Tidigt sammanfördes församlingar och pastorat till prosterier under ledning av en prost, senare kallad kontraktsprost. I ett kontrakt ingår ett antal pastorat.
Enligt 1723 års riksdagsordning valde kontrakten prästeståndets riksdagsledamöter. När befolkningsstatistiken infördes 1749, fick prosten i uppdrag att sammanställa församlingsprästernas tabeller till prosteritabeller, som finns bevarade i kontraktens arkiv.
Prosten utför biskopens och domkapitlets uppdrag: visitationer, d.v.s. inspektion av tillståndet i församlingen, kyrkoherdeinstallationer, kyrko- och kyrkogårdsinvigningar m.m. Kontraktsprosten kunde ha olika inställning till sin befattning, och de små kontraktsarkiven är därför ganska olika till innehållet. Från 1947 skulle kontraktsprosten se till att kyrkoarkiven överlämnades i gott skick vid tjänstebyte.
I början av 1970-talet fanns det 191 kontrakt i landet. Tidigare utsåg biskopen i regel till prost den kyrkoherde som varit längst i tjänst inom kontraktet, men senare kunde även komministrar utses till kontraktsprostar.
Arboga kontrakt omfattade 1735 Arboga, Ramsbergs, Medåkers, Himmeta och Västra Skedvi församlingar samt Säterbo annexförsamling. Ramsberg fördes senare, sannolikt i slutet av 1700-talet, över till Fellingsbro kontrakt.
1961 ingick följande församlingar i kontraktet: Arboga stads- och landsförsamlingar med Säterbo kyrkobokföringsdistikt, Himmeta, Medåker, Västra Skedvi, Kung Karl, Torpa, Björskog och Kungs-Barkarö.
1962 ombildades kontraktet till Köpings-Arboga kontrakt, omfattande förutom nämnda församlingar även Köping och Kolsva.
Ordning & struktur
Vid ordningsarbetet har Förteckningsplan för kontraktsprostarnas arkiv 1946-03-29 (SFS 1946:108) följts. Gallring har ej skett.