Sök i arkiven
Genvägar MENY

Efter en systemuppdatering saknas viss funktionalitet när bildvisaren används i mobiltelefon. Vi arbetar med att åtgärda problemet så fort som möjligt.
bild
Arkiv

Socialstyrelsen Nämnden för internationella adoptionsfrågor

Socialstyrelsen

Grunddata

ReferenskodSE/RA/420267/63
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/XK9Hv6k3zwLQ37aGLDQ0A1
ExtraID420267.63
Omfång
36,1 Hyllmeter  (-)
Datering
1973 – 1981  (Tidsomfång)
VillkorJa
VillkorsanmOSL 26 kap 13 §
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Socialstyrelsen, 1913 – (Arkivbildare)
Alternativa namn: Kungl. Socialstyrelsen
Alternativa namn: SoS
Kategori: Statlig myndighet. Centrala civila myndigheter

Innehåll och historik

Innehåll
NÄMNDEN FÖR INTERNATIONELLA ADOPTIONER, NIA 1973 - 1981

NIA, Nämnden för internationella adoptionsfrågor bildades 1973 och tog från och med 1 juli 1973 emot ansökningar av adoptionsärenden från föregångaren Sociala barna- och ungdomsvårdsbyrån, HB 2.

Internationella adoptioner till Sverige började efter andra världskriget, då vissa fosterbarn som kommit till Sverige från krigsdrabbade länder adopterades. Under 1950- talet började även privatpersoner att själva genomföra adoptioner.

Regeringen tillsatte 1964 utredningen Adoption av utländska barn, som i sitt slutbetänkande 1967 föreslog att Socialstyrelsen skulle få ställning som central serviceorganisation för adoption av utländska barn. Men redan 1965 hade dåvarande Kungl. Socialstyrelsens Barnavårdsbyrå slutit avtal om förmedlan av adoption med ett barnhem i Grekland, och med Social Welfare Society i Korea (som sedan blev Child Placement service).

Från och med att nya Socialstyrelsen bildades 1 januari 1968 övertog Sociala barna- och ungdomsvårdsbyrån, HB 2 ansvaret för förmedlingen av adoptioner. Antalet adoptioner hade ökat drastiskt under 1960- och början på 1970- talen, och för att underlätta handläggningen av adoptionsärenden tillsattes Rådgivande nämnden för frågor rörande adoption av utländska barn av regeringen i december 1971.

Nämnden skulle komma med förslag på hur det ökande antalet adoptioner skulle hanteras, arbeta för att underlätta adoption av utländska barn och finnas som ett stöd för HB 2 i handläggning av adoptionsärenden. Nämnden lades ned sista juni 1973 i samband med att NIA bildades enligt nämndens förslag. Se vidare Rådgivande nämnden för frågor rörande adoption av utländska barns arkivbeskrivning.

NIA:s instruktioner enligt Kungl. Maj:t var att:

- Förmedla ansökningar om adoption av utländska barn.
- Förhandla med myndigheter och organisationer i andra länder om avtal på området och till
Socialstyrelsen överlämna sådana avtal.
- Utarbeta vägledande information för fosterhemsbedömning samt riktlinjer för hälsokontroll,
uppföljning av adoptionsverksamheten, statistik rapportering m.m.
- Bedriva informationsverksamhet samt lämna upplysningar och biträde myndigheter,
organisationer och enskilda.
- Samråda med myndigheter och organisationer, vars verksamhet berörde för nämnden
relevanta frågor.

NIA bestod 1973 av en nämnd med nio ledamöter och två suppleanter.

Under sitt första halvår tog NIA emot ansökningar om adoption, medan Sociala barna- och ungdomsvårdsbyrån fortsatte förmedla adoptioner fram tills 1 januari 1974, då NIA tog över förmedlandet helt och hållet.

Samtidigt som NIA bildades, slöts även avtal med Adoptionscentrum (AC), där AC skötte kontakterna med länder som önskade mer informell kontakt kring adoption. Adoptionscentrum bildades i slutet av 60- talet av förälder som själva adopterat barn. Organisationen hade inte tillstånd att bedriva förmedlingsverksamhet av barn, men kunde hjälpa personer som sökte att i egen regi adoptera barn utomlands.

