Orientering som tävlingsidrott skapades i Skandinavien. Så tidigt som 1893 genomfördes sporadiska tävlingar i Stockholmstrakten, men inte förrän 1919 tillkom tävlingen i modern form. Orienteringens fader, Ernst Killander, som vid denna tidpunkt var ordförande i Svenska Friidrottsförbundet, introducerade en typ av terränglöpning där löparna också hade till uppgift att medelst en karta förflytta sig från en punkt till en annan, på en för dem okänd sträcka.
Ernst Killander organiserade så den första orienteringstävlingen i Saltsjöbaden den 25 mars 1919. Deltagarantalet uppgick till 220. Tävligen blev en stor succé och tack vare deltagarnas entusiasm var en ny idrottsgren född.
Det första svenska mästerskapet hölls 1935 då under beskydd av Svenska Idrottsförbundet (sedermera Svenska Friidrottsförbundet). Samma år tog kampen för ett eget förbund fart på allvar, men det skulle komma att dröja ytterligare tre år innan den slutliga konstitueringen av Svenska Orienteringsförbundet kunde äga rum den 6 januari 1938. Medlemskap i RF fick man samma år.
På det internationella planet resulterade de goda nordiska kontakterna i bildandet av NORD, Nordisk orienteringsråd, 1946. Under de följande åren var landskamper mellan de fyra nordiska länderna det internationella utbytet som förekom.
Med bildandet av I O F år 1960 skapades en ny dimension på orienteringsidrotten. Europa, både öst och väst kom med i intressesfären och 1962 avhölls de första Europamästerskapen, 1966 följda av de första Världsmästerskapen.
Men orientering är inte bara elitidrott, utan i mycket hög grad en motionsform som kan utövas av alla. Mycket goda bevis för detta är O-ringens 5-dagars orientering som är världens största idrottstävling med ca 20 000 startande i 110-talet klasser. Tiomilabudkavlen är en annan tävling som på senare år kommit att närma sig siffran 1000 anmälda herr- och damlag.
Svenska orienteringsförbundet, i dagligt tal förtkortat SOFT, räknar idag med ett 860-tal anslutna föreningar och i dessa ca 80 000 aktiva orienterare.
Utmärkande drag i förbundets arkivmaterial är den stora serien tävlingsmärkes rapporter, dessa bevaras efter 15 år, i intervaller om fem år. Protokollserien är komplett medan avsaknaden av korrespondens är i stort sett total. Tävlingsverksamheten finns väl dokumenterad liksom skeendet kring förbundets bildande och första verksamma år. Förbundet har genom alla år haft en förnämlig publikation, årsboken Skärmen med en resultat- och statistikservice.
Förbundets arkivmaterial förvaras i arkivkartong där inget annat anges.
Svenska Orienteringsförbundets arkiv ordnades och förtecknades 1981. En större accession tillfördes hösten 1987.
Farsta i november 1987 Hans Gustafsson Arkivarie
Kontroll
Skapad
2003-11-10 00:00:00
Senast ändrad
2010-03-16 15:29:44
INLEDNING
Orientering som tävlingsidrott skapades i Skandinavien. Så tidigt som 1893 genomfördes sporadiska tävlingar i Stockholmstrakten, men inte förrän 1919 tillkom tävlingen i modern form. Orienteringens fader, Ernst Killander, som vid denna tidpunkt var ordförande i Svenska Friidrottsförbundet, introducerade en typ av terränglöpning där löparna också hade till uppgift att medelst en karta förflytta sig från en punkt till en annan, på en för dem okänd sträcka.
Ernst Killander organiserade så den första orienteringstävlingen i Saltsjöbaden den 25 mars 1919. Deltagarantalet uppgick till 220. Tävligen blev en stor succé och tack vare deltagarnas entusiasm var en ny idrottsgren född.
Det första svenska mästerskapet hölls 1935 då under beskydd av Svenska Idrottsförbundet (sedermera Svenska Friidrottsförbundet). Samma år tog kampen för ett eget förbund fart på allvar, men det skulle komma att dröja ytterligare tre år innan den slutliga konstitueringen av Svenska Orienteringsförbundet kunde äga rum den 6 januari 1938. Medlemskap i RF fick man samma år.
På det internationella planet resulterade de goda nordiska kontakterna i bildandet av NORD, Nordisk orienteringsråd, 1946. Under de följande åren var landskamper mellan de fyra nordiska länderna det internationella utbytet som förekom.
Med bildandet av I O F år 1960 skapades en ny dimension på orienteringsidrotten. Europa, både öst och väst kom med i intressesfären och 1962 avhölls de första Europamästerskapen, 1966 följda av de första Världsmästerskapen.
Men orientering är inte bara elitidrott, utan i mycket hög grad en motionsform som kan utövas av alla. Mycket goda bevis för detta är O-ringens 5-dagars orientering som är världens största idrottstävling med ca 20 000 startande i 110-talet klasser. Tiomilabudkavlen är en annan tävling som på senare år kommit att närma sig siffran 1000 anmälda herr- och damlag.
Svenska orienteringsförbundet, i dagligt tal förtkortat SOFT, räknar idag med ett 860-tal anslutna föreningar och i dessa ca 80 000 aktiva orienterare.
Utmärkande drag i förbundets arkivmaterial är den stora serien tävlingsmärkes rapporter, dessa bevaras efter 15 år, i intervaller om fem år. Protokollserien är komplett medan avsaknaden av korrespondens är i stort sett total. Tävlingsverksamheten finns väl dokumenterad liksom skeendet kring förbundets bildande och första verksamma år. Förbundet har genom alla år haft en förnämlig publikation, årsboken Skärmen med en resultat- och statistikservice.
Förbundets arkivmaterial förvaras i arkivkartong där inget annat anges.
Svenska Orienteringsförbundets arkiv ordnades och förtecknades 1981. En större accession tillfördes hösten 1987.