Nya Elementarskolan började sin verksamhet 1828. Initiativet till skolan togs antagligen av general J P Lefgren inom den sk stora uppfostringkommittén. Denna kommitté som hade tillsatts 1825 för att se över hela undervisningsväsendet hade ett stort antal av de mest framträdande kulturpersonligheterna i landet som medlemmer. Dit hörde bl a ärkebiskop von Rosenstein, biskoparna Tegnér och Wallin, före landshövdingen Järta och professorerna Agardh, Berzelius och Geijer. Till denna kommitté hörde också A von Hartmansdorff, en tid statssekreterare i ecklesiastikdepartementet, till slut president i kammarrätten. Det var han som i sin egenskap av medlem eller ordförande i Nya Elementarskolans direktion under de trettio första åren utövade ett dominerade inflytande på skolans utveckling. Nya Elementarskolan hade från början en del särskilda privilegier. Dess direktion tillsatte lärarna och hade rätt till att entlediga dem om de inte passade i skolan. Lärarlönerna var bättre än på de flesta håll. Skolans elevantal var maximerat till 100. De idéer för vars prövande i praktisk skolverksamhet skolan kommit till var följande: Skolan skulle vara sammanhängande, icke som i landet för övrigt uppdelade på tre: lärdomskolan, apologistskolan och gymnasium. Lärarna skulle vara ämneslärare och sköta var och en sitt eller sina ämnen hela skolan igenom - i klasserna under gymnasiet hade man i den gamla skolan endast klasslärare d v s en och samma lärare undervisade i alla ämnen i sin klass. Lärjungarna skulle med lärarens hjälp läsa klassens kurs i ett visst ämne i sin egen takt; de fick sedan tentera på denna och, om de blev godkända, omedelbart börja med närmast högre kurs. Detta kallades fri flyttning och medförde att en elev kunde tillhöra olika klasser i olika ämnen. De svårigheter som sammanhängde härmed försökte man eliminera genom att låta äldre och mer försigkomna elever delta i undervisningen av de yngre. Dessa kallades monitörer och systemet kallades växelundervisning. De lärjungar, vilkas föräldrar önskade det, behövde icke delta i undervisningen i klassiska språk eller hebreiska. De fick i stället extra undervisning i moderna språk och svenska. Aga skulle icke få användas i vardagslag utan endast efter upprepade varningar och nedflyttning i s k strykklass. Begångna förseelser antecknades i anmärkningsboken, som skulle tas hem varje vecka för påskrift av målsman. Den vid skolans start förordnade rektor avled i maj 1829 och då hans efterträdare visade sig vara otillräcklig förordnades läraren vid skolan C J L Almquist till rektor i november 1829. Almquist lämnade rektortjänsten 1840 och lärartjänsten 1841; från mitten av 1830-talet var han för det mesta tjänstledig. Men under de år då skolan tog form gjorde han en ytterst betydelsefull insats. Bl a skrev han ett flertal läroböcker - det ingick faktiskt i lärarnas skyldigheter att skriva sådana i sina egna ämnen; de fick ett särskilt arvode härför. Almquists rättstavningslära och räknebok fick användning över hela Sverige. Skolan hade kommit till för att pröva vissa idéer. Den inlemmades därför inte från början i landets skolorganisation. Riksdagen beviljade i stället gång efter annan särskilda anslag till den. Först 1849 fördes den upp på ordinarie stat under namnet Statens provskola Nya elementarskolan i Stockholm. Detta namn bibehöll skolan till 1938 då de två första orden föll bort. 1906 försvann skolans speciellla direktion och Nya Elementarskolan inordnades som de andra läroverken i Stockholm under Kungliga direktionen över Stockholms stads undervisningsverk och läroverksöverstyrelsen. Nya Elementarskolans idéer blev i viss mån normgivande för utvecklingen i Sverige. 1849 sammanslogs de tre gamla skolorna till ett elementarläroverk, från 1878 benämnt högre allmänt läroverk, i vilket befrielse från undervisning i klassiska språk kunde erhållas. Samtidigt infördes ett modifierat ämneslärarsystem i dem och bestämdes att de på vissa villkor kunde få tillämpa Nya Elementarskolans metoder, vilket också skedde på några ställen. De fria flyttningen och växelundervisningen blev dock aldrig vanliga och hade på 1890-talet helt försvunnit även på Nya Elementarskolan. Under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet gjordes många pedagogiska försök vid skolan. 1897-1903 anordnandes en praktisk avslutningsklass som blev en föregångare till den realexamensklass som infördes 1905. Försök med andra språkföljder än den i lärov erksstadgan angivna fortgick årtionde efter årtionde och en nyspråklig linje med ryska och geografi infördes redan 1912. Det finns en lång serie bilagor till årsredogörelserna i vilka dessa försök redovisas. Traditionen som försöksläroverk togs upp under 1950-talet. Fortsättning se den manuella förteckningen. Konkordans mellan den gamla och nya förteckningen är bifogad.
