Understödsinstitution för sjöfolk och efterlämnade nära anhöriga. Sjömanshusen skulle även samla och meddela upplysningar om inhemskt sjöfolk och för handel avsedda företag.
Tillkomst
Sjömanshusinstutionen räknar sitt ursprung från 1748 års kofferdireglemente, vari stadgades att ett sådant skulle inrättas (i Stockholm) med syfte att ge skadade eller uttjänta sjömän ett visst årligt underhåll under deras återstående levnad. Klagomål hördes från andra städer, vilka menade att sjömän från andra orter än Stockholm missgynnades. Redan 1752 tillerkändes stapelstäderna rätt att för egen räkning disponera influtna sjömanshusmedel. Härigenom skapades förutsättningar för dessa att inrätta egna sjömanshus. Formellt föreskriven skyldighet förelåg ej förrän Kungl. Maj:t 1864 ålade kommerskollegium att tillse att samtliga stapelstäder inrättade sjömanshus.
Åligganden: särskilt arkivbildning
Sjömanshusombudsmannen ålåg att:
föra inskrivningsregister, mönstringsböcker och särskilda förteckningar
utfärda sjöfartsbok åt var och en som inskrivits vid sjömanshuset
påmönstra och avmönstra sjöfolk och upprätta sjömansrulla
uppbära och till direktionen redovisa alla inflytande avgifter och inkomster m.m.
meddela redare och skeppsbefälhavare anvisning på tjänstsökande
medla vid uppkommande mindre tvister mellan befälhavare och besättning, eller mellan besättningsmän inbördes.
Omorganisation
Sjömanshusen förstatligades 1 juli 1961, varvid ett tiotal indrogs. Verksamheten övertogs därvid dels av statliga sjömanshus (inordnade i den allmänna arbetsförmedlingen), dels av statliga sjömansnämnder, dels av nybildade privata stiftelser.
1969 omvandlades sjömanshusen till renodlade sjömansförmedlingar.
Gallring
Se Riksarkivets gallringsbeslut nr 107 av den 26 oktober 1964.
Förordningar/instruktioner
Kungl. Reglemente av den 4 mars 1870 (SFS 1870, nr 16)
Kungl. förordning av den 13 juli 1911 (SFS 1911, nr 86)
Kungl. kungörelse av den 9 juni 1939 (SFS 1939, nr 306)
Kungl. förordning av den 14 april 1961 (SFS 1961, nr 87)
Litteratur
Sundberg, Halvar G, Den svenska stapelstadsrätten. Stockholm 1927. (sid 217 ff, 397 ff).
Linde, L G, Sveriges ekonomirätt. Stockholm 1888. (sid 791 ff).
Wallerius, Bengt, Göteborgs sjömanshus 1753-1953.
Arkivhistorik
Äldre förteckning 331/1965. Tilläggsförteckning/omförteckning är gjord februari-mars 2019.
Understödsinstitution för sjöfolk och efterlämnade nära anhöriga. Sjömanshusen skulle även samla och meddela upplysningar om inhemskt sjöfolk och för handel avsedda företag.
Tillkomst
Sjömanshusinstutionen räknar sitt ursprung från 1748 års kofferdireglemente, vari stadgades att ett sådant skulle inrättas (i Stockholm) med syfte att ge skadade eller uttjänta sjömän ett visst årligt underhåll under deras återstående levnad. Klagomål hördes från andra städer, vilka menade att sjömän från andra orter än Stockholm missgynnades. Redan 1752 tillerkändes stapelstäderna rätt att för egen räkning disponera influtna sjömanshusmedel. Härigenom skapades förutsättningar för dessa att inrätta egna sjömanshus. Formellt föreskriven skyldighet förelåg ej förrän Kungl. Maj:t 1864 ålade kommerskollegium att tillse att samtliga stapelstäder inrättade sjömanshus.
Åligganden: särskilt arkivbildning
Sjömanshusombudsmannen ålåg att:
föra inskrivningsregister, mönstringsböcker och särskilda förteckningar
utfärda sjöfartsbok åt var och en som inskrivits vid sjömanshuset
påmönstra och avmönstra sjöfolk och upprätta sjömansrulla
uppbära och till direktionen redovisa alla inflytande avgifter och inkomster m.m.
meddela redare och skeppsbefälhavare anvisning på tjänstsökande
medla vid uppkommande mindre tvister mellan befälhavare och besättning, eller mellan besättningsmän inbördes.
Omorganisation
Sjömanshusen förstatligades 1 juli 1961, varvid ett tiotal indrogs. Verksamheten övertogs därvid dels av statliga sjömanshus (inordnade i den allmänna arbetsförmedlingen), dels av statliga sjömansnämnder, dels av nybildade privata stiftelser.
1969 omvandlades sjömanshusen till renodlade sjömansförmedlingar.
Gallring
Se Riksarkivets gallringsbeslut nr 107 av den 26 oktober 1964.
Förordningar/instruktioner
Kungl. Reglemente av den 4 mars 1870 (SFS 1870, nr 16)
Kungl. förordning av den 13 juli 1911 (SFS 1911, nr 86)
Kungl. kungörelse av den 9 juni 1939 (SFS 1939, nr 306)
Kungl. förordning av den 14 april 1961 (SFS 1961, nr 87)
Litteratur
Sundberg, Halvar G, Den svenska stapelstadsrätten. Stockholm 1927. (sid 217 ff, 397 ff).
Linde, L G, Sveriges ekonomirätt. Stockholm 1888. (sid 791 ff).
Serien utgallras enligt RA:s gallringsbeslut den 26 oktober 1964 (nr 107). Gallringsfrist 2 år. Mönstringar vid sjömanshuset före den 1 juli 1961 ingår i serien D I a.
Serien i arkivboxar om ej annat anges. Anmärkningskolumnen avser tullstation/magistrats mönstringsförrättare. Avgången sker från Karlstad, Trelleborg, Göteborg, Kållandsö, Stockholm, Järna, Malmö, Hamburgsund, Ånäs, Otterbäcken, Västervik, Skövde, Slite, Landskrona, Uddeholm, Reso, Arnäs, Ystad Under tiden 1.7.61 - 31.3.63 fanns ingen särskild mönstringsförrättare inom sjömanshusdistriktet.
Serien i arkivboxar. I denna serie ingår även rapporter om mönstring vid konsulat och rapporter om mönstring hos annan mönstringsförrättare än mönstringsförrättare vid sjömanshus, även som meddelanden angående inskrivet sjöfolks tjänstgörning å fartyg enligt manskapsförteckning.