades 1888 av K J Pettersson och H Skarp. Nedlagd 1906 på grund av ohälsosamt klimat. Anläggningen hade placerats på en låg kulle med mygghärdar runt omkring. På grund av den stora dödligheten hos såväl vita missionärer som infödda - sömnsjukan härjade här, nedlades stationen. I arkivet ingår ett manuskript av Kiananwa Abeli. Kiananwa Abeli (född ca 1875, död 1955 i Kongo Kinshasa), evangelist, senare distriktsföreståndare. Han var boy och kökspojke åt Henning Skarp och K J Pettersson. Fick utbildning på K J Petterssons första evangelistutbildning på Kibunzi och verkade sedan som evangelist under S A Flodén. Han arbetade även på Vivi och Kibunzi, och var en flitig medarbetare i de allra tidigaste utgåvorna av Minsamu Miayenge. Kiananwas äldre broder var hövdingen Nsiami Mpasi. Kiananwa var jämnårig med evangelisten Kisungwa vid Kibunzi. Källor för Kiananwa Abeli: Au pays des Palmiers (1928) 2003 s 47-51 Svensk veckotidning 1955 50-51, s 5. Tidningen Missionsförbundet 1918, s 366 Tidningen Missionsförbundet 1926 s 182.
3	Dolisie missionsstation	1938 – 1962	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/119. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Kompletterades och uppdaterades av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo Brazzaville (Franska Kongo) Historik Missionsstationen anlades 1938 av David Peterson och J. Jönsson. Stationen låg vid järnvägen mitt emellan Ngouedi och havet och upptogs först av Amerikanska Alliansmissionen (Christian and Missionary Alliance), men som p g a språksvårigheter och problem med den franska skollagstiftningen var tvungen att upphöra med sin verksamhet. Stationen var till att börja med en utpost, men koncession erhölls 1938. Collège Hammar, Dolisie, som öppnade 1964-10-01, har fått sitt namn för att hedra missionär Johan Hammars minne. Räknar en 4-årig realskola som bygger på 6-årig folkskola. 1966 finns endast en linje. Skolan har övertagits av den kongolesiska staten men fått behålla sitt namn.
4	Ecole de Pasteurs et d'Instituteurs, Kimpese	1933 – 2008	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/120. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Ordnat och förtecknat av Katarina Thurell 2013-05-20. Komplettering och viss omstrukturering av Elin Berg och Jan Ohlson 2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2013 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Elin Berg och Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Utbildningsinstitut i Kongo Kinshasa (Belgiska Kongo) Arkivet på Riksarkivet är inte ett reellt institutionsarkiv, utan snarare en samling dokument med proveniens EPI. Arkivet för EPI finns delvis kvar hos organisationen i Kimpese, Kongo Kinshasa. Det är troligt även att det finns dokumentation bevarad i det engelska respektive amerikanska baptistsällskapens arkiv, men efterforskningar efter dessa handlingar har inte kunnat göras i samband med förteckningsarbetet. Historik Ecole de Pasteurs et d'Instituteurs EPI, Kimpese KETI 1908-1933, EPI 1933-1969, IPE 1969-1977, CECO 1977- nuvarande verksamhet 2013, Kimpese. Utbildningssäte i Kimpese, första protestantiska högre utbildningen i Kongo. Utdrag ur historiska fakta sammanställt av Gösta Stenström Nils Westlind höll redan 1887 i Mukimbungu utbildning för evangelister, K J Petterson ansvarade för en andra evangelistutbildning 1891 i Kibunzi. 1892-1893 ansvarade Henning Skarp och Wilhelm Sjöholm för utbildningar i Diadia. Några år senare etablerades en mer permanent skola för evangelister i Mukimbungu, utbildningen varade i tre månader men förlängdes till 6 månader 1903. Varje student förväntades ta tre kurser, vilket innebar 1,5 års studier. Kurser var bland annat bibelstudier, kikongo, geografi, naturkunskap, aritmetik, pedagogik, historia, sång, hantverk, träslöjd. totalt studerade omkring 250 elever under perioden 1887-1910. Karl Edvard Laman föreslog redan 1902 en ekumenisk utbildningsinstitution för högre utbildning i Kongo. Frågan diskuterades vid den fjärde Generalkonferensen för missionärer för de protestantiska missionerna i Kongo, 17-22 september 1907. Svenska Missionsförbundet drog sig dock ur, ganska troligt inte från lokalt håll där Laman och W Sjöholm hade varit inblandade i förberedelsearbetet, utan snarare från Sverige centralt, då man missionsstyrelsen i Sverige var tveksamma till samarbetet med de andra missionssällskapen amerikanska ABFMS och brittiska BMS, inte minst för att det var två baptistiska samfund. Ur Missionsförbundets styrelse protokoll 28-29 januari 1908 § 13 " från engelska och amerkainska baptistmissionssällskapen hade ingått nytt förslag till samarbete rörande gemensam evangelistskola i Kongo. Styrelsen fann, att ordalagen visserligen voro ändrade, men att sällskapen i sak vidhölls det villkoret, att samarbetet skulle vara byggt på positiv baptistisk grund. Då detta stredo mot Svenska Missionsförbundets principer och följaktligen komme att förr eller senare vålla strid och slitningar, så måste Styrelsen avböja förslaget. Vilja de nämnda sällskapen gå in på, att undervisningen i skolan finge ske i överensstämmelse med Missionsförbundets mera frisinta principer, så kunde frågan om samarbete ånyo upptagas." Man kan ana här att det egentligen rör sig om olika uppfattningar vad Missionsförbundet stod för - SMF-missionärerna hade ju i många år samarbetat med de amerikanska och engelska baptistsällskapen, och det är ju troligt när sällskapen då föreslår att samarbetet om en utbildning på "positiv baptistisk grund" så inkluderar dessa potentiella samarbetspartners även SMF som ett samfund inom baptistgrenen av kyrkor, något som missuppfattades i Stockholm. Detta var den bakomliggande orsaken till J P Norbergs inspektionsresa till missionsfältet i Kongo 1908. 