Organisation Överintendentsämbetet (ÖIÄ), som upphörde med utgången av 1917, för att efterföljas av Byggnadsstyrelsen, leder sitt ursprung tillbaka till 1697, då Nicodemus Tessin d.y. genom Kungl brev 21 juni erhöll "vocation" att som överintendent leda byggandet av det nya slottet. Kungl slottets iståndsättande samt anordnande av slottsomgivningarna var också under större delen av 1700-talet överintendentens huvudsyssla, först under århundradets senare hälft tillkom nya arbetsuppgifter av större betydelse. Till bekostande av slottsbygget beviljade ständerna 1727 en extra pålaga, den s.k. slottsbyggnadshjälpen, vilken skulle komma att utgå till 1810. Uppsikten över slottsbygget samt slottsbyggnadsmedlens handhavande anförtroddes en ständig, dvs även mellan riksdagarna arbetande, deputation. Vid slottsbyggnadsdeputationens upplösning 1766 överfördes nämnda uppgifter till en slottsbyggnadsdirektion vilken bestod till 1795. Denna, den första slottsbyggnadsdirektionen, kom delvis att fungera som styrelse för överintendenten och hans "byggningsämbete". Vid 1700-talets mitt erhöll överintendenten inseende över hela den statliga byggnadsverksamheten. Det av rådet 1747 på förslag av riksdagens sekreta utskott fattade beslutet att överintendenten icke blott skulle granska ritningar till nybyggande och reparationer utan även ha viss kontroll över själva byggandet utvidgades i Kungl brev 8 september 1752 till att gälla granskning av alla ritningar och kostnadsförslag över kronans hus, broar m.m.; fastställande av förslagen förbehöll sig dock Kungl Maj:t. De nya arbetsuppgifterna, som 1759 även kom att omfatta kyrkor, utvidgades och precise- rades genom den sammanfattande Kungl förordningen 31 juli 1776 angående vad som skulle iakttagas vid all statlig byggnation. Med denna tillkom skyldigheten att även granska ritningar över inredning i kyrkor (altaren, predikstolar, orglar, gravvårdar m.m.). Vid sidan av sin egentliga syssla erhöll överintendenten under 1700-talets senare hälf
Arkivbildarhistorik
Kungl. Överintendentsämbetet
Överintendentsämbetet leder sitt ursprung till 1697, då Nicodemus Tessin d.y. genom Kungl. brev den 21 juni förordnades att som överintendent leda byggandet av det nya slottet i Stockholm. Kungl. slottets iståndsättande samt anordnande av slottsomgivningarna var också under större delen av 1700-talet Överintendentens huvudsyssla.
Ständerna beviljade 1727 en extra pålaga, den s.k. slottsbyggnadshjälpen, för finansiering av slottsbygget. Samtidigt tillsattes Slottsbyggnadsdeputationen för att ha uppsikt över slottsbygget och förvalta slottsbyggnadsmedlen. Vid deputationens upplösning 1766 överfördes uppgifterna till (Första) slottsbyggnadsdirektionen, vilken bestod till 1795. Direktionen kom delvis att fungera som styrelse för Överintendenten. Slottsbyggnadsdeputationens och Första slottsbyggnadsdirektionens arkiv förvaras på Slottsarkivet (se beståndsöversikten del 4 s. 469f.).
Vid mitten av 1700-talet erhöll Överintendenten inseende över hela den statliga byggnadsverksamheten, vilken 1759 även kom att omfatta kyrkor och deras inredning. Vid sidan av sin egentliga syssla var Överintendenten även preses i Konstakademien (1773-1882), föreståndare för Kungl. Modellkammaren till 1813 samt föreståndare för Kungl. Museum, Livrustkammaren och Myntkabinettet (1792-1868).
