Skomakaregesällernas skråhandlingar 1692-1848. Skråarkivet för Skomakareämbetet i Malmö (1674-1847) finns bevarad i Nordiska Museet.
Benämningen under medeltiden i Danmark var sudare och under senmedeltiden skomagere. Skomakareyrket hör till de äldsta och talrikaste i de danska städerna. Redan under 1100-talet nämns skomakarna i Roskilde av Saxo. I de tre äldsta privilegiebreven för Malmö nämns "sudare" (skomakare). I 1353 års privilegium fick rådmännen i Malmö reglera stadens hantverk. År 1450 fastställde rådet skråartiklar för skomakarna. Dess artiklar har inte bevarats men "genbrevet" av den 18/10 finnsavskrivet i Registrum ville Malmöyghe. Det kan bl. a. nämnas att för inträde i skomakarelaget vid denna tid krävdes att ge såväl råd som ämbetet 8 skilling grot och en tunna tyskt öl. Stod man utanför ämbetet hade man endast under höstmarknaden rätt att tillverka och sälja skor i Malmö och även köpa hudar och skinn.
Skråhantverkarna missbrukade ofta sin ställning och 1507 fann regeringen nödvändigt att upphäva skomakare- lagens alla skrån och privilegier. Oskäliga priser var den främsta orsaken till detta upphävande. Till följd av detta tilläts att den som ville och kunde fick flytta in till staden och tillverka och försälja skor och stövlar. Mot skråväsendet kom nya åtgärder från regeringen redan 1526. Då beslöts att inga köpstäder fick ha några gillen eller lag. Däremot fick den som ville, flytta in till staden och bedriva sitt hantverk. Den enda skyldigheten man hade var att erlägga en rhensk gyllen till staden. Dock skulle yrkesbröderna undersöka om den nye var skicklig nog för sitt ämbete. Förordningen av år 1526 satte inte några djupare spår för ämbetena. De fortsatte alltjämt som fungerande organisationer. Ett belägg är de medbeseglade ämbetssigill för skomakarna, smederna, skräddarna och bagarna av stadens hyllningsbrev till Christian III 1536.
En allmän förordning kom 1613 som avskaffade och förbjöd alla skrån och lagsrätter i riket.
Litteratur: Malmö stads historia (1976-1994); C. Nyrop: Danmarks Gilde og Lavsskraaer; F. Lindberg: Medeltid och Vasatid (1947); G. Hazelius: Hantverksämbetena under medeltiden (1906); Konsthistoriskt lexikon under medeltiden (1956-1978).
Ordning & struktur
Arkivnr MSA/01399
Förteckning
över
Skomakaregesällernas i Malmö
arkiv
1692-1866
Tillgänglighet
Sekretess
Nej
Kontroll
Skapad
1999-09-08 00:00:00
Senast ändrad
2014-12-15 08:35:53
Skomakaregesällerna i Malmö
Skomakaregesällernas skråhandlingar 1692-1848. Skråarkivet för Skomakareämbetet i Malmö (1674-1847) finns bevarad i Nordiska Museet.
Benämningen under medeltiden i Danmark var sudare och under senmedeltiden skomagere. Skomakareyrket hör till de äldsta och talrikaste i de danska städerna. Redan under 1100-talet nämns skomakarna i Roskilde av Saxo. I de tre äldsta privilegiebreven för Malmö nämns "sudare" (skomakare). I 1353 års privilegium fick rådmännen i Malmö reglera stadens hantverk. År 1450 fastställde rådet skråartiklar för skomakarna. Dess artiklar har inte bevarats men "genbrevet" av den 18/10 finnsavskrivet i Registrum ville Malmöyghe. Det kan bl. a. nämnas att för inträde i skomakarelaget vid denna tid krävdes att ge såväl råd som ämbetet 8 skilling grot och en tunna tyskt öl. Stod man utanför ämbetet hade man endast under höstmarknaden rätt att tillverka och sälja skor i Malmö och även köpa hudar och skinn.
Skråhantverkarna missbrukade ofta sin ställning och 1507 fann regeringen nödvändigt att upphäva skomakare- lagens alla skrån och privilegier. Oskäliga priser var den främsta orsaken till detta upphävande. Till följd av detta tilläts att den som ville och kunde fick flytta in till staden och tillverka och försälja skor och stövlar. Mot skråväsendet kom nya åtgärder från regeringen redan 1526. Då beslöts att inga köpstäder fick ha några gillen eller lag. Däremot fick den som ville, flytta in till staden och bedriva sitt hantverk. Den enda skyldigheten man hade var att erlägga en rhensk gyllen till staden. Dock skulle yrkesbröderna undersöka om den nye var skicklig nog för sitt ämbete. Förordningen av år 1526 satte inte några djupare spår för ämbetena. De fortsatte alltjämt som fungerande organisationer. Ett belägg är de medbeseglade ämbetssigill för skomakarna, smederna, skräddarna och bagarna av stadens hyllningsbrev till Christian III 1536.
En allmän förordning kom 1613 som avskaffade och förbjöd alla skrån och lagsrätter i riket.
Litteratur: Malmö stads historia (1976-1994); C. Nyrop: Danmarks Gilde og Lavsskraaer; F. Lindberg: Medeltid och Vasatid (1947); G. Hazelius: Hantverksämbetena under medeltiden (1906); Konsthistoriskt lexikon under medeltiden (1956-1978).