Sök i arkiven
Genvägar MENY

Efter en systemuppdatering saknas viss funktionalitet i bildvisaren. Vi arbetar med att åtgärda problemet så fort som möjligt.
bild
Arkiv

S:t Mikaels församling i Reval


Grunddata

ReferenskodSE/RA/730538
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/79VYFecRrH6d0G02H087k3
Omfång
4,2 Hyllmeter 
47 Volymer 
Datering
1788 – 1996  (Tidsomfång)
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): F häfte, F-exp/pärm
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg)
Arkivbildare/upphov
S:t Mikaels församling i Reval (Arkivbildare)
Kategori: . Religiösa föreningar

Innehåll och historik

Innehåll
ESTLANDSSVENSKA FÖRSAMLINGARNA

Under 1920- och 1930-talen bildade de estlandssvenska församlingarna (pastoraten) S:t Mikael i Reval, Wormsö (Ormsö) och Runö ett kontrakt (prosteri). I varje församling (moderförsamling jämte annex) fanns en kyrkoherde. En av krkoherdarna stod såsom kontraktsprost i spetsen för Svenska kontraktet. Gemensamma angelägenheter avhandlades hos Kontraktssynoden (prostsynoden).

De till respektive moderförsamlingar hörande annexförsamlingarna förestods av lärare, klockare m. fl. Gudstjänstförättaren i dessa kapell kallades i denna sin egenskap "föreläsare". De besöktes dock regelbundet av den i moderförsamlingen boende kyrkoherden (pastorn).

Under 1930-talet finansierades merparten av lönerna för kyrkkoherdarna - förutom de nämnda församlingarna räknades även Nuckö till kretsen - samt för vicepastorn i Wormsö (Ormsö) med från Sverige för diasporaverksamhet anvisade medel. Härigenom blev det svenska kontraktet i ekonomiskt hänseende tämligen oberoende av det inhemska konsistoriet.

Ytterligare en svensk församling existerade i Reval 1623-1712. Församlingen på Doberget gick sistnämnda år upp i Stadsförsamlingen (= S:t Mikael).

S:t Mikaels församling hade fram till 1813 två ordinarie präster (Oberpastor och Diaconus).

Estlandssvenskarna var under senare år fördelade på följande församlingar.

1. S:t Mikaels församling i Reval (Eget arkiv hos RA)
svensk-finsk stadsförsamling

Nargö

Stora och lilla Rågö
tidigare annex till Kors

2. Korkis och Vippal
annex till Kors


3. Nuckö (Eget arkiv hos RA)

Rickul (Eget arkiv hos RA)

Odinsholm


4. Wormsö (Ormsö) (Eget arkiv hos RA)


5. Runö (Eget arkiv hos RA)



Gudsstjänstspråket var överallt svenska, utom vad beträffar stadsförsamlingen i Reval där finska användes omväxlande med svenska. Under 1900-talet hölls finsk gudstjänst en gång i månaden.

Städerna Reval (Tallinn) och Hapsal (Haapsalu) låg utanför det egentliga bosättningsområdet, som sträckte sig från Nargö i norr till Runö i söder. Inslaget av svenskar i Reval hade emellertid alltsedan medeltiden varit betydande. tidvis hade en fjärdedel av stadens befolkning bestått av svenskar. Varken Kors eller Nuckö tillhörde någonsin det svenska kontraktet.

Ett klockararkiv från Nargö kapellförsamling ingår i moderförsamlingens.

lilla Rågö flyttades i mitten av 1800-talet från S:t Mathias till Kors. Därifrån 1897 jämte Stora Rågö till S:t Mikael.

Redan på medeltiden bosatte sig svenskar på Estlands kustområde. Den egentliga inflyttningen upphörde med utgången av 1600-talet. Sporadisk invandring av svenskspråkiga - främst från Finland - har förekommit även därefter. Den svenska befolkningen syns aldrig någonsin ha överstigit ca 12 000 personer, under 1800- och 1900-talen höll den sig kring 8 000 personer. De kraftiga svängningarna i befolkningsuppgifterna plägar tillskrivas ändringar i sättet att föra och redovisa statistik. Präster hämtades i äldre tid i stor utsträckning från Finland, under 1900-talet kom många från Sverige. Kyrkobokföring konstaterad sedan 1697 (Russwurm).

Svensk språket upphörde att nyttjas på Dagö (Röiks och Kärdla eller Kertel) med utgången av 1800-talet. på Ösel försvann svenskan redan i början av 1700-talet.

Ett stort antal svenskar, som hade sin hemvist i Dorpat och det ingermanländska Narva, tvingades i början av 1700-talet att bosätta sig på orter i det inre av Ryssland. Mot slutet av samma århundrade tvångsflyttades svenska bönder på Dagö till Ukraina (Gammalsvenskby).

Estland tillhörde Ryssland 1721-1918 samt efterföljarstaten Sovjetunionen 1940-1941 och 1944-1991 (sovjetrepublik). Under perioden 1561-1710 (1721) var Estland svenskt.

Församlingen lydde vid slutet av 1800-talet under Estländska evangelisk-lutherska konsistoriet med säte i Reval. Tidigare hade Stadskonsistoriet utövat uppsikt. Överuppsikten tillkom Kejserliga evangelisk-lutherska generalkonsistoriet i S:t Petersburg.

Flertalet här aktuella församlingar tillhörde under den ryska tiden guvernementet Estland, endast Runö guvernementet Livland.

Från 1919 utövades krkostyrelsen av Konsistoriet (arkiv efter akruella konsistorier har bevarats fr o m 1624) med landets biskop som ordförande.

Under 1944 flydde så gott som alla de kvarvarande estlandssvenskarna till Sverige. En expatriering av från Rågöarna fördrivna svenskar hade börjat redan 1940.

Den estniska evangelisk-lutherska kyrkan, som vi känner den under perioden 1918-1944, var en fri folkkyrka. Den organiserades 1919 (lag 1926). Vad gällde folkbokföringen förekom visst samarbete mellan de lutherska prästerna och respektive kommunrer 8civilregistret).

Sedan Estland genom freden i Dorpat 1920 hade erkänts som en självständig stat ändrades huvudstadens officiella namn från Reval till Tallinn.


Denna inledning är ytterligare några sidor lång. Kan ej visas här. Se istället tryckt förteckning för vidare information.

Ämnesord

Ämnesord, person/institution
Collan, Johan Alexander. Predikningar
Mozelli, Lars Eric (1828-1886). Predikningar
Nilsson, Karl (prost). Senare Hammarin
Poëll, Ivar.
Ämnesord, ort
Ämnesord topografi RA
Ämnesord topografi RA
Ämnesord topografi RA
Ämnesord, sak
Församlingsböcker (Lokalt ämnesord)
Svenska sjömanskyrkan i Reval. Dagbok (Lokalt ämnesord)
Söndagsskolan i S:t Mikaels. församling i Reval (Lokalt ämnesord)

Kontroll

Skapad1996-07-12 00:00:00
Senast ändrad2021-08-10 13:01:44