1908 öppnades den gemensamma skolan KETI i Kimpese. Skolbyggnaderna från tiden finns kvar 2013, flertalet byggda i romantisk gotisk stil, med spetsiga valvbågar och dekorationer. Intill skolan finns ett minnesmonument för Karl Edvard Laman, vilket sattes upp vid hundraårs-jubileet 2008. Missionsförbundet byggde en egen skola/seminarium i Kingoyi 1911-1912 där följande var verksamma: Edward och Hulda Karlman 1912-1934, Hildegard Nilsson 1915-1923, Elin och Carl Palmquist 1921-1922, John Larsson 1931, Solveig och Josef Öhrneman 1926-1932, Ruth och Oscar Stenström 1933-1936, Hemming Andermo 1934-1937. Kongolesiska lärare var Jeremia och Rebecka Kibangu. Under åren 1911-1936 utbildades och examinerades 500 lärare och evangelister, inklusive kvinnliga lärare. I början av 1930-talet var studenter från Franska Kongo inte längre tillåtna att studera i Kingoyi, inte minst pg a av oron för att profetrörelsens spridning. 1934-1935 beslutade SMF därför att bygga ett seminarium i Ngouedi, franska Kongo. På 1930-talet inbjöds Missionsförbundet ånyo till samverkan i Kimpese. När Missionsförbundet flyttade sin seminarieverksamhet från Kingoyi till Kimpese kom nu språkfrågan bli en konflikt i samarbetet. De engelska missionärerna använde sig av San Salvador-dialekten av Kikongo, och hade även en bibelöversättning på denna dialekt. SMF hade dokumenterat och använt sig av den dialekt som snarare var brukad i regionen Manyanga och Mukimbungu. Detta ledde till att en språkkonferens hölls i Bremen, där professor Westerman var inbjuden som expert, K E Laman och Edvard Karlman representerade Missionsförbundet, och konferensen resulterade i det beslutet att Mukimbungudialekten skulle användas vid seminariet i Kimpese.
5	Indo missionsstation	1918 – 1961	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/123. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Kompletterad och uppdaterad av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo Brazzaville (Franska Kongo) Historik: Anlagd 1918 av Karl Messing d. ä., Svenska Missionsförbundet, arbetet fortsatte sedan huvudsakligen av O Morfeldt. Indo var beläget i södra kanten av den stora ekvatorialskogen och i närheten av statsposten Sibiti. Befolkningen bestod av bayaka och bakuta. Linnea Almquist har skrivit en Resumée d'histoire d'Indo på begäran av församlingen där, finns troligen i hängmapp 'Indo' på Missionskyrkans arkiv. Ytterligare en version av denna finns i F1:1. Se även Svensk Veckotidning nr 35/1968 "Levande kyrka mitt i tropikskogen" av E Broman och J Kimpolo (50-års-jubileum) 1918-1968. Hälsingarnes missionsstation, se Hälsinglands Ansgariförbunds 50-årsskrift No M 225 s. 73.
6	Institut Medical Evangelique, IME	1946 – 2010	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/124. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Kompletterad och uppdaterad av Katarina Thurell 2010. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Sjukvårdsinrättning i Kongo Kinshasa (Belgiska Kongo) Arkivet är inte ett rent institutionsarkiv utan består av en samling handlingar som i första hand medförts eller skapats av SMF/SMK:s missionsarbetare och tjänstemän som arbetat på eller med IME sjukhus och projekt som genomförts där. Okänt när arkivet ursprungligen förtecknades. Tillägg har gjorts under 2017 av Elin Berg och Jan Ohlson. Historik: Institut Médical Évangélique - IME - tillkom 1950 på initiativ av ett antal protestantiska missioner i västra Kongo för att skapa förutsättningar för sjukvård i området och för att utbilda inhemsk sjukvårdspersonal. CEZ/CEC blev som självständig kyrka delägare i organisationen tillsammans med andra kyrkor anslutna till Église du Christ au Congo. SMF/SMK:s Hälso- och sjukvårdsgrupp (HSG - se huvudarkivet F12k) och CEZ/CEC:s Departement Médical samarbetade i frågor som rörde stöd till IME. Missionsarbetare från SMF/SMK har kontinuerligt arbetat vid IME. Flertalet projekt vid IME som utförts i samarbete med CEC/CEZ och SMF/SMK har varit understödda av bidrag via SIDA och Läkarmissionen (se huvudarkivet F12a: Sida-projekt och F12c: Internationellt biståndsarbete och biståndshandläggning). Handlingar rörande IME kan också förekomma i arkivet för Kongomissionen.
7	Kibunzi missionsstation	1888 – 1961	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/125. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2007 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo Kinshasa (Kongofristaten, Belgiska Kongo) Historik: Grundades 1888 av K. J. Pettersson, K. J. Nilsson och H. Skarp på inbjudan av ortens hövdingar. Stationen låg på en kulle norr om Kongo-floden nordväst om Mukimbungu. 1891 startade SMF tidningen Minsamu Miayenge (Fridsbudskapet) i Kibunzi, där en tryckpress fanns. Tidningen är troligen en av Afrikas äldsta tidningar, fortfarande på 2010 ges ut av Evangeliska kyrkan i Kongo, CEC. Tidningen kom senare att tryckas vid missionens tryckeri i Matadi. Handlingar rörande Kibunzi missionsstation kan också ingå i Kibunzi sjukhus arkiv.
