Brevskrivarregister. Se den manuella förteckningen.
Johan Adolf Lindberg föddes 1839 i Stockholm. Han var son till snickaregesällen Johan Lindberg och hans hus- tru Christina Charlotta Lundin. Tidigt nödd att bidra till familjens bärgning, tidigt också föräldralös, fick han redan som ung rikligt bruk för sina händers gåvor. Han hade ett intensivt intresse för måleriet, och lyck- lig nog att vinna anställning hos en gravör, kunde han vid sidan av förvärvsarbetet bedriva studier vid Konst- akademiens principskola och Slöjdföreningens skola. Nu upptäcktes han av Lea Ahlborn vid Kungl Myntet och 1856 knöts han till hennes ateljé. Jämsides med tjänsten där drev han vidare sina studier vid akademien. En studie- vistelse i Paris 1863-1864, i gravören Tassets ateljé, fick avgörande betydelse för hans konstnärliga utveck- ling och framtid överhuvudtaget. Efter återkomsten upp- satte han en egen gravyrateljé vilken gav honom en säker försörjning men, till en början, blott få upp- gifter av konstnärlig halt. Emellertid avled J E Erics- son, den för tiden ledande svenska medaljgravören i 70- talets början och Adolf Lindberg framträdde nu mer. År 1876 blev han agré vid akademien. Sin beredskap att fylla ut en större konstnärlig roll stärkte han genom en ny sejour vid Tassets ateljé 1877 och en kontinent- resa 1882. De kvalificerade uppdragen kom härefter tätt, även om hans ateljé behöll sin enkla hantverkliga karaktär ända intill dess han 1898 blev Ahlborns efter- trädare vid Myntet. Då hade han redan 13 år bakom sig som ledamot av och 5 år som vice professor vid akade- mien. Konstnärligt erkänd som sitt lands ledande medaljgravör, gick han in ålderdomen. Ända in i det sista var han konstnärligt verksam. Han avled 1916. Med hustrun Hilda f Grundström hade han två barn, dottern Anna g Odén, och sonen Erik.
Erik Lindberg f 1873, tog studentexamen 1892, studerade vid konstakademien 1893-97, vid faderns ateljé 1892-99 och i Paris 1899-1902. Grundligt skolad i yrket blev han faderns efterträdare vid Myntet 1916. Han beklädde också från 1936 en vice professur vid konstakademien. Erik Lindberg var som porträttör starkt påverkad av fransk medaljkonst liksom fader, och han har ansetts såsom konstnärligt mer fram- stående än denne. Hans frånsideskompositioner är sålunda långt rikare än faderns. Han var också en upp- skattad talare och en spirituell essäist.
Erik Lindberg gifte sig 1902 med Dagmar Treffenberg. De hade sönerna Folke och Sven, den förstnämnde sedermera professor i historia vid Stockholms universitet. Folke Lindberg har överlämnat faderns och farfaderns papper såsom gåva till Stockholms stadsarkiv. Den värdeful- laste delen av samlingen utgöres av korrespondensen mellan Erik Lindberg å ena sidan, å andra sidan Adolf Lindberg, Dagmar Lindberg och Anna Odén. Även Erik Lindbergs minutiösa bokföring, hans manussamling samt sviten av biographica har sitt alldeles givna intresse. Korrespondensen skall, i Folke Lindbergs livstid, hål- las tillgänglig för forskning blott efter hans medgi- vande.
Johan Adolf Lindberg (1839-1916); Johan Erik Lindberg (1873-1966); Odén
System of arrangement
Arkivnr: SSA/14723
Förteckning 546
Förteckning
över
Medaljgravörerna Lindbergs arkiv
General note
Lindbergs medaljgravörer
Accessibility
Secrecy
Nej
Control
Amended
09/04/2008 09:20:17
Brevskrivarregister. Se den manuella förteckningen.
Johan Adolf Lindberg föddes 1839 i Stockholm. Han var son till snickaregesällen Johan Lindberg och hans hus- tru Christina Charlotta Lundin. Tidigt nödd att bidra till familjens bärgning, tidigt också föräldralös, fick han redan som ung rikligt bruk för sina händers gåvor. Han hade ett intensivt intresse för måleriet, och lyck- lig nog att vinna anställning hos en gravör, kunde han vid sidan av förvärvsarbetet bedriva studier vid Konst- akademiens principskola och Slöjdföreningens skola. Nu upptäcktes han av Lea Ahlborn vid Kungl Myntet och 1856 knöts han till hennes ateljé. Jämsides med tjänsten där drev han vidare sina studier vid akademien. En studie- vistelse i Paris 1863-1864, i gravören Tassets ateljé, fick avgörande betydelse för hans konstnärliga utveck- ling och framtid överhuvudtaget. Efter återkomsten upp- satte han en egen gravyrateljé vilken gav honom en säker försörjning men, till en början, blott få upp- gifter av konstnärlig halt. Emellertid avled J E Erics- son, den för tiden ledande svenska medaljgravören i 70- talets början och Adolf Lindberg framträdde nu mer. År 1876 blev han agré vid akademien. Sin beredskap att fylla ut en större konstnärlig roll stärkte han genom en ny sejour vid Tassets ateljé 1877 och en kontinent- resa 1882. De kvalificerade uppdragen kom härefter tätt, även om hans ateljé behöll sin enkla hantverkliga karaktär ända intill dess han 1898 blev Ahlborns efter- trädare vid Myntet. Då hade han redan 13 år bakom sig som ledamot av och 5 år som vice professor vid akade- mien. Konstnärligt erkänd som sitt lands ledande medaljgravör, gick han in ålderdomen. Ända in i det sista var han konstnärligt verksam. Han avled 1916. Med hustrun Hilda f Grundström hade han två barn, dottern Anna g Odén, och sonen Erik.
Erik Lindberg f 1873, tog studentexamen 1892, studerade vid konstakademien 1893-97, vid faderns ateljé 1892-99 och i Paris 1899-1902. Grundligt skolad i yrket blev han faderns efterträdare vid Myntet 1916. Han beklädde också från 1936 en vice professur vid konstakademien. Erik Lindberg var som porträttör starkt påverkad av fransk medaljkonst liksom fader, och han har ansetts såsom konstnärligt mer fram- stående än denne. Hans frånsideskompositioner är sålunda långt rikare än faderns. Han var också en upp- skattad talare och en spirituell essäist.
Erik Lindberg gifte sig 1902 med Dagmar Treffenberg. De hade sönerna Folke och Sven, den förstnämnde sedermera professor i historia vid Stockholms universitet. Folke Lindberg har överlämnat faderns och farfaderns papper såsom gåva till Stockholms stadsarkiv. Den värdeful- laste delen av samlingen utgöres av korrespondensen mellan Erik Lindberg å ena sidan, å andra sidan Adolf Lindberg, Dagmar Lindberg och Anna Odén. Även Erik Lindbergs minutiösa bokföring, hans manussamling samt sviten av biographica har sitt alldeles givna intresse. Korrespondensen skall, i Folke Lindbergs livstid, hål- las tillgänglig för forskning blott efter hans medgi- vande.