Det nya samarbetet mellan NIA och AC löste problemet med att staten varit restriktiv att ge privatpersoner och organisationer tillstånd att förmedla adoptioner. AC hade kontakter med många länder som önskade mer informella kontakter kring internationella adoptioner, och genom samarbetet kunde Sverige hålla fast vid principen att fosterbarn skulle förmedlas av kunnig personal med utbildning i social barnavård, och samtidig använda sig av AC:s informella kontakter.

Förälder som önskade adoptera via AC:s kontakter ansökte om adoption, och AC skickade en skriftlig ansökan till NIA:s förmedlingsutskott. Besluten om vilka handlingar som skulle skickas till vilka land, vilken familj som skulle föreslås vilket barn etc. fattades av NIA:s förmedlingsutskott.

Från och med den 17 december 1973 passerade alla adoptioner förmedlingsutskottet, som bestod av fyra ledamöter. Tre representanter för Socialstyrelsen, och en från Adoptionscentrum samt två suppleanter. Innan den 17 december 1973 förmedlades barnen av HB 2. För en utförligare beskrivning av adoptionsprocessen, se egen bilaga.

Den 18 maj 1979 fattade regeringen beslut om en ny organisation för internationella adoptioner. Ideella organisationer skulle i fortsättningen sköta det praktiska arbetet med internationella adoptioner. Enligt ny lag skulle sådana organisationer auktoriseras av Socialstyrelsen. De avtal och överenskommelser som NIA hade med andra länder överfördes till de auktoriserade organisationerna, främst till AC. Beslutet trädde i kraft 1 juli 1979.

NIA:s nya roll blev att ha en förstärkt övergripande funktion rörande tillsyn, kontroll och kontaktskapande verksamhet. Men under en övergångsperiod under perioden 1 juli - 31 december 1979 förmedlade NIA ett 90 tal adoptioner. Detta var ansökningar som inkommit till NIA innan 1 juni, som inte färdigbehandlats. De ansökningar NIA inte han förmedla innan 1 januari 1974 överfördes till de privata auktoriserade organisationerna.

NIA blev en egen myndighet i samband med den stora omorganiseringen av Socialstyrelsen den 1 juli 1981, och bytte i samband med detta namn till Statens nämnd för internationella adoptioner, fortfarande förkortad som NIA. Numera heter organisationen Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA.

Organisatoriska placeringar och förändringar
Tiden innan 1968 låg ansvaret för frågor rörande internationell adoption på Kungl. Socialstyrelsens Barnavårdsbyrå. Under perioden 1 januari 1968 till 1 juni 1973 var Sociala barna- och ungdomsvårdsbyrån, HB 2, ansvarig för frågorna rörande internationell adoption och förmedling av adoptivbarn, i samarbete med Rådgivande nämnden för frågor rörande adoption av utländska barn.

Under en övergångsperiod från 1 juni 1973 till 1 januari 1974 förmedlades adoptioner där ansökan kommit in innan 1 juni 1973 av HB 2.

Förmedlingen av adoptivbarn upphörde hos NIA i samband med regeringsbeslut om ny organisation för internationella adoptioner 1 juli 1979, och förmedlingen togs över av auktoriserade ideella organisationer. Under perioden 1 juli 1979 till 31 december 1979 fortsatte NIA förmedla de ansökningar som inte hunnits avslutas innan övergången. Adoptionsärenden som inte avslutats innan 1 januari 1980 överlämnades till auktoriserade ideella organisationer.

Socialstyrelsen överlämnade ärenden till Adoptionscentrum (fortfarande verksam). Sri Lanka barnens vänner (fortfarande verksam, numera under namnet Barnens vänner), Swedish Association for Adoptive Children´s Welfare (SAW, verksam 1980 - 1988). Barnen Framför Allt - Adoptioner (BFA-A, fortfarande verksam). Familjeföreningen för internationell adoption (FFIA, fortfarande verksam). Sydindiska Adoptioner (gick 1981 upp i FFIA).

Den 1 juli 1981 blev NIA en egen myndighet, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor.


