Askim härads väghållningsdistrikt 1841 inrättades det centrala statliga ämbetsverket Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, och landet indelades i tre väg- och vattenbyggnadsdistrikt. En föregångare till denna styrelse var Kommittén för väganläggningar i rikets norra landskap 1830. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen blev från 1/7 1967 Statens Vägverk, från 1983 bara Vägverket. Från 1944 fanns regional vägförvaltning i varje län, men från 1/7 1992 upphörde länsdistrikten genom att flera län lades samman till regiondistrikt. På landsbygden gjorde länsman eller häradshövding vägsyner, och väghållningen var fortfarande enskildas, socknens eller häradets angelägenhet. Genom 1891 års väglag (SFS 1891:68) infördes i stället 370 väghållningsdistrikt (i regel = häradet), som var ett slags vägkommuner, där väghållningsskyldige dvs jordägarna beslutade på vägstämma. Verkställande organ var vägstyrelse (3-5 personer valda på vägstämma). Vägskatt uttogs av alla distriktets skattebetalare. Vägunderhållet sköttes fortfarande fram till 1920-talet som naturaprestation av markägarna. 1919 tillkom begreppet ödebygdsväg, som var en allmän väg anlagd för att främja nyodling och bebyggande. Lag om enskilda vägar 1926 gjorde det möjligt för en eller flera fastigheter att bygga väg med hjälp av statsbidrag. SFS 1930:160 om statlig vägorganisation i länen ersattes av 1934:206. Vägingenjör (instruktion i § 42 ff) anställd av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle arbeta vid länsstyrelsen. Vägingenjören kan ha bildat eget arkiv 1930-43 men troligen har det införlivats med länets Vägförvaltning från 1944. Vägkonsulent kan vara arkivbildare från 1930, men handlingarna kan också finnas hos Vägingenjör, senare Vägförvaltning.