bild
Arkiv

Svenska Missionsförbundets kvinnokommitté

Svenska Missionsförbundet/ Missionskyrkan

Grunddata

ReferenskodSE/RA/730284/4/6
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/iYAj7vr5dqEfhHqNFMjQt1
ExtraID279
Omfång
0,6 Hyllmeter  (-)
Datering
19362003(Tidsomfång)
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd)
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Svenska Missionsförbundet
Alternativa namn: Svenska Missionskyrkan
Alternativa namn: Equmeniakyrkan
Kategori: Förening

Innehåll

Allmän anmärkningTidigare referenskod: SE/RA/730284/279.

Placering 6C64:56-61
Inledning (äldre form)Svenska Missionsförbundets kvinnokommitté
(Svenska Missionsförbundets Kvinnoråd)

Källor
Hörlén, Linnéa: Låt oss i stället göra en insats, Om Svenska Missionsförbundets Kvinnokommitté, s 185-207, En Historia berättas - om missionsförbundare, red Rune W Dahlén, Valborg Lindgärde, Falköping 2004.

Historik
1936 bildades Svenska Missionsförbundets Kvinnokommitté. Kommittén fick senare namnet Svenska Missionsförbundets Kvinnoråd. Signe Walder blev kommitténs första ordförande. Övriga medlemmar var Greta Bredberg, Lisa Palmaer, Elfrida Andersson, Maria Lundahl, Maria Cederlöf, Helena Nyström, Anna Forsström, Maria Borgö och Gunhild Gustafsson.

1939 anställde Missionsförbundet Gunlög Mosesson som "kvinnlig sekreterare" med uppgift att tjäna ungdomsorganisationerna i SMF samt Kvinnokommittén. I tjänsten ingick även att predika. Det var första gången som en kvinna anställdes på samfundsnivå med den uppgiften. Tjänsten kom att finnas kvar till 1955, då ungdomsarbetet i SMU omorganiserades och nya SMU fick självständigt ansvar. Att kvinnorådet skulle ha en egen sekreterare ansågs då inte ekonomiskt möjligt.

Flera av ledamöterna i kvinnokommittén hade en aktiv roll i debatten om och införandet av kvinnliga pastorer i samfundet. 1946 kom evangelist Signe Eriksson att bli kallad till församlingsföreståndare i Alsters missionsförsamling och blev därmed samfundets första kvinnliga pastor. Evangelist Ingrid Pettersson kom 1947 att bli församlingsföreståndare i Särna missionsförsamling. Missionsskolan, Lidingö tillät kvinnor endast att gå på missionärsutbildning, inte pastorsutbildningen, men däremot var evangelistkurser fritt att följa för kvinnor. 1950 föreslogs att vid Missionsskolan även ta emot kvinnliga pastorskandidater.

Kommittén arrangerade sommarmöten. Man arbetade för att stimulera kvinnorna i Missionsförbundet till ett rikare innehåll på syföreningarna, exempelvis förteckning på talare för större syföreningssamlingar samt studiecirkelmaterial. En regelbunden verksamhet var att inbjuda till en samling under den årliga generalkonferensen med föreläsning, diskussion, musik och servering. Kvinnorådet uppmärksammade pastorsfruarnas situation.

Kvinnorådet inrättade ett utbildningsstipendium för afrikanska kvinnor (1960-talet?). I årsberättelserna omnämns "fonden för yrkesutbildning av kvinnor på våra missionsfält", en fond som finansierades via kontantbidrag samt försäljning av brevpapper.

Under 1960-talet hade det bildats distriktskvinnoråd i flertalet av SMF:s distrikt som bland annat samlade in pengar till ovanstående utbildningsstipendium. Den första stipendiaten blev Julienne Kukangisa från Kongo-Kinshasa, som utbildade sig i Sverige och kom att bygga upp ett omfattande kvinno- och familjearbete i systerkyrkan CEC i Kongo-Kinshasa.

Kvinnorådet kom även att samla in medel till Teologiska Seminariets kapell (nuvarande Lidingö folkhögskola).

Kvinnokommittén inledde tidigt ett ekumeniskt samarbete med andra samfunds kvinnoorganisationer samt den ekumeniska missionskommittén som bar ansvar för Kvinnornas internationella böndag. (Som senare fick namnet Världsböndagen).

1949 inbjöds till ett större ekumeniskt sommarmöte vid Ljungskile folkhögskola. Detta ekumeniska sommarmöte kom att följas av flera vid Lundsberg och Vallersvik.

Svenska Missionsrådets Kvinnokommitté (bildad av Signe Walder och Anna Fredén) och Kristna Kvinnors samarbetskommitté sammanslogs 1959 till Sveriges Ekumeniska kvinnoråd med Elsa Cedergren som ordförande. SMF:s kvinnokommitté hade kontakter med detta kvinnoråd. Kontakter fanns även med internationella kongregationalistunionens kvinnor.

Kommitténs/rådets ordförande:
Signe Walder
Greta Bredberg
Ingrid Rosén
Linnéa Hörlén
Margit Engström

1974 kom kvinnorådet att lägga ner sin verksamhet. Kvinnokommittén hade under sin verksamhetsperiod verkat för att synliggörande av kvinnors arbete i Missionsförbundet; frågor som att syföreningarna skulle finnas med i förbundets tryckta matrikel, eller exempelvis reshjälp för predikantfruar till olika konferenser och möten.

Arkivförteckning och arkivbeskrivning upprättad av Katarina Thurell 2013-04-27. Arkivet kompletterades och omförtecknades av Laura Neill 2014-07-24 och 2014-08-29.
Arkivet är deponerat på Riksarkivet som ett delarkiv till Svenska Missionsförbundet/Svenska Missionskyrkans deposition. Arkivet är i sin helhet tillgängligt för forskning,inga inskränkningar råder.

Tillgänglighet

UpphovsrättUpphovsmannen
DepositionJa

Hänvisningar

ReproduceratNej

Kontroll

Skapad2014-11-13 00:00:00
Senast ändrad2015-08-05 08:02:54