Intendentsdepartementet utgjorde tillsammans med plenum, artilleridepartementet, fortifikationsdepartementet och civila departementet arméförvaltningen, som tillkom 1/1 1866. Intendentsdepartementet bestod av militärkontor, kammarkontor och kansli. Efter 1881 bestod det av en militärbyrå och en civilbyrå. Intendentsdepartementets militärbyrå delades 1907 upp i en utrustningsbyrå (1911 med en teknisk revision) och en underhållsbyrå. Genom en överflyttning av fältläkarkontoret hade 1893 en sjukvårdsbyrå tillkommit. Denna blev 1907 självständig på samma nivå som de övriga departementen. Då arméförvaltningen 1937 (SFS 1937:668) genomgick en större omorganisation bytte intendentsdepartementet namn till intendenturdepartementet, vilket kom att bestå av sex byråer: centralbyrån, utrustningsbyrån, undershållsbyrån, kasernutredningsbyrån, häst- och veterinärbyrån och en civilbyrå samt ett tekniskt revisionskontor. År 1940 tillkom en sjunde byrå, industribyrån och år 1942 en åttonde, drivmedelsbyrån. Redan 1/1 1944 (SFS 1943:889) inträffade nästa större förändring av arméförvaltningen, där fortifikationsstyrelsen och sjukvårdsstyrelsen bröts ut. Efter detta bestod arméförvaltningen av en tygavdelning, en civilbyrå och en intendenturavdelning; den senare bestående av central-, utrustnings-, industri- (upphörde 1945), underhålls-, drivmedels-, kasernutrednings- (upphörde 1952) och häst- och veterinärmaterielbyråerna samt förrådskontrollkontoret. För fullständig historik se BÖ 1:15. Arméförvaltningen upphörde 1/7 1954. Dess uppgifter övertogs av Armétygförvaltningen och Arméintendenturförvaltningen.