Arkivet
Arkivet består av handlingar perioden 1965 till och med 1981-06-30. Från perioden 1965 till 1973-07-01 består handlingarna av flygbolagslistor över anlända adoptivbarn som sedan används när NIA sammanställt statistik. Arkivet består huvudsakligen av adoptionshandlingar, adoptionshandlingarna finns från perioden 1973-07-01 till 1979-12-31.

Sökingångar
Att söka information rörande sin adoption kan vara en svår process för många. MIA (Myndigheten för internationella adoptionsfrågor) har utarbetat ett informationsmaterial för dem som vill söka sina rötter. Versionen från deras hemsida 2008-03-17 ligger som bilaga till arkivbeskrivningen, mer information kan fås via MIA:s hemsida på www.mia.eu eller via att kontakta myndigheten.

Om man är intresserad av adoptionsakter bör man i första hand vända sig till kommunernas socialvårdsnämnder, där adoptionsärenden handlades. Deras akter bör innehålla mer komplett information.

Turerna kring en adoption var många, och handlingar kan finnas i flera myndigheters arkiv. För att underlätta för dem som vill söka sig vidare finns en beskrivning av adoptionsprocessen som bilaga till arkivbeskrivningen.

Alla adoptioner finns inte med i NIA:s arkiv. Under hela NIA:s verksamhetstid var det lagligt att privat adoptera barn från utlandet. Dessa barns akter finns inte i NIA:s arkiv, utan man får söka sig till den dåvarande hemkommunens barnavårdsnämnd, eller till den instans som i Sverige godkände adoptionen, Tingsrätt, Justitiedepartementet eller Socialstyrelsens Byrån för juridiska ärenden (Första lagbyrån). Handlingarna rörande dessa barn kan vara sparsamma i svenska myndigheters arkiv, särskilt om adoptionen lagligen genomförts utomlands och barnet aldrig ansågs som fosterbarn underställd barnavårdnämndens tillsyn i Sverige. För mer information se bilaga om adoptionsprocessen.

Det kan dock finnas vissa handlingar rörande dessa adoptioner i NIA:s arkiv. I vissa fall finns diarieförda ärenden om privata adoptioner i serie E I. Socialstyrelsen har gjort vissa förfrågningar rörande barn som adopterats privat, eller så har tingsrätten i olika adoptionsärenden begärt in yttranden från Socialstyrelsen. Detta är inte fullständiga akter, utan enstaka yttranden eller korrespondens med det adopterade barnets förälder. NIA var även ibland involverade i vissa led av adoptionsprocessen för privata adoptioner, dessa akter finns bland NIA:s adoptionsärenden.

Om adoptionen förmedlades genom en ideell organisation skall handlingarna återfinnas hos organisationen, eller på den arkivinstitution dit organisationen lämnat sitt arkiv. Kopior av föräldrarnas sociala utredningar finns i NIA:s arkiv, i samband med att adoptionen skulle godkännas av Förmedlingsutskottet. Alla protokoll finns bevarade och även vissa PM från utskottet, samt interna diskussionsprotokoll, det sistnämnda materialet har stora luckor. Slumpen verkar ha avgjort vad som skickats för arkivering.

Det kan även finnas handlingar rörande godkännande av adoptioner i Byrån för juridiska ärenden (Första lagbyrån), A 1:s arkiv. Detta rör sig om adoptioner som genomförts i barnets ursprungsland innan barnet anlänt till Sverige med sin nya familj, där adoptionen skulle godkännas i Sverige. Handlingarna sträcker sig över tidsperioden 1977 - 1981-06-30. Dessa handlingar finns i Byrån för juridiska ärendens (Första lagbyrån) arkiv, serierna C IV och E IV. Från och med 1981-06-30 övergick verksamheten till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA.

Under NIA:s verksamhetsperiod har det funnits två övergångsperioder, den första från 1 juli 1973 till 31 december 1973, då adoptionsärenden handlades både av HB 2 och av NIA. De ansökningar om adoption som inkommit till HB 2 där de inte förmedlat barn, eller på annat sätt avslutat ärendet, handlades under denna period fortfarande av HB 2. De adoptionsärenden som inte avslutats av HB 2 innan 1 januari 1974 överfördes då till NIA.

