INSTRUKTIONER Kungl Maj:ts instruktion av den 31 oktober 1890, SFS 1890 nr 58. Denna avlöstes av Kungl Maj:ts instruktion av den 30 december 1911, SFS 1911 nr 163. 1911 års instruktion upphörde att gälla 1931 då i stället Allmänna läkarinstruktionen av den 19 december 1930, SFS 1930 nr 442, trädde i kraft. Tiden före år 1890 förelåg inte särskilt reglemente för stadsläkare, annat än vad som ansågs tillämpligt i författningar rörande provinsialläkare. Se förordning av den 13 juni 1822, Hälsovårdsstadgan för riket av den 25 september 1874 m fl författningar. Utöver centralt utfärdade instruktioner gällde även lokalt utfärdade instruktioner och föreskrifter.
ÅLIGGANDEN enligt 1890 och 1911 års instruktioner
Stadsläkaren ålåg delvis samma uppgifter som provinsialläkare å landsbygd.
1. Ledamot av hälsovårdsnämnd, med särskilda uppgifter
2. Ansvar för vaccinering
3. Tillsyn över barnmorskor, apotek, tandläkare, sjukgymnaster och fältskärer
4. Likbesiktningar
5. På begäran biträda prästerskapet rörande dödsorsakernas bestämning för anteckning i dödboken samt tillse att dödsbevis förvaras hos hälsovårdsnämnden
6. Stadsläkaren ålåg även att föra och förvara diarium, konceptbok och sjukjournal samt att till förste provinsialläkaren avge årsberättelse över hälso- och sjukdomsförhållandena inom staden vartill skulle bifogas summarisk förteckning över vaccinationer. Årsberättelsen skulle, förutom ovan nämnda handlingar, grundas på till hälsovårdsnämnden inkomna anmälningar angående fall av smittosam sjukdom samt ifrån prästerskapet inkomna vaccinationsjournaler och förteckningar över "sinnessjuke och idioter".
1930 års allmänna läkarinstruktion specificerade ej uppgifterna såsom 1890 och 1911 års instruktioner.
Ordning & struktur
Arkivnr GLA/12394
Förteckning 177/1973
Förteckning
över
stadsläkarens i Mariestads arkiv
Tillgänglighet
Sekretess
Ja
Kontroll
Senast ändrad
2024-11-26 13:34:46
INSTRUKTIONER Kungl Maj:ts instruktion av den 31 oktober 1890, SFS 1890 nr 58. Denna avlöstes av Kungl Maj:ts instruktion av den 30 december 1911, SFS 1911 nr 163. 1911 års instruktion upphörde att gälla 1931 då i stället Allmänna läkarinstruktionen av den 19 december 1930, SFS 1930 nr 442, trädde i kraft. Tiden före år 1890 förelåg inte särskilt reglemente för stadsläkare, annat än vad som ansågs tillämpligt i författningar rörande provinsialläkare. Se förordning av den 13 juni 1822, Hälsovårdsstadgan för riket av den 25 september 1874 m fl författningar. Utöver centralt utfärdade instruktioner gällde även lokalt utfärdade instruktioner och föreskrifter.
ÅLIGGANDEN enligt 1890 och 1911 års instruktioner
Stadsläkaren ålåg delvis samma uppgifter som provinsialläkare å landsbygd.
1. Ledamot av hälsovårdsnämnd, med särskilda uppgifter
2. Ansvar för vaccinering
3. Tillsyn över barnmorskor, apotek, tandläkare, sjukgymnaster och fältskärer
4. Likbesiktningar
5. På begäran biträda prästerskapet rörande dödsorsakernas bestämning för anteckning i dödboken samt tillse att dödsbevis förvaras hos hälsovårdsnämnden
6. Stadsläkaren ålåg även att föra och förvara diarium, konceptbok och sjukjournal samt att till förste provinsialläkaren avge årsberättelse över hälso- och sjukdomsförhållandena inom staden vartill skulle bifogas summarisk förteckning över vaccinationer. Årsberättelsen skulle, förutom ovan nämnda handlingar, grundas på till hälsovårdsnämnden inkomna anmälningar angående fall av smittosam sjukdom samt ifrån prästerskapet inkomna vaccinationsjournaler och förteckningar över "sinnessjuke och idioter".
1930 års allmänna läkarinstruktion specificerade ej uppgifterna såsom 1890 och 1911 års instruktioner.