Kungliga Telegrafverkets verkstad startade sin verksamhet 1891 i Bångska huset, Fiskargränd (numera Fiskargatan) 6, vid Mosebacke i Stockholm. Verkstaden genomförde till att börja med reparationsarbeten. Civilingenjör P. J. Berglund var föreståndare i verkstaden och vid starten fanns tre anställda. Verkstadsrörelsen utvidgades snabbt allteftersom telefonverksamheten konkurrerade ut telegrafväsendet och vid sekelskiftet var nära 300 man anställda.
Behovet av telefonapparater, växelbord och reparationsarbeten av dessa ökade och verkstadsrörelsen nödgades år 1907 hyra verkstadsanläggningen AB Somelii fabriker vid Henriksborg i Nacka.
År 1913 flyttade verkstaden till nyuppförda lokaler i Nynäshamn. Fabriken var redan från början en modernt organiserad fabrik med rationell produktion i stora serier. 350 stockholmare flyttade med till den lilla köpingen Nynäshamn, in i Telegrafverkets nybyggda bostäder. Huvudkontoret placerades i anslutning till verkstaden i Nynäshamn.
Tillverkningen ökade och följande verkstäder upprättades: Telegrafverkets verkstad i Vänersborg 1940, Telegrafverkets verkstad i Göteborg 1941, Telegrafverkets verkstad i Sundsvall 1949.
Personalpolitiskt har Teli historisk sett legat långt framme. Redan 1894 startade arbetarna i Bångska huset en sjuk- och begravningskassa. Ett särskilt Intressekontor inrättades år 1918 för Kungl. Telegrafverkets Verkstads personal. Medlemskapet var frivilligt och syftade till att fungera som personalens eget fristående kontor med bankinrättning. Personalen kunde ansöka om lån, rådgivning i ekonomiska frågor, sörja för fördelaktiga inköp av förnödenheter. Vid televerkstäderna fanns ett flertal sparklubbar tillgängliga för de anställda. Och anställda vid verkstäderna kunde ansöka om förmånliga bostadslån i Bångska donationsfonden som tillkom i och med att Mosebackeverkstaden såldes 1912. Redan 1946 infördes musik under arbetet vid Nynäshamnsverkstaden, något som hade prövats under ett par år vid Vänersborgsverkstaden.
Företagsnämnder fanns inrättade vid fabrikerna sedan 1948 och fungerade som ett organ för information och samråd mellan verkstadsledning och personal.
1914 bildades en borgarbrandkår vid Nynäshamns verkstad och en gammal lastbil byggdes om på verkstaden till brandbil. Industribrandkåren organiserades 1938, varje televerkstad hade en egen industribrandkår som rekryterades bland de verkstadsanställda.
Televerkets verkstadsskola inrättades år 1939 i Nynäshamn i avikt att utbilda egna finmekaniker och verktygsmakare.
Organisation
1891 startar Kungl. Telegrafverkets verkstad.
En särskild verkstadsbyrå inrättades år 1941 vilken förlades i anslutning till televerkstaden i Nynäshamn. Den fungerade som huvudkontor och personalkontor för hela verkstadsrörelsen. Under huvudkontoret i Nynäshamn sorterade även fastighetsavdelningen vilken stod för fastighetsförvaltningen av Televerkets bostadsfastigheter i Nynäshamn.
1953 ändrade namnet från Telegrafverkets verkstad till Televerkets verkstad.
År 1966 bildades bolaget Telefabriken AB (Tefab) med verkstäder i Kristinehamn och Skellefteå. De båda verkstäderna föreslogs drivas i form av ett statsägt aktiebolag under Televerket. Samarbetsavtal skrevs med Teli, tanken var att verkstäderna skulle avlasta arbetstoppar men också få egna specialområden. Huvudkontoret låg i Skellefteå.