Överintendentens kompetensområde hade alltsedan Nicodemus Tessins död 1728 varit föremål för diskussion. Under tiden fram till 1818 fick Överintendenten dela det överordnade ansvaret för kronans byggnader med Riksmarskalken, Överståthållaren och Kammarkollegiet. Överintendentämbetets centrala uppgifter var att granska ritningar och förslag till ny- och ombyggnader, på Kungl. Maj:ts eller myndighets uppdrag upprätta ritningar och ansvara för genomförandet av byggnadsföretag och att ha tillsyn över vård och underhåll. På 1900-talet tillkom uppgiften att yttra sig i stadsplaneärenden.
Från 1810 uppfördes Överintendentsämbetet som självständigt ämbetsverk på riksstaten. Samma år tillsatte Kungl. Maj:t en ny slottsbyggnadsdirektion, som hade att svara för Kungl. slottet och lustslotten samt kronans hus i Stockholm. I Andra slottsbyggnadsdirektionen (1810-1818) ingick Riksmarskalken, Överståthållaren och Överintendenten. 1818 upplöstes slottsbyggnadsdirektionen och dess arbetsuppgifter fördelades på Riksmarskalken (Kungl. slottet, Oxenstiernska huset, hovstallet och lustslotten) och Överintendenten (kronans övriga hus i Stockholm och vissa kungsgårdar). Kronans hus i landsorten var Kammarkollegiets ansvarsområde till 1849, då uppgifterna överfördes till Överintendenten (SFS 1849:25).
Först 1864 (SFS 1864:35) fick Överintendentsämbetet sin första myndighetsinstruktion. Med utgången av 1917 upphörde Överintendentsämbetet och verksamheten överflyttades till den då inrättade Byggnadsstyrelsen. I samband därmed övertog Byggnadsstyrelsen en stor mängd ritningar och andra handlingar. Handlingarna rörande Naturhistoriska riksmuseets byggande har brutits ut ur serien Profana byggnader i Stockholm och ordnats som ett bihang till arkivet.
Ordning & struktur
Förteckning
över
Överintendentsämbetet
Hänvisningar
Reproducerat
Nej
Kontroll
Skapad
1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad
2022-09-15 12:16:30
Överintendentsämbetet Huvudarkiv
Organisation Överintendentsämbetet (ÖIÄ), som upphörde med utgången av 1917, för att efterföljas av Byggnadsstyrelsen, leder sitt ursprung tillbaka till 1697, då Nicodemus Tessin d.y. genom Kungl brev 21 juni erhöll "vocation" att som överintendent leda byggandet av det nya slottet. Kungl slottets iståndsättande samt anordnande av slottsomgivningarna var också under större delen av 1700-talet överintendentens huvudsyssla, först under århundradets senare hälft tillkom nya arbetsuppgifter av större betydelse. Till bekostande av slottsbygget beviljade ständerna 1727 en extra pålaga, den s.k. slottsbyggnadshjälpen, vilken skulle komma att utgå till 1810. Uppsikten över slottsbygget samt slottsbyggnadsmedlens handhavande anförtroddes en ständig, dvs även mellan riksdagarna arbetande, deputation. Vid slottsbyggnadsdeputationens upplösning 1766 överfördes nämnda uppgifter till en slottsbyggnadsdirektion vilken bestod till 1795. Denna, den första slottsbyggnadsdirektionen, kom delvis att fungera som styrelse för överintendenten och hans "byggningsämbete". Vid 1700-talets mitt erhöll överintendenten inseende över hela den statliga byggnadsverksamheten. Det av rådet 1747 på förslag av riksdagens sekreta utskott fattade beslutet att överintendenten icke blott skulle granska ritningar till nybyggande och reparationer utan även ha viss kontroll över själva byggandet utvidgades i Kungl brev 8 september 1752 till att gälla granskning av alla ritningar och kostnadsförslag över kronans hus, broar m.m.; fastställande av förslagen förbehöll sig dock Kungl Maj:t. De nya arbetsuppgifterna, som 1759 även kom att omfatta kyrkor, utvidgades och precise- rades genom den sammanfattande Kungl förordningen 31 juli 1776 angående vad som skulle iakttagas vid all statlig byggnation. Med denna tillkom skyldigheten att även granska ritningar över inredning i kyrkor (altaren, predikstolar, orglar, gravvårdar m.m.). Vid sidan av sin egentliga syssla erhöll överintendenten under 1700-talets senare hälf
För tiden 1783-1844 se de äldre serierna av protokoll, A I aa och A I ab samt den äldre serien av föredragningslistor, A II a. Volym 1-20 med register.
