Nämnden för internationellt bistånd (NIB) 1978 08 15.
Inledning.
Kort sammanställning över organ, vilka tidigare svarat för den verksamhet, som den 1 januari 1962 övertogs av Nämnden för internationellt bisånd.
Svenska Institutets avdelning för tekniskt bistånd.
Då det kontor, som United Nations Relief and Rehabilitation Administration (UNRRA) efter andra världskrigets slut etablerat i Stockholm, lade ner sin verksamhet hösten 1946, anmodades Svenska institutet överta programplanering för och handledning av de UNRRA-stipendiater, som vid den tidpunkten väntades till Sverige.
Den avdelnig inom FN, som i december 1946 erhöll generalförsamlingens uppdrag att fortsätta "the urgent and important advisory functions carried on by UNRRA" och som sedermera utvecklades till Technical Assistance Administration (TAA), hade övertagit den del av UNRRA:s personal, som sysslat med stipendieverksamheten. Det föll sig därvid naturligt, att man även i fortsättningen vände sig till Svenska institutet i fråga om placeringen av stipendiater i vårt land.
Stipendiatverksamheten började för Sveriges del på hösten 1947. Fram till verksamhetsåret 1950/51 koncentrerades arbetet helt på sociala ämnesområden.
Från och med 1949 ombesörjde institutet även rekrytering av svenska FN-stipendiater för studier i utlandet.
I samband därmed fann institutet, att det av flera skäl skulle vara önskvärt att efter förebilder från andra länder organisera en särskild rådgivande kommitté med uppdrag att fungera som ett konsultativt organ vid planeringen av utlänska FN-stipendiaters studier i Sverige och att pröva inkommande ansökningar från svenkar om FN:s socialstipendier och nominera kandidater till dessa stipendier. En sådan kommitté som kallades Svenska Kommittéen för FN:s socialstipendier, bildades våren 1949 och bestod av företrädare för social- och inrikesdepartementen, de sociala centrala ämbetsverken och Stockholms stads sociala nämnder.
Snart nog hade strömmen till Sverige av stipendiater från FN och dess fackorgan antagit sådana proportioner, att institutet trots viss personalförstärkning fann sig ur stånd att på ett tillfredställande sätt handleda alla stipendiater, särskilt som många vistades här under perioder upp till sex månader och FN förutom Social Welfare-stipendiater nu även önskade placera Economic Development- och Public Administration-stipendiater i Sverige.
Vid sidan om stipendiatverksamhet i dess traditionella utformning hade man nu från FN:s sida också satt i gång andra aktiviteter, som nära berörde vårt land och orsakade en kraftig ökning av institutets arbetsuppgifter, i första hand socialarbetarutbyten och seminarieverksamhet.
Vid början av femtiotalet kom slutligen institutet att aktivt medverka vid rekryteringen av experter för det arbete, som FN och dess fackorgan bedrev inom de underutvecklade länderna.
Efter en till Konungen riktad framställning från Svenska institutet daterad den 28 januari 1952, beslöt Kungl. Maj:t den 6 maj 1952 "uppdraga åt institutet att för ärenden angående tekniskt bistånd till underutvecklade länder upprätta ett sekretariat med uppgift dels att vara permanent sekretariat åt de kommittéer, som må komma att upprättas för tekniskt bistånd, samt att avgiva förslag till fördelning av ärenden mellan dessa, dels ock att handlägga sådana ärenden inom ramen för FN:s och dess fackorgans verksamhet för tekniskt bistånd, som eljest av myndigheter eller fackorganens svenska förbindelseorgan hänskjutas till institutet". Beslutet innebar i praktiken, att sekretariatet under namnet Svenska Institutets avdelning för tekniskt bistånd - bl.a. fick till uppgift att vara exekutivt organ för rekryteringen av kandidater till FN:s expertuppdrag i underutvecklade områden, att i Sverige placera de FN-stipendiater som sändes hit för studier, och planera dessas studieprogram, att i övrigt handlägga alla de frågor, som faller inom ramen för FN:s tekniska biståndsprogram, såsom kurser, seminarier, socialarbetarutbyten o.dyl. samt att bevaka Sveriges möjligheter att erhålla egna FN-stipendier för svenskars studier i utlandet.
Sekretariatet upplöstes vid årskiftet 1961/62 och dess uppgift övertogs då av den nya Nämnden för internationellt bistånd (NIB).
Nämnden för internationella expert- och stipendieärenden.
Kungl. Maj:t beslöt den 30 januari 1953 efter framställlning från Svenska institutet - "att för ärenden, vilka uppkomma inom ramen för FN:s och dess fackorgans verksamhet för tekniskt bistånd till underutvecklade länder - i den mån ärenden icke handläggas av fackorganens svenska förbindelseorgan - eller som uppkomma i samband med en direkt svensk insats för tekniskt bistånd, tillsätta tre sakkunnig-kommittéer, varav en för frågor rörande ekonomiskt framåtskridande, en för sociala frågor och en för frågor rörande förvaltningsorganisation".
Ordning & struktur
Förteckning över Nämndens för internationellt bistånd (NIB)
NIB:s arkiv har ordnats och förtecknats inom SIDA, som levererade det till Riksarkivet 1979. Till originalförteckningen är fogade ett antal av NIB använda dossiéplaner m.m. som kan lånas efter hänvändelse till sektion 2.
