Den nya samlingsförteckningen Barnhem 1289 A och B ersätter den äldre och ofullständiga arkivförteckningen nr 61 Barnavårdsnämndens institutioner. Barnhemmen har i regel sitt ursprung i fattigvårdsnämnden och barnavårdsnämnden samt den senares föregångare överstyrelsen för stadens folkskolor, som åren 1903-1926 även var barnavårdsnämnd. Ett tiotal enskilda barnhem har under årens lopp disponerats av Stockholms stad. På olika vägar har de mer eller mindre fragmentariska arkiven hamnat i stadsarkivet.
1902 kom lagen om fosterbarns vård och lagen om vanartade och i sedligt avseende försummade barn. Tillsynen över barnavården delades på tre nämnder. På fattigvårdsnämndens lott kom de fattiga, nödställda och klena barnen. Överstyrelsen för stadens folkskolor i dess egenskap av barnavårdsnämnd tog hand om de vanartade och i sedligt avseende försummade barnen. Uppsikt över fosterbarn under 7 år blev en uppgift för hälsovårdsnämnden.
Med 1924 års barnavårdslag sammanfördes stadens barnavård till en enda fristående nämnd, barnavårdsnämnden, inrättad 1926.
Bellevue barnhem, beläget vid Roslagsgatan 57. (senare 75) öppnades 1904 och nedlades i januari 1928. Hemmet som var barnavårdsnämndens barnhem nr I var avsett för barn under sju år och icke vanartiga flickor i skolåldern. Vid nedläggningen 1928 överfördes kvarvarande barn till Lillsjönäs barnhem i Bromma. Samtidigt flyttades fattigvårdsnämndens barnhärbärge till lokalerna vid Roslagsgatan från Fjällgatan 29, som fick ge plats för Lärlingshemmet för flickor.. Den sista matrikeln från 1923-1928 saknas. Emellertid finns barnhemsliggare, serie D I i barnavårdsnämndens sociala avdelnings arkiv att tillgå för åren 1926-1927.
För att möta den ökade efterfrågan på mödrahemsplatser våren 1950 inrättade barnavårdsnämnden ett provisoriskt mödrahem i en friliggande avdelning av Blackebergs sjukhus. Verksamheten började den 8 mars 1950 och nedlades den 5 oktober samma år.
Brännkyrka barnhem i Älvsjö startade sin verksamhet 1903 och var avsett för vanartade och i sedligt avseende försummade barn i skolåldern. Hemmet fungerade som ett upptagningshem för barn, som skulle placeras i fosterhem eller i skyddshem. Efter inkorporeringen 1913 drevs hemmet av fattigvårdsnämndens utackorderingsbyrå. Brännkyrka barnhem nedlades 1920, varvid de kvarvarande barnen flyttades till utackorderingsbyråns nya barnhem Lillsjönäs i Bromma.
Endast inskrivningsliggare från 1913 - mars 1917 finns upptagen i detta fragmentariska arkiv. Uppgifter om de barn, som var intagna under tiden 1903-1913 återfinnes i Brännkyrkarkiven, vilka också förvaras i Stockholms stadsarkiv. Inskrivningsliggaren från tiden april 1917 till nedläggningen 1920 ingår i Lillsjönäs barnhems arkiv.
Ett särskil Centralhem inrättades i en av Sällskapet Barnavård fövärvad fastighet i Stadshagen, tidigare använd som enskilt spädbarnshem. Hemmet med plats för 12 jourplaceringar s.k. upptagningshem öppnades i juli 1967 och övergick 1971 till landstinget. 1976 flyttades verksamheten till barnhemmet Storgården. Journalerna (serie D) visar att de intagna barnen var i åldern 11-18 år och vistades en mycket kort tid på hemmet.
Efter nedläggningen av skyddshemmet Skrubba vid halvårsskiftet 1949 inrättades från den 1 juli 1949 ett hem för manlig ungdom i skolhemsbyggnaden. Institutionen benämndes Skrubba ungdomshem fram till mitten av 1950- talet, då namnet ändrades till Drevvikens ungdomshem. I barnhemsvårdens stora omorganisation 1961 tilldelades hemmet extra resurser. Till Drevvikens ungdomshem kom i fortsättningen inte bara pojkar för observation och utredning utan också gravt socialt missanpassade för vård och behandling.
Drevvikens ungdomshem överfördes 1971 till landstinget.
Ekensbergs ungdomshem för manlig ungdom startade sin verksamhet 1956 i barnavårdsnämndens regi och nedlades 1973 av landstinget, som svarat för verksamheten sedan 1971.
Barnhemmet Eolshäll inrättades den 1 oktober 1918 i stadens alkoholistanstalt Eolshäll i Hägersten. 1921 överfördes egendomen till barnavårdsnämndens förvaltning från nykterhetsnämndens. Hemmet användes som upptagningshem för vanartiga pojkar i skolåldern, omhändertagna för skyddsuppfostran. En skolavdelning, underställd skoldirektionen, var förlagd till barnhemmet. 1928 tillkom en avdelning för psykiatrisk observation. Hemmet, som ursprungligen var avsett för 26 pojkar, kunde efter en ombyggnad 1947 bereda plats för 38 intagna. Efter omorganisation av instutionsvården 1961 fungerade Eolshäll som upptagningshem för pojkar i skolåldern med grava sociala anpassningssvårigheter.