Arkivbildarhistorik
Utbildningsnämnden i Stockholm Stockholms Utbildningsnämnd bildades 1999. Till nämndens föregångare hör: • Stockholms Folkskoledirektion 1862 – 1958 • Stockholms Skoldirektion 1958 – 1981 • Stockholms Skolstyrelse 1982 – 1994 • Stockholms Grundskolestyrelse (GRUS) 1995 – 1996 • Stockholms Arbetsmarknads- och Utbildningsnämnd (ARUN) 1995 – 1998
Till Utbildningsnämnden har samtliga skolor som har varit aktiva efter 1999 kopplats även om många av dem innehåller material från tidigare och de varit verksamma under flera av föregångarna listade ovan.
Svenska för invandrare (SFI), vars verksamhet tidigare legat under Stockholms Utbildningsnämnd, flyttade den 1 januari 2009 över till Socialtjänst- och Arbetsmarknadsförvaltningen.
Ordning & struktur
Förteckning 1367
Förteckning
över
Nya Elementarskolans arkiv
Allmän anmärkning
Inkl. Bromma Kyrkskola
Tillgänglighet
Sekretess
Nej
Kontroll
Senast ändrad
2025-04-29 15:05:20
Nya Elementarskolan började sin verksamhet 1828. Initiativet till skolan togs antagligen av general J P Lefgren inom den sk stora uppfostringkommittén. Denna kommitté som hade tillsatts 1825 för att se över hela undervisningsväsendet hade ett stort antal av de mest framträdande kulturpersonligheterna i landet som medlemmer. Dit hörde bl a ärkebiskop von Rosenstein, biskoparna Tegnér och Wallin, före landshövdingen Järta och professorerna Agardh, Berzelius och Geijer. Till denna kommitté hörde också A von Hartmansdorff, en tid statssekreterare i ecklesiastikdepartementet, till slut president i kammarrätten. Det var han som i sin egenskap av medlem eller ordförande i Nya Elementarskolans direktion under de trettio första åren utövade ett dominerade inflytande på skolans utveckling. Nya Elementarskolan hade från början en del särskilda privilegier. Dess direktion tillsatte lärarna och hade rätt till att entlediga dem om de inte passade i skolan. Lärarlönerna var bättre än på de flesta håll. Skolans elevantal var maximerat till 100. De idéer för vars prövande i praktisk skolverksamhet skolan kommit till var följande: Skolan skulle vara sammanhängande, icke som i landet för övrigt uppdelade på tre: lärdomskolan, apologistskolan och gymnasium. Lärarna skulle vara ämneslärare och sköta var och en sitt eller sina ämnen hela skolan igenom - i klasserna under gymnasiet hade man i den gamla skolan endast klasslärare d v s en och samma lärare undervisade i alla ämnen i sin klass. Lärjungarna skulle med lärarens hjälp läsa klassens kurs i ett visst ämne i sin egen takt; de fick sedan tentera på denna och, om de blev godkända, omedelbart börja med närmast högre kurs. Detta kallades fri flyttning och medförde att en elev kunde tillhöra olika klasser i olika ämnen. De svårigheter som sammanhängde härmed försökte man eliminera genom att låta äldre och mer försigkomna elever delta i undervisningen av de yngre. Dessa kallades monitörer och systemet kallades växelundervisning. De lärjungar, vilkas föräldrar önskade det, behövde icke delta i undervisningen i klassiska språk eller hebreiska. De fick i stället extra undervisning i moderna språk och svenska. Aga skulle icke få användas i vardagslag utan endast efter upprepade varningar och nedflyttning i s k strykklass. Begångna förseelser antecknades i anmärkningsboken, som skulle tas hem varje vecka för påskrift av målsman. Den vid skolans start förordnade rektor avled i maj 1829 och då hans efterträdare visade sig vara otillräcklig förordnades läraren vid skolan C J L Almquist