Ett tingslag var benämningen på ett område, vanligtvis en socken, vars invånare hade ett gemensamt ting. I Norrland fanns fr.o.m. cirka 1670 en häradsrätt, som domstol i första instans, i varje tingslag. Under 1800-talet började små tingslags häradsrätter läggas samman till domsagor, som så småningom blev det normala distriktet för underdomstol på landsbygden. I 1942 års rättegångsbalk (1942:740) stadgas att domsaga utgör ett tingslag och att en domsaga endast i undantagsfall kan bestå av två eller flera tingslag.
Domsagorna utgjorde före 1971 vanligtvis endast domkretsindelningen på landet. Rådhusrätternas domkretsar var de städer där de låg, och de städer som lydde under rådhusrätt stod således utanför domsagoindelningen. Domsagorna utgjorde även valkretsar vid val av ledamöter till riksdagens andra kammare. I varje domsaga fanns ett kansli som var öppet för allmänheten. Domsaga är fortfarande namnet på distriktet för tingsrätterna, som infördes fr.o.m. 1971.
Tingslagen i södra och västra delen av Västerbottens län tillhörde före 1821 Västerbottens lappmarkers domsaga (cirka 1680-1720), södra lappmarkens domsaga (1720-1742) och Västerbottens södra kontrakts domsaga (1742-1820). Arvidsjaurs, Arjeplogs, Lycksele och Åsele lappmarkers tingslag tillhörde åren 1821-1831 i judiciellt avseende den s.k. lappmarksjurisdiktionen.
Västerbotten västra domsaga bildades 1884 och omfattade då Lycksele och Åsele tingslag som fr.o.m. 1832 hade tillhört Västerbottens södra domsaga. 1922 bröts socknarna Dorotea och Vilhelmina ut ur Åsele tingslag och bildade Vilhelmina tingslag. Vilhelmina och Åsele tingslag skulle sedemera bilda ett gemensamt tingslag fr.o.m. 1948. Lycksele tingslag omfattade åren 1729-1970 socknarna Lycksele, Sorsele, Stensele, Tärna och Örträsk. Fr.o.m. 1962 tillkom församlingarna Björksele och Gargnäs.
Källor: Svensk författningssamling, SFS 1942:740, 1947:679 J. E. Almqvist, Lagsagor och domsagor i Sverige med särskild hänsyn till den judiciella indelningen, Stockholm 1954 Nordisk familjebok
2013-05-03: Arkivförteckning dnr HLA 51-2013/15525 ersätter förteckningar II:62/1980 och I:14/1999. Arkivförteckningen omfattar leveranser 1937, 1943, 1944, 26/1954, 22/1969, 70/1969, 100/1988, 6/2002 och 245/2004. NW 2016-04-28: Ny innehållsförteckning samt nya förteckningsblad i serierna C V a och C V c. NW 2016-12-19: Nya förteckningsblad i serierna G I b och G II b. NW
Skapad
1995-08-17 00:00:00
Senast ändrad
2025-05-08 08:43:25
LYCKSELE TINGSLAGS HÄRADSRÄTT (1729-1970)
Ett tingslag var benämningen på ett område, vanligtvis en socken, vars invånare hade ett gemensamt ting. I Norrland fanns fr.o.m. cirka 1670 en häradsrätt, som domstol i första instans, i varje tingslag. Under 1800-talet började små tingslags häradsrätter läggas samman till domsagor, som så småningom blev det normala distriktet för underdomstol på landsbygden. I 1942 års rättegångsbalk (1942:740) stadgas att domsaga utgör ett tingslag och att en domsaga endast i undantagsfall kan bestå av två eller flera tingslag.
Domsagorna utgjorde före 1971 vanligtvis endast domkretsindelningen på landet. Rådhusrätternas domkretsar var de städer där de låg, och de städer som lydde under rådhusrätt stod således utanför domsagoindelningen. Domsagorna utgjorde även valkretsar vid val av ledamöter till riksdagens andra kammare. I varje domsaga fanns ett kansli som var öppet för allmänheten. Domsaga är fortfarande namnet på distriktet för tingsrätterna, som infördes fr.o.m. 1971.
Tingslagen i södra och västra delen av Västerbottens län tillhörde före 1821 Västerbottens lappmarkers domsaga (cirka 1680-1720), södra lappmarkens domsaga (1720-1742) och Västerbottens södra kontrakts domsaga (1742-1820). Arvidsjaurs, Arjeplogs, Lycksele och Åsele lappmarkers tingslag tillhörde åren 1821-1831 i judiciellt avseende den s.k. lappmarksjurisdiktionen.