8	Kibunzi sjukhus	1921 – 1963	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/128. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Kompletterades och uppdaterades av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Volymerna F1:12-13 kan innehålla känsliga personuppgifter och är belagda med tillståndsprövning i 70 år efter senaste notering. För F1:12 i sin helhet till och med 2025, för F1:13 till och med 2024-2033 beroende på datum för senaste anteckning på respektive kort. Tillstånd ges Equmeniakyrkans kyrkoledare eller den som vederbörande utser. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Sjukhus i Kongo Kinshasa (Belgiska Kongo). Historik: Kibunzi missionsstation grundades 1888 av K. J. Pettersson, K. J. Nilsson och H. Skarp på inbjudan av ortens hövdingar. Stationen låg på en kulle norr om Kongo-floden nordväst om Mukimbungu. Redan 1890 blev Kibunzi ett medicinskt centrum inom Kongomissionen. Regelrätt sjukhusverksamhet bedrivs från och med 1912. 1923 förlades det svenska sjukhuset i Kibunzi. Sjukhuset hade tidigare legat i Kingoyi, men dess läge så nära den franska kolonigränsen komplicerade verksamheten; franska kolonistaten förbjöd missionsverksamhet över gränsen. Kibunzi blev från och med 1925 sjukhusstation med läkare samt med en skola för utbildning av infödd sjukvårdspersonal. Vid Kimpevolo fanns ett hem för spetälskesjuka. Missionsförbundets läkarmissionärer arbetade aktivt med att behandla sömnsjuka liksom andra tropiska sjukdomar och arkivmaterialet med dess sjukjournaler kan vara av medicinhistorisk betydelse. Medicinsk dokumentation ingår även i Kongomissionens arkiv.
9	Kingoyi missionsstation	1899 – 1961	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/129 Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo Kinshasa (Kongofristaten, Belgiska Kongo). Historik Anlades 1900 av P O Wirén och J A Johnell. Stationen låg 850 meter över havet uppe på vattendelaren mellan Kongofloden och Niari, alldeles intill den franska koloniens gräns. Undersökningsresor hade företagits av missionärerna C N Börrisson, S A Flodén och E Storm under samma år. Missionärerna A Walder och J Ekstam arbetade vidare med anläggningen inklusive terrasseringar och planteringar. 1911-1912 byggdes seminariet på Kingoyi, några år innan hade kurser hållits på Madzia och Musana i Kongo Brazzaville, men utbildningen av evangelister och lärare kom nu att förläggas vid Kingoyi. Missionären E Karlman ansvarade för detta arbete. Samma år anläggs även ett mindre sjukhus. 1915 inrättas ett museum vid seminariet, dessa samlingar överfördes senare till Kimpese och dess seminarium. I början av 1980-talet överfördes museisamlingarna vidare ett nybyggt museum i Luozi. Delar av samlingarna finns kvar 2013 och en kortkatalog finns i Luozi över samlingarna. Fotografier från museet i Kingoyi ingår i Missionskyrkans bildarkiv. 1923 förlades det svenska sjukhuset i Kibunzi. Sjukhuset hade tidigare legat i Kingoyi, men dess läge så nära den franska kolonigränsen komplicerade verksamheten; franska kolonistaten förbjöd missionsverksamhet över gränsen. 1937 inleddes samarbete med amerikanska och engelska missionerna och seminarieverksamheten förflyttades till Kimpese.
10	Kinkenge missionsstation	1890 – 1978	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/130. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2007 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo Kinshasa (Kongofristaten, Belgiska Kongo). Historik: Anlagd 1897 av Ivar Johansson och August Jansson. Stationen är belägen nordväst om Kibunzi. Missionsstationen hade ett lämpligt läge intill den stora karavanstigen mellan Matadi och Boma.
11	Kolo missionsstation		Tidigare referenskod: SE/RA/730284/121b. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell och Laura Neill 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2007 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo Brazzaville (Franska Kongo). Historik: Anlades 1916 av Henning Lindgren och E A Fridlund samt Simone Kavuna från Nganda, Kongo Kinshasa. En liten grupp kristna fanns redan vid Kolo. Det var Babembe-folket som arbetat med blyutvinning vid Kingoyi som kommit i kontakt med missionen där. Den nya koncessionen vid Kolo var tillräckligt stor för att anlägga en kaffeplantage. Kolo ligger 180 km i VNV riktning från Brazzaville. Befolkningsgrupp Babembe, lokalt språk Kibembe som var ett nytt språk för SMF:s missionärer. Babembe är en gren av Bakongo. Kolo missionsområde gränsade i öster mote Madzia där floden Niari-Ndou utgör gräns. I söder begränsat av Niari från byn Masangue i öster till Mapati i väster. den västra gränsen följde sedan vägen som går norrut från Mandou-Nzazi vidare mot Kimbuku och fram till Buenza-floden som utgjorde Kolo-områdets norra gräns.
12	Loubetsi missionsstation	1922 – 1961	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/134. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell och Laura Neill 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2007 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo, kilombo, yari m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo). Historik 1918-1923 företogs nya undersökningsresor bl a av C N Börrisson och K E Laman. Börrisson erbjöd sig att på egen bekostnad uppföra egen station vid Loubetsi väster om Indo. Här fanns en folkstam, balumbu. Börrisson kom aldrig att få uppföra stationen, då han efter hemresan 1921 ej mer kunde återvända till Kongo. Missionsstationen anlagd 1922 av missionärerna P Alg (Nilsson) Hyllienmark och A Sonnell. Stationen flyttades 1939 - området var glesbefolkat och regeringen krävde att stationen skulle flyttas någon mil österut i närheten av den nyanlagda bilvägen. I arkivet ingår även handlingar personliga handlingar samt språkdokumentation efter Olga och Algot Hyllienmark. Se även Algot och Olga Hyllienmarks personarkiv. 1963 erbjöds Finska frikyrkan Suomen Vapaakirko att samarbete på svenska missionsförbundets fält i Kongo-Brazzaville. Finska frikyrkan fick då ansvar för Loubetsi.