till rektor i november 1829. Almquist lämnade rektortjänsten 1840 och lärartjänsten 1841; från mitten av 1830-talet var han för det mesta tjänstledig. Men under de år då skolan tog form gjorde han en ytterst betydelsefull insats. Bl a skrev han ett flertal läroböcker - det ingick faktiskt i lärarnas skyldigheter att skriva sådana i sina egna ämnen; de fick ett särskilt arvode härför. Almquists rättstavningslära och räknebok fick användning över hela Sverige. Skolan hade kommit till för att pröva vissa idéer. Den inlemmades därför inte från början i landets skolorganisation. Riksdagen beviljade i stället gång efter annan särskilda anslag till den. Först 1849 fördes den upp på ordinarie stat under namnet Statens provskola Nya elementarskolan i Stockholm. Detta namn bibehöll skolan till 1938 då de två första orden föll bort. 1906 försvann skolans speciellla direktion och Nya Elementarskolan inordnades som de andra läroverken i Stockholm under Kungliga direktionen över Stockholms stads undervisningsverk och läroverksöverstyrelsen. Nya Elementarskolans idéer blev i viss mån normgivande för utvecklingen i Sverige. 1849 sammanslogs de tre gamla skolorna till ett elementarläroverk, från 1878 benämnt högre allmänt läroverk, i vilket befrielse från undervisning i klassiska språk kunde erhållas. Samtidigt infördes ett modifierat ämneslärarsystem i dem och bestämdes att de på vissa villkor kunde få tillämpa Nya Elementarskolans metoder, vilket också skedde på några ställen. De fria flyttningen och växelundervisningen blev dock aldrig vanliga och hade på 1890-talet helt försvunnit även på Nya Elementarskolan. Under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet gjordes många pedagogiska försök vid skolan. 1897-1903 anordnandes en praktisk avslutningsklass som blev en föregångare till den realexamensklass som infördes 1905. Försök med andra språkföljder än den i lärov erksstadgan angivna fortgick årtionde efter årtionde och en nyspråklig linje med ryska och geografi infördes redan 1912. Det finns en lång serie bilagor till årsredogörelserna i vilka dessa försök redovisas. Traditionen som försöksläroverk togs upp under 1950-talet. Fortsättning se den manuella förteckningen. Konkordans mellan den gamla och nya förteckningen är bifogad.
OBS. Serien är skannad. Digital kopia är sökbar och publicerad i e-arkiv Stockholm. I e-arkivet förvaras de skannade betygen i ett bestånd med namnet ”Betyg” under skolans arkivbildare. I e-arkivet är betygen sökbara på personnummer, namn och skola.
Serien i kartonger om inget annat anges. Handlingarna 1974-1990 gallringsbara enligt riksarkivets gallringsbeslut nr 421, 1974-06-05.
Serien inbunden. Med examenskataloger. Se vidare Liggare över prövningar, D 1 HA. Fr o m 1910 benäms serien som protokoll från studentexamen. Serien upphörd.
Serien i kartong. Serien gallrats enlig arkivnämndens beslut med undantag av handlingar rörande elever födda år som slutar på 3 och 8 samt dagarna 5, 15 och 25 i varje månad. Sorterad efter födelseår. Serien upphörd.
Serien buntad till 1901 därefter inbunden om inget annat anges. Smala och ej inbundna volymer samlade i volum nr 315-317. Fr o m år 1902 har student- skrivningar utom i ämnet svenska gallrats enligt riksarkivets gallringsbeslut nr 329 (1972-06-01). Serien upphörd.
Serien inbunden om inget annat anges. Ej inbundna och smala volymer samlade i volymer nr 89-91. Realexamensskrivningar utom i ämnet svenska har gallrats enligt riksarkivets beslut nr 411 (1974-04-05).