En liknande period var den från 1 juli 1979 till och med 31 december 1979, efter regeringsbeslutet om att all förmedling av adoptionsbarn skulle ske genom auktoriserade ideella organisationer. NIA slutade ta emot ansökningar 1 juli 1979, men fortsatte handlägga adoptioner året ut. De ärenden NIA inte hann avsluta innan 1 januari 1980 överfördes till ideella adoptionsförmedlare. Där man överfört handlingar från NIA till en ideell organisation skall detta vara noterat i diariet.

Diarier och register till diarier finns i serierna C I a - C I C, med de diarieförda handlingarna i serie E I och F I - F II. Serie F I innehåller adoptionsansökningar som inkom till NIA under 1973, och som diarieförts enligt HB 2:s diarieplan. F I b innehåller adoptionsärenden där ansökning inkommit till NIA, med dossiernummer 42, medan serie F II innehåller ansökningar som inkommit via AC, med dossiernummer 43. Serie E I innehåller övrig diarieförd korrespondens.

Serie D I - D VI består av ansökningsblanketter om adoption, och kan fungera som en sökingång till adoptionsärendena. NIAS kodnyckel för ansökningarna ligger som bilaga till arkivbeskrivningen..

Serie F III - Övriga ämnessorterade handlingar innehåller publikationer, vissa avtal med adoptionsländer, verksamhetsberättelser samt P.M. samt tidningen ”NIA informerar”. Här finns mycket information rörande internationella adoptioner, samt information om adoptivländerna och ibland enskilda barnhen etc.

Hänvisningar till andra arkiv
Föregångare under Kungl. Socialstyrelsen:
Barnavårdsbyrån (1947-1967)

Föregångare under Socialstyrelsen:
Sociala barna och ungdomsvårdsbyrån, HB 2
Rådgivande nämnden för frågor rörande adoption av utländska barn.

Efterföljare från 1 juli 1981:
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA (Numera Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA)

Andra relaterade arkiv:
Byrån för juridiska ärenden (Första lagbyrån, A1) - Innehåller dokumentation om adoptioner vilka beslutades om i ursprungslandet 1977-1981. Om adoptionsbeslutet fattades i ursprungslandet och var att jämställa med en adoption enligt svensk lag skulle det godkännas av svenska myndigheter.

Gallring
Det verkar inte ha förekommit någon gallring av arkivets handlingar, men det är sparsamt med handlingar som PM och annat bakgrundsmaterial. Troligen har detta inte lämnats in för arkivering.

Vissa handlingar har också ”åkt mellan” Socialstyrelsens NIA och ”nya” NIA. Detta medför alltid en risk för att handlingar kan har försvunnit på vägen. Det förekommer också uppgifter om att ett antal av dessa ärenden har blivit gallrad av misstag hos MIA. Det saknas uppgifter om vilka ärenden detta rör, och hur många ärenden som på detta sätt försvunnit.

Sekretess
Socialstyrelsens olika arkiv innehåller många känsliga personuppgifter, vissa arkiv kan även ha handlingar belagda med försvars- och utrikessekretess

Arkivbeskrivning samt förteckning av serierna D I till D VI och F III har upprättats av projektarkivarie Hanna Höie 2008-03-27. Delar av historiken är skriven av arkivarie Anna Arnegård. Digitaliserad i Riksarkivet i september 2008 av Louise Cederwall Lindström.

För framtida forskning och de adoptivbarn som vill söka sina rötter har dubbletter från Socialstyrelsens publikationsarkiv sorterats in arkivet. Dessa återfinns i serie F II tillsammans med annat material.


Källor:

- NIA informerar, olika årgångar.
- Till er som går i adoptionstankar, Socialstyrelsen 1975
- P.M. om adoption från Sri Lanka, Socialstyrelsen 1977
- P.M. om adoption från Korea, Socialstyrelsen 1977
- Rapport från förmedlingsutskottets verksamhet 1973 - 1979. Socialstyrelsen 1980
- Internationella adoptioner, Socialstyrelsen 1973

Samtliga källor återfinns i serie F III, förutom Internationella adoptioner som gavs ut av HB 2 och finns i Socialstyrelsens publikationsarkiv samt på vissa bibliotek.

Tillgänglighet

SekretessJa

Kontroll

Skapad2008-06-18 16:10:01
Senast ändrad2018-11-12 17:24:29