13	Madouma missionsstation	1918 – 1970	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/135. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. I arkivet ingår även handlingar rörande Indo (Sibiti). Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo). Historik: Anlades 1930 av J. Jönsson och R. Jonsson. Under K E Lamans undersökningsresor tidigare i slutet av 1910-talet och början av 1920-talet, utstakade Laman en plan över anläggning av missionsstationer genom hela Mellersta Kongo (Franska Kongo), för att så småningom förbinda den med Parisermissionen i Gabon. Vid SMF:s jubileumskonferens 1928 beslöts att anslå medel ur jubileumsinsamlingen till en ny station. Den förlades då norr om Indo. Senare kom Svenska Missionsförbundets kvinnor att stå för underhållet av den löpande verksamheten.
14	Madzia missionsstation	1909 – 1961	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/136. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2012 av Katarina Thurell, med smärre justeringar 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Handlingar som rör seminariets verksamhet 1928-1931 kan finnas under Ngouedi station, dit seminarieverksamheten flyttades 1931/32. Volym D1:1 ej påträffad 2015 Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo Brazzaville (Franska Kongo). Historik: Den första av SMFs missionsstationer i Kongo Brazzaville. Madzia benämndes som jubileumsstation - då det var på missionärskonferensen 1906, dvs 25 år sedan SMF sände ut sin första missionär, som frågan väcktes om utvidgning av missionsfältet och byggandet av en jubileumsstation. 1906 utrustades två undersökningsexpeditioner för att söka efter ett nytt missionsfält, den första expeditionen ledd av missionärerna Cederblom och August Jansson gick österut från Matadi-Maniangaområdet i Kongofristaten, den andra expeditionen 1906 ledde in i franska Kongo av missionärerna Cederblom och M Westling. 1907 sändes en ny expedition Cederblom och E Ekström för att undersöka området öster och söder om Stanleypool, på hemvägen ville Ekström att de skulle ta vägen via franska Kongo, men Cederbloms hälsa var vacklande. Ekström gjorde då färden ensam över södra delen av det franska området. 1907 i juli beslutades på missionärskonferensen att man skulle uppta mission i Franska Kongo. Franska myndigheterna sa dock nej, för att utreda närmare på plats gjordes så den fjärde undersökningsresan Mbamu-Pangalaexpeditionen 1908 med missionärerna Teofil Ceder och Johan Hammar. Franska myndigheterna hade menat att det var för farligt för vita att bo och bedriva mission här. Hammar och Ceder kom fram till annat. Ceder och Hammar behärskade seder och bruk och hade inga problem med att få goda relationer med lokalbefolkningen. Antagligen bidrog även att de talade kikongo, något som här var hövdingarnas språk (då man annars till vardags talade kiladidialekt). Expeditionerna finns väl dokumenterade i Missionskyrkans övriga arkivsamlingar dels i dess kart-och ritningssamling dels i Missionskyrkans separata bildarkiv. Johan Hammar hade även en filmkamera och en del filmer från 1909 ska finnas bevarade, kopior (troligen inte originalfilm) finns på Statens filminstituts depå i Rotebro. Kyrkoledarna Waldenström och Ekman värderade fotodokumentationen väl och påbjöd att missionärer med fallenhet skulle utbildas i fotograferingskonsten - dels i England dels på Bergmans fotoateljé i Stockholm. Hammar och Ceder hade fått fram information om fransmännens exploatering av malmfyndigheter vid Mondouli och att man planerade järnvägsförbindelser. Hammar drog då slutsatsen att det borde bli en järnvägsknutpunkt vid Madzia. Madzia missionsstation anlades av missionärerna Johan och Maria Hammar år 1909. De avreste från Nganda den 5 januari 1909 tillsammans med 52 bärare. De anlände den 12 januari till Mbamou omkring 20 kilometer sydost om den plats där Madzia-stationen kom att anläggas. Mbamou var statspost, och administratören avrådde från placering av missionsstation allt för nära statsposten. De togs emot av hövdingen Matouba. 17 januari mättes platsen upp för den nya stationen och den 20 januari flyttade man upp till stationen till det gästhus som hade uppförts. 11 av bärarna från Nganda var villiga att stanna kvar. 22 mars 1909 begavs sig Johan Hammar till Brazzaville för att inlämna koncessionsansökan, vilken blev beviljad och tillkännagavs i Journal Officiel den 15 september 1909. I franska Kongo var det missionären som själv fick koncession och rättighet till markområdena de begärde, under förutsättning att de som kolonisatörer kunde påvisa att landområdet uppodlades. 1910 uppfördes första boningshuset i tegel. en köksbyggnad hade tidigare uppförts, men brann ned 1913, 1917 brann ännu en köksbyggnad. 1919 brann boningshuset, medicinhuset, pojkhus mm orsakat av gräsbrand. Innan man hade hunnit bygga nytt boningshus slog blixten ned och antände magasinsbyggnaden. Den första gräskyrkan visade sig ganska snart vara för liten och 1920 vid påsktid så invigdes en ny kyrka. Med tanke på alla bränder så beslöt konferensen 1920 att att lägga ned Madzia. Arbetet kom dock att återupptas redan året därpå, 1921 då makarna Hult anlände och tog hand om verksamheten. 1922 kom ett nytt boningshus att uppföras. Källförteckning och övrigt material på SMK arkiv dvs ej på Riksarkivet: Svensk Veckotidning nr 23/1959, nr 37/1984. Historie de la mission evangelique suedoise a Madzia 1909-1961 Memoire de D.E.S D´Histoire par Philippe Louhemba, 1983. ( SMK referensbibliotek 8491) 75:e anniversaire de la fondation de Madzia et delévangelisation du Congo par les missionnaires protestants, 1984. Barnens jul 1914 s.7, 10, 11: Från barnen på Madzia genom S. Malmqvist. Ansgarius 1959 s. 46-50: När vi började mission i Franska Kongo av J. Hammar. Historik, Bertil Höök, 1931
