bild
Arkiv

Arbetsgivarorgan inom läder- och skinnindustrin Svenska Garveriidkareföreningen

Arbetsgivarorgan inom läder- och skinnindustrin

Grunddata

ReferenskodSE/RA/730499/01
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/yKjn7qJDweZJW8018W43t3
Omfång
7 Hyllmeter 
80 Volymer 
Datering
1910 – 1991  (Tidsomfång)
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): SF häfte, F-exp/pärm
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Svenska Garveriidkareföreningen, 1901 – (Arkivbildare)
Kategori: Förening. Fackliga föreningar
 
Sveriges Garveriidkares Intressentförening, 1934 – 1972 (Ingående arkivbildare)
Kategori: Förening

Innehåll och historik

Innehåll
SVENSKA GARVERIIDKAREFÖRENINGEN

Svenska Garveriidkareföreningen startade den 8 september 1901.

Anledningen till att den bildades var dels låga priser på lädervaror och dels oro på arbetsmarknaden när arbetarna började organisera sig. Initiativet togs av C.A. Andersson från Landskorna som samlade ett 20-tal garvare och den 8 juli 1901 fattade ett preliminärt beslut som ledde till ett konstituerande sammanträde den 8 september 1901 och C.A. Andersson blev föreningens första ordförande till 1909. Man anslöt sig 1905 till den då nybildade Svenska Arbetsgivare- föreningen (SAF).

Den första tiden kännetecknades av bittra avtalsstrider på lokal nivå, men när ett riksavtal slöts 1912 som varade till 1917 blev det lugnare.

Föreningen bildades just som en ny tid randades inom garverinäringen, en tid då industrialiseringen ledde ju till att många små garverier slogs ut. 1896 fanns det 589 garverier i Sverige men 1913 bara 136. Värdet i
produktionen per arbetare var då 5-6 gånger större.

Under Första Världskriget införde många länder exportförbud och man fick ont om läder. Priset stiger på både läder och skor under 1920-talet. Man klagar på att svenska slaktare är slarviga och sämre än i utlandet och överhuvudtaget vill man öka kvalitén på hudar.

Under 1930-talet kommer rågummi som konkurrent till bottenläder i skor och behov av propaganda för lädersulor uppstår. Problemet med avloppsvatten uppmärksammas redan i mitten på 1930-talet.

1934 bildas Sveriges Garveriidkares Intressentförening för att "befrämja en sund och lojal konkurrens i ett gott samförstånd mellan garverinäringens utövare i Sverige." Med andra ord ville man begränsa konkurrensen och gav bl.a. ut normalprislistor till sina medlemmar.

Strax efter Andra Värdskrigets utbrott kommer A-avtalet till stånd som ska reglera handeln med hudar inom landet och man kommer överens om normalpriser. Men även om det råder råvarubrist tycks försäljningen ha ökat delvis beroende på försvarets ökade behov av skor och 1943 startas Garverinäringens Forskningsinstitut delvis för att få fram nya syntetiska garvämnen under krigsårens avspärrning.

Trots problem under kriget med avbrott i lejdtrafiken, prisreglering och till slut skoransonering oroade man sig för den omedelbara efterkrigstiden då gränserna åter skulle vara öppna och konkurrensen från utlandet hotade.

1951 firade man 50-årsjubileum och samma år fick Garverinäringens Forskningsanstalt nya lokaler och en av uppgifterna var att stärka lädrets konkurrenskraft. Man försvarar lädret i skosulor med att påpeka att lädret andas och är alltså hälsosammare än gummisulor.

Senare ökar samarbetet med Nordisk Laederforskningsråd och Garverforsöksstationen i Köpenhamn. Kontakterna med ICT, International Council of Tanners, startat år 1926, tycks också öka nu under efterkrigstiden.

Under 1950-talet uppmärksammas även olycksstatistiken inom garverierna och man försöker vidta åtgärder.

Andra länders tullar är besvärande med detta lättar något efter GATT-förhandlingarna 1955 och bättre blir det efter Kennedyrundan 1967. Man har även representanter i Skandinaviska Arbitragekammaren, som avgjorde tvister mellan köpare och säljare.

Under 1960-talet blir problemet med avloppsvatten mer uppmärksammat och man stöder bildandet av Institutet för Vatten- och luftvårdsforskning 1966. Samarbetet med Försvaret fortsätter och man gör reklamfilmer för lädersulor i skor.

1972 bildas Läderindustriernas Arbetsgivareförbund, dit arbetsgivarfrågorna från Svenska Garveriidkareföreningen och Svenska Skofabrikantföreningen överflyttas. Skinnindustrins Arbetsgivareförbund, som bildats 1952 kom att ingå i detta nya förbund. Anledningen till detta är nog delvis att man på arbetarsidan bildat Beklädnadsarbetarnas förbund som motpart vid avtalsförhandlingar.

Sveriges Garveriidkares Intresseförening uppgick samma år i Svenska Garveriidkareföreningen. Övervägande delen av lädertillverkningen gick nu på export.

1977 ökar Läderindustriernas Arbetsgivareförbund kanslisamverkan med Allmänna Gruppen (Agr) inom DESAF, De samverkande arbetsgivareförbunden. Antalet medlemmar i Läderindustriernas Arbetsgivareförbund hade sjunkit från 115 år 1972 till 56 år 1986. Av dessa var det bara 9 som var garverier.

Sammanfattningsvis kanske man kan säga att problemen för garverier ofta var tillgången på hudar, ojämn kvalité, varierande priser och i början fackliga konflikter.

Svenska Garveriidkareföreningens arkiv överlämnades 1996 och förtecknades 1997. Där inget annat anges förvaras materialet i arkivkartonger. Ibland hänvisas till Läderindustriernas Arbetsgivareförbunds arkiv och andra arkiv.

Styrelseberättelser för Svenska Garveriidkareföreningen finnar man säkrast i serien A1:14-16 1948-1986 (kopior), men även bland de inbundna cirkulären B1:1-20 åren 1934-1978. Kompletterande information kan få från Lädertidningen, framför allt om den första tiden där både protokoll och cirkulär saknas.

Stockholm 20 januari 1997
Kim Wiberg

Ämnesord

Ämnesord, person/institution
Garverinäringens Forskningsins. serie Ö 4
Nordisk laederforskningsråd. serie Ö 5

Kontroll

Skapad1997-02-20 00:00:00
Senast ändrad2018-11-28 13:29:15