1968 omorganiserades verkstadsrörelsen, varigenom televerkstaden i Nynäshamn blev en självständig enhet i likhet med verkstäderna i Sundsvall och Vänersborg. I samband därmed ändrades verkstadsbyråns namn till Industriavdelningen. Som en sammanfattande benämning på Televerkets industriella verksamhet i Nynäshamn, Sundsvall och Vänersborg infördes namnet Teli 1969.
1974 ändras namnet på verkstadsrörelsen från Televerkets industriavdelning till Televerkets industridivision.
Genom riksdagsbeslut överfördes verksamheten inom Televerkets industridivision till Teli AB för att fr.o.m. den 1 januari 1987 drivas i ett bolag.
Verksamhet
Verkstadsrörelsen startade som tidigare anförts främst med tanke på reparationsverksamhet. Ganska snart tog dock nytillverkning överhanden.
1893 kom den första egentillverkade telefonapparaten, en väggapparat med avvikande utförande, bl.a. raka och rena linjer, året därpå kom en golvtelefonapparat. Den första telefonkiosken sattes upp 1901 i Kungsträdgården i Stockholm. Vid verkstaden tillverkades en automatisk telefonväxel som vid världs- utställningen år 1900 i Paris belönades en guldmedalj. Tillverkare var telegrafkommissarie Pehrson och ingenjör Betulander.
Telefoner med fingerskiva började tillverkas 1926 och blev snabbt mycket populära och samma år invigdes den första stora automatiska koordinatväljaren i Sundsvall, en station där 3.500 abonnenter kunde kopplas automatiskt. Än en gång var ingenjör Betulander konstruktör.
Under de första två decennierna av verksamheten hade man som regel inte några detaljritningar på de olika tillverkningsobjekten, man arbetade efter modeller. De verktyg som behövdes för tillverkningen framställdes inom respektive produktionsavdelning. År 1910 genomfördes en centralisering av verktygstillverkningen. Man började rita och numrera de olika detaljerna samt föra ordentliga lagerkort på detaljerna och halvfabrikaten. En egen tillverkning av verktygsmaskiner igångsattes i och med att andra världskriget medförde maskin- import. Härigenom lyckades man undvika produktionsminskning då man använde sina egentillverkade verktyg.
Under 1930-talets infördes centraliserad produktionsplanering och en särskild arbetsstudieavdelningen inrättades. Under 1940-talet inrättades provnings- och kontrollavdelningar. Löpandebandstillverkning infördes 1942 för hopsättning av telefonapparater.
Efter andra världskrigets slut förutsågs ett mycket stort behov av telefonmateriel. Abonnenttillströmningen ökade och genomförandet av automatiseringen av telefonnätet påbörjades. Telexmaskinen kom ut på marknaden på 1950-talet. Transistorn infördes i svensk telefoni 1953 och ersatte de gamla elektronikrören, detta medförde en rad nya produkter och Telis verksamhet utvecklades och expanderade. 1954 började den populära telefonapparaten Dialog att levereras.
Fabriken i Nynäshamn var känd för att tillverka telefonstationer och publika stationer, främst tillverkningen av AXE-stationer. Fabriken i Sundsvall var en gång Nordens största tillverkare av telefonapparater. I Vänersborg tillverkades reläer och abonnentväxlar. Därutöver fanns fabriker i Kristinehamn och Sollefteå. Serviceverkstäder uppfördes i Göteborg, Gävle, Malmö, Norrköping och Stockholm.
Till att börja med kom större delen av tillverkningen att baseras på Televerkets egna konstruktioner. Men efterhand utvecklades en stor del av Telis produkter inom ELLEMTEL, ett utvecklingsbolag gemensamt ägt av Televerket och LM Ericsson som bildades 1970.
Under 1970- och 1980-talen var Teli engagerat som underleverantör i omfattande data- och telekommunika- tionsprojekt. Viktigast var DataSaabs leveranser av flygledarutrustning till dåvarande Sovjet, det s.k. Tercas-projektet.