15	Mansimou missionsstation	1925 – 1961	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/137. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Diplom, ritningar m.m. från yrkesskolan i Mansimou ingår i Missionskyrkans kart- och ritningssamling, SE/RA/730284/12/1/J3. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation, yrkesskola och snickeri i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo). Historik Anlades 1925 av John Petersson. Yrkesskolan i Brazzaville krävde utrymme, och man valde då att flytta ut från stationen inne i staden. Härifrån Mansimou kom även all evangelisk verksamhet utgå från för Brazzavilles omgivningar. Yrkesskolan: Missionär John Petersson startade en mindre yrkesskola i Kibunzi redan 1916, skolan flyttades senare till Brazzavillestationen 1922. Petersson hade fått impulserna till yrkesundervisning bl a från en studieresa i USA. 1924 påbörjades arbetet med grundläggningen av yrkesskolan vid Mansimou, och anläggningen tog sin form under 1925. Första året gick 23 elever i möbelsnickeriutbildning. Möblerna såldes och exporterades även till USA, Frankrike, Sverige och Belgiska Kongo. Sigfrid Löfgren inspekterar verksamheten - såsom missionsförbundare och representant för företaget DUX 1946: "Rekryteringen av elever har skett genom att missionsförbundets 16 olika stationer insänder namn på sådana som man önskar placerade som elever"... "Utbildningen har beräknats till 4 år och vid utbildningstidens slut erhåller eleven diplom. Elev erhåller under utbildningstiden så stor ersättning att det räcker för mat, och husrum beredes i särskild by intill själva skolan. Goda elever kunna dessutom erhålla ackordsersättning, som utbetalas efter avslutat ackordsarbete"... "Efter erhållet diplom kan elev stanna vid skolan såsom yrkesarbetare mot en i allmänhet kollektivt beräknad lön + ackordsersättning. Inkomstläget ligga normalt jämfört med andra arbetare i Kongo"..."Elevantalet är ett 60-tal,vilket således innebär, att ca 15 nya lever antagas årligen. Dessutom sysselsättas ett 50-tal arbetare, varför hela styrkan är c:a 110." I Svenska Missionskyrkans huvudarkiv finns handlingar rörande yrkesskolan i Mansimou och dess fortsatta verksamhet under 1960-talet i form av SIDA-projekt.
16	Matadi missionsstation	1890 – 1973	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/138. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2005-2006, 2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Handlingar rörande Matadi återfanns i ett arkivskåp i Matadi 2006 och har deponerats hos CEC, Matadi. Dessa utgörs av: Personalhandlingar för gästhemmet (1979-1993), Fastighetshandlingar, mappar och diverse ritningar (1986-1988), Kassaböcker för missionärskassan (1972-1989), Gästbok (1980-1987). I arkivet ingår handlingar från Vivi missionsstation, Londe församling, Kongokonferensen och gästhemmet. Handlingar från Laglige Representanten finns även i Kongomissionens centralarkiv, serie F5. Vid inventering i Matadi 2006 utgallrades verifikat och arbetsmaterial. 2013 gallrades ett stort antal postgirotalonger och kvittensblock. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo-Kinshasa (Kongofristaten, Belgiska Kongo). Transportstation, senare huvudstation för SMFs mission i Kongo Kinshasa. Säte för SMFs Representant Legal och för Centralkassan för Missionen i Kongo Kinshasa. Hette från början Londe missionsstation, men namnet ändrades till Matadi missionsstation 1926-1927 i samband med flytt till nya lokaler. Historik: Londe/Matadi tillkom som SMF:s station i och med att Engelska Baptistmissionen sade upp det kontrakt SMF hade med dem avseende varutransporter från Matadi upp till SMF:s missionsstationer. K J Petterson reste då ned till Matadi och inrättade en SMF transportstation, Londe missionsstation. En anläggning vars planteringar och terrasseringar kom att få namnet Matadis pärla eller Matadis park. Anläggningen låg vid flodstranden väster om staden. 1926 när hamnen skulle utvidgas och järnvägen krävde sin plats, fick SMF välja mellan att sälja Londe eller få marken exproprierad. I utbyte fick man därför tomt högre upp i bergen ovanför Matadi. Den anläggningen kom att under en period då kallas för Nya Londe, men fick snart namnet Matadi missionsstation. Matadi/Londe var den station som i egenskap av hamnstad tog emot merparten av missionärerna. Där skrevs alla tulldeklarationer på allt utkommande gods. Allt mottaget gods distribuerades från Matadi till övriga stationer i landet. Samtliga postbefordringar och rekvisitioner av kontanter sköttes vid stationen i Matadi. Stationsföreståndaren vid Matadi/Londe fungerade såsom missionens laglige representant (Representant Legal) inför staten, handelshusen, andra missionssällskap mfl i Kongo Kinshasa. I den egenskapen hade han att övervaka och tillse att alla papper och transaktioner mellan missionen och staten klarerades. Denne skulle från alla stationer motta deklarationer över byggnader och personal såsom skatteunderlag. Även upplåtande och köp av jord till nya stationer skulle genom representanten utverkas och genom denne fullföljas. Matadi var den första staden som Svenska Missionsförbundet verkade i. 1892 påbörjades arbetet med anläggandet av stationen, såsom en transportstation. K J Pettersson fick uppdraget att anlägga stationen. Tomten var något över en hektar stor, med 150 meters strandrätt vid kongofloden. 1894 uppförde A. Th. Strandman en byggnad för tryckeri. 1901 uppfördes en predikolokal med läsrum för sjömän. 1918 drogs järnväg över tomten. 1926 exproprierade belgiska staten tomten, men ersattes med ett 7,5 hektars stort markområde, Nya Londe. Den 14 oktober 1926 lades grundstenen för den nya stationsbyggnaden. Nya Londe kom nu att få namnet Matadi missionsstation. 1927 kunde stationen flyttas. 