bild
Arkiv

Alkvetterns Bruk (Lanfors Bruk)


Grunddata

ReferenskodSE/VA/50415
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/MB3CRBzu3YRHOiyp5iFaT9
Omfång
59,5 Hyllmeter 
Datering
16291974(Tidsomfång)
VillkorNej
ArkivinstitutionVärmlandsarkiv (depå: Zakrisdal)
Arkivbildare/upphov
Alkvetterns bruk (1666)
Alternativa namn: Lanfors bruk
Alternativa namn: Alkvetterns AB  (1864 – )
Kategori: Företag. Lantbruk och fiske, ospecificerat (Lantbruksrörelse)
Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Hytta, järnbruk, sågverk)
Kategori: Företag. Energi-, vatten- och avloppsverk (Kraftrörelse)

Innehåll

Allmän anmärkningFörteckningsnummer 16/84

Arkivet är herrelöst.
Inledning (äldre form)Alkvetterns Bruk (Lanfors Bruk)

ALKVETTERNS BRUK
Alkvetterns bruksegendom är belägen i östra delen av Bjurtjärns församling, alldeles norr om sjön med samma namn. Troligen har den första odlingen på denna plats ägt rum redan på 1200-talet.

Nils Lilliehöök fick år 1666 Bergskollegiets privilegiebrev på hammarbyggnad vid övre Lanforsen. Elias Larsson Linderoth, Lilliehööks utomordentligt duktige arrendator, erhöll trots att han var ofrälse Karl Xl:s tillstånd att köpa gården och därmed inleddes Alkvetterns blomstringstid. Till det krig med Danmark som Karl XI:s påbörjade 1675, leverade Linderoth stora mängder ammunition och proviant. År 1685 byggdes Silverhyttans masugn, år 1689 beslöts om bygge av ny hammare vid nedre Lanfors.

Johan Eberhard Geijer köpte år 1768 Alkvettern av släkten Linderoth (släkten adlades 1691 därefter namnet Linroth).

Nils Mitander från Filipstad köpte år 1812 Alkvettern. Mitander var en duglig man som utökade Alkvetterns areal
till 7 000 har och priviligerat smide 1 449 skeppund 11 lispund (1 skeppund =170 kg; 1 skeppund = 1/20 lispund). Bruket, vars officiella namn var Lanfors, hade år 1838 4 hamrar och 2 härdar. Stångjärnet utfördes över Kristinehamn. Mitander dog 1841 som en av Värmlands rikaste män.

Sonen Filip fortsatte att hålla bruket i gott skick. Han färdigställde år 1845 vid nedre Lanfors en stålugn och vid övre Lanfors verkstäder för lancashire smide. Åren 1849-51 uppnåddes den största produktionen i brukets historia med en vid vågkontoret i Kristinehamn genomsnittlig invägning av 3 070 skeppund per år. År 1846 gjordes försök med brytning av silvermalm.

Redan under Filip M:s tid märktes sämre konjunkturer för järnet och dessa fortsatte under hans efterträdare, Nils Sundins tid. Hanteringen inskränktes till tackjärnstillverkning, som i huvudsak bedrevs vid masugnen i Silverhyttan. Denna ugn nedlades 1871 och produktionen överflyttades till Knappforshyttan, där den förde en tynande tillvaro fram till 1891. Knappfors såldes med hytta, såg, kvarn, vattenrätt, jord och inventarier år 1897 till AB Bofors-Gullspång.

På samma gång som järnhanteringen gick tillbaka, ökade skogsbrukets betydelse. Sundin ansåg det fel att kola grovt virke och utvecklade istället timmersågningen. En såg anlagd år 1749 vid Silverhyttan utbyggdes 1874, vid Knappfors uppfördes 1868 ny cirkelsåg och vid Alkvettern en enramig ångsåg med kantverk och hyvel. Vid Alkvettern fanns även kvarn och tegelbruk. År 1864 bildades Alkvetterns aktiebolag. Bolaget hade under senare delen av 1890-talet ekonomiska svårigheter.