Sökvägar
Diarier finns för åren 1972-1986, dessa fördes avdelningsvis och benämndes klassningen. Handlingarna klassificeras enligt Televerkets dossierplan.
Under 1972-1986 mikrofilmades en stor del av Telis handlingar, efter mikrofilmning gallrades pappers- handlingarna. Filmningen omfattade: protokoll, in- och utgående korrespondens, projekthandlingar, budget, räkenskapshandlingar såsom verifikationer och fakturor, inköpshandlingar. Filmningen har utförts årsvis utan hänsyn tagen till handlingstyp, detta bidrar till att det tyvärr är svårt att hitta i registret över mikrofilmade handlingar, serie C 1. Sökningen i mikrofilmerna sker med hjälp av sökbegrepp kopplat till uppgift om filmrullenummer.
De mikrofilmade protokollen finns till stora delar även som pappersoriginal. Sista volymen/volymerna i protokollserierna, A 1 - A 5, innehåller protokoll på mikrofiche, det kan alltså i många fall vara så att ett visst protokoll återfinns inom serien både på papper och mikrofiche. Ovanstående gäller även en rad andra handlingar. Dessa kan då dels återfinnas på papper under en serierubrik, t.ex. korrespondens, serie E 1, och på mikrofiche/mikrofilm under serie F 1.
Serien personalkort, F 2 B, kan vara svår att söka i då de är uppdelade i flera serier. Personalhandlingarna är uppgjorda på respektive fabrik, de är ordnade geografiskt efter den plats på vilken personen arbetat. De är därtill uppdelade efter tjänsteman respektive verkstadsmontör. Personalhandlingarna står sedan i alfabetisk ordning efter efternamn. Personalhandlingarna är sorterade efter det år personen slutade. Men slutåren stämmer inte alltid överens med de uppgifter som anges på kartongen, vilket gör att sökning bör göras i närliggande serier eftersom det år personen slutade kan finnas i flera serier.
Viktigare handlingar samt forskningspotential i Telias arkivbestånd
Arkivbildaren Telegrafverkets verkstadsrörelse, därefter Teli innehåller handlingar från 1891 till och med bolagiseringen den 31 december 1986.
Serien historik och jubileer, serie F 7 A, innehåller handlingar som ger en bra bakgrund till Telis verksamhet. Årsberättelserna, serie B 1 A, ger en god bild av Telis verksamhet. Serien B 1 B, organisationsutredningar speglar i sig de många omorganisationer som Teli varit utsatt för.
Ett antal serie innehåller handlingar rörande tillverkning och produkter i Teli. Serie F 5 C, telefoner, abonnentväxlar, linje- och nätmaterial, innehåller handlingar rörande teknik och produktion vid verkstäderna. Här återfinns projekthandlingar, dokumentation kring produkterna, ritningar m.m.
Serierna F 6 A - F 6 E innehåller handlingar från större projekt som bedrivits inom Teli, däribland det tidigare nämnda Tercas-projektet vilket var Data-Saabs leveranser av flygledarutrustning till dåvarande Sovjet.
En stor mängd äldre handlingar med historiskt intresse finns hos arkivbildaren. Serien arbetsrutiner, ordningsregler, B 2 A, ger en bild av hur arbetssituationen kunde te sig för den som arbetade på verkstadsgolvet.
Serie D 1 D, arbetsbeställningsliggare, innehåller bl.a. vexelbok, d.v.s. förteckning över levererade telefon- växlar 1897-1900. Ur den kan man utläsa vilka komponentet som tillverkades vid televerkstaden vid den här tidpunkten.
Korrespondensserien, E 1, innehåller många historiska dokument. Framhållas bör, serie E 1 A, där ett handbrev med anledning av världsutställningen, där en av Telegrafverkets verkstad tillverkad automatiserad automatväxel erhåller guldmedalj. Dessutom återfinns brev från dess konstruktör ingenjör G. A. Betulander och ingenjör Wiking.