Koncept 1700t-1843 återfinns även bland de ämnesordnande hand- lingarna, huvudavdelningen F; serien innehåller även utdrag ur protokollen, serie A I aa.
Topografiskt-alfabetiskt ordnade, från 1906 med innehållsregister för varje år. Serien ej fullständig; koncept ingår i enstaka fall i serierna F I aa, ab och ac samt F I bab, bac och bb. Tidigare registraturet, serie B I b.
Tidigare årgångar saknas; se dock diarieregistren för åren 1755-67 samt "register över handlingarna" (1740-67) i vol C I b:1. Diarier över Kungl brev 1777-1802 i vol C II a:1. Med register i varje årgång; särskilda diarieregister i serie C I b.
Serierna D II ba, D II bb, D II bc samt D II bd upptar topografiskt- alfabetiskt ordnade förteckningar i xeroxkopior. Originalförteck- ningarna, som upplagts på kort, överfördes 1967 från Byggnadsstyrelsen till Riksantik- varieämbetets kulturhistoriska byrås arkiv. Förteckningarna upp- tar även ritningar 1918-67: de ritningar som återfinnes i Över- intendentsämbetets arkiv har markerats med ett x).
Förteckningen omfattar även kartor och stadsplaner samt rit- ningar över broar, kajer, fyrar, monument o a.
Serien innehåller även icke godkända ritningar, se i övrigt serie D II bc.
Serien förvaras i riksarkivets forskarexpedition. Se anm till serie D II ba. Serien innehåller även icke god- kända ritningar; se i övrigt serie D II bc. Topografisk-alfabetisk förteck- ning.
Serien förvaras i riksarkivets forskarexpedition. Se anm till serie D II ba. Förteckningarna upptar ute- slutande icke godkända ritningar. Topografisk-alfabetisk förteck- ning.
Serien förvaras i riksarkivets forskarexpedition. Se anm till serie D II ba. Register till ritningarna i serierna D II ba och bb; upprättat efter namn påträffade på ritningarna (tidigare oegent- ligt benämnda författarregister).
Vol 1-2 med kronologiskt alfabetiskt register. Vol 3-89 med alfabetiskt register. Vol 5-7 innehåller även Kungl brev 1810-1818 till slottsbyggnadsdirektionen.
Uppgifter rörande kyrkornas tak- och väggtäckningsmaterial, väggarnas material samt slag av uppvärmning. Innehåller en sammanställande tablå för vissa län.
Byggnaderna alfabetiskt ordnade efter den äldre arkivförteck- ningens benämningar; byggnader återfinnes sålunda på såväl byggnadens vedertagna namn som på kvarters, institutions och myndighets namn.
Dossierer i den äldre förteck- ningens dossierserie, vilka endast omfattat ett mindre antal handlingar har inlagts i serien F I aa; se även serie F I ac.
Handlingar för i denna serie ej angivna år återfinnes i serie F I aa.
Vissa från Kammarkollegiet 1849 överlämnade handlingar ang förvaltning m.m. 1811-48 har återförts till kollegiets tre provinskontors arkiv jäml Riksarkivets beslut 20/10 1970 (se bilaga 2).
Serien innehåller även handlingar ang broar, se i övrigt kronologiskt ordnade ären- den för varje län.
Negativ över samtliga i serie J I ingående, godkända ritningar. Varje negativ har samma signum som ritningen ifråga; se ritningsförteckningarna, D II ba.
Negativ över samtliga i serie J II ingående godkända ritningar. Varje negativ har samma signum som ritningen ifråga, se ritningsförteckningarna, D II bb.