FÖRSTE PROVINSIALLÄKAREN/LÄNSLÄKAREN I VÄSTERNORRLANDS LÄN (1891-1981)
Enligt den läkarinstruktion (1890:58) som trädde i kraft den 1 januari 1891 skulle det i varje län finnas en förste provinsialläkare som var stationerad i länets residensstad och som utövade tillsyn över den allmänna hälso- och sjukvården inom länet. Förste provinsialläkaren skulle även tjänstgöra som provinsialläkare i ett för denne anvisat provinsialläkardistrikt.
Då en ny länsläkarorganisation trädde i kraft den 1 augusti 1962 ändrades titeln förste provinsialläkare till länsläkare. Länsläkare skulle följa, övervaka och samordna hälsovårdsarbetet inom länet, fungera som rådgivnings- och informationsorgan, inspektera sjukvårdsinrättningar och sjukhem och ha tillsyn över sjukvårdspersonal i offentlig eller privat tjänst. Länsläkaren var länsstyrelsens medicinske expert och rapporterade till länsstyrelsen om exempelvis kommunal hälsovårdsnämnd inte fullgjorde sina skyldigheter, och länsläkaren yttrade sig till länsstyrelsen i frågor rörande hälsovård, livsmedel, vattenvård m.m. Länsläkarorganisationen upphörde den 30 juni 1981 då ansvaret för samhälls- och miljömedicin, epidemiologi och smittskydd överfördes till landstingen.
I varje län bestod länsläkarmyndigheten av länsläkare, biträdande länsläkare och ett antal länshälsovårdskonsulenter. Arbetsuppgifterna angavs bl.a. i hälsovårdsstadgan, livsmedelsstadgan och epidemilagen. Länsläkarna var inte praktiserande men allmänna läkarinstruktionen (1930:442) gällde även dem.
Källor: Svensk författningssamling, SFS 1890:58, 1930:442, 1962:421, 1981:684 NAD:s Förvaltningshistorik
Kontroll
Om postens upprättande
2015-09-18: Arkivförteckning dnr HLA 51-2015/28083 ersätter arkivförteckning I:33/1971. Arkivförteckningen omfattar leverenser 109/1986, 112/1988, 67/1991, 253/1995, 142/1998, 87/2001 och 138/2004. NW
Skapad
1999-11-16 00:00:00
Senast ändrad
2015-09-18 14:27:59
FÖRSTE PROVINSIALLÄKAREN/LÄNSLÄKAREN I VÄSTERNORRLANDS LÄN (1891-1981)
Enligt den läkarinstruktion (1890:58) som trädde i kraft den 1 januari 1891 skulle det i varje län finnas en förste provinsialläkare som var stationerad i länets residensstad och som utövade tillsyn över den allmänna hälso- och sjukvården inom länet. Förste provinsialläkaren skulle även tjänstgöra som provinsialläkare i ett för denne anvisat provinsialläkardistrikt.
Då en ny länsläkarorganisation trädde i kraft den 1 augusti 1962 ändrades titeln förste provinsialläkare till länsläkare. Länsläkare skulle följa, övervaka och samordna hälsovårdsarbetet inom länet, fungera som rådgivnings- och informationsorgan, inspektera sjukvårdsinrättningar och sjukhem och ha tillsyn över sjukvårdspersonal i offentlig eller privat tjänst. Länsläkaren var länsstyrelsens medicinske expert och rapporterade till länsstyrelsen om exempelvis kommunal hälsovårdsnämnd inte fullgjorde sina skyldigheter, och länsläkaren yttrade sig till länsstyrelsen i frågor rörande hälsovård, livsmedel, vattenvård m.m. Länsläkarorganisationen upphörde den 30 juni 1981 då ansvaret för samhälls- och miljömedicin, epidemiologi och smittskydd överfördes till landstingen.
I varje län bestod länsläkarmyndigheten av länsläkare, biträdande länsläkare och ett antal länshälsovårdskonsulenter. Arbetsuppgifterna angavs bl.a. i hälsovårdsstadgan, livsmedelsstadgan och epidemilagen. Länsläkarna var inte praktiserande men allmänna läkarinstruktionen (1930:442) gällde även dem.
Källor: Svensk författningssamling, SFS 1890:58, 1930:442, 1962:421, 1981:684 NAD:s Förvaltningshistorik