Serien F 3 D, åtskilliga handlingar rörande personalfrågor, behandlar historiskt intressanta ämnen inom personalområdet. Här åtterfinns handlingar rörande strejker, bl.a. storstrejken 1909, även personalpolitiska frågor med historiskt intresse såsom kvinnolönefrågor 1963, semesterfrågor 1908, arbetstidsfrågor 1934 m.m.
I räkenskapsserien, G 2 B, hjälpbokföring återfinns handlingar som ger en bild av den ekonomiska situation som rådde under 1900-talets första hälft. Av särskilt intresse kan nämnas en kassabok för kupongförsäljning till Gotthems matsalar 1934-1938 och motbok från 1920-1938.
Handlingar rörande fastigheter och byggnationer återfinns bl.a. i serie F 4 B, drift och underhåll. Här kan man bl.a. få uppgifter om Nynäshamns bostadsbygge. Man kan också skapa sig en bild av bostads- förhållandena hos arbetarna i verkstadsrörelsen, serien innehåller bl.a. reparationsjournaler från 1917 och framåt.
Serier som speglar Telipersonalens engagemang återfinns bl.a. under serie F 7 C, Intressekontorets handlingar med början 1918 och serie F 7 B, verkstadsskolan. Nämnas bör även serie F 7 D, verkstadsbrandkårens handlingar, och då särskilt handlingar rörande brandbilen 1910-1923 och brandincidenter. Under serie Ö 3, andra arkivbildare återfinns handlingar från några av de fackliga organisationer som fanns representerade inom verkstadsrörelsen.
Sjukjournaler, serie F 2 F, har bevarats i Telis arkiv därför att dessa betraktats som så nära knutna till verkstadsrörelsens verksamhet. Verkstadsrörelsen hade en egen verksläkare som bl.a. utförde provtagning på verkstadens anställda i syfte att studera eventuellt uppkomna arbetsskador. Serien arbetarskydd och anmälan om olycksfall, serie F 3 B, ger också en bild av situationen av arbetsskador i verkstäderna.
Förkortningar
TVN Telegrafverkets verkstad i Nynäshamn TVV Telegrafverkets verkstad i Vänersborg TVL Telegrafverkets verkstad i Sundsvall TVS Telegrafverkets verkstad i Sundsvall TVG Telegrafverkets verkstad i Göteborg
IX Nynäshamnsfabriken IV Vänersborgsfabriken IS Sundvallsfabriken IZ Skellefteåfabriken IRK Kristinehamnsfabriken IRS Stockholmsverkstaden
Kungliga Telegrafverkets verkstad startade sin verksamhet 1891 i Bångska huset, Fiskargränd (numera Fiskargatan) 6, vid Mosebacke i Stockholm. Verkstaden genomförde till att börja med reparationsarbeten. Civilingenjör P. J. Berglund var föreståndare i verkstaden och vid starten fanns tre anställda. Verkstadsrörelsen utvidgades snabbt allteftersom telefonverksamheten konkurrerade ut telegrafväsendet och vid sekelskiftet var nära 300 man anställda.
Behovet av telefonapparater, växelbord och reparationsarbeten av dessa ökade och verkstadsrörelsen nödgades år 1907 hyra verkstadsanläggningen AB Somelii fabriker vid Henriksborg i Nacka.
År 1913 flyttade verkstaden till nyuppförda lokaler i Nynäshamn. Fabriken var redan från början en modernt organiserad fabrik med rationell produktion i stora serier. 350 stockholmare flyttade med till den lilla köpingen Nynäshamn, in i Telegrafverkets nybyggda bostäder. Huvudkontoret placerades i anslutning till verkstaden i Nynäshamn.
Tillverkningen ökade och följande verkstäder upprättades: Telegrafverkets verkstad i Vänersborg 1940, Telegrafverkets verkstad i Göteborg 1941, Telegrafverkets verkstad i Sundsvall 1949.