Eolshälls barnhem överfördes 1971 till landstinget.
I sitt testamente donerade vice häradshövding P. L. Eurenius 250,000 kronor till Stockholms stad (1910) för "inrättande av ett hittebarnhus uti Stockholm". Stadsfullmäktige beslöt 1921 att ta över spädbarnshemmet vid Skånegatan ll8, tidigare ägt av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets barnavårdsbyrå i Stockholm. Spädbarnshemmet P. L. Eurenii minne uppfördes från början på fattigvårdsnämndens stat men överfördes 1926 till barnavårdsnämndens. En testamentarisk donation av tobakshandlaren P Ljungcrantz till en grundfond för ett blivande hittebarnhus i Stockholm hade från 1874 förvaltats av Allmänna barnhuset. 1933 överlämnades den till staden med ett belopp av 526,872 kronor. 1934 beslöt stadsfullmäktige att avkastningen av den Ljungcrantzska fonden, sedan en tiondel lagts till kapitalet, skulle användas till att utvidga spädbarnshemmet, som därefter benämndes Barnhemmet Eurenii-Ljungcrantz minne. Verksamheten var uppdelad på två hem för späda barn: Hem A vid Skånegatan 118 med plats för 24 barn och Hem B med plats för 20 barn i Saltsjö-Duvnäs. Hemmen förvaltades av en särskild styrelse till och med 1949, varefter de överfördes till barnavårdsnämndens förvaltning. 1963 togs det nya spädbarnshemmet i Årsta vid Gullmarsvägen 92-94 i bruk. Dit överflyttades verksamheten vid barnhemmet Skånegatan 118. Barnhemmet Ljungcrantz minne i Saltsjö-Duvnäs avvecklades under 1966, medan barnhemmet Eurenii minne vid Gullmarsvägen 92-94 överfördes till landstingets sociala nämnd 1971. Vid barnhemmen har sedan 1921 bedrivits utbildning i spädbarnsvård. Elevkort med betyg finns i bevar från tiden 1923-1951. Året därpå började Stockho1ris stads barnsköterskeskola, senare benämnd barnavårdsskola sin verksamhet med både spädbarns- och småbarnsvård. Spädbarnspraktiken förlades som tidigare till Eurenii-Ljungcrantz minne. Barnavårdsskolans arkiv har ordnats och förtecknats i stadsarkivet (arkivförteckning 1088).
Barnhemmet Fleminggatan 22 var utackorderingsbyråns speciella upptagningshem. Utackorderingsbyrån började sin verksamhet 1891 under fattigvårdsnämndens förvaltning. Dess uppgift var att omhänderta föräldralösa, värnlösa och försummade barn mellan 6 och 15 år och utackordera dem till landsbygden i första hand. För detta ändamål inrättades ett barnhem i nära anslutning till byrån, som från starten var inrymd i huset Klara Södra Kyrkogata 15. 1902 flyttade utackorderingsbyrån och barnhemmet till Fleminggatan 22. Från 1926 drevs hemmet i barnavårdsnämndens regi och var i bruk fram till 1938, då det nedlades. De kvarvarande barnen flyttades till Nybodahemmet. Inskrivningsliggare (bundna journaler) finns i bevarade från tiden 1903-1938. Uppgifter om barn som 1902 var intagna på barnhemmet vid Fleminggatan 22 och dessförinnan i huset Klara Södra Kyrkogata 15 återfinns i utackorderingsbyråns eget arkiv.
År 1944 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att förvärva en fastighet, Furuhöjd, Granvägen 1, Lidingö, för barnhemsändamål. Efter vissa nödvändiga omändringsarbeten och förbättrad sanitär utrustning togs det nya barnhemmet i bruk i april 1945. Verksamheten hade från juli 1944 bedrivits i provisoriska lokaler i Hjorthagen.
Spädbarnshemmet övergick 1971 i landstingets regi samt blev nedlagt 1973.
Egendomen Furulid i Gnesta inköptes 1913 av Elsa Borgs stiftelse, som dar inrättade ett barnhem för flickor från hela landet, vilka var medellösa eller i avsaknad av föräldravård. 1940 skänktes barnhemmet Furulid till stadsmissionen i Stockholm och från och med 1946 intogs det i Stockholms barnhemsplan. Hemmet blev ett specialhem för varaktig vård av pojkar och flickor från enbart Stockholm i åldern 2-12 år, som på ett eller annat sätt var psykiskt eller fysiskt handikappade och därför också svåra att placera i fosterhem. Barnhemmet förblev i stadsmissionens ägo till nedläggningen den 1 juli 1965.
Det fragmentariska arkivet består av journaler med tillhörande utredningar från 1946-1965 samt skrivelser från i stort sett samma period.
I sitt testamente av den 26 juni 1858 förordnade svenske och norske konsuln i Alexandria Giovanni d Anastasy, att 1/40 av hans kvarlåtenskap skulle tillfalla Stockholms stad för inrättandet av välgörenhetsinstitutioner. 1 maj 1936 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att inrätta två ungdomshem för donationens avkastning. Hemmet för manlig ungdom vid Götgatan 71 och flickhemmet vid Regeringsgatan 93 A öppnades 1936. De var avsedda för ungdomar i åldern 16-21 år, vilka var i behov av omvårdnad och tillsyn p.g.a. otillfredsställande hemförhållanden eller bristande social anpassning. En särskild styrelse förvaltade hemmen.
Den 1 december 1944 öppnades ett nytt hem för ynglingar i Liljeholmens gamla brandstation, ungdomshemmet Grönbrink, och den 1 oktober 1946 öppnades ännu ett i Ulvsunda.
Efter barnavårdsnämndens övertagande 1949, behöll endast de två ursprungliga hemmen namnet Giovanni d Anastasys minne. Ungdomshemmet Grönbrink upphörde under tredje kvartalet 1955, då dess verksamhet flyttades till det nya ungdomshemmet i Högdalen. 1971 överfördes hemmen vid Götgatan 71, Regeringsgatan 93 A och Ulvsunda till landstinget.
Arkivet härrör i stort sett från tiden före barnavårdsnämndens övertagande. Se även ungdomshemmet Grönbrink.
Ungdomshemmet Grönbrink för ynglingar öppnades den 1 december 1944 i Liljeholmens nedlagda brandstation. Hemmet, som från början var ett annex till ungdomshemmet Giovanni d Anastacys minne (Götgatan 71) överfördes den 20 december 1948 till barnavårdsnämndens förvaltning. Institutionen upphörde 1955, då verksamheten flyttades till det nya ungdomshemmet i Högdalen.
Från åren 1944-1948, då hemmet drevs av styrelsen för Giovanni d Anastacys minne återstår endast en lista över inskrivna den 15 augusti 1946 (ingår i arkivet Ungdomshemmen Giovanni d Anastacys minne). Inskrivningsliggaren från den 16/6 1953 till nedläggningen 1955 saknas.
I arkivet ingår även inskrivningsliggare för Ekebo ungdomshem, Katarina ungdomshem, Norra ungdomshemmet och Pilgårdens ungdomshem.
På grund av bristen på spädbarnsplatser apterades 1944 en del av Gröndalsgårdens barnstugas lokaler till ett provisoriskt spädbarnshem. Detta nedlades i maj 1947, då ett annat provisorium inrättades i HSB:s barnpensionat Reimersholme.
I samband med leverans av Hägersten- och Liljeholmens stadsdelsförvaltningars arkiv i juni år 2020 upphittades handlingar tillhörande hit. De förtecknades in i befintligt arkiv under september 2020
I samband med avvecklingen av Nybodahemmet 1967 togs en rad nya barnhem i bruk. I juni 1967 öppnades Hagsätra skolhem för 16 pojkar och flickor i åldern 7-16 år i nyuppförd fastighet, Porlabacken 38-40 i Hagsätra. Hemmet övergick i landstingets regi 1971.
Hjorthagens spädbarnshem började sin verksamhet i juli 1945. Till att börja med var verksamheten förlagd till fastigheten Skogvaktaregatan 7 (sedermera Hjorthagsgården). 1 november 1945 flyttade hemmet till mer ändamålsenliga lokaler i den närbelägna barnstugan Värtagården, Artemisgatan 41-43.
Fastigheten Skogvaktaregatan 7 mottogs av staden som gåva av Engelbrekts församling i juni 1946. 1 fastigheten hade före juli 1945 varit inrymt ett spädbarnshem med barnsköterskeutbildning tillhörigt stiftelsen Hjorthagens småbarnshem (grundad 1933). 1 Värtagården hade barnstuguverksamhet börjat i september 1939. Lokalerna var inrymda i en av aktiebolaget Stockholmshem uppförd byggnad.
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening i Stockholm (HSB) drev ett barnpensionat åren 1947-1948 i fastigheten Vindragarvägen 15 med en spädbarnsavdelning och en avdelning för barn i åldern 2-7 år, Sedan barnavårdsnämnden övertagit verksamheten 1949 omdisponerades spädbarnsavdelningen till åldersgrupperna 1-2 år. Reimersholme barnhem öppnade den 15 februari 1949 för 20 barn i åldern 17 år.
Barnpensionatets handlingar rörande de späda barnen har överlämnats till stadsarkivet som en del av Reimersholme barnhems arkiv. En förklaring till detta är att barnavårdsnämnden helt disponerade spädbarnsavdelningens 10 platser från starten i maj 1947.
Skolhemmet utgjorde ett av ersättningshemmen till Nybodahemmet som lades ned 1966. Till Hässelby skolhem kom flickor och pojkar i åldern 7-16 år oftast med skolsvårigheter. För undervisningen vid hemmet svarade skoldirektionen. Hemmet togs i bruk i april 1967 och övertogs av landstinget 1971.
Högalids ungdomshem med 24 platser för manlig ungdom i åldern 16-21 år öppnades den 15 december 1948 i fatigheten Ansgariegatan 8. Hemmet överfördes 1971 till storlandstinget och nedlades 1973.
Vid ungdomshemmet fördes en s.k. hotelliggare från 1948 men den har förkommit liksom inventarieförteckningarna.
Landstingets sociala nämnd överlämnade i börjjan av 1980 -talet till stadsarkivet en kartong med utredningar (kopior) och journaler från 1969-70.
Hökarängens mödrahem var från våren 1956 till nedläggningen 1970 inhyst i fastigheten Tobaksvägen 21 i Enskede. Lokalerna hade 1950 tagits i anspråk för ett provisoriskt hem för väntande mödrar och under 1955 användes hemmet för kvinnlig ungdom (Hökarängens flickhem).
I mars 1927 anslog Stockholms stadsfullmäktige medel till uppförandet av ett barnhem för flickor på den staden tillhörande engendomen Johannelund i Bromma församling. Hemmet benämndes Tempelbacken.
Instutionen fungerade som ett upptagningshem för flickor 1928-37. I december 1937 godkändes barnhemmet som skyddshem (skolhem) för flickor. I samband därmed ändrades namnet till Johannelund. Som skyddshem-skolhem fungerade instutionen till juli 1949.
Sedan skyddshemsverksamheten vid Johannelund upphört omändrades instutionen till ett upptagningshem för skolbarn med skolsvårigheter.
Lilla Blecktornet inköptes av Stockholms stad 1897 och var hyreshus för familjer till 1904, då ett barnhem för vanartiga och skolkande pojkar i skolåldern och äldre inrättades i byggnaden. Hemmet, som var barnavårdsnämndens barnhem nr. 2 lades ned 1927, varvid de kvarvarande pojkarna flyttades över till barnhemmet Eolshäll.
Lilla Blecktornet blev därefter lärlingshem för gossar 1928, ungdomshem 1948 och övergångshem för barnbyn Skå 1958.
Arkivet består av inskrivningsliggare från det ursprungliga barnhemmets tid 1908-1927. Uppgift om intagna åren 1905-1912 och 1926-1927 finns i barnavårdsnämndens sociala avdelnings "barnhemsliggare", arkivserie D I.
Med stadens inkorporering av Brännkyrka 1913 kom Brännkyrka barnhem att höra till fattigvårdsnämndens utackorderingsbyrå. Den disponerade byggnaden i Älsvjö var emellertid föga lämplig för sitt ändamål, varför verksamheten under 1920 flyttades till Lillsjönäs gård i Bromma. Lillsjönäs barnhem förvaltades från starten 1920 av utackorderingsbyrån med överfördes 1926 till barnavårdsnämnden. Hemmet var avsett för tillfällig vård av barn i skolåldern, som omhändertagits för samhällsvård eller skyddsuppfostran. Vid avvecklingen av Bellevue barnhem 1928 överfördes personal och barn till Lillsjönäs barnhem, som i sin tur nedlades 1938 efter tillkomsten av Nybodahemmet.
Lillsjönäs ungdomshem Lillsjönäs var åren 1946-47 internationella arbetslagets ungdomshem för manlig ungdom. En fullständigt förd hotellligare för 1946-47 har inlämnats till barnavårdsnämnden. Den ingår i ungdomshemmet Grönbrinks arkiv.
I fastigheten Fjällgatan 25 var åren 1908-1928 Stockholms stads barnhärbärge inrymt. Då detta överflyttades till egendomen Bellevue vid Roslagstull upprättades här i stället det s.k. Lärlingshemmet för flickor. Hemmet, som öppnades i juli 1928, fungerade som eftervårdsinternat för från stadens skyddshem villkorligt utskrivna flickor, vilka antingen saknade eget hem eller på grund av förhållandena i föräldrarhemmet ej omedelbart kunde återlämnas dit.
1949 omändrades hemmet till ungdomshem för flickor under benämningen Stigbergets flickhem.
Inom ramen för avvecklingen av barnhemsverksamheten vid Nybodahemmet uppfördes ett upptagningshem för flickor i åldern 14-17 år på den av staden ägda lantegendomen Lövsättra i Vallentuna. Hemmet togs i bruk i juni 1967, överfördes till landstinget 1971 och nedlades 1974.
Barnhemmet Mälarblick togs i bruk hösten 1963 och överfördes 1971 till landstinget. Hemmet var ett av stadens upptagningshem för barn i åldrarna 2-7 år, vilka var i behov av mer omfattande barnpsykiatrisk utredning och behandling.
Barnhemmet Norrgården var ett enskilt barnhem, grundat och ägt av föreståndarinnen fröken Judit Karlsson och drivet i samarbete med Stockholms fattigvårdsnämnds utackorderingsbyrå och stadens tuberkulosbyrå.
Hemmet övertogs 1928 av Hambergska stiftelsen, vilken 1925 inrättade Sörgården för samma ändamål (tuberkuloshotade barn). Barnhemmet Norrgården avvecklades 1936 och Sörgården 1942. Åren 1942-44 användes hemmet tidvis som förläggning för finska barn. 1945 mottog Stockholms barnavårdsnämnd anbud från styrelsen för Hambergska stiftelsen att förhyra Sörgården för fortsatt barnhemsverksamhet.
Nälstahemmet öppnades i slutet av 1960 i ett radhus i stadsdelen Nälsta. Hemmet var ett specialhem s.k. småhem för 5 barn i skolåldern. 1971 överfördes Nälstahemmet till landstinget och nedlades 1985.
I december 1948 beslöt barnavårdsnämnden efter framställning från HSB i Stockholm att överta det av föreningen drivna barnpensionatet i fastigheten Vindragarvägen 15. Reimersholme barnhem öppnades den 15 februari 1949 med plats för 20 barn i åldern 1-7 år. hemmet avvecklades under 1970.
Stockholm stad öppnade 1947 ett nytt mödrahem i fastigheten Ekensbergsvägen 5 i Råsunda, där tidigare stiftelsen Småbarnshem bedrivit mödrahemsverksamhet. Råsunda mödrahem, som hemmet kom att kallas, övertogs 1971 av landstinget och lades ned 1973.
I december 1947 förvärvade Stockholms stad Malmqvistska stiftelsens nedlagda barnhem vid Rökindavägen i Farsta. Upptagningshemmet Rökinda barnhem öppnades i slutet av 1948 för barn i åldrarna 2-7 år. 1971 överfördes hemmet till landstinget.
Uppfostringsanstalten vid Skrubba tillkom 1896, då den vid Tjärhovsgatan 12 belägna anstalten upphörde. Den nya uppfostringsanstalten var från början avsedd för i mindre grad vanartiga gossar i åldern 9-18 år. I juni 1919 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att ombilda uppfostringsanstalten till ett skyddshem för vanartade och i sedligt avseende försummade gossar. Från 1920 kom Stockholms stads skyddshem för gossar att höra till folkskoledirektionen i dess egenskap av barnavårdsnämnd. 1926 överfördes hemmet till stadens nyinrättade barnavårdsnämnd. Vid skyddshemmet meddelades förutom undervisning i sedvanliga skolämnen även grundläggande yrkesutbildning (snickeri, skrädderi, mekaniskt verkstads- och jordbruksarbete, kreatursvård, och trädgårdsskötsel). 1927 inrättades en verkstadsskoleavdelning för undervisning i smidesarbete och mekaniskt verkstadsarbete under lärlings- och yrkesskolestyrelsens förvaltning.
Skyddshemmet och yrkesskolan vid Skrubba upphörde den 1 juli 1949. Provisoriskt inrättades ett ungdomshem, Skrubba ungdomshem senare benämnt Drevvikens ungdomshem i skolhemsbyggnaden.
Skyddshemmet Skrubba; Skyddshemmet för gossar; Uppfostringsanstalten vid Skrubba
Mödrahemmet i Skuru, Ektorp i Nacka drevs som provisoriskt mödrahem av vårdhemstyp i av stiftelsen Arbetarkvinnornas semesterhem förhyrda byggnader under den tid av året, då byggnaderna ej utnyttjades för sitt rätta ändamål d.v.s. under tiden 1/9 - 15/5 åren 1946-49.
Sedan 1920 bedrev Stiftelsen Metodistkyrkans centralmission i Skärsätra, Lidingö, ett barnhem för sjuka mödrars barn. 1946 intogs detta hem i barnhemsplanen för Stockholms stad, som övertog hemmet under barnavårdsnämndens förvaltning i november 1952. Hemmet ägde bestånd till juli 1954, då det ombildades till ungdomshem för flickor.
Skärsätra flickhem som var ett ungdomshem började sin verksamhet i juli 1954 mde ett klientel som överflyttades från Stigbergets flickhem.
Hemmet mottog dels flickor i åldrarna 15-20 år för observation och utredning dels gravt socialt missanpassade flickor för vård och behandling. 1971 övergick Skärsätra flickhem i landstingets regi.
Från 1960-talet finns endast ett fåtal journaler och utredningar i bevar.
Barnavårdsnämndens barnhem nr. 4 beläget i Solhem, Spånga var avsett för "yngre, i sedligt avseende försummade eller i mindre grad vanartade gossar" Det öppnades den 1 juli 1918 och lades ned 1924.
1949 ombildades det dåvarande lärlingshemmet för flickor vid Fjällgatan 25 till ungdomshem under benämningen Stigbergets flickhem. I juli 1954 överflyttades de intagna flickorna till Skärsätra flickhem. Flickhemmets nya klientel kom från det i april samma år nedlagda Essinge flickhem. Verksamheten vid Stigbergets flickhem upphörde den 1 juni 1966.
I arkivet saknas uppgifter om de flickor som togs in under tiden 3 januari 1957 och 11 april 1962.
Fattigvårdsnämnden öppnade ett barnhem för flickor benämnt Stockholms Barnhem nr 1 den 1 oktober 1882 i hyrda lokaler vid Rådmansgatan. Ett andra barnhem för gossar stod färdigt den 1 oktober 1885 i ett hus vid Luntmakargatan. Redan 1886 flyttades detta benämnt Barnhem nr 2 till egendomen Stora Blecktornet på Söder.
Barnhemmens tillkomst dikterades av krav på förbättrad vård av barn, som skulle utackorderas i fosterhem. Det blev barnhemmens uppgift att vårda och uppfostra fattiga, föräldralösa och på annat sätt värnlösa barn i enlighet med gällande lag om fattigvård. Barnen togs in på remiss från fattigvårdsnämndens delegerade för barnavård. De var i åldrarna 6-15 år och utackorderades i första hand till landsbygden. Barnhemmen, som ställdes under gemensam styrelse, fungerade som uppfostringsanstalter utom i ett avseende, barnen fick undervisning i respektive församlings folkskola. Reglementet för barnhemmen i Stockholm, fastställdes av fattigvårdsnämnden den 16 oktober 1882.
Stockholms barnhem nr 2 i Stora Blecktornet lades ned den 1juli 1897. 1 dess ställe kom ett s.k. skolkarehem under ledning av överstyrelsen för stadens folkskolor.
Stockholms barnhem nr 1 ägde bestånd till den 1 oktober 1901, varefter lokalerna togs i anspråk för Stockholms stads barnhärbärge.
Arkivet saknar tidigare förteckning. Styrelsens protokoll bildar en obruten serie från 1882 till 1901. Räkenskaperna är också fullständigt bevarade. Sämre är det med barnmatriklarna, som uppvisar stora luckor. Endast matriklar 1892-1900 från barnhem nr 1 för flickor finns i bevar. Dessbättre finns uppgifter om de intagna barnen att hämta i fattigvårdsnämndens sekreterarexpeditions arkiv, Statistikuppgifter från 1886-1897 (serie E 8).
Stockholms stads barnhem Nr 1 för flickor; Barnhem Nr 2 för gossar
"Barnavårdsnämndens barnhem nr. 3", Södermannagatan 55 A även benämnt Stora Blecktornets barnhem öppnades 1906 och var avsett för yngre och svårfostrade flickor. Hemmet nedlades 1928 efter tillkomsten av barnhemmet Johannelund-Tempelbacken.
Stora Blecktornets barnhem tillhörde 1906-1926 folkskoledirektionens barnavårdsnämnd och åren 1926-1928 den nya självständiga barnavårdsnämnden.
Storgårdens barnhem med plats för 30 barn mellan ett och 16 år togs i bruk under 1956. En del av undervisningen vid Stockholms stads barnavårdsskola (barnsköterskeskola) ägde rum vid barnhemmet, som 1971 övergick i landstingets regi och nedlades året därpå. Året 1976 flyttades Centralhemmet till Storgårdens lokaler.
Den 19 juni 1944 beslöt stadsfullmäktige att inköpa fastigheten Miklagård 1 i Djursholm för att där inrätta ett mödrahem av hemskoletyp. Hemmet öppnades i oktober 1944 under namnet Svalnäshemmet. Det övertogs 1971 av landstinget och lades ned 1975.
I maj 1946 beslöt barnavårdsnämnden att förhyra Allmänna barnhusets barnhem i Söderbärke och överta dess verksamhet.
I november 1951 anslog Stockholms stadsfullmäktige medel för inköpandet av den egendom, Sveta gård, på vilken barnhemmet låg.
Barnhemmet, som tidigare benämnts Barnhemmet kroken var från början ett upptagningshem för barn i åldern 1-7 år. 1960 omvandlades det till skolhem för barn i åldrarna 7-16 år. Skolhemmet övergick 1971 i landstingets regi.
F.V.O.:s barnhärbärge Sätravik; Barnhemmet Sätravik; För övriga handlingar om Sätravik - se Föreningen för Välgörenhetens Ordnande (F.V.O.) - SSA/0877.
Sättra barnkoloni tillkom efter ett uppslag av barnhemsföreståndare Hedqvist vid den s.k. "Lindgrenska trasskolan" som en grupp småhem under gemensam ledning. Hemmet som ursprungligen var avsett för sjuka och klena barn togs i bruk 1911 i fattigvårdsnämndens utackorderingsbyrås regi. 1926 övertogs det av barnavårdsnämnden medan skolan vid hemmet löd under folkskoledirektionen.
Barnkolonin fungerade senare som upptagningshem och längre fram även som hem för barn med skol- och uppfostringssvårigheter. Hemmet nedlades 1947 och inlemmades då i sinnesslövården som vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda manliga patienter.
Arkivet omfattar inskrivningsliggare och journaler från åren 1929 - 1947 men saknas för tiden dessförinnan. Emellertid kan barnhemsböckerna från 1911 - 1928, vilka ingår i barnavårdsnämndens arkiv (sociala avdelningen, serie D 1) i viss mån ersätta det saknade materialet.
Barnhemmet Tallbacken togs i bruk vid årskiftet 1966/67 som ett av de upptagningshem som skulle ersätta Nybodahemmet. Tallbacken var avsett för 12 barn i åldern 2-7 år och var inrymt i en villafastighet på Lidingö (Gustavsvägen 1). På grund av minskad efterfrågan på vårdplatser för förskolebarn togs hemmet i anspråk under viss del av 1969 för mer svårbemästrade institutionsplaceringar.
Tallbackens barnhem överfördes 1971 till landstinget och nedlades 1989.
Drevs av Stockholms Stads Barnavårdsnämnd; 1971 i Landstingets regi
Stadsfullmäktige anvisade den 15 juni 1959 medel till förvärv av fastigheten Tenö 1 i Österåkers kommun för att där inrätta ett barnhem för varaktig vård av äldre skolbarn. Tenöborgs flickhem, som öppnades under 1961 övergick 1971 i landstingets regi. Hemmet var ett specialhem, som liksom Skärsätra flickhem mottog dels flickor för observation och utredning, dels gravt missanpassade flickor för vård och behandling.
Journaler och annan registrering saknas för de första fem åren. Det fragmentariska arkivet består av journaler, förda 1966-70.
Drevs av Stockholms stads barnavårdsnämnd; From 1971 i Landstingets regi
1945 öppnades ett provisoriskt upptagningshem i Malmqvistska gården, Torkel Knutssonsgatan 22 B för utvecklingsstörda och spastiska barn, som tidigare varit intagna i Nybodahemmet. Verksamheten vid barnhemmet upphörde 1954, då de kvarvarande barnen överfördes till en nyinrättad paviljong vid vårdhemmet Carlslund. Därefter togs Malmqvistska gården i anspråk för ett externt sysselsättningshem för psykiskt efterblivna.
Den 21 december 1869 tecknades mellan Stockholms stads fattigvårdsnämnd och diakonissanstalten ett kontrakt enligt vilket diakonissanstalten mot ersättning av fattigvårdsnämnden skulle upprätta och uppehålla en uppfostringsanstalt för flickor. Denna inrymdes i fastigheten Barnängstvärgatan 7 och övertogs 1874 av staden, samtidigt som den ställdes under gemensam styrelse med uppfostringsanstalten för gossar vid Tjärhovsgatan - styrelsen för Stockholms stads uppfostringsanstalter.
Sedan gossanstalten nedlagts 1896 och dess verksamhet överflyttats till Skrubba, svarade styrelsen enbart för uppfostringsanstalten för flickor.
Barnhemmets uppgift var att "uppfostra fattiga, föräldralösa flickor och utbilda dem till dugliga tjänarinnor". Intagning skedde efter remiss från fattigvårdsnämndens delegerade. Flickorna fick sin skolutbildning i hemmet intill 1920-talet. Därefter gick de i stadens folkskolor.
1926 övertogs barnhemmet av barnavårdsnämnden, varvid namnet ändrades till Hemskolan för flickor. Då hemskola senare kom att beteckna visst slag av ungdomsvårdsskola ändrades namnet till Barnängens flickhem 1937.
Barnängens flickhem nedlades 1954, varefter byggnaden togs i anspråk för ett ungdomshem för manlig ungdom, Sofia ungdomshem.
Matriklar och inskrivningsliggare rörande de intagna flickorna är i fullständigt bevar från starten 1870 till 1954, då verksamheten upphörde.
Stockholms stads uppfostringsanstalt för flickor; Hemskolan för flickor; Barnängens flickhem; Drevs av Diakonissanstalten 1869-1874 på uppdrag av FVN. 1874-1896 under styrelsen för Sthlm Stads uppfostringsantalter, Se: Sthlm Stads uppfostringsanst för gossar (Fört 364). Se även: Fattigvårdsnämnden
Stockholms stad tog den 1 januari 1852 över förbättringsavdelningen vid Prins Carls uppfostringsanstalt. Med övertagandet följde fastigheten Tjärhovsgatan 12. Den nya anstalten benämndes Stockholms stads uppfostringsinrättning för vanvårdade barn och förvaltades av direktionen för Stockholms allmänna arbetshus åren 1852-1870. 1871 fick uppfostringsanstalten for värnlösa gossar, som den kom att kallas egen styrelse och från 1875 gemensam styrelse med stadens uppfostringsanstalt för flickor.
Till anstalten kom vanvårdade gossar i åldern 10-14 år. De utskrevs 16 år gamla. Då hade flertalet varit utackorderade hos familjer på landet. 1863 fanns 124 barn inskrivna, varav 49 utackorderade. Förutom undervisning i de vanliga skolämnena fick de lära sig skomakar- eller skräddaryrket. 1873 utsträcktes yrkesundervisningen till trä- och metallarbeten.
Den 1 november 1896 stängdes uppfostringsanstalten vid Tjärhovsgatan, varvid 15 pojkar överflyttades till stadens nya anstalt vid Skrubba och de resterande 55 placerades i fosterhem.
Stockholms stads uppfostringsanstalt för gossar
Se även: Fattigvårdsnämnden. Upphörde 1896 och ersattes av uppfostringsanstalten vid Skrubba. Tidigare förtnummer 364
Spädbarnshemmet Utteråsen som ägdes och leddes av fröken Elin Svanberg hade grundats 1926 i Uttran, Tumba samt 1941 överflyttats till en privatägd villafastighet i Finntorp, Nacka. Vid hemmet hade även barnsköterskeutbildning ägt rum. Verksamheten nedlades i september 1950.
Utteråsens spädbarnshem var ett enskilt barnhem med kommunala bidrag och var ett provisorium i avvaktan på att stadens egna barnhemsbehov skulle bli tillgodosedda.
I maj 1953 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att anslå medel för uppförandet av ett spädbarnshem i kvarteret Måldomaren i Västertorp. Det nya sspädbarnshemmet öppnades i maj 1955. Från 1971 till nedläggningen 1973 drevs hemmet av landstingets sociala nämnd.
Journaler för åren 1969-1970 saknas i arkivet.
Drevs av Stockholms stads barnavårdsnämnd; 1971 i Landstingets Regi
Vårbacka mödrahem öppnades i maj 1949. I två av staden inköpta egendomar Vårby 5:74 och 77 samt Lilla Korpenhov, belägna vid Vårbyfjärden i Huddinge socken drev barnavårdsnämnden ett provisoriskt mödrahem av vårdhemstyp. Först kallades hemmet mödrahemmet i Vårby, vilket 1951 ändrades till Vårbacka mödrahem.
Hemmet var i bruk t.o.m. den 11 november 1957. I enlighet med stadsfullmäktiges beslut den 28 januari 1957 ombildades institutionen till ett arbetshem för utvecklingsstörda kvinnor det s.k. Vårbackahemmet. Samtidigt tillkom ett nytt mödrahem Sjövillan i Solna.
Den 14 oktober 1946 beslöt Stockholms stadsfullmäktige anvisa medel för uppförande av barnstuga och ungdomsgård i kvarteret Armborstet i Älvsjö. Innan fastigheten ännu var färdigställd var behovet av barnhemsplatser för barn i småbarnsåldern så markant att lokaler som ursprungligen var planerade for barnträdgård och eftermiddagshem fick tas i anspråk för ett provisoriskt upptagningshem för barn i åldern 1-3 år. Hemmet öppnades i slutet av 1948. En del av undervisningen vid Stockholms stads barnsköterskeskola var åren 1952-1955 förlagd till Älvsjö barnhem.
Då det nya upptagningshemmet Storgården i Hökarängen öppnades i december 1956, överfördes dit en del av personalen och de intagna barnen vid Älvsjö barnhem. Till Storgården överflyttades även undervisningen i barnavård. Med ett reducerat antal vårdplatser var Älvsjö barnhem i bruk till den 15 januari 1958, då det nedlades.
I juli 1948 anslog Stockholms stadsfullmäktige medel för uppförandet av ett spädbarnshem i kvarteret Klacken vid Färjestadsvägen i Ängby. Det nya spädbarnshemmet togs i bruk i september 1949.
Spädbarnshemmet övergick 1971 i landstingets regi.
Spädbarnshemmet stannade inom Stockholms kommun och blev daghem, vilket det är än idag.
Drevs av Stockholms stads barnavårdsnämnd; 1971 i Landstingets regi
I september 1945 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att anslå medel till uppförandet av en barnstugubyggnad i norra Ängby. Den togs i bruk i november 1947 under namnet Ängbygården. På grund av bristen på barnhemsplatser för spädbarn blev under hösten 1948 viss del av barnstugan tagen i anspråk för ett provisoriskt spädbarnshem. Detta ägde bestånd t.o.m. 1952.
I oktober 1947 ombildades enligt barnavårdsnämndens beslut småbarnshemmet vid Svedjevägen 24 i Bromma till ett provisoriskt spädbarnshem, vilket erhöll namnet Äppelvikens spädbarnshem.
Spädbarnshemmet nedlades 1967/68. Det hade dock utrymts redan den 18 december 1966 varvid barnen flyttades över till Ängby och Västertorps spädbarnshem.
Spädbarnshemmet i Äppelviken
Drevs av Stockholms Stads Barnavårdsnämnd; Provisoriskt Spädbarnshem med 15 Platser. Barnen flyttades 1966 över till Västertorps och Ängby Spädbarnshem
På hösten 1963 inrättades ett provisoriskt upptagningshem för 15 flickor i åldern (6-12) år i Åkeshovsgården, Bromma. Hemmet, som ersatte en flickavdelning vid Nybodahemmet, lades ned 1966.
Drevs av Stockholms stads barnavårdsnämnd; Senare annat barnhem i byggnaden - from 1971 under Landstinget
Örbyhemmet i Älvsjö med plats för 15 barn i åldrarna 3-16 år togs i bruk 1952. Det var barnavårdsnämndens första egna specialhem för svårfostrade barn. Sedan tidigare anlitades de enskilda hemmen Boxtorps gosshem och Furulids barnhem. Hemmet övergick till landstinget 1971.
Drevs av Stockholms stads barnavårdsnämnd 1952-1970; Övertogs av Landstinget 1971 och drevs till 2003.
1946 inrättades ett provisoriskt upptagningshem för barn i åldern 1-7 år i två hyrda villafastigheter Västergården och Malmen i Österskär. Hemmet var i bruk till februari 1948, då de kvarvarande barnen flyttades till Nybodahemmet.