Enligt bestämmelserna i 11§ i lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar (SFS nr. 431) övertog staten den allmänna väghållningen på landet från och med ingången av år 1944. Tidigare handhades denna uppgift av väghållningsdistrikt och vägdistrikt av närmast kommunal natur. Arkiven efter dessa liksom efter vägingenjören, som också upphörde 1944, har överlämnats till landsarkivet.
För den statliga väghållningen inrättades vägförvaltningar, en i varje län. Enligt den första instruktionen (SFS 1943:681) skulle dessa ombesörja projektering, byggande och underhåll av allmän väg. Man skulle ha tillsyn med städers och stadsliknande samhällens allmänna väghållning. Det ålåg också vägförvaltningen att handlägga marklösenfrågor och att biträde länsstyrelsen vid handläggningen av vägfrågor samt av ärenden angående statsbidrag till enskild väg. Vägförvaltningen leddes av en vägdirektör.
För att trygga den statliga vägförvaltningens lokala förankring inrättades inom varje län ett antal vägnämnder bestående av fem ledamöter utsedda av kommunalfullmäktige inom vägnämndsområdet. Samtidigt inrättades länsvägnämnder i vilka två ledamöter utsågs av länsstyrelse, en av skogsvårdsstyrelse och en vardera av länets vägnämnder. (Jfr. SFS 1943: 436).
Inom vägförvaltningen fanns också ett antal lokalt placerade vägmästare. I den mån de medverkade i vägprojekt överlämnades handlingarna efter arbetets slutförande till vägförvaltningen och inordnades i väghandlingarna. Övriga handlingar har i huvudsak varit gallringsbara.
Enligt Kungl. Majt:s kungörelse 1943 (nr.685) skulle de upphörande vägdistriktens arkiv överlämnas till vägförvaltningen. Detsamma har gällt vägkonsulentens (-1930) och vägingenjörens (1930-1943) arkiv. I princip skulle dessa hållas skilda från det nya organets handlingar, men detta har i praktiken inte alltid följts. Särskilt har handlingar rörande vägbyggen ofta sammanförts med den senare organisationens handlingar. Under ordningsarbetena har man för~ sökt återföra så mycket som möjligt till sitt ursprungliga sammanhang, men överlappningar kan förekomma.
Arkivbildningen var under många år ganska oreglerad. Särskilt lägger man märke till den vildvuxna diarieföringen, som omfattade praktiskt taget allt som kom in till myndigheten i skriven eller tryckt form. Eftersom diarie- och dossierplanen (hos vägverket kallad verksamhetsregistret) heller inte var kopplad till en gallringsplan har serien diarieförda handlingar blivit mycket omfattande. Man kan också notera att personalredovisningen har tidvis skötts av flera av varandra oberoende händer och med en indelning av anställda, som idag ter sig främmande
På ett mycket grundligt sätt upprättades under 1970- och 1980-talen förteckningar och register till arkiven. De var dock inte upprättade efter riksarkivets anvisningar och visade sig med tiden vara så komplicerade, att ingen annan än upprättaren själv förstod sig på dem. Arkivet omordnades efter vedertagna principer 1993, men spår av den gamla ordningen förekommer här och var i materialet.
I samband med en översyn av arkivbestämmelserna inom vägverket i slutet av 1970-talet fann man, att den gamla förteckningsplanen (utfärdad den 27 maj 1953) var otillräcklig för att täcka in alla nya handlingar, som tillkommit. Riksarkivet beslutade därför, utan att det egentligen fanns organisatoriska förändringar som motiverade det, att vägförvaltningens arkivbildning skulle avslutas i och med utgången av 1978 och att nya förteckningar skulle läggas upp för arkiven fr.o.m. 1 januari 1979.
Vid ordningsarbetena 1993 har man i huvudsak följt denna princip. Sedan länge har dock väg- och brobyggnadshandlingar lagts i vägnummerordning. Då inga organisatoriska skäl talar för det, fann man det omotiverat att ändra på detta och göra en uppdelning på tiden före och efter 1979. Samtliga sådana handlingar med tillhörande kartor och ritningar har därför överförts till den senare delen av vägförvaltningens arkiv. Hänvisningar har gjorts i berörda serier.
Östersund i december 1993
Lars Rumar
Allmän anmärkning
De serier som inte levererades till Landsarkivet, framförallt väg- och broakter, förvaras vid Trafikverkets arkivcenter i Mölndal.
Kontroll
Skapad
2002-02-21 00:00:00
Senast ändrad
2023-03-27 11:33:54
Enligt bestämmelserna i 11§ i lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar (SFS nr. 431) övertog staten den allmänna väghållningen på landet från och med ingången av år 1944. Tidigare handhades denna uppgift av väghållningsdistrikt och vägdistrikt av närmast kommunal natur. Arkiven efter dessa liksom efter vägingenjören, som också upphörde 1944, har överlämnats till landsarkivet.