Personalpolitiskt har Teli historisk sett legat långt framme. Redan 1894 startade arbetarna i Bångska huset en sjuk- och begravningskassa. Ett särskilt Intressekontor inrättades år 1918 för Kungl. Telegrafverkets Verkstads personal. Medlemskapet var frivilligt och syftade till att fungera som personalens eget fristående kontor med bankinrättning. Personalen kunde ansöka om lån, rådgivning i ekonomiska frågor, sörja för fördelaktiga inköp av förnödenheter. Vid televerkstäderna fanns ett flertal sparklubbar tillgängliga för de anställda. Och anställda vid verkstäderna kunde ansöka om förmånliga bostadslån i Bångska donationsfonden som tillkom i och med att Mosebackeverkstaden såldes 1912. Redan 1946 infördes musik under arbetet vid Nynäshamnsverkstaden, något som hade prövats under ett par år vid Vänersborgsverkstaden.
Företagsnämnder fanns inrättade vid fabrikerna sedan 1948 och fungerade som ett organ för information och samråd mellan verkstadsledning och personal.
1914 bildades en borgarbrandkår vid Nynäshamns verkstad och en gammal lastbil byggdes om på verkstaden till brandbil. Industribrandkåren organiserades 1938, varje televerkstad hade en egen industribrandkår som rekryterades bland de verkstadsanställda.
Televerkets verkstadsskola inrättades år 1939 i Nynäshamn i avikt att utbilda egna finmekaniker och verktygsmakare.
Organisation
1891 startar Kungl. Telegrafverkets verkstad.
En särskild verkstadsbyrå inrättades år 1941 vilken förlades i anslutning till televerkstaden i Nynäshamn. Den fungerade som huvudkontor och personalkontor för hela verkstadsrörelsen. Under huvudkontoret i Nynäshamn sorterade även fastighetsavdelningen vilken stod för fastighetsförvaltningen av Televerkets bostadsfastigheter i Nynäshamn.
1953 ändrade namnet från Telegrafverkets verkstad till Televerkets verkstad.
År 1966 bildades bolaget Telefabriken AB (Tefab) med verkstäder i Kristinehamn och Skellefteå. De båda verkstäderna föreslogs drivas i form av ett statsägt aktiebolag under Televerket. Samarbetsavtal skrevs med Teli, tanken var att verkstäderna skulle avlasta arbetstoppar men också få egna specialområden. Huvudkontoret låg i Skellefteå.
1968 omorganiserades verkstadsrörelsen, varigenom televerkstaden i Nynäshamn blev en självständig enhet i likhet med verkstäderna i Sundsvall och Vänersborg. I samband därmed ändrades verkstadsbyråns namn till Industriavdelningen. Som en sammanfattande benämning på Televerkets industriella verksamhet i Nynäshamn, Sundsvall och Vänersborg infördes namnet Teli 1969.
1974 ändras namnet på verkstadsrörelsen från Televerkets industriavdelning till Televerkets industridivision.
Genom riksdagsbeslut överfördes verksamheten inom Televerkets industridivision till Teli AB för att fr.o.m. den 1 januari 1987 drivas i ett bolag.
Verksamhet
Verkstadsrörelsen startade som tidigare anförts främst med tanke på reparationsverksamhet. Ganska snart tog dock nytillverkning överhanden.
1893 kom den första egentillverkade telefonapparaten, en väggapparat med avvikande utförande, bl.a. raka och rena linjer, året därpå kom en golvtelefonapparat. Den första telefonkiosken sattes upp 1901 i Kungsträdgården i Stockholm. Vid verkstaden tillverkades en automatisk telefonväxel som vid världs- utställningen år 1900 i Paris belönades en guldmedalj. Tillverkare var telegrafkommissarie Pehrson och ingenjör Betulander.
