De svenska domkapitlen uppstod på medeltiden som en kyrklig instans på stiftsnivå med ansvar för gudstjänsten i respektive domkyrka samt prästernas utbildning. Efter reformationen förde domkapitlen en tynande tillvaro men började omkring 1570 växa sig starkare och blev med tiden åter en viktig del av den kyrkliga organisationen.
I början av 1600-talet fick domkapitlen en starkare betoning på undervisning och fler lärare som ledamöter. Biskoparna och deras domkapitel var en maktfaktor i 1600-talets Sverige. De var involverade i prästtillsättningar och dömde i äktenskapsmål, kyrkotuktsmål samt i disciplinärenden rörande kyrkans män. De hanterade konflikter mellan präst och församling, liksom en rad ekonomiska ärenden rörande exempelvis kyrkliga fastigheter, prästlöner och understöd till prästänkor. Dessutom hade de överinseende över utbildningsväsendet.
1687 begränsades domkapitlens domsrätt och de kom att bli underrätter i förhållande till hovrätterna. Från och med 1736 förlorade domkapitlen rätten att upplösa äktenskap och de flesta trolovningar medan uppgiften att utfärda skiljobrev kvarstod in på 1900-talet.
År 1936 ändrades domkapitlens sammansättning till att omfatta sex ledamöter: biskop, domprost, en präst samt tre lekmän. En av ledamöterna skulle vara sakkunnig på folkskoleundervisningens område. Den sistnämnda funktionen upphörde när länsskolenämnderna inrättades 1958. Samtidigt lämnade biskopen uppdraget att vara eforus, dvs högste tillsynsman för läroverken. Därmed försvann det sista bandet mellan domkapitlet och undervisningsväsendet.
1989 skedde stora förändringar med den kyrkliga organisationen. Domkapitlens ansvarsområde begränsades nu till frågor rörande Svenska kyrkans lära, gudstjänst och det kyrkliga ämbetet. Man avskaffade också domkapitlens kanslier och egna medel; istället skulle kanslitjänster tillhandahållas domkapitlen av de nya kyrkokommunala stiftssamfälligheterna.
Västerås hospitalskommissions arkivhandlingar omfattande 6 volymer är förtecknade här och återfinns i volymerna A 4:1-3, G 2 h:1-2 och H 7:1.
Arkivbildarhistorik
Domkapitlet i Västerås stift Domkapitlet i Västerås stift upphörde som statlig myndighet i och med skiljande av Svenska kyrkan från staten.
Ordning & struktur
De serier som tidigare haft beteckningen I har döpts om till J för att undvika sammanblandning mellan bokstaven I och siffran 1.
Allmän anmärkning
Följande serier har aldrig levererats till Riksarkivet: Västerås Stiftstidningar (B 2 b), överlämnad till Länsbiblioteket i Västerås Skiljebrev (B 5), saknad sedan 1984 Domkyrkans handlingar (F 10 a), överlämnad till Västerås domkyrkokommissions arkiv Fotografier (F 24 a), förvaras på Västerås stiftskansli Pergamentsbrev (I 1), överlämnad till Västerås domkyrkokommissions arkiv Kyrkor i Västerås stift (I 7), förvaras på Västerås stiftskansli (enligt uppgifter från Västerås stift i samband med leveransen till Riksarkivet)
Tillgänglighet
Sekretess
Delvis
Kontroll
Om postens upprättande
Arkivet är ordnat och förtecknat på Västerås stift och den förteckning som medföljde leveransen till Riksarkivet är daterad 2009-09-21. Hösten 2023 har förteckningen översetts och justerats på Riksarkivet i Uppsala, varvid ibland äldre förteckningar konsulterats, t.ex. den i Landsarkivets i Uppsala ämbetsarkiv F 5 a:5.
Vol. 7-15 innehåller de hopbundna, vid justeringen ändrade protokollen. Huvudserien (A 1) utgör en renskrift av dessa. Likväl saknas i huvudserien en del protokoll, t.ex. för 17/3 1802.
Diarieplan finns i början. Serien ordnad i gruppnummerordning och därefter i löpnummerordning. Fr.o.m. 1812 är handlingarna numrerade i överensstämmelse med diariet.
Enligt gamla arkivförteckningen ska det finnas ytterligare volymer med nr 36-127. Dessa volymer saknas dock. Valhandlingar före 1830 finns också i serie E 4 a.
Serien har tidigare innehållit tre volymer med handlingar rörande Schenströmska barnhuset 1776-1838, vilka aldrig levererats till Riksarkivet utan istället överlämnats till Västerås stadsarkiv.