För den statliga väghållningen inrättades vägförvaltningar, en i varje län. Enligt den första instruktionen (SFS 1943:681) skulle dessa ombesörja projektering, byggande och underhåll av allmän väg. Man skulle ha tillsyn med städers och stadsliknande samhällens allmänna väghållning. Det ålåg också vägförvaltningen att handlägga marklösenfrågor och att biträde länsstyrelsen vid handläggningen av vägfrågor samt av ärenden angående statsbidrag till enskild väg. Vägförvaltningen leddes av en vägdirektör.
För att trygga den statliga vägförvaltningens lokala förankring inrättades inom varje län ett antal vägnämnder bestående av fem ledamöter utsedda av kommunalfullmäktige inom vägnämndsområdet. Samtidigt inrättades länsvägnämnder i vilka två ledamöter utsågs av länsstyrelse, en av skogsvårdsstyrelse och en vardera av länets vägnämnder. (Jfr. SFS 1943: 436).
Inom vägförvaltningen fanns också ett antal lokalt placerade vägmästare. I den mån de medverkade i vägprojekt överlämnades handlingarna efter arbetets slutförande till vägförvaltningen och inordnades i väghandlingarna. Övriga handlingar har i huvudsak varit gallringsbara.
Enligt Kungl. Majt:s kungörelse 1943 (nr.685) skulle de upphörande vägdistriktens arkiv överlämnas till vägförvaltningen. Detsamma har gällt vägkonsulentens (-1930) och vägingenjörens (1930-1943) arkiv. I princip skulle dessa hållas skilda från det nya organets handlingar, men detta har i praktiken inte alltid följts. Särskilt har handlingar rörande vägbyggen ofta sammanförts med den senare organisationens handlingar. Under ordningsarbetena har man för~ sökt återföra så mycket som möjligt till sitt ursprungliga sammanhang, men överlappningar kan förekomma.
Arkivbildningen var under många år ganska oreglerad. Särskilt lägger man märke till den vildvuxna diarieföringen, som omfattade praktiskt taget allt som kom in till myndigheten i skriven eller tryckt form. Eftersom diarie- och dossierplanen (hos vägverket kallad verksamhetsregistret) heller inte var kopplad till en gallringsplan har serien diarieförda handlingar blivit mycket omfattande. Man kan också notera att personalredovisningen har tidvis skötts av flera av varandra oberoende händer och med en indelning av anställda, som idag ter sig främmande
På ett mycket grundligt sätt upprättades under 1970- och 1980-talen förteckningar och register till arkiven. De var dock inte upprättade efter riksarkivets anvisningar och visade sig med tiden vara så komplicerade, att ingen annan än upprättaren själv förstod sig på dem. Arkivet omordnades efter vedertagna principer 1993, men spår av den gamla ordningen förekommer här och var i materialet.
I samband med en översyn av arkivbestämmelserna inom vägverket i slutet av 1970-talet fann man, att den gamla förteckningsplanen (utfärdad den 27 maj 1953) var otillräcklig för att täcka in alla nya handlingar, som tillkommit. Riksarkivet beslutade därför, utan att det egentligen fanns organisatoriska förändringar som motiverade det, att vägförvaltningens arkivbildning skulle avslutas i och med utgången av 1978 och att nya förteckningar skulle läggas upp för arkiven fr.o.m. 1 januari 1979.
Vid ordningsarbetena 1993 har man i huvudsak följt denna princip. Sedan länge har dock väg- och brobyggnadshandlingar lagts i vägnummerordning. Då inga organisatoriska skäl talar för det, fann man det omotiverat att ändra på detta och göra en uppdelning på tiden före och efter 1979. Samtliga sådana handlingar med tillhörande kartor och ritningar har därför överförts till den senare delen av vägförvaltningens arkiv. Hänvisningar har gjorts i berörda serier.
Diarieplaner inbundna i vol. C1A: 1 för perioden 1979-1984, C1A: 14 för 1985-1988, C1A: 27 för 1989-1991 samt samlade för hela perioden med sökregister i C1F: 1. Fr.o.m. 1/7 1991 har diariet förts på ADB.
Fr.o.m. 1985 infördes diarie- och dossierplaner med gallringsbestämmelser. Ärendegrupper med beteckningen A bevaras medan B utgallras med en gallringsfrist av 10 år. Diarie- och dossierplanen finns inbundna i C1A: 14 för perioden 1985-1988 och C1A: 27 för åern 1989-1991 samt samlade i C1F: 1.
I anmärkningskolumnen anges för resp. vägföretag: På övre raden: Vägnummer, diarienummer, kommun och företag På nedre raden: Vägens benämning och ev. avsyningsår.