Nils Sundin avled 1899 och efterträddes av brorsonen Clas.
Rörelsen utjordes då av jord- och skogsbruk, huvudsakligen skogsbruk. Genom inköp av skogsfastigheter och god skötsel av beståndet kunde avverkningarna ökas från 14 500 kbm år 1898 till 23 000 kbm år 1911. Vad beträffar jordbruket hade bolaget eget mejeri 1896-1906. År 1907 uppfördes kraftstation vid nedre Lanfors och högspänningsledning drogs till Alkvettern.

År 1910 diskuterades inom styrelsen försäljning av bolagets aktier till staten. Så skedde ej. Men år 1911 upphörde ändå familjegodset Alkvettern. 360 aktier á 4 000 kr per styck såldes. Av dessa köpte Konsul Jensen, Karlstad 350 st. Denne gjorde vintern 1911-12 stora traktavverkningar.

Jensen sålde 1912 samtliga 360 aktier till Katrinefors AB, för 2 000 000 kr eller 5 555,55 per styck.

Arkivet har sedermera överlämnas till Värmlandsarkiv av Swedish Match AB, vari Katrinefors AB uppgått.

Källor:
Stig B Hegardt: Alkvettern. Ett gammalt gods anor
A G Petersson: Alkvetterns Säteri i Bjurtjärn


Ur Slott och herrgårdar, Karlskoga härad (sid 192-196).

