När man i slutet av I500-talet införde spjäll i skorstenarna uppstod behovet av sotning av skorstenspipor m m för att förhindra bränder på grund av ökad sotbeläggning. Det var då yrkesbeteckningen sotare eller skorstensfejare uppkom. Antagligen kom de första skorstensfejarna till Stockholm från Tyskland först i slutet av 1600-talet.
En sotarförordning som reglerade arbetet i Stockholm utfärdades 1702 av borgmästare och råd och följdes av en ny förordning 1733. Sotarna utgjorde aldrig någon egentlig skråorganisation. Politiekollegiet, som bland annat ansvarade för dåtidens brandväsende, hade tillsyn över Skortensfejareämbetet och fattade beslut om tillsättning av mästare, in- och utskrivning av gesäller och lärlingar, traktindelning, ordningsregler och taxor. Så småningom, 1827, ålades skorstensfejareämbetet att hålla egna sammankomster under medverkan av någon av magistratens ledamöter och en notarie. Skorstensfejarämbetet skulle också föra protokollsbok, in- och utskrivningsbok samt räkenskapsbok (dessa handlingar förvaras hos Sveriges skorstens-fejaremästares riksförbund). Därefter fungerade ämbetet mer som ett skrå. Det sista sammanträdet hölls den 29 september 1846.
Det var vanligt ännu på 1800-talet att barnhusbarn sattes i lära hos sotaremästare vilka förband sig att utbilda och försörja dem under lärlingstiden.
I Stockholms stadsarkiv finns en volym bevarad av Skorstensfejareämbetets arkiv. Den innehåller memorial protokoll 1827-1833, spridda år, samt några handlingar från 1827 och en odaterad arbetsordning. Arkivet har registrerats i databasen ARKIS II i november 2009
Stockholms stadsarkiv den 17 februari 2010
Christina Hellgren
KÄLLOR: Anderberg, Carl-Gustav, Skorstensfejareyrket i Sverige, Stockholm 1997.
Nyström, Bengt, Björstad, Arne, BurselI, Barbro (red.), Hantverk i Sverige - om bagare, koppareslagare, vagnn1akare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm (1989) 1996
Sotare
Kontroll
Skapad
2009-11-11 07:11:14
Senast ändrad
2013-02-18 13:51:59
SKORSTENSFEJAREÄMBETET (66/60)
INLEDNING
När man i slutet av I500-talet införde spjäll i skorstenarna uppstod behovet av sotning av skorstenspipor m m för att förhindra bränder på grund av ökad sotbeläggning. Det var då yrkesbeteckningen sotare eller skorstensfejare uppkom. Antagligen kom de första skorstensfejarna till Stockholm från Tyskland först i slutet av 1600-talet.
En sotarförordning som reglerade arbetet i Stockholm utfärdades 1702 av borgmästare och råd och följdes av en ny förordning 1733. Sotarna utgjorde aldrig någon egentlig skråorganisation. Politiekollegiet, som bland annat ansvarade för dåtidens brandväsende, hade tillsyn över Skortensfejareämbetet och fattade beslut om tillsättning av mästare, in- och utskrivning av gesäller och lärlingar, traktindelning, ordningsregler och taxor. Så småningom, 1827, ålades skorstensfejareämbetet att hålla egna sammankomster under medverkan av någon av magistratens ledamöter och en notarie. Skorstensfejarämbetet skulle också föra protokollsbok, in- och utskrivningsbok samt räkenskapsbok (dessa handlingar förvaras hos Sveriges skorstens-fejaremästares riksförbund). Därefter fungerade ämbetet mer som ett skrå. Det sista sammanträdet hölls den 29 september 1846.
Det var vanligt ännu på 1800-talet att barnhusbarn sattes i lära hos sotaremästare vilka förband sig att utbilda och försörja dem under lärlingstiden.
I Stockholms stadsarkiv finns en volym bevarad av Skorstensfejareämbetets arkiv. Den innehåller memorial protokoll 1827-1833, spridda år, samt några handlingar från 1827 och en odaterad arbetsordning. Arkivet har registrerats i databasen ARKIS II i november 2009
Stockholms stadsarkiv den 17 februari 2010
Christina Hellgren
KÄLLOR: Anderberg, Carl-Gustav, Skorstensfejareyrket i Sverige, Stockholm 1997.
Nyström, Bengt, Björstad, Arne, BurselI, Barbro (red.), Hantverk i Sverige - om bagare, koppareslagare, vagnn1akare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm (1989) 1996