Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Serie

Årsberättelser i fiskaliskt eller statistiskt syfte

Kommerskollegium

Berättelser frånmagistraten och landshövdingar. Handlingar är ordnade efter redogörelseår. Några av de översända berättelserna till advokatfiskalen, har "för kontinuitetens" skull (enligt äldre arkivförteckning) infogats i Kammarkontorets arkiv (SE/RA/420132/3). Det gäller handlande och hantverkare, judar i städerna mm.
I serien finns även handlingar om advokatfiskalens anmärkningsmemorial och tillfälliga undersökningar om salthandel, som är remitterat till advokatfiskalen.

 Serier (5 st)

ReferenskodTitelAnmärkning 
C 2 AÅrsberättelser om saltinförsel och saltnederlagSalthandel. Berättelser från magistraten och landshövdingar. Handlingar är ordnade efter redogörelseår. Några av de översända berättelserna till advokatfiskalen, har "för kontinuitetens" skull (enligt äldre arkivförteckning) infogats i Kammarkontorets arkiv (SE/RA/420132/3). Det gäller handlande och hantverkare, judar i städerna mm.
I serien finns även handlingar om advokatfiskalens anmärkningsmemorial och tillfälliga undersökningar om salthandel, som är remitterat till advokatfiskalen.		 
C 2 BÅrsberättelser angående socker- och tobaksinförselÅrsberättelser från magistrater. Socker- och tobaksvägning. Efter 1778 finns bara strödda uppgifter bevarade. 
C 2 CÅrsberättelser angående upphandlade svenska fabriksvarorUppgifter från svenska handlande, insända genom magistraterna.
Handlingarna är ordnade länsvis.
Även vissa orter i Finland.
Det saknas uppgifter för vissa orter under vissa år.		 
C 2 DÅrsberättelser om lurendrejerimålÅrsberättelser för lurendrejerimål. Ordnade i alfabetisk ordning.
a) Mål från olika städer A-Ö (Arboga-Visby). Sverige och Finland (Vasa, Åbo, Tavastehus, Cajana, Lovisa, Ny Karleby, Gamla Karleby, S:t Michel, Raumo, Borgå, Helsingfors, Björneborg, Uleåborg, Brahestad, Ekenäs mfl.).
OBs: vissa städer har gammaldags stavning, tex stavas en del städer med C istället för K eller S.
b) Lurendrejerimål inlämnade genom Justitiekanslerämbetet.
Uppgifter om handlagda mål, insända från magistrater, accisrätter, gränstullrätter och sjötullsrätter.
Jfr serien Rättsprotokoll (D).
Införsel i riket av förbjudna varor benämndes förr lurendrägeri/ lurendrejeri. Sådana brott togs upp i städer med sjötullsrätt (stapelstäder) och i övriga städer vid accisrätt. Tidigare ankom åtal för smugglingsbrott på särskilda tullåklagare. I äldre tider handlades mål om olovlig införsel och utförsel av varor inför sjötullrätter och gränstullrätter. Varor som smugglades var olika under olika tider. Under 1700-talet och fram till 1800-talets mitt utgjorde tyg en vanlig smuggelvara.		 
C 2 EÅrsberättelser om pass för resande till utrikes- och vissa inrikes orterSerien innehåller årsberättelser om utfärdade pass inom Sverige-Finland, för resande till utrikes- och inrikes orter. Uppgifter inskickade från landshövdingar, ansökningar till Kommerskollegium från landskansli och landshövdingeämbeten. Handlingarna är sorterade på olika orter där ansökningar skickades från. Även ansökningar till överståthållarämbetet från Stockholm (ÖÄ).
Uppgifter om utrikespass och inrikespass, för tex gårdfarihandel. I serien finns bla uppgifter om inrikes pass för "Västgötaknallar".
Inrikespass, eller vägbrev var en passliknande handling som krävdes för resor eller vistelse på allmän plats i Sverige från 1500-talet och fram till 1860. Gustav Vasa föreskrev år 1555 att varje köpman skulle ha ett "vägabref eller passebordh" med sig vid resa utanför den trakt där han var känd och skulle vid anfordran uppvisas. Vägbrevet utfärdades i personens hemstad. År 1603 förbjöds gästgiverier och bönder att utlämna hästar till resande som saknade pass. En grupp som ofta var på resande fot var hantverksgesällerna. Den som var på resa utan pass kunde gripas för lösdriveri. Ett inrikespass var utställt för en resa i taget och till ett visst ställe. Till och med resvägen var i detalj inskriven. Anledningen var att Kronan ville ha kontroll på folket och dess resande samt att motverka kringstrykande av ”löst folk”. Vidare, personer som reste omkring utan ”godkänd” anledning kunde misstänkas vara upprorsmakare, tjuvar eller än värre brottslingar, tiggare eller allmänna orosmoment. I passet framgick det om en person reste i rikets tjänst eller som privatperson. De som reste i rikets tjänst fick fram till på 1600-talet förmåner som gratis uppehälle och mat. År 1606 och 1638 påbjöds att alla resande till och från Sverige skulle ha pass. Passtvång gällde med andra ord både vid utrikes och inrikes resa. Pass utfärdades för stadsbor av magistraten, dvs stadens styrelse och för folket på landsbygden av länsstyrelsen.