Allmänna säkerhetstjänsten  (1938 – 1946)

Sedan 1923 hade den ordinarie polisorganisationen hand om undersökningar angående spioneri o.d. (se Statens polisbyrå för övervakande av utlänningar i riket). Med hänsyn till de växande internationella spänningarna inrättades 1938 en särskild myndighet, Allmänna säkerhetstjänsten, genom den s.k. säkerhetskungörelsen (då hemligstämplad), utfärdad den 10 juni 1938. Säkerhetstjänsten leddes av en av Kungl. Maj:t särskilt förordnad säkerhetschef. Denne fick till sitt förfogande ett kansli uppdelat på tre byråer, centralbyrån, spaningsbyrån och expeditionsbyrån. Varje byrå förestods av en i Stockholm placerad byråchef. Expeditionsbyrån hade förutom expeditionsgöromålen hand om säkerhetstjänstens administrativa och ekonomiska förvaltning. Byrån handlade även sådana till säkerhetschefen inkomna ärenden, som inte omedelbart ansågs kunna överlämnas till de övriga byråerna. Centralbyrån handhade övervakningen av de allmänna kommunikationsmedlen och var i sin tur indelad i fem avdelningar: post-, telefon-, telegram-, radio- och samfärdselkontrollavdelningarna. Inom de särskilda kontrollavdelningarna utövades den egentliga övervakningen av ett efter behovet anpassat antal kontrollanstalter. Spaningsbyrån svarade för spaning efter misstänkta personer och övervakning av de politiska ytterlighetspartierna. Landet indelades genom en förordning den 26 september 1938 i sju övervakningsområden med var sin övervakningschef som bedrev spaningsverksamheten på eget ansvar. Övervakningscheferna hade till sitt förfogande en särskild avdelning bestående av personal från de kommunala poliskårerna och statspolisavdelningen i den stad där de var placerade.

Under år 1945 började Allmänna säkerhetstjänsten avvecklas. Säkerhetschefens förordnande upphörde den 1 november 1945. Genom kungörelse den 29 juni 1946 förordnade Kungl. Maj:t att vad som i lag eller förordning fanns föreskrivet om säkerhetstjänsten skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1946. Ordinarie polis- och åklagarmyndigheter skulle i fortsättningen övervaka och följa den spionage- och underrättelseverksamhet som kunde förekomma. Statspolisintendenten Thulin, som dittills varit chef för Allmänna säkerhetstjänsten, fick i uppdrag att samordna erforderliga åtgärder.