Allmän anmärkning
För dossieplaner se SIDAS huvudarkiv serie D 3 C för åren 1966-1972.
Ämnesord
Ämnesord, sak
NIB (Lokalt ämnesord)
Hänvisningar
Reproducerat
Nej
Kontroll
Senast ändrad
2024-02-01 15:27:29
Nämnden för internationellt bistånd (NIB) 1978 08 15.
Inledning.
Kort sammanställning över organ, vilka tidigare svarat för den verksamhet, som den 1 januari 1962 övertogs av Nämnden för internationellt bisånd.
Svenska Institutets avdelning för tekniskt bistånd.
Då det kontor, som United Nations Relief and Rehabilitation Administration (UNRRA) efter andra världskrigets slut etablerat i Stockholm, lade ner sin verksamhet hösten 1946, anmodades Svenska institutet överta programplanering för och handledning av de UNRRA-stipendiater, som vid den tidpunkten väntades till Sverige.
Den avdelnig inom FN, som i december 1946 erhöll generalförsamlingens uppdrag att fortsätta "the urgent and important advisory functions carried on by UNRRA" och som sedermera utvecklades till Technical Assistance Administration (TAA), hade övertagit den del av UNRRA:s personal, som sysslat med stipendieverksamheten. Det föll sig därvid naturligt, att man även i fortsättningen vände sig till Svenska institutet i fråga om placeringen av stipendiater i vårt land.
Stipendiatverksamheten började för Sveriges del på hösten 1947. Fram till verksamhetsåret 1950/51 koncentrerades arbetet helt på sociala ämnesområden.
Från och med 1949 ombesörjde institutet även rekrytering av svenska FN-stipendiater för studier i utlandet.
I samband därmed fann institutet, att det av flera skäl skulle vara önskvärt att efter förebilder från andra länder organisera en särskild rådgivande kommitté med uppdrag att fungera som ett konsultativt organ vid planeringen av utlänska FN-stipendiaters studier i Sverige och att pröva inkommande ansökningar från svenkar om FN:s socialstipendier och nominera kandidater till dessa stipendier. En sådan kommitté som kallades Svenska Kommittéen för FN:s socialstipendier, bildades våren 1949 och bestod av företrädare för social- och inrikesdepartementen, de sociala centrala ämbetsverken och Stockholms stads sociala nämnder.
Snart nog hade strömmen till Sverige av stipendiater från FN och dess fackorgan antagit sådana proportioner, att institutet trots viss personalförstärkning fann sig ur stånd att på ett tillfredställande sätt handleda alla stipendiater, särskilt som många vistades här under perioder upp till sex månader och FN förutom Social Welfare-stipendiater nu även önskade placera Economic Development- och Public Administration-stipendiater i Sverige.
Vid sidan om stipendiatverksamhet i dess traditionella utformning hade man nu från FN:s sida också satt i gång andra aktiviteter, som nära berörde vårt land och orsakade en kraftig ökning av institutets arbetsuppgifter, i första hand socialarbetarutbyten och seminarieverksamhet.
Vid början av femtiotalet kom slutligen institutet att aktivt medverka vid rekryteringen av experter för det arbete, som FN och dess fackorgan bedrev inom de underutvecklade länderna.
Efter en till Konungen riktad framställning från Svenska institutet daterad den 28 januari 1952, beslöt Kungl. Maj:t den 6 maj 1952 "uppdraga åt institutet att för ärenden angående tekniskt bistånd till underutvecklade länder upprätta ett sekretariat med uppgift dels att vara permanent sekretariat åt de kommittéer, som må komma att upprättas för tekniskt bistånd, samt att avgiva förslag till fördelning av ärenden mellan dessa, dels ock att handlägga sådana ärenden inom ramen för FN:s och dess fackorgans verksamhet för tekniskt bistånd, som eljest av myndigheter eller fackorganens svenska förbindelseorgan hänskjutas till institutet". Beslutet innebar i praktiken, att sekretariatet under namnet Svenska Institutets avdelning för tekniskt bistånd - bl.a. fick till uppgift att vara exekutivt organ för rekryteringen av kandidater till FN:s expertuppdrag i underutvecklade områden, att i Sverige placera de FN-stipendiater som sändes hit för studier, och planera dessas studieprogram, att i övrigt handlägga alla de frågor, som faller inom ramen för FN:s tekniska biståndsprogram, såsom kurser, seminarier, socialarbetarutbyten o.dyl. samt att bevaka Sveriges möjligheter att erhålla egna FN-stipendier för svenskars studier i utlandet.
Sekretariatet upplöstes vid årskiftet 1961/62 och dess uppgift övertogs då av den nya Nämnden för internationellt bistånd (NIB).
Nämnden för internationella expert- och stipendieärenden.
Kungl. Maj:t beslöt den 30 januari 1953 efter framställlning från Svenska institutet - "att för ärenden, vilka uppkomma inom ramen för FN:s och dess fackorgans verksamhet för tekniskt bistånd till underutvecklade länder - i den mån ärenden icke handläggas av fackorganens svenska förbindelseorgan - eller som uppkomma i samband med en direkt svensk insats för tekniskt bistånd, tillsätta tre sakkunnig-kommittéer, varav en för frågor rörande ekonomiskt framåtskridande, en för sociala frågor och en för frågor rörande förvaltningsorganisation".