Alkvetterns herrgård är belägen vid norra ändan av sjön Alkvettern, efter vilken den fått sitt namn. Huvudbyggnaden av timmer i två våningar är uppförd 1804-09 av hovjunkare J.H. af Geijerstam. På samma plat fanns förut en manbyggnad sannolikt från 1670-talet, vilken troligen revs för att bereda plats åt den nuvarande. Renoveringar ha företagits 1904 och 1938. Till herrgården höra ej mindre än sex flyglar, av vilka fyra ligga på framsidan eller den södra sidan samt två på den norra. Den längst bort belägna västra flygelbyggnaden härrör från 1766 och den motsvarande östra från 1792. Det närmaste flygelparet på södra sidan liksom den nordöstra flygeln tillkommo samtidigt med den nya huvudbyggnaden. Den nordvästra flygeln är däremot av äldre datum. De sydligaste flyglarna inrymma kontor, dubblett för sekreterare och gästrum samt garage, medan de övriga användas till bostäder åt tjänstemän och personal. Öster och väster om huvudbyggnaden utbreda sig terrasser från samma tid som den äldre herrgårdsbebyggelsen. Två prydnadsträdgårdar, Västra och östra trädgården, omgiva byggnaderna.
Huvudbyggnaden, som omfattar inalles 17 rum jämte kök, serveringsrum och två hallar bebos numera av skogschefen vid Katrinefors AB. I nedre våningen inrymmas hall, matsal, vardagsrum, syrum, ett sovrum och ett gäasrum samt rum för köksavdelningen och personalen. I övre våningen lägger man märke till en salong med en vacker gyllenläderstapet, som troligen förfärdigats i Holland på 1670-talet. Denna våning upptages för övrigt av en större salong, herrum och tre gästrum samt boningsrum. Biblioteket befinner sig numera på Lundsbergs skola, till vilken det 1912 donerades av konsul Christian Jensen. Alkvettern ingår i Katrinefors AB:s vidsträckta egendomskomplex, som ligger i Bjurtjärns, Nysunds och Skagershults socknar och Karlskoga stad av Örebro län, i Färnebo, Gåsborns och Eskilsäters socknar av Värmlands län samt i Hova, Finnerödja, Lyrestads, Berga, Leksbergs, Torsö, Strö och Otterstads socknar liksom i Mariestads stad av Skaraborgs län. Godset omfattar 8.570 ha, varav 7.197 ha prod. skogsmark, 563 ha åker, 127 ha övrig inägojord och 683 ha impediment. Taxeringsvärdet uppgår till 2.775.100 kr, varav jordbruksvärdet 901.900 kr. och skogsvärdet 1.873.200 kr. Om skogsbruket se nedan. Jordbruket vid huvudgården, omfattande 123 ha, liksom vid den 7 km norr därom inom Karlskoga stad belägna och Alkvettern tillhöriga egendomen Immen om 121 ha drives tillsammans med gården Fågelö i Skaraborgs län, omfattande 170 ha, i bolagets egen regi. Jordbruksförvaltarens bostad, belägen strax söder om herrgården, är uppförd 1926. Ladugården, byggd 1883, moderniserades 1945, varvid en del andra ekonomibyggnader revos. Vid Immen uppfördes 1944-45 ny ungnötsladugård med tillhörande ekonomibyggnader. Djurbesättningen på de båda gårdarna uppgår normalt till 9 hästar samt ett 130-tal nötkreatur av SRB-ras, varav ca 65 kor, 70 ungnöt och 2 tjurar. På gårdarna finnas för driften 2 traktorer och 1 jeep. Sedan 34 underlydande gårdar åren 1927-30 avstyckats och frånsålts till självständiga jordbruksfastigheter, en del arrendegårdar tagits under eget bruk eller sammanlagts till större arrendelotter samt en del avlägsna smärre skogsgårdar utlagts, finnas numera kvar blott 9 arrendegårdar i Bjurtjärns socken och 19 i Karlskoga stad. Till egendomen höra en 2-ramig såg vid Alkvettern med dubbelt kantverk och husbehovshyvel med en genomsnittlig årssågning under 3-4 månaders tid om 600-800 stds, en kolugnsanläggning med torkugn och aggregat för tjärutvinning samt en mindre kraftstation för lokalt behov.
