Under medeltiden var inte garvning, d v s beredning av djurhudar till läder, något självständigt hantverk i Stockholm utan hantverkare som arbetade med materialet i sitt yrke som t ex skomakare, pungmakare, bältare och skinnare förutsattes att själva garva de hudar som behövdes.
Garvarna framställde få och enkla produkter av allmänna förbrukningsvaror, främst sulläder, bindsul- och passerläder, smorläder och jufter (ett särskilt mjukt och vattentät läder som bl a används till skor och bokband). Arbetet krävde att garverierna var belägna nära vatten. Till skillnad från de flesta andra hantverk kunde garvaryrket bedrivas i stor skala vilket innebar stora ekonomiska fördelar.
Garverier hade funnits på Kungsholmen ända från 1600-talets mitt och drevs främst av tyskar. Under 1700-talet blev familjen Westin dominerande bland garvarna. Garvareåldermannen Jacob Westin (1810-1880) hörde till den tredje generationen garvare i sin släkt och övertog ca 1830 faderns rörelse i området kring Garvargatan ned mot Norr Mälarstrand. (Se även Jacob Westins samling, förteckning nr 992.)
Garvarämbetets arkiv består av två volymer som huvudsakligen innehåller protokoll 1758-1833 och in- och utskrivningsbok 1828-1847. Ämbetets handlingar förvaras även hos Uppsala universitetsbibliotek 1637-1844 och gesällskapets handlingar hos Nordiska museet 1822-1868. Arkivet har ordnats och förtecknats i september 2009.
Stockholms stadsarkiv den 25 januari 2010
Christina HelIgren
KÄLLOR: Conradson, Birgitta, Kungsholmen öster om Fridhemsplan, Monografier utgivna av Stockholms stad nr 99, Stockholm 1994.
Dahlbäck, Göran, I medeltidens Stockholm, Monografier utgivna av Stockholms stad nr 81, Stockholm 1987.
Nyström, Bengt, Björnstad, Arne, BurselI, Barbro (red.) Hantverk i Sverige - om bagare, koppareslagare, vagnmakare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm (1989) 1996 Söderlund, Ernst, Stockholms hantverkarklass 1720-1772 - sociala och ekonomiska förhållanden, Stockholm, 1943.
Logarvareämbetet
Kontroll
Skapad
2009-09-08 17:16:29
Senast ändrad
2013-04-26 12:12:43
GARVAREÄMBETET (66/12)
INLEDNING
Under medeