Torsdagen den 15 maj, klockan 11.00–11.30 och 16.30–22.00, pågår underhållsarbete på webbplatsen. Sökning, bildvisning och andra funktioner påverkas.
Efter en systemuppdatering saknas viss funktionalitet i bildvisaren. Vi arbetar med att åtgärda problemet så fort som möjligt.
bild
Arkiv

Jack Kotschacks arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/RA/770302
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/BqPiUXRSraAOjUWxjIaes1
ExtraID770302
Omfång
1,3 Hyllmeter  (-)
VillkorNej
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg)
Arkivbildare/upphov
Kotschack, Jack , 1915 – 1988 (Arkivbildare)
Kategori: Person (släkt). Journalister

Innehåll och historik

Innehåll
JACK KOTSCHACK

Jack Kotschack (1915-1988) föddes i Finland och deltog i både finska vinterkriget 1939-40 och i fortsättningskriget 1941-44 som frontsoldat i den s.k. Blå Brigaden med bl a sabotageuppdrag långt inne på ryskt territorium. Som judisk finlandssvensk var det naturligtvis känsligt att strida på tysk sida. I ett krogslagsmål under en permission skickade han en tysk kapten in i en spegel på Hotell Adlon i Helsingfors. Därefter var han tvungen att brådstörtat fly från Finland. Kotschack kom till Stockholm från Helsingfors under kriget med fyra tyska kameror . Han ville tjäna pengar och dra vidare till USA. Han sålde kamerorna till bildtidningen SE och trädde därefter i tjänst hos AB Eskilstuna Smide som drog nytta av hans kontakter. Han lyckades bli förmögen på sina affärer. Efter kriget åkte han fram och tillbaka till USA, och fick där kontakt med Milton Reynolds i Chigago som börjat fabricera kulspetspennan. Kotschack blev Europachef för Reynolds pennor. Under ett besök i Sverige 1949 skulle han sälja ett parti råfilm på filmbolaget Svea Film och mötte då både direktör Per Håkansson och dennes dotter Ingeborg. 1951 gifte sig Jan Kotschack och Ingeborg Håkansson, och Kotschack började som reklamchef på Svea Film.

Den 39-årige amerikanen Gordon McLendon, prisbelönt radioman och affärsman som ägde sju radiostationer i Texas blev Kotschacks nye värdefulla kontakt. Från början var det tänkt att Kotschack skulle importera en film som McLendon producerat. Men det som slutligen blev skapad av de två driftiga herrarna var radiostationen Radio Nord.

RADIO NORD
Radio Nord blev den första svenska kommersiella radiostation som skulle tillfredsställa det informations- och musiktörstande svenska folket. McLendon finansierade och Jack Kotschack styrde och tog beslut. Eftersom radiostationen helt och hållet var ett privat projekt utan statligt stöd betydde det att de endast kunde existera utanför landets gränser, utanför lagstyrningen. Planen att stationera sig på en båt som gjorde sina sändningar från internationellt vatten i Östersjön var en lysande idé. Båten, som de kallade Bon Jour, var inte den första privata radiostationen som löste sitt sändningsproblem på detta sätt. Det fanns föregångare från flera andra båtar på haven runt i Europa.

Radio Nord skulle vara en fri och obunden radio, finansierad av reklam istället för genom licens. Radio Nord kallades för piratradio av pressen eftersom den möjliggjordes genom att kringgå den svenska radiolagen. Den bröt inte mot lagen men var ändå Sveriges Riksdags fiende. Radiostationen blev snabbt mycket populär hos lyssnarna och Jack Kotschack kallades pirathövding. Han gillade rollen han iklätts och gjorde en show av det hela. På bilder ser han ut som en filmhjälte i sin randiga pirattröja.

Sändningarna pågick dygnet runt. Radio Nords filosofi var att ingen skulle behöva stänga av - alla skulle få sitt. Musiken var en viktig huvudpoäng och man gjorde tio-i-topplistor och det var status för artisterna att bli spelade i Radio Nord. Man varvade nyheter och musik som pop och dansband. Man kunde höra artister som bl a Lill Babs, Lasse Lönndahl, Anita Lindblom och Owe Törnqvist. Den populäre journalisten Larsan Sörensson knöts till de lyssnarmässigt tunga programmen som Topp 20 där veckans populäraste låtar utsågs genom brevröstning.

Reklamen i Radio Nord bestod av 60 sekunder eller sponsorprogram. Duralex Glas tredubblade sin försäljning efter en känd radioreklamkampanj i Radio Nord som kallades "Mamma, det höll!". Andra sponsorer var Bonniers, Certina Ur, Esso, Gillette, Lux, Pepsodent och OK. Radio Nord var ett allmänt populärt inslag hos den breda lyssnarskaran men den berörde staten och myndigheterna illa. Hinder från det hållet var väntad. Radiotelefonen som utnyttjades för kommunikation med kontoret på Kammakargatan 46 blev bannlyst av telemyndigheten. Radiostationen fick tänka om. Dessutom blåste en svår storm på Östersjön i början av december 1961 som försvårade för den tekniska personalen både på Bon Jour och på kontoret i Stockholm. Skeppet var också gammalt och slitet. Påfrestningarna blev mycket stora, förödelsen blev ett faktum. Både studion och band- och skivarkivet hamnade i en obeskrivlig röra och - staget på antennmasten brast. Slutligen drev fartyget redlöst mot kusten. Man fick söka nödhamn i Sandhamn.

LAGFÖRSLAGET MOT RUNDRADIOSÄNDNINGAR PÅ ÖPPNA HAVET
En ny lag som kallades Lex Radio Nord förfärdigades och gav företaget den slutliga dödsstöten 1962. Enligt denna lag var det straffbart att genom tekniskt eller ekonomiskt bistånd bidra till upprättande eller teknisk drift av "åsyftat radioverksamhet", utföra transport till fartyg eller annan anordning där anläggningar finns, delta i sändningen där den äger rum, lämna eller förmedla uppdrag till sändningen eller driva rörelse med ändamål att annorledes främja sändningen. Lagförslaget finns i arkivet under volym 1a:1 Radio Nords verksamhet.

En övervägande del av medborgarna inom Radio Nords sändningsområde gillade inte lagförslaget enligt IMUs (Institutet för Marknadsundersökningar) opinionsundersökning som gjordes 9 - 14 april 1962. Den 10 juni 1962 kl, 24.00 tog Radio Nord farväl av sina lyssnare för sista gången. Då sändes ett De Tio-program raljant presenterat av Larsan Sörensson och avslutades med den då så populära låten "Stick iväg, Jack!" ("Hit The Road, Jack!").

ARKIVET
Arkivet, som levererades som gåva till Riksarkivet 2010, består av sammanlagt 1 hyllmeter handlingar kring Radio Nords verksamhet samt tidningsklipp huvudsakligen från åren 1961-62. Här finns även handlingar från sonen Jan Kotschacks forskning rörande radiostationen samt ett par uppsatser. Arkivet som ordnades och förtecknades av arkivarie Nina Linder i februari 2011 är fritt tillgängligt för forskning och ingår i Sveriges Pressarkiv, som tillhör Avdelningen för Enskilda arkiv i på Riksarkivet i Marieberg.

Tillgänglighet

DepositionNej

Hänvisningar

Relaterade arkivenheter
Se även: Kaj Karlholms arkiv (SE/RA/770246)

Kontroll

Skapad2011-02-02 11:04:23
Senast ändrad2024-02-26 15:53:47