1934 Kyrkoinvigning Missionärer som verkat vid stationen 1892-1978 T o m 1978 164 personer. Sammanställningen över missionärer kan innehålla faktafel och kan komma att kompletteras ytterligare. KJ Pettersson A Th Strandman Karl Th Andersson med fru K J Axelsson Carl Lembke Anna Lembke Aug W Lagerin K E Laman Wilhelm Sjöholm med fru J A Johnell J Aug Westerlund Hilda Hindorff Math Krohn Alma Doering Söderström J Hammar Her och fru Wirén Hildegard Nilsson Ernst Storm Ester Storm C W Grahn Elisabeth Grahn P A och Anette Westlind Anna Baur Hulda Andersson O Wikholm Tefil Ceder Hanna och Martin Westling L O Severin A och Maria Wennerström Kristina Nilsson Hulda Samuelsson Maria Hammar Josef och Anna Ekman Sam och Hulda Hede V Vikterlöf Hulda Karlman Lotten Sandell Stina Brodin Ruth Grandin Stina wikterlöf Judit Bengtsson Södergren med fru Ester Johansson G Palmaer med fru Axel Reinholdsson Matilda larsson Edit Eriksson Linus Blomkvist (Örebromissionen) Algot Nilsson Josef Öhrneman Anna Pettersson Rut Johansson Eva Andersson Märta Carlsson Karl och Märta Aldén Johan och Judit Degerfors John och Elin Larsson Paul Smedberg Gustav Jakobsson Arvid Andersson Knut Peterzon Rut Jakobsson Elsa Larsson Judit Björk Anna Olsson Martin Hillerström Alberta och Gunnar Jernberg SA Flodén med fru Sara och Bertil Höök Ester Lager Sophie Bäcklund Solveig Öhrneman Gustav Reinholdsson David Pettersson Erik Waltander Allan Lundvall Märta Waltander Olle Berglund Märta och Emil Berg Ernst och Wilma Hellberg Anna-Lena Lundvall Bertil Söderberg Ragnar Widman Jakob Bjerhagen Eiln Carlsson Helge Palmborg Rut Pettersson Linnéa Almkvist Göte och Saida Egfors Alfons och Ingeborg Granstig Gunborg Widman Maja Olsson Bengt Zetraus Holger och Signe Furusand Vera Zetraus Karin Johansson Judit Ålin Harry och Teresia Asp Enar Burgé Erik Morén Rut Lindahl Elsa Steen Helfrid och Johan Hedlind Alice Sandblom Karl-Olof Bäckman Gunnel och Walter persson Elsa Henriksson Carin Attring Carin Hjälm Ellen Johansson Ulla Maltering Maj Morén Birgitta Norevi Elin-Marie Svensson Bettan Wennermo Ingegerd och Roland Einebrandt Anne-marie och Sven-Paul Nordling Ulla och Henric Arvidsson Maj-Britt och Nils Fransson Lars Larsson Margareta Bäckman Åke och Britta Lundström Hans Norelius Ivar och Rebecka Hylén Lennart Andersson Leif Almroth Kerstin Johansson Carl-Adolf Josefsson Agnes Svensson Marianne Karlsson. För vidare läsning Lembke, C W, 1931. Matadis pärla, Minnen från gamla Londe, SMF förlag, Sthlm.
17	Mukimbungu missionsstation	1885 – 1937	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/139. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo Kinshasa (Kongofristaten, Belgiska Kongo) Huvudstation för missionen i Kongo Kinshasa de första åren, innan den uppgiften flyttades till Matadi. 1937 övertogs verksamheten här av ABFMS.
18	Musana missionsstation	1910 – 1961	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/140. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Joanna Karabay och Katarina Thurell 2010. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Ett urval av korrespondensen mellan år 1920-1928, samt dagböckerna 1911-1926 finns på mikrofilm genom Yaounde Microfilm Project, Faculte de theologie protestante de Yaounde, Cameroun, 1971. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Handlingar som rör seminariets verksamhet 1925-1928 kan finnas under Madzia missionsstation, där seminarieverksamhet bedrevs 1928-1931, eller under Ngouedi missionsstation, dit seminarieverksamheten flyttades 1931/32. I Sven Hagerfors personarkiv finns historik för Musana missionsstation. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo). Historik: Musana missionsstation anlades 1910 av C W Grahn och H Lindgren men godkändes först 1919 trots ett flertal inspektioner där det konstaterades att man byggt ovanligt värdefulla hus, planterat över 8000 oljepalmer, 400 fruktträd, jordnötsfält, kassava, majs etc. Musanas 26 hektar utstakades i ett av de tätast befolkade landsbygdsområdena i Franska Kongo. Befolkningen tillhör grenar av Bakongostammen och kallar sig Baladi eller Balari. Under missionsepoken fanns det på missionsstationen folkskolor och högstadieskola, La Soeur-institution med hushållsskola. Vidare fanns det dispensaire med vårdplatser för inneliggande och maternité. Här fanns oljeslageri, tvåltillverkning, tegelbruk och en omfattande fruktodling. Evangelistutbildning, lärarutbildning och pastorsskola har under olika perioder varit förlagd till Musana. Till skillnad från de flesta andra missionsstationer hade Musana inget internat för barn i folkskolan men hade ändå en internatverksamhet under pågående kurser för dopkandidater. Man hade även varierande kortkurser för kvinnor. De boende på internatet ansvarade till stor del för underhållet av stationsområdena. Missionärerna vid Musana missionsstation ger i SMKs årsberättelser uttryck för hur de i sitt arbete motarbetas av katoliker, vilka favoriseras i landet, och de oroar sig över att församlingen även lockas av profetrörelsen - Ngounzarörelsen. Profetrörelsen var från början en religiös väckelse men oroade snart statsmakterna som uppfattade dem som en revoltrörelse mot statsmakten. I årsberättelsen från 1923 beskrivs den svåra situation de befinner sig i: "ett 70-tal lärare avsatta, åtskilliga av dem deporterade eller i fängelse, församlingsmedlemmarna prisgivna åt förföljelser och trakasserier, bönehusen och skolorna stängda för alla ordets förkunnare utom missionärerna". Den stora förlusten av personalstyrkan gör att statistiken för detta år är mycket opålitlig då det i många kretsar saknades skrivkunnig personal. Vidare samlades en del av Bakongo-stammen till julotta 1923. Kolonialregeringen hade förbjudit evangeliska möten utan att en missionär var närvarande. Missionärerna hade vid detta tillfälle ej möjlighet att närvara vid julottan och bad dem komma till stationen istället. Församlingen valde att trotsa förbudet och följden blev att ett hundratal sattes i fängelset. Missionärerna ansåg att händelsen influerats av profetrörelsen och som ett ställningstagande mot rörelsen vidtog de "radikala åtgärder". "Rekonstruktionen förutsatte startandet av en ny församling på Musana i vilken ingen med ngounzistisk disposition skulle återupptagas". För vidare läsning: Makola, Ruben. Mambu makufi ma consistoire ya Musana 1910-1990 - Bref apercu du consistoire de Musana 1910-1990, Brazzaville 1990. (Historik med listor över evangelister, lärare, första församlingsmedlemmarna osv.Förvaras bl a hos SMK) Wenhov, Nils-Gunnar. Väckelse och förföljelser på Musana Missionsstation 1920-1924. Stora uppsatsen vid SMFs Teologiska seminarium, läsåret 1965/66.
