Historien om Kilafors bruk tar sin början under 1700-talets första fjärdedal, då privilegierna från det nerbrända Östanbro bruk flyttades över till Kilån i Hanebo socken, Gävleborgs län. Efter utdragna förhandlingar med de markägande kilabönderna och de ursprungliga privilegieinnehavarna Crispin Ulf och Görgen Folcker kunde rättigheterna lösas in av biskopinnan fru Catharina Bröms (1665-1735). Denne erkänt driftiga bukspatron på Wij säteri var sedan tidigare innehavare av Ockelboverken, där bruken i Viksjö och Åmot ingick samt Åbro masugn och Brattfors hammarsmedja. År 1725 var rättigheterna överförda och bruket vid Kilån kunde anläggas. Bruket försörjdes med järnmalm från gruvorna i Åbron, Göske och Vintjärn. Med tiden skulle det visa sig att volymerna malm inte var så stora som önskades, och de långa och besvärliga transportvägarna försvårade möjligheterna till en effektiv produktion.Med tiden kom dock Kilafors att överta hanteringen från Hällbo masugn och smidet i Annefors.
År 1785 skiljdes Kilafors från Ockelboverken, såldes, såldes igen och gick i konkurs år 1813. År 1831 förvärvades bruket av Pehr Christian Rettig (1788-1862). Vid tiden för Rettigs övertagande bestod bruket av en stångjärnssmedja, en hammare och två härdar. Malmen kom nu att hämtas även från Dannemora gruva och från Utö i Stockholms skärgård. I Kilaforsverken ingick Kilafors bruk, Hällbo masugn samt Katrinebergs, Lovisebergs, Annefors och Tönshammars bruk.
Verksamheten pågick med vissa moderniseringar fram till omkring sekelskiftet 1900, då smidesverksamheten lades ner. År 1897 registrerades Kilafors jernverksaktiebolag hos Kungl. Patent- och Registreringsverket. Med nya ägaren Lars Norman (1834-1908) bytte Kilafors Jernverksaktiebolag inriktning - skog och lantbruk blev nya näringar. Bruksdöden ersattes under 1920-talet av sågverksdöden och med den svåra tider för Kilafors bruk. Verksamheten fortsatte dock till långt in på 1900-talet.
År 1969 köpte Kopparfors AB samtliga aktier i Kilafors jernverks AB och därmed kom företaget att ingå i Kopparfors AB.
Källor: P Norberg, Hälsinglands järnbruk i gången tid - En överblick (tryckt i Blad för Bergshandteringens vänner, Häfte 1, 1956 samt i särtryck) F Rideland, Det var en gång ett bruk, 1982
Allmän anmärkning
Pågående omförteckningsarbete. Beståndet och förteckningen stämmer inte överens.
Leveranser
Nytt material har inkommit till arkivet
Datering
1865
–
1885
Omfång
0,05 Hyllmeter
Leveransdatum
2017-07-11
Ämnesord
Ämnesord, person/institution
Kilaforsverken
Tillgänglighet
Sekretess
Nej
Deposition
Nej
Kontroll
Om postens upprättande
Beståndet avser lev. nr 47/1978 och 2017:020.
Senast ändrad
2025-04-24 12:38:12
Kilafors bruks arkiv
Historien om Kilafors bruk tar sin början under 1700-talets första fjärdedal, då privilegierna från det nerbrända Östanbro bruk flyttades över till Kilån i Hanebo socken, Gävleborgs län. Efter utdragna förhandlingar med de markägande kilabönderna och de ursprungliga privilegieinnehavarna Crispin Ulf och Görgen Folcker kunde rättigheterna lösas in av biskopinnan fru Catharina Bröms (1665-1735). Denne erkänt driftiga bukspatron på Wij säteri var sedan tidigare innehavare av Ockelboverken, där bruken i Viksjö och Åmot ingick samt Åbro masugn och Brattfors hammarsmedja. År 1725 var rättigheterna överförda och bruket vid Kilån kunde anläggas. Bruket försörjdes med järnmalm från gruvorna i Åbron, Göske och Vintjärn. Med tiden skulle det visa sig att volymerna malm inte var så stora som önskades, och de långa och besvärliga transportvägarna försvårade möjligheterna till en effektiv produktion.Med tiden kom dock Kilafors att överta hanteringen från Hällbo masugn och smidet i Annefors.
År 1785 skiljdes Kilafors från Ockelboverken, såldes, såldes igen och gick i konkurs år 1813. År 1831 förvärvades bruket av Pehr Christian Rettig (1788-1862). Vid tiden för Rettigs övertagande bestod bruket av en stångjärnssmedja, en hammare och två härdar. Malmen kom nu att hämtas även från Dannemora gruva och från Utö i Stockholms skärgård. I Kilaforsverken ingick Kilafors bruk, Hällbo masugn samt Katrinebergs, Lovisebergs, Annefors och Tönshammars bruk.
Verksamheten pågick med vissa moderniseringar fram till omkring sekelskiftet 1900, då smidesverksamheten lades ner. År 1897 registrerades Kilafors jernverksaktiebolag hos Kungl. Patent- och Registreringsverket. Med nya ägaren Lars Norman (1834-1908) bytte Kilafors Jernverksaktiebolag inriktning - skog och lantbruk blev nya näringar. Bruksdöden ersattes under 1920-talet av sågverksdöden och med den svåra tider för Kilafors bruk. Verksamheten fortsatte dock till långt in på 1900-talet.
År 1969 köpte Kopparfors AB samtliga aktier i Kilafors jernverks AB och därmed kom företaget att ingå i Kopparfors AB.
Källor: P Norberg, Hälsinglands järnbruk i gången tid - En överblick (tryckt i Blad för Bergshandteringens vänner, Häfte 1, 1956 samt i särtryck) F Rideland, Det var en gång ett bruk, 1982