Telefoner med fingerskiva började tillverkas 1926 och blev snabbt mycket populära och samma år invigdes den första stora automatiska koordinatväljaren i Sundsvall, en station där 3.500 abonnenter kunde kopplas automatiskt. Än en gång var ingenjör Betulander konstruktör.
Under de första två decennierna av verksamheten hade man som regel inte några detaljritningar på de olika tillverkningsobjekten, man arbetade efter modeller. De verktyg som behövdes för tillverkningen framställdes inom respektive produktionsavdelning. År 1910 genomfördes en centralisering av verktygstillverkningen. Man började rita och numrera de olika detaljerna samt föra ordentliga lagerkort på detaljerna och halvfabrikaten. En egen tillverkning av verktygsmaskiner igångsattes i och med att andra världskriget medförde maskin- import. Härigenom lyckades man undvika produktionsminskning då man använde sina egentillverkade verktyg.
Under 1930-talets infördes centraliserad produktionsplanering och en särskild arbetsstudieavdelningen inrättades. Under 1940-talet inrättades provnings- och kontrollavdelningar. Löpandebandstillverkning infördes 1942 för hopsättning av telefonapparater.
Efter andra världskrigets slut förutsågs ett mycket stort behov av telefonmateriel. Abonnenttillströmningen ökade och genomförandet av automatiseringen av telefonnätet påbörjades. Telexmaskinen kom ut på marknaden på 1950-talet. Transistorn infördes i svensk telefoni 1953 och ersatte de gamla elektronikrören, detta medförde en rad nya produkter och Telis verksamhet utvecklades och expanderade. 1954 började den populära telefonapparaten Dialog att levereras.
Fabriken i Nynäshamn var känd för att tillverka telefonstationer och publika stationer, främst tillverkningen av AXE-stationer. Fabriken i Sundsvall var en gång Nordens största tillverkare av telefonapparater. I Vänersborg tillverkades reläer och abonnentväxlar. Därutöver fanns fabriker i Kristinehamn och Sollefteå. Serviceverkstäder uppfördes i Göteborg, Gävle, Malmö, Norrköping och Stockholm.
Till att börja med kom större delen av tillverkningen att baseras på Televerkets egna konstruktioner. Men efterhand utvecklades en stor del av Telis produkter inom ELLEMTEL, ett utvecklingsbolag gemensamt ägt av Televerket och LM Ericsson som bildades 1970.
Under 1970- och 1980-talen var Teli engagerat som underleverantör i omfattande data- och telekommunika- tionsprojekt. Viktigast var DataSaabs leveranser av flygledarutrustning till dåvarande Sovjet, det s.k. Tercas-projektet.
Sökvägar
Diarier finns för åren 1972-1986, dessa fördes avdelningsvis och benämndes klassningen. Handlingarna klassificeras enligt Televerkets dossierplan.
Under 1972-1986 mikrofilmades en stor del av Telis handlingar, efter mikrofilmning gallrades pappers- handlingarna. Filmningen omfattade: protokoll, in- och utgående korrespondens, projekthandlingar, budget, räkenskapshandlingar såsom verifikationer och fakturor, inköpshandlingar. Filmningen har utförts årsvis utan hänsyn tagen till handlingstyp, detta bidrar till att det tyvärr är svårt att hitta i registret över mikrofilmade handlingar, serie C 1. Sökningen i mikrofilmerna sker med hjälp av sökbegrepp kopplat till uppgift om filmrullenummer.
De mikrofilmade protokollen finns till stora delar även som pappersoriginal. Sista volymen/volymerna i protokollserierna, A 1 - A 5, innehåller protokoll på mikrofiche, det kan alltså i många fall vara så att ett visst protokoll återfinns inom serien både på papper och mikrofiche. Ovanstående gäller även en rad andra handlingar. Dessa kan då dels återfinnas på papper under en serierubrik, t.ex. korrespondens, serie E 1, och på mikrofiche/mikrofilm under serie F 1.