19	Nganda missionsstation	1890 – 1914	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/141. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2007 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo). Arkivbeskrivning: Nganda missionsstation, Kongo-Kinshasa. Organisation och arbetsuppgifter Missionsstation i Kongo-Kinhasa (Kongofristaten, Belgiska Kongo) Historik: 1890 anlades stationen av K F Andrae såsom Missionsförbundets fjärde missionsstation i Kongo, efter Mukimbungu, Kibunzi och Diadia. Avsikten var att verka i Bwendestammen och efter en undersökningsresa av missionärerna Westlind, Andrae och Nilsson anlades stationen på Ngandabergets högsta kulle, 500 m ö h, vid sluttningen av Nsundi Mamba höglandet. En tomt köptes av Kongostaten som man betalade 50 francs för. 1891 kom J A Norén och hjälpte till med arbetet. Platsen för Nganda missionsstation hade varit en begravningsplats, berget blev en plats där ingen varken ville eller vågade bo allt enligt lärare Minludi (Dagbräckning i Kongo, Hammar, s 158). Nganda församling bildades under 1890-talet. Den förste döptes 1892 i oktober, Abalami Nkumba. I slutet av mars 1901 hade församlingen över 200 medlemmar. Nganda kom under åren att få omfattande planteringar och vägar. Stort antal byskolor byggdes exempelvis i Honde, Bulu, Lukoko och Nsundi Mamba. När SMF anlade missionsstationen i Madzia i Franska Kongo 1909, kom flertalet bärare från Nganda, varav flera kom att stanna vid den nya stationen. 1914 nedlades stationen på grund av ohälsosamt klimat och framförallt malaria-smitta.
20	Ngouedi missionsstation	1890 – 1978	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/142. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2007, kompletterad 2008, 2010 och 2015 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Handlingar tidigare än 1930 som finns i delarkivet härrör huvudsakligen från seminariets föregångare i Musana (1925-1928) och Madzia (1928-1931) men har hängt ihop fysiskt med handlingar från Ngouedi. Handlingar rörande utbildningen i Kongo Brazzaville finns även i de övriga stationsarkiven. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation och centrum för SMFs högre utbildning i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo). Seminarium för evangelister, pastorer, monitörer och lärare. Historik: Anlades 1930 av Svante Malmqvist, Ivar Hylén och Johan Degerfors. På grund av förbud från franska myndigheterna att sända elever över gränsen till Kingoyi seminarium i Belgiska Kongo, startades Ngouedi seminarium för att utbilda evangelister, och pastorer liksom utbildning för "moniteurs och instituteurs". Första kursen för evangelister liksom för "moniteurs" hölls läsåret 1932-1933 med totalt 40 elever. Läsåret 1941-1942 hålls första pastorala utbildningen. Anläggningen var förlagd ungefär en mil söder om järnvägen mittemellan Brazzaville och havet. Seminariets rektorer/ansvariga/direktörer Svante Malmquist 1931-1932, Ivar Hylén 1932-1933, Manne Lindgren 1933-1936, 1938-1944, Efraim Andersson 1936-1938, 1945-1947, Anders Hansson 1944-1945, 1951-1952, Ernst Hellberg 1947-1950, 1952-1955, 1957-1961, Verner Larsson 1950-1951, Arne Olsson 1955-1957, Sven Hagerfors 1951, Rune Brynggård 1961-1963, R Buana Kibongi 1963-1967, Hilaire N'Kounkou 1967- 1972. Linnea Almquist och Roland Einebrant har skrivit en historik 1980 på franska, se vidare Kongoutredningen Svenska Missionskyrkans arkiv.
21	Pointe Noire missionsstation	1890 – 1982	Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell och Laura Neill 2007-2012. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2007 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. I arkivet ingår även handlingar från Svenska skolan, Pointe Noire, även byggnadsritningar för EEC, Pointe Noire, församlingskyrka. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo), transportstation. Historik: Uppfördes 1933-1935 av David Pettersson. Församlingsarbetet påbörjades av Algot och Olga Hyllienmark. Många protestantiska familjer hade redan flyttat till Pointe-Noire innan Missionsförbundet upptog mission där. Pointe-Noire ligger vid Atlantkusten och är Kongo-Brazzavilles enda hamnstad. Lokalt språk var franska och Monokituba. Missionsområdet räknades norrut till Gabongränsen samt öster till Loubomufloden där Loubetziområdet tog vid. Mot ost och nordost gränsade till Loubomo missionsområdet. Av naturliga skäl kom Maymbeområdet längs med järnvägslinjen att bli det verkliga missionsområdet utanför staden. 1940 förlades Svenska skolan i Pointe Noire. Dess aktiviteter kom att prägla stationen. Då Pointe Noire är Kongo-Brazzavilles enda hamnstad, sköttes stora delar av administrationen av godstransporten och missionärernas resor till och från Sverige härifrån, så länge detta skedde sjövägen.
