Ett tingslag var benämningen på ett område, vanligtvis en socken, vars invånare hade ett gemensamt ting. I Norrland fanns fr.o.m. cirka 1670 en häradsrätt, som domstol i första instans, i varje tingslag. Under 1800-talet började små tingslags häradsrätter läggas samman till domsagor, som så småningom blev det normala distriktet för underdomstol på landsbygden. I 1942 års rättegångsbalk (1942:740) stadgas att domsaga utgör ett tingslag och att en domsaga endast i undantagsfall kan bestå av två eller flera tingslag.
Domsagorna utgjorde före 1971 vanligtvis endast domkretsindelningen på landet. Rådhusrätternas domkretsar var de städer där de låg, och de städer som lydde under rådhusrätt stod således utanför domsagoindelningen. Domsagorna utgjorde även valkretsar vid val av ledamöter till riksdagens andra kammare. I varje domsaga fanns ett kansli som var öppet för allmänheten. Domsaga är fortfarande namnet på distriktet för tingsrätterna, som infördes fr.o.m. 1971.
Tingslagen i södra och västra delen av Västerbottens län tillhörde före 1821 Västerbottens lappmarkers domsaga (cirka 1680-1720), södra lappmarkens domsaga (1720-1742) och Västerbottens södra kontrakts domsaga (1742-1820). Arvidsjaurs, Arjeplogs, Lycksele och Åsele lappmarkers tingslag tillhörde åren 1821-1831 i judiciellt avseende den s.k. lappmarksjurisdiktionen.
Västerbotten västra domsaga bildades 1884 och omfattade då Lycksele och Åsele tingslag som fr.o.m. 1832 hade tillhört Västerbottens södra domsaga. 1922 bröts socknarna Dorotea, Risbäck och Vilhelmina ut ur Åsele tingslag och bildade Vilhelmina tingslag. Vilhelmina och Åsele tingslag skulle sedemera bilda ett gemensamt tingslag fr.o.m. 1948.
Källor: Svensk författningssamling, SFS 1942:740, 1947:679 J. E. Almqvist, Lagsagor och domsagor i Sverige med särskild hänsyn till den judiciella indelningen, Stockholm 1954 Nordisk familjebok
2013-05-06: Arkivförteckning dnr HLA 51-2013/15715 ersätter förteckning II:64/1980. Arkivförteckningen omfattar leveranser 102/1988, 5/2002 och 2012:111. NW
Skapad
1995-08-17 00:00:00
Senast ändrad
2025-03-10 10:21:43
VILHELMINA TINGSLAGS HÄRADSRÄTT (1922-1947)
Ett tingslag var benämningen på ett område, vanligtvis en socken, vars invånare hade ett gemensamt ting. I Norrland fanns fr.o.m. cirka 1670 en häradsrätt, som domstol i första instans, i varje tingslag. Under 1800-talet började små tingslags häradsrätter läggas samman till domsagor, som så småningom blev det normala distriktet för underdomstol på landsbygden. I 1942 års rättegångsbalk (1942:740) stadgas att domsaga utgör ett tingslag och att en domsaga endast i undantagsfall kan bestå av två eller flera tingslag.
Domsagorna utgjorde före 1971 vanligtvis endast domkretsindelningen på landet. Rådhusrätternas domkretsar var de städer där de låg, och de städer som lydde under rådhusrätt stod således utanför domsagoindelningen. Domsagorna utgjorde även valkretsar vid val av ledamöter till riksdagens andra kammare. I varje domsaga fanns ett kansli som var öppet för allmänheten. Domsaga är fortfarande namnet på distriktet för tingsrätterna, som infördes fr.o.m. 1971.
Tingslagen i södra och västra delen av Västerbottens län tillhörde före 1821 Västerbottens lappmarkers domsaga (cirka 1680-1720), södra lappmarkens domsaga (1720-1742) och Västerbottens södra kontrakts domsaga (1742-1820). Arvidsjaurs, Arjeplogs, Lycksele och Åsele lappmarkers tingslag tillhörde åren 1821-1831 i judiciellt avseende den s.k. lappmarksjurisdiktionen.
Västerbotten västra domsaga bildades 1884 och omfattade då Lycksele och Åsele tingslag som fr.o.m. 1832 hade tillhört Västerbottens södra domsaga. 1922 bröts socknarna Dorotea, Risbäck och Vilhelmina ut ur Åsele tingslag och bildade Vilhelmina tingslag. Vilhelmina och Åsele tingslag skulle sedemera bilda ett gemensamt tingslag fr.o.m. 1948.
Källor: Svensk författningssamling, SFS 1942:740, 1947:679 J. E. Almqvist, Lagsagor och domsagor i Sverige med särskild hänsyn till den judiciella indelningen, Stockholm 1954 Nordisk familjebok
Serien avser uppbuds- och lagfartsprotokoll, inteckningsprotokoll, förmynderskapsprotokoll, äktenskapsförordsprotokoll samt protokoll över bouppteckningar, morgongåvobrev och avhandlingar om lösöresköp.
Lagfartsprotokoll återfinns fr.o.m. 1928 i serie A II b. Inteckningsprotokoll återfinns fr.o.m. 1928 i serie A II c.
Lagfartsböcker började föras den 1 januari 1876 med stöd av kungörelsen (1875:70) om lagfarts- och inteckningsböcker. Lagfartsböckerna ersattes fr.o.m. den 1 januari 1933 av fastighetsböcker med stöd av lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.
Före 1922 återfinns socknarna Dorotea, Risbäck och Vilhelmina i lagfartsböckerna för Åsele tingslag.
Register till lagfartsböckerna återfinns i vol. C III c:1.
Skadade lagfartsböcker är inte tillgängliga för forskning.
Inteckningsböcker började föras den 1 januari 1876 med stöd av kungörelsen (1875:70) om lagfarts- och inteckningsböcker. Inteckningssböckerna ersattes fr.o.m. den 1 januari 1933 av fastighetsböcker med stöd av lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.
Före 1922 återfinns socknarna Dorotea, Risbäck och Vilhelmina i inteckningsböckerna för Åsele tingslag.
Register till inteckningsböckerna återfinns i vol. C III c:1