Serien personalkort, F 2 B, kan vara svår att söka i då de är uppdelade i flera serier. Personalhandlingarna är uppgjorda på respektive fabrik, de är ordnade geografiskt efter den plats på vilken personen arbetat. De är därtill uppdelade efter tjänsteman respektive verkstadsmontör. Personalhandlingarna står sedan i alfabetisk ordning efter efternamn. Personalhandlingarna är sorterade efter det år personen slutade. Men slutåren stämmer inte alltid överens med de uppgifter som anges på kartongen, vilket gör att sökning bör göras i närliggande serier eftersom det år personen slutade kan finnas i flera serier.
Viktigare handlingar samt forskningspotential i Telias arkivbestånd
Arkivbildaren Telegrafverkets verkstadsrörelse, därefter Teli innehåller handlingar från 1891 till och med bolagiseringen den 31 december 1986.
Serien historik och jubileer, serie F 7 A, innehåller handlingar som ger en bra bakgrund till Telis verksamhet. Årsberättelserna, serie B 1 A, ger en god bild av Telis verksamhet. Serien B 1 B, organisationsutredningar speglar i sig de många omorganisationer som Teli varit utsatt för.
Ett antal serie innehåller handlingar rörande tillverkning och produkter i Teli. Serie F 5 C, telefoner, abonnentväxlar, linje- och nätmaterial, innehåller handlingar rörande teknik och produktion vid verkstäderna. Här återfinns projekthandlingar, dokumentation kring produkterna, ritningar m.m.
Serierna F 6 A - F 6 E innehåller handlingar från större projekt som bedrivits inom Teli, däribland det tidigare nämnda Tercas-projektet vilket var Data-Saabs leveranser av flygledarutrustning till dåvarande Sovjet.
En stor mängd äldre handlingar med historiskt intresse finns hos arkivbildaren. Serien arbetsrutiner, ordningsregler, B 2 A, ger en bild av hur arbetssituationen kunde te sig för den som arbetade på verkstadsgolvet.
Serie D 1 D, arbetsbeställningsliggare, innehåller bl.a. vexelbok, d.v.s. förteckning över levererade telefon- växlar 1897-1900. Ur den kan man utläsa vilka komponentet som tillverkades vid televerkstaden vid den här tidpunkten.
Korrespondensserien, E 1, innehåller många historiska dokument. Framhållas bör, serie E 1 A, där ett handbrev med anledning av världsutställningen, där en av Telegrafverkets verkstad tillverkad automatiserad automatväxel erhåller guldmedalj. Dessutom återfinns brev från dess konstruktör ingenjör G. A. Betulander och ingenjör Wiking.
Serien F 3 D, åtskilliga handlingar rörande personalfrågor, behandlar historiskt intressanta ämnen inom personalområdet. Här åtterfinns handlingar rörande strejker, bl.a. storstrejken 1909, även personalpolitiska frågor med historiskt intresse såsom kvinnolönefrågor 1963, semesterfrågor 1908, arbetstidsfrågor 1934 m.m.
I räkenskapsserien, G 2 B, hjälpbokföring återfinns handlingar som ger en bild av den ekonomiska situation som rådde under 1900-talets första hälft. Av särskilt intresse kan nämnas en kassabok för kupongförsäljning till Gotthems matsalar 1934-1938 och motbok från 1920-1938.
Handlingar rörande fastigheter och byggnationer återfinns bl.a. i serie F 4 B, drift och underhåll. Här kan man bl.a. få uppgifter om Nynäshamns bostadsbygge. Man kan också skapa sig en bild av bostads- förhållandena hos arbetarna i verkstadsrörelsen, serien innehåller bl.a. reparationsjournaler från 1917 och framåt.
