Finansdepartementets bankbyrå, Bankinspektionen, Bank- och Fondinspektionen
Den statliga tillsynen över affärsbanker i Sverige var från början anförtrodd länsstyrelserna och följaktligen av övervägande lokal karaktär. Vägen för en centralisering av kontrollen öppnades i och med tillkomsten av 1846 års banklag, som föreskrev, att bankundersökningarna i fortsättningen skulle kunna verkställas på direkt föranstaltande av Kungl Maj:t. Något senare stärktes emellertid den lokala kontrollen på nytt genom en kunglig förordning, som fastställde, att länsstyrelserna skulle kunna förordna ett allmänt ombud att delta i den årliga revisionen av en banks förvaltning. Dessa allmänna revisorer blev från och med år 1887 obligatoriska för alla banker.
De undersökningar, som Kungl Maj:t lät anställa, verkställdes till en början av tjänstemän inom finansdepartementet, vilka förordnades för varje särskilt fall. Allt efter som arbetet med tillsynen inom departementet över bankväsendet ökades, uppstod emellertid behov av särskild personal för ändamålet. Sålunda inrättades år 1868 ett särskilt organ för den centrala tillsynen över det svenska affärsbankväsendet. Befattningshavaren erhöll år 1876 titeln bankinspektör. Kontrollorganen blev alltså dels centrala, finansministern och bankinspektören, dels lokala, länsstyrelserna, som för varje bank utövade kontrollen genom ombud; ett för granskning av ställningsöversikterna och övervakande av sedelutgivande affärsbankers del av de för sedelutgivningen m.m. reglerade bestämmelserna och det andra för deltagande i den årliga revisionen. De centrala och lokala organen arbetade dock oberoende av varandra. Denna ordning ändrades först genom 1903 års banklagar, som föreskrev, att de allmänna ombuden skulle lämna alla begärda upplysningar om vederbörande bank.
År 1907 överflyttades den centrala banktillsynen från finansdepartementet till ett nybildat ämbetsverk, bankinspektionen, med bankinspektören som chef och ett antal ledamöter. Sam
(Notering 2016-03-31: arkivförteckningen korrekt avskriven från arkivförteckningen på papper, avslut på inledningen saknas)
Observera att volymerna DIX:1-2 saknas i mars 2016. Serie ÖVII saknas januari 2019. Volym D VIII:1 saknas maj 2022, motsvarande år finns i D VIII:2.
Arkivbildarhistorik
Kungl. Bank- och fondinspektionen
Den centrala tillsynen över banker utövades från 1868 av Finansdepartementets bankbyrå. 1907 omvandlades byrån till ett självständigt ämbetsverk, Bankinspektionen, med bankinspektören som chef. Samtidigt fastställdes, att den lokala kontrollen skulle utövas av ett allmänt ombud, som tillsattes av länsstyrelserna.
Med 1911 års banklag upphörde emellertid länsstyrelsernas befattning med affärsbanktillsynen. I fortsättningen skulle förordnandet av allmänna ombud ske genom Bankinspektionen.
År 1919 lades till Bankinspektionen även kontrollen över börsverksamheten och fondhandeln. I samband härmed ändrades namnet till Bank- och fondinspektionen. 1936 tillkom tillsynen över jordbrukets kreditkassor och deras centralorgan, 1946 över hypoteksbolagen. År 1962 sammanslogs Bank- och fondinspektionen med Sparbanksinspektionen, varvid namnet ändrades till Bankinspektionen.
Ordning & struktur
Förteckning över 420010 Bank- och Fondinspektionen
Förteckning: Torsten Grundström, år saknas Reviderad och digitaliserad i Riksarkivet 1996
Allmän anmärkning
Fotografier av myndighetschefer: Krusenstjerna, Lindeberg och Tondén. Ingår i Bankinspektionens arkiv volym Ö 2:3.
Ämnesord
Ämnesord, sak
Bankinspektionen. Föregångare till denna (Lokalt ämnesord)
Finansdepartementets bankbyrå, Bankinspektionen, Bank- och Fondinspektionen
Den statliga tillsynen över affärsbanker i Sverige var från början anförtrodd länsstyrelserna och följaktligen av övervägande lokal karaktär. Vägen för en centralisering av kontrollen öppnades i och med tillkomsten av 1846 års banklag, som föreskrev, att bankundersökningarna i fortsättningen skulle kunna verkställas på direkt föranstaltande av Kungl Maj:t. Något senare stärktes emellertid den lokala kontrollen på nytt genom en kunglig förordning, som fastställde, att länsstyrelserna skulle kunna förordna ett allmänt ombud att delta i den årliga revisionen av en banks förvaltning. Dessa allmänna revisorer blev från och med år 1887 obligatoriska för alla banker.
De undersökningar, som Kungl Maj:t lät anställa, verkställdes till en början av tjänstemän inom finansdepartementet, vilka förordnades för varje särskilt fall. Allt efter som arbetet med tillsynen inom departementet över bankväsendet ökades, uppstod emellertid behov av särskild personal för ändamålet. Sålunda inrättades år 1868 ett särskilt organ för den centrala tillsynen över det svenska affärsbankväsendet. Befattningshavaren erhöll år 1876 titeln bankinspektör. Kontrollorganen blev alltså dels centrala, finansministern och bankinspektören, dels lokala, länsstyrelserna, som för varje bank utövade kontrollen genom ombud; ett för granskning av ställningsöversikterna och övervakande av sedelutgivande affärsbankers del av de för sedelutgivningen m.m. reglerade bestämmelserna och det andra för deltagande i den årliga revisionen. De centrala och lokala organen arbetade dock oberoende av varandra. Denna ordning ändrades först genom 1903 års banklagar, som föreskrev, att de allmänna ombuden skulle lämna alla begärda upplysningar om vederbörande bank.
År 1907 överflyttades den centrala banktillsynen från finansdepartementet till ett nybildat ämbetsverk, bankinspektionen, med bankinspektören som chef och ett antal ledamöter. Sam
(Notering 2016-03-31: arkivförteckningen korrekt avskriven från arkivförteckningen på papper, avslut på inledningen saknas)
Observera att volymerna DIX:1-2 saknas i mars 2016. Serie ÖVII saknas januari 2019. Volym D VIII:1 saknas maj 2022, motsvarande år finns i D VIII:2.
Får ej utlämnas tidigare än tjugo år efter handlingens datum (SFS 1971:203, 18§) med undantag för volymerna 212-214, som ej får utlämnas tidigare än sjuttio år efter handlingens datum (SFS 1971:203, 10)).