Alkvetterns historia går tillbaka ända till medeltiden, då det var klostergods, troligen hörande under Riseberga kloster. Egendomen indrogs 1527 till Kronan, men redan på 1550-talet blev den frälsegods. Som förste adlige ägare omtalas en viss "fru Anna på Ekerö", varmed sannolikt avses Anna Hogenskild, änka efter kammarrådet Nils Pedersson Bielke. Vid sin död 1590 ärvdes hon av dottern Karin Nilsdotter Bielke (död 1596), gift med riksrådet Erik Carlsson Gyllenstierna (död 1586) . Deras dotter Brita Eriksdotter Gyllenstierna är troligen den "jungfru Brita på Pinetorpet", som omnämnes som ägare i början av 1600-talet. Hon dog omkr. 1632, varefter godset övergick till hennes svåger, riksrådet och landshövdingen i Värmland Bo Ribbing till Säby i Visnums socken. Då han avled barnlös 1640, ärvdes han av sin brorsdotter Elisabeth Ribbing (död 1662) , gift första gången med Karl IX:s och Kristinas av Holstein-Gottorp son hertig Karl Filip (död 1622 i Narva under fälttåget i Livland) samt andra gången med landshövdingen i åÅbo län och på Åland Knut Lilliehöök (död 1664) . Sonen, överstelöjtnant Nils Lilliehöök, överlät 1665 Alkvettern genom förpantning på 40 års arrende till Elias Linderoth, som följande år utnämndes till bergsfogde i Filipstads och Karlskoga bergslager samt 1672 erhöll titeln inspektör över samma distrikt. Ehuru ofrälse man inköpte han 1679 med kungligt tillstånd säteriet. Han erhöll 1666 privilegium på en stångjärnshammare i Kedjeån vid Övre Lanforsen ca 3 km öster om Alkvettern och 1687 på ytterligare en vid Nedre Lanforsen; båda anläggningarna bildade tillsammans Lanfors bruk. År 1685 meddelade bergskollegium resolution å byggande av en tackjärnamasugn vid Silverhyttan i norra delen av Karlskoga socken. Linderoth bidrog även med rikliga gåvor till prydande av Bjurtjärns nyuppförda kyrka ; bl. a. skänkte han den altartavla, som ännu finnes kvar. Han avled 1691, och samma år adlades hans nio barn med namnet Linroth. En av sönerna, major Claes Linroth (död 1726), inlöste så småningom sina syskons andelar samt förvärvade dessutom bl.a. Storfors och Lesjöfors bruk. Han begrovs i det 1730 uppförda Linrothska gravkapellet invid kyrkan.Sedan hans änka Sara Ehrenpreus dött 1746, blev näst yngste sonen Salomon Linroth huvuddelägare i bruksegendomen, som efter hans död 1756 sköttes av hans överlevande maka Agneta Ehrenpreus. Arvingarna sålde 1768 gården till sedermera bergsrådet Emanuel Geijer, som 1773 adlades med namnet af Geijerstam. Efter hans bortgång 1788 satt hans änka Sara Helena Piscator i orubbat bo till sin död 1798, då stärbhusdelägarna överläto sina andelar till två av sönerna, sedermera löjtnant Anton af Geijerstam och hovjunkare J.H. af Geijerstam. Den senare, som redan 1799 blev ensam ägare, uppförde den nuvarande huvudbyggnaden. År 1812 sålde han Alkvettern till brukspatron Nils Mitander, som dessutom helt eller delvis innehade ett flertal bruk och egendomar i Värmland och Dalarna. Efter dennea död 1841 ägdes godset av hans sex barn gemensamt, med yngste sonen Philip Mitander som disponent. Han efterträddes 1858 av brukspatron Sten Helling, som dog redan samma år. Till disponent utsågs därefter dennes svärson brukspatron Nils Sundin, en dotterson till Nils Mitander. Han innehade disponentbefattningen även sedan stärbhusdelägarna 1864 bildat Alkwetterns AB. Under hans tid upphörde järnhanteringen. Lanfors bruk nedlades 1862, och Silverhyttans masugn drevs för sista gången 1871. Tackjärnstillverkningen överflyttades till Knappfors mellan sjöarna Alkvettern och Lonnen. Hytta och masugn anlades där 1869-74 men nedlades redan 1891 och såldes 1897 till AB Bofors-Gullspång. Skogsbruket fick i stället ökad betydelse. I närheten av herrgården uppfördes 1882 en ångsåg med kantverk, och år 1888 började massaved avverkas. Nils Sundin avled 1898 och följdes som disponent av sin brorson Claes Sundin, som innehade befattningen till 1911, då aktiemajoriteten i bolaget inköptes av grosshandlaren konsul Christian Jensen i Karlstad. Redan följande år sålde denne Alkvettern till Katrinefors AB, Mariestad, som fortfarande är ägare. Alkwetterns AB trädde i likvidation 1917, varvid samtliga aktier tillskiftades Katrinefors AB. Herrgården har sedan 1912 bebotts av skogscheferna, till 1938 Hans Dahlberg och sedan dess Stig B. Hegardt.



