Statens arbetslöshetskommission  (1914 – 1940)

Före år 1914 var hjälpverksamhet för arbetslösa en kommunal angelägenhet och förmedlades genom kommunernas fattigvårdsmyndigheter.

Världskrigets utbrott 1914 föranledde en kris inom det svenska näringslivet. Som ett led i åtgärderna att bemästra krisen beslöt Kungl. Maj:t den 10 augusti 1914 att tillsätta Statens arbetslöshetskommission (AK), som i samråd med Socialstyrelsen skulle föreslå åtgärder för att motverka den väntande arbetslösheten.

Kommissionens betydelse markerades genom att chefen för Civildepartementet 1914-1919 var dess ordförande. I kommissionens ledning ingick vidare representanter för den centrala förvaltningen, den frivilliga sociala verksamheten och arbetsmarknadens parter.

En av kommissionens första arbetsuppgifter var att åstadkomma en lokal organisation. Under senare delen av 1914 inrättades kommunala arbetslöshets- och hjälpkommittéer. Samtidigt inrättades länshjälpskommittéer med uppgift att i samråd med resp. länsstyrelse sammanhålla de kommunala arbetslöshetsorganens verksamhet. Arbetslöshetskommittéerna bestod till 1944, då de ersattes av kommunala arbetslöshetsnämnder. Länshjälpskommittéerna försvann så småningom.

Bland åtgärderna till hjälp åt arbetslösa kan nämnas statliga nödhjälpsarbeten, statsbidrag till kommunernas hjälpverksamhet, åtgärder mot arbetslösheten bland stenarbetare och understöd åt f.d. tobaksarbetare, som blivit arbetslösa genom tobaksmonopolets tillkomst.

Från 1916 inriktades verksamheten alltmer på nödhjälpsarbeten och det växte fram en organisation under arbetslöshetskommissionen för ledningen av dessa arbeten. 1916 inrättades Statens stenleveranscentral, i nära samverkan med kommissionen, som också kontrollerade statens diknings- och torvtäktsarbeten och samarbetade med Skogssällskapet i Göteborg som organiserade skogsplanteringar.

1918 ökade nödhjälpsarbetenas omfattning. För att erhålla ett effektivt organ för att driva dessa arbeten skapades en arbetsdirektion, kallad Skogssällskapets statsarbeten. Enligt instruktionen skulle direktionen arbeta i nära samverkan med arbetslöshetskommissionen, som i realiteten på så sätt fick ett verkställande organ.

I början av 1920 hade bättre tider inträtt och man började avveckla hjälpåtgärderna. I slutet av 1920 inleddes en ny period av depression, vilket 1921 framtvingade en genomgripande omorganisation. Ledningen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten samlades hos kommissionen, som i fortsättningen fattade besluten om igångsättande av nödhjälpsarbeten och bestämde antalet arbetare som fick hänvisas till dessa. Vidare försågs kommissionen med egen kansliorganisation. Ett kansli med kanslichef inrättades och vid sidan därav en teknisk avdelning med egen chef. Vidare tillsattes ett par sociala ombud med uppgift att hålla kommissionen underrättad om förhållandena inom de kommuner som sökte statshjälp.

Det tidigare Skogssällskapets statsarbeten ersattes under 1921 av Södra Sveriges statsarbeten. För norra delen av landet organiserades en liknande arbetsdirektion, Norrlands statsarbeten, med centralkontor i Umeå. Dessa fungerade som två fristående verkställande organ till Arbetslöshetskommissionen.

1924 minskade arbetslösheten och behovet av hjälpverksamhet markant. Statens arbetslöshetskommission organiserades därför om. Kansliet och den tekniska avdelningen i deras tidigare form avskaffades, de sociala ombuden inlemmades i den nya organisationen och Statens stenleveranscentral upplöstes. Även Södra Sveriges statsarbeten och Norrlands statsarbeten avvecklades och hela verksamheten förlades till kommissionens kansli i Stockholm.

1925 uppdrog Arbetslöshetskommissionen åt en särskild delegation, hänvisningsdelegationen, att besluta om hänvisningar till de statliga reservarbetsplatserna. Delegationens kompetensområde reglerades 1930. Även andra delegationer med beslutanderätt tillskapades. 1932 tillsattes en konsulent för kursverksamheten.

På grund av ärendenas snabba ökning i samband med 1930-talets depression infördes särskilda avdelningar vid kommissionens kansli (sådana hade även funnits 1924-25). Fr.o.m. 1 juli 1933 organiserades detta i sekreteraravdelningen, tekniska, sociala och kamerala avdelningarna samt ungdomsavdelningen. Konsulenttjänsten för kursverksamheten upphörde samtidigt. Under de följande åren fortgick kommissionens verksamhet i stort sett enligt de 1933-1934 uppdragna linjerna.

Efter krigsutbrottet 1939 tillsattes ett särskilt krisorgan för arbetsmarknadsområdet, Statens arbetsmarknadskommission. Den byggdes ut och övertog 7 maj 1940 de uppgifter som tillkommit Arbetslöshetskommissionen.