Serier som speglar Telipersonalens engagemang återfinns bl.a. under serie F 7 C, Intressekontorets handlingar med början 1918 och serie F 7 B, verkstadsskolan. Nämnas bör även serie F 7 D, verkstadsbrandkårens handlingar, och då särskilt handlingar rörande brandbilen 1910-1923 och brandincidenter. Under serie Ö 3, andra arkivbildare återfinns handlingar från några av de fackliga organisationer som fanns representerade inom verkstadsrörelsen.
Sjukjournaler, serie F 2 F, har bevarats i Telis arkiv därför att dessa betraktats som så nära knutna till verkstadsrörelsens verksamhet. Verkstadsrörelsen hade en egen verksläkare som bl.a. utförde provtagning på verkstadens anställda i syfte att studera eventuellt uppkomna arbetsskador. Serien arbetarskydd och anmälan om olycksfall, serie F 3 B, ger också en bild av situationen av arbetsskador i verkstäderna.
Förkortningar
TVN Telegrafverkets verkstad i Nynäshamn TVV Telegrafverkets verkstad i Vänersborg TVL Telegrafverkets verkstad i Sundsvall TVS Telegrafverkets verkstad i Sundsvall TVG Telegrafverkets verkstad i Göteborg
IX Nynäshamnsfabriken IV Vänersborgsfabriken IS Sundvallsfabriken IZ Skellefteåfabriken IRK Kristinehamnsfabriken IRS Stockholmsverkstaden
Vid varje televerkstad fanns en skyddskommitté, som sammanträdde en gång per kvartal med deltagande av representanter för driftledning, kontors- och verkstadspersonal.
Dokumenten klassificeras enligt Televerkets diarieplan.
För register se serie C 1.
De klassificerade handlingarna innehåller uppgifter om bl.a. statistik, organisation, löner, personalfrågor, avtal, kontrakt, årsredovisning, skrivelser, anbud, teknik.
De är ordnade årsvis och efter dossiénummer.
Under 1970-talet började Teli mikrofilma stora serier bl.a. korrespondens, inköpsbeställningar, utgifts- och inkomstverifikationer, kundfakturor, rekvisitioner från leveranskontoren, telexkopior.
Serien innehåller handlingar rörande teknik och produktion vid verkstäderna, bl.a. teleteknisk och elektromekanisk dokumentation kring produkterna, protokoll från verkstadssammanträden, årsbehov av verkstadseffekter, ritningar, uppgifter rörande provningsapparatur.
Under 1970-talet började Teli mikrofilma stora serier bl.a. handlingar rörande produkter, efter filmning makulerades pappersdokumentet.
För mikrofilmade handlingar, se serie F 1.
För register till mikrofilmade handlingar, se serie C 1.
Serien innehåller handlingar rörande kvalitetsgradering av vid verkstaden tillverkade produkter bl.a. kvalitetsgraderingsprotokoll, kurvor av iakttagelser, provresultat.
Tercas: Terminal and En-Route Control Automated System.
Underlag från 1975-1976.
Projektet genomfördes 1977-1978.
1977 gick den första leveransen av flygledarutrustning till Moskva.
Projektet består dels av allmän projektdokumentation (volym 1-8), dels av teknisk dokumentation samlad i en pärmsvit på 17 pärmar där pärm 4 och 13-16 saknas (pärmindelning finns i volym 9).
Personalens intressekontor upprättades den 1 november 1918, som ett av de första i landet.
Medlemskapet var frivilligt och syftade till att fungera som ett fristående personalens eget kontor med bankinrättning, kontoret sörjde för fördelaktiga inköp av olika förnödenheter, bistå med råd och bereda lämpliga betalningsvillkor anpassade efter vars och ens betalningsförmåga.
Vid televerkstäderna fanns ett flertal sparklubbar tillgängliga för de anställda.
Ett lotteri för lönspararna anordnades årligen.
Intressekontorets korrespondens, se serie E 1 F.
Intressekontorets huvudböcker, se serie G 1 A.
Intressekontorets inventarieböcker, se serie G 1 C.