En ny gruvlagstiftning trädde i kraft 1885 (1887 beträffande stenkolsfyndigheter). Gruvkartor i två exemplar skulle upprättas över gruvor, som erhållit utmål och var under arbete. Kompletteringar till kartan skulle årligen utföras i två exemplar. Det ena exemplaret av gruvkartan och av kompletteringar skulle insändas till kommerskollegium, där det handlades av gruvkartekontoret.
Gruvkartorna numrerades hos kollegiet i löpande följd, nr 1-931, 1887-1975 (kartan 931 inkom till statens industriverks mineralbyrå). Gruvkartekontorets löpnummerförteckning och topografiska register återfinns i volym DIA:1 i dess i riksarkivet förvarade arkiv.
1975 överfördes flertalet gruvkartor till bergsmästarna i norra (Luleå) resp södra (Falun) distrikten. Samtidigt överfördes registerkorten över samtliga kartor till bergmästarna.
Avlämnade till riksarkivet av huvudsakligen kartor över nedlagda gruvor, c:a 190 nummer, ägde rum 1970 (acc 55) och 1975 (acc 42). För en övergripande sammanställning över vilka gruvor det finns kartor till se ovan sammanställning efter län och socken vid Övriga hänvisningar.