22	Sundi-Lutete missionsstation	1922 – 1974	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/146. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell och Laura Neill 2007, omförtecknat och kompletterat 201 av Joanna Karabay. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2010 av Katarina Thurell och Johanna Karabay, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo-Kinshasa (Belgiska Kongo). Historik: Sundi-Lutete missionsstation i Belgiska Kongo anlades 1924 av A Sonnell. Verksamhet bedrevs dock redaninnan i området av Kingoyi och Musana stationer tills man fick officiellt tillstånd att anlägga en missionsstation i Kinkendalandet. 1940 övertog stationen ett fält på norra sidan Kongofloden från det Amerikanska Baptistmissionen, samt områden från Kingoyi station. Missionsstationen fick nu ett område av omfattande betydelse. Rapporterna från Sundi-Lutete visar i huvudsak på det stora arbetet inom skola och sjukvård som bedrivs på stationen och missionsstationen byggs ut ett flertal gånger i takt med att dessa verksamheter expanderar. Stationsskolan och byskolorna bedriver undervisning på olika nivåer. Sjukvårdsarbetet riktar sig bla mot sömnsjuka, dysenteri, spetälska. Man bygger även ut barn- och mödravården, efter vilken man ser att barnadödligheten drastiskt minskade i området. Även ungdomsverksamhet - scoutgrupper, bedrevs efter 1959. Missionsstationen vid Sundi-Lutete skriver även till Sverige om de svårigheter de möter i sitt arbete. Ekonomiska faktorer spelar roll, särskilt under 1930-talet, och innan skolorna beviljas statliga bidrag. Vidare stöter de på motstånd från andra religiösa rörelser. Missionärerna beskriver i årsberättelse från 1928 katolikerna som deras svåraste motståndare: "Vid flera tillfällen har de överfallit byar nattetid samt tagit och bortfört våra anhängare till sin station" (s.67). Några år senare, i en årsberättelse från 1940 kan man också läsa att Biangana David från Frälsningsarmén spred en förkunnelse om att missionärerna vid Sundi-Lutete var kannibaler, som förklaring på de många dödsfall bland unga. 1943 kan man läsa om Ngounzarörelsen och hur missionärerna ger uttryck i årsberättelserna för att det kristna budskapet har blandats med hedniska läror, särskilt bland kvinnorna i området. 1954 försvann halva församlingen då de övergick till den nyhedniska rörelsen Mukukusa, många uteslöts även detta år då kimari - månggifte, ökade. Månggifte var i lag förbjudet men ett kraftigt kvinnoöverskott bidrog till att kimari sågs som att ha "blivit en ära istället för vanära".(s.86) . 1958-1959 oroar sig missionärerna återigen för Kimbangismen (Ngounzarörelsen) och Kintwadi-rörelsen; de orsakar bekymmer då dessa rörelser förespråkar helbrägdagörelse vilket hindrar dem att söka sjukvård vid missionen. Dödsfallen bland barn ökade därför vid denna tid. 1959 ökade kraven bland befolkningen på självständighet i landet och Belgiska Kongo utropades som den nya Kongorepubliken Léopoldville den 30 juni. En revolt utbröt inom armén kort därefter, med en hets mot den vita befolkningen i landet, och många tjänstemän och företagare valde att lämna området. Ekonomisk stagnation och hungersnöd rådde i landet. Denna orostid under 1959-1961 sammanföll med planerna på att omvandla kyrkan till ett självständigt kongolesiskt trossamfund, som bildades vid ett möte i Matadi 1961. Församlingens verksamhet vid Sundi-Lutete fortsatte dock relativt obehindrat. Kongoleserna tog över ledningen men ett samarbete med Svenska Missionsförbundets missionärer var fortfarande önskvärt, särskilt efter det att många av de församlingsmedlemmar som ryckts med i oppositionen mot de vita återvände till kyrkan. För vidare läsning: Vellut, Jean-Luc (éd.) 2005. Simon Kimbangu - 1921: de la prédication à la déportation. Les sources. Vol.1. Fonds missionaires protestants.
23	Zanaga missionsstation	1937 – 1961	Tidigare referenskod: SE/RA/730284/148. Levererat till Riksarkivet under 1970-talet, då en första förteckning upprättades av Ragnar Widman. Kompletterande leveranser gjordes 2008 och 2017. Komplettering och uppdatering av Katarina Thurell och Laura Neill 2007-2013. En genomgripande uppdatering, omstrukturering och omförteckning gjordes av Jan Ohlson 2015-2017, då även handlingar från ”2008 års leverans” införlivades. Arkivbeskrivning upprättad 2007 av Katarina Thurell, kompletterad och omarbetad 2017 av Jan Ohlson. Språk: Svenska, franska, kikongo m.fl. lokala språk. Lagstiftning, tillgänglighet och sekretess: Inga kända begränsningar föreligger. Se också Kongomissionens centralarkiv (SE/RA/730284/5/4/1). Korrespondentregister för delar av E1 finns i Kongomissionens centralarkiv, serie D1. Organisation och arbetsuppgifter: Missionsstation i Kongo-Brazzaville (Franska Kongo). Historik: 1937 anlades missionsstationen av Berner och Judit Åhlin, då koncession erhölls. Stationen är belägen 270 km från Brazzaville i rak nordvästlig riktning. Folkgrupper i området: bateke och babongo samt bakuta. Lokalt språk: kiteke. Under järnvägsbygget i Franska Kongo tvångsrekryterades många även från detta område. Flera kom i kontakt med protestantiska förkunnare och grupper och anslöt sig till dem. När Missionsförbundets missionärer anlände fanns således redan protestantiska kristna på orten. Zanaga blev missionsförbundets nordligaste missionsområde, som i väster gränsade mot Indo och Madouma, i söder mot Kolo. Västgränsen följde Djamalas distriktsgräns och mot norr gränsade området till Gabon.