I de yngre beskicknings- och konsulatarkiven kan det finnas uppgifter som är skyddade av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I de äldre delarna av dessa arkiv kan det dessutom finnas fuktskadade handlingar.
Beskickningsarkivet Moskva består av inbundna volymer i superfolioformat samt kartonglagda volymer i folioformat. Den största delen av arkivet är indelat efter 1920 års dossiersystem. En stor del av materialet består av viseringar med medföljande register. Materialet är på svenska, ryska, tyska och franska. Bitvis är papperskvalitéen dålig. Arkivet ordnades och förtecknades av Åsa Wallkvist och Terese Lundin 2005.
Arkivbildarhistorik
Beskickningen Moskva Redan 1617 fanns här svenska faktorer vilka hade ett eget hus i staden. Detta indrogs under Stora ofreden (1700-1721) 1754 utnämndes av S:t Petersburg ny kommissarie. Under 1700-talets fortsättning och 1800-talet var ett konsulat tidvis bemannat. 1872 upprättades slutligen ett olönat konsulat med staden som distrikt. 1906 blev det lönat och omfattade även guvernementet Moskva, Vladimir, Jaroslav, Kostroma, Ufa, Samara, Simbirsk, Orenburg, Pensa, Kasan, Nizjnij-Novgorod, Rjazan, Tula, Kaluga, Smolensk, Orel, Kursk, Voronezj, Tambov, Saratov och "Uralska kosackernas land". 1916 upphöjdes Moskva till generalkonsulat. Det indrogs under ryska revolutionen. 1924 återfördes beskickningen i Leningrad till Moskva. I samband med den tyska barbarossainvasionen överfördes alla beskickningar i Moskva till staden Kujbysjev. 1947 upphöjdes Moskva till ambassad. Underställda myndigheter är generalkonsulaten Kaliningrad och S:t Petersburg samt konsulatet Murmansk.
Beskickningsarkivet Moskva består av inbundna volymer i superfolioformat samt kartonglagda volymer i folioformat. Den största delen av arkivet är indelat efter 1920 års dossiersystem. En stor del av materialet består av viseringar med medföljande register. Materialet är på svenska, ryska, tyska och franska. Bitvis är papperskvalitéen dålig. Arkivet ordnades och förtecknades av Åsa Wallkvist och Terese Lundin 2005.