Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Bytinget i Malmö


Grunddata

ReferenskodSE/MSA/00114
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/fccDClCg842h8azSFZ2Ab3
ExtraIDJUD
Omfång
1 Hyllmeter 
Datering
1577–1682(Tidsomfång)
VillkorNej
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd)
ArkivinstitutionMalmö stadsarkiv (depå: Bergsgatan)
Arkivbildare/upphov
Bytinget i Malmö
Kategori: Statlig myndighet

Innehåll

Ordning & strukturArkivnr MSA/00114




















Förteckning

över

Bytinget i Malmö

arkiv

1577-1682
Inledning (äldre form)Bytinget i Malmös arkiv, 1577-1682

Bytinget intog samma ställning i städerna som häradsrätterna på landet. Domstolen har sannolikt uppstått i samband med att vissa marknadsplatser och fiskelägen under kungligt beskydd utvecklats till städer med egen lagstiftning och jurisdiktion. Städernas byting hade till skillnad från häradsrätterna rätt att döma i vissa grova brottmål med dödsstraff som påföljd. Denna rättighet grundade sig på byfogdens ställning som kungligt ombud och på särskilda privilegier. Då en fastare instansordning infördes under 1500-talet, indrogs denna rättighet för de flesta städer. Det var bara Köpenhamn, Ribe och Malmö som enligt en förordning från 1586 fick behålla sin rätt att döma i mål som tillhörde landstingets kompetensområde. Fr.o.m. slutet av 1500-talet gick det även att överklaga Bytingets domar till rådstuvurätten.

Byting har existerat i de nordiska städerna sedan andra hälften av 1200-talet. Bytinget i Malmö nämns första gången i Valdemar Atterdags privilegiebrev från 1360. Ingen av Malmös "borghere elles bymen" fick ställas inför rätta någon annan stans än vid "Malmøe byting". Överklagan kunde därefter ske vid kungens rättarting. I äldre tid bestod rätten av byfogde och borgmästare och råd. Byfogden var kungens ombud och ansvarade för den allmänna ordningen och att skatter, tullavgifter och böter drevs in och redovisades till kronan. Han ansvarade även för åtgärder som häktning och verkställande av straff. Byfogden tjänstgjorde även som kungens tullare och var medlem av stadens råd.

Nämnden tillkom sannolikt först under 1300-talet. Den utgjorde ett verktyg för folklig medverkan och kontroll vid domstolarna. Byfogden fick med tiden allt större inflytande över tillsättningen av nämndemän, som under 1500-talet kunde tjänstgöra flera år i följd. Nämndemännen skulle enligt en recess från 1551 väljas bland de "beste tingmend" I mål rörande t ex tvist om tomtgränser och servitut tillsattes en granskningsnämnd på 8 personer, bestående av grannar med god kännedom om de förhållanden som tvisten gällde.

Genom nämnden tillförsäkrades stadens borgare rätten att dömas av sina jämlikar. Efter att ha informerat sig om alla omständigheter genom förhör, syn på stället och kontroll av bevismaterial, skulle nämnden uttala sig i skuld- eller tvistefrågan, dvs. fria eller fälla i brottmål och förlika de tvistande parterna. Vid behandling av särskilt svåra brott, såsom dråp, trolldom, eller förfalskning medverkade en 15-mannanämnd. I andra fall kunde nämnden bestå av 8 ledamöter. Dom avfattades genom att byfogden och hans bisittare - två eller flera rådsmedlemmar - läste lagen och fastställde straffet. Domstolen sammanträdde i normalfallet på torget, innanför de fyra stockarna. Den gamla tingsplatsen fanns vid Östergatan (nuvarande s.k. riksbankstomten) och efter 1500-talets mitt på det nyanlagda Stortorget. Ordinarie rättegång hölls på måndagar.

Enligt den medeltida marknadsrätten eller fiskelägesrätten, ansågs det som ett särskilt grovt brott att begå våld eller stjäla under marknadstid. All rättskipning överflyttades under tiden från Marie Himmelfärdsdag (15 augusti) till Sankt Mikaels dag (29 september) till tullboden (fogdeboden). Det var dit människor först kom för att visa upp sina pass och sina varor och det var därifrån de lämnade staden. Att bära vapen var förbjudet och handeln fick endast äga rum under strängt kontrollerade former, vid fullt dagsljus på torget. Ordförande i tullbodsrätten var stadens tullare, som i allmänhet även var byfogde. Som bisittare fungerade några av stadens borgmästare och rådmän. Tullbodsrättens viktigaste uppgift var att lösa de problem som kunde uppstå när en stor mängd främlingar besökte staden. Behandlingen av mål som var mer komplicerade uppsköts sannolikt till när marknadstiden var över.

De skånska landskapen fick i enlighet med fredsbestämmelser 1658 och 1660 rätt att även i fortsättningen tillämpa dansk lagstiftning i de fall denna inte stred mot svensk grundlag. Svensk lagstiftning infördes genom ett kungligt brev till Göta hovrätt 1683. Beslutet anses ha tillkommit med anledning av införandet av den första danska heltäckande rikslagen i Danmark samma år (Danske Lov).

Kompetensfördelningen mellan rådhusrätten och bytinget är något oklar men i praxis tycks rådhusrätten ha handlagt civila mål och bytinget brottmål, förseelser mot skråförfattningar, ärenden rörande fast egendom, pantförskrivningar, försäljningar etc. samt ärenden rörande arvsskiften.

Litteratur:
Dübeck, Inger, Fra gammel dansk til ny svensk ret, Rigsarkivet G.E.C GAD, Haderslev
1987.
Munck af Rosenschöld, Thomas, Stadsstyrelse och domstolsväsende i Malmö, En historisk
Översikt, Malmö Fornminnesförenings årskrift, 1954.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Skapad1996-07-22 00:00:00
Senast ändrad2014-11-27 11:31:38