Skogsbruket.


Alkvetterns skogar äro belägna inom Bjurtjärns socken och Karlskoga stad. Enligt 1938 års inventering och därefter tillkomna förändringar fördelar sig skogsmarksarealen på 7.197 ha prod. skogsmark och 683 ha impediment. Skogarna äro belägna inom nordvästra delen av Karlakoga bergslag, delvia nära gränsen till Värmlands län och i huvudsak norr om sjön Alkvettern. Denna trakt är en för bergslagen ganska typisk skogsbygd med relativt stora nord-sydliga höjdsträckningar, varav en del förkastningar. En lika vacker som typisk förkastning utgör den med upp till 75 m höga väggar utrustade Lokadalen, i vars botten den lilla Trösan rinner fram. Dalen utmynnar i söder i en stor glacial deltabildning, det s.k. Hållsjöfältet med mäktiga åsar av rullstensgrus och sand.
Höjdsträckningarna nå inom området en högsta höjd av 268 m ö h, medan sjön Alkvettern är belägen på 112 m. Berggrunden, som mera sällan går i dagen, utgöres till huvudsaklig del av Filipstadsgranit med mindre områden av röd gnejs och sporadiska grönstensinslag. Skogsmarkens lösa jordlage bestå till övervägande del av morängrus, i vissa bergspartier tämligen stenbundet. Undantag härifrån utgör dels Hållsjöfältet, dels ett mindre område av röd glacial lera norr om sjön Alkvettern. Försumpningar i form av mossar och kärr förekomma i relativt ringa omfattning. Medelnederbörden är hög, drygt 750 mm, och medeltemperaturen +4,7°. De skogsproduktiva förhållandena må betecknas såsom mycket goda.
Skogsskötselmetoderna dominerades under praktiakt taget hela bruksrörelsens tid (1666-1891) av dennas hänsynslösa och oordnade trakthyggesbruk, aom först under 1840-talet inordnades under mer planmässiga former. De under 1600-talets slutskede med övervägande äldre tallskog bestockade skogarna voro i början av 1800-talet tämligen allmänt söndertrasade och mycket illa bestockade. Skogsbristen utgjorde ett allvarligt hot mot bruksrörelsens då ännu eljest lysande framtidsutsikter. Man grep sig nu an med mycket omfattande rensningshuggningar och skogkulturer under en 50-årsperiod, som alltså lagt grunden till våra dagars äldre och medelålders skogsbestånd. Från 1600-talets gamla tallskogar, via 1700- och 1800-talens skräpskogar av huvudsakligen gran och tall med en kubikmassa av endast omkr. 65 m3 per ha, har utvecklingen under 1900-talets mera moderna skogsbruksmetoder fortskridit till våra dagars relativt gynnsamma tillstånd, som siffermässigt bäst belyses på nedanstående sätt, medan 1600-talets tingsvittne om det dåtida tillståndet vitsordade, "att öfver hela Wermeland finnes intet maken skog med Aleqwitterskogen".
Virkesförrådet på bark utgör ca 110 m3sk. och tillväxten 3,9 m3sk. per ha och år. Av denna tillväxt utgöres ca 67 % av gran, ca 22 % av tall och ca 11 % av lövskog. Avverkningarna hava under 10-årsperioden 1938-47 i medeltal utgjort 19.850 m3sk. per år, d.v.s. ca 70% av tillväxten. Granskogen är av genomgående god kvalitet, men tallens beskaffenhet är som traktens i övrigt mindre god. Betingelserna för naturlig föryngring äro mycket goda.
Skogarna genomkorsas av en del äldre landsvägar samt ett numera tämligen gott nät av under de senaste 20 åren nybyggda skogsbilvägar. Flottleder saknas.
Sågtimret förädlas vid platsens ångsåg, sulfit- och delar av sulfatveden vid Katrinefors pappersbruk och wallboardfabrik. Skogskolning har icke förekommit sedan senaste krigsutbrottet. Under härför lämpliga konjunkturer kolas skogs- och sågverksavfallet i en till ångsågen ansluten kolugnsanläggning.
Skogsbrukets behov av arbetskraft kan endast delvis tillgodoses med fasta arbetare, varav 28 på arrendegårdar och 44 i hyrelägenheter. Underskottet täckes i mån av möjlighet med tillfällig arbetskraft, som inkvarteras i moderniserade, större eller mindre förläggningar. Skogsbetet är i det närmaste helt avskaffat. Permanenta betesmarker återfinnas huvudsakligen på åker. Skogarna, som äro uppdelade på 4 skogvaktaredistrikt, äro underordnade Katrinefors AB:s centrala skogsförvaltning med skogskontor, skogschef, skogschefsassistent och jordbruksförvaltare vid Alkvettern.
S.H.

Kontroll

Senast ändrad2018-08-20 09:11:10