Västerbotten västra domsaga bildades 1884 och omfattade då Lycksele och Åsele tingslag som fr.o.m. 1832 hade tillhört Västerbottens södra domsaga. 1922 bröts socknarna Dorotea och Vilhelmina ut ur Åsele tingslag och bildade Vilhelmina tingslag. Vilhelmina och Åsele tingslag skulle sedemera bilda ett gemensamt tingslag fr.o.m. 1948. Lycksele tingslag omfattade åren 1729-1970 socknarna Lycksele, Sorsele, Stensele, Tärna och Örträsk. Fr.o.m. 1962 tillkom församlingarna Björksele och Gargnäs.
Källor: Svensk författningssamling, SFS 1942:740, 1947:679 J. E. Almqvist, Lagsagor och domsagor i Sverige med särskild hänsyn till den judiciella indelningen, Stockholm 1954 Nordisk familjebok
Serien omfattar serier av uppbuds-, lagfarts-, intecknings-, äktenskapsförords-, förmyndarskaps- och bouppteckningsprotokoll, protokoll över morgongåvobrev samt avhandlingsprotokoll. I serien ingår även bouppteckningar fr.o.m. 1885.
Före 1885 hölls vanligen endast vinterting. Åren 1885-1915 hölls vinterting (mars-juni) och höstting (september-december) och åren 1916-1927 vinterting (januari-mars), sommarting (maj-juni) och vinterting (oktober-december).
Volymerna 1 och 3-47 är mikrofilmade och finns tillgängliga på mikrofichekort. Volymerna 4-47 är skannade och finns tillgängliga i elektronisk form.
Serien omfattar serier av boupptecknings-, tomträtts-, äktenskapsförords-, förmynderskaps- och godmansskapsprotokoll. I serien ingår även bouppteckningar.
Bouppteckningsregister återfinns i serie C II b. Även uppgifter om dödsfall i serie F III kan användas som bouppteckningsregister.
Inbundna förmynderskapsböcker med personregister fördes t.o.m. 1952 då de delvis eller helt ersattes av förmynderskapsböcker som fördes enligt lösbladssystem. I förmynderskapsboken infördes uppgifter om av domstol meddelade beslut i frågor rörande förmynderskap eller godmanskap (SFS 1924:442, 1952:303).
Lagfartsböcker började föras den 1 januari 1876 med stöd av kungörelsen (1875:70) om lagfarts- och inteckningsböcker. Lagfartsböckerna ersattes fr.o.m. den 1 januari 1933 av fastighetsböcker med stöd av lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.
Register till lagfartsböckerna återfinns i vol. C III c:1.
Volymerna 1 och 3-9 är skannade och finns tillgängliga i elektronisk form.
Inteckningsböcker började föras den 1 januari 1876 med stöd av kungörelsen (1875:70) om lagfarts- och inteckningsböcker. Inteckningsböckerna ersattes fr.o.m. den 1 januari 1933 av fastighetsböcker med stöd av lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.
Register till inteckningsböckerna återfinns i vol. C III b:1 och i vol. C III c:1
Inbundna förmynderskapsböcker med personregister fördes t.o.m. 1952 (se serie C II a) då de ersattes av förmynderskapsböcker som fördes enligt lösbladssystem. I förmynderskapsboken infördes uppgifter om av domstol meddelade beslut i frågor rörande förmynderskap eller godmanskap (SFS 1924:442, 1952:303).
Serien utgörs av inkomna och underrättelser om inträffade dödsfall (personavier) ordnade årsvis i bokstavsordning efter den avlidnes namn. På underrättelserna har tingsrätten påfört upggift om bouppteckningsnummer ur bouppteckningsprotokollet (serie A II d).
Uppgifter om dödsfall kan även användas som register till bouppteckningar i serie A II d.
Utgallringsbara akter i tvistemål kunde gallras med stöd av Riksarkivets gallringsbeslut nr. 75 (den 9 november 1963). Gallring kunde verkställas sedan 10 år förflutit från det rätten skilt sig från målet.
Serien avser dels akter i brottmål som ska bevaras och dels utgallringsbara akter i brottmål. Utgallringsbara akter är gallrade t.o.m. år 1959. Eftersom bevarandehandlingarna och de utgallringsbara handlingarna inte har separerats har samtliga akter i denna serie bevarats. Akter i brottmål som ska bevaras återfinns t.o.m. 1963 i serie G II a.
Utgallringsbara akter i brottmål kunde gallras med stöd av Riksarkivets gallringsbeslut nr. 75 (den 9 november 1963). Gallring kunde verkställas sedan 20 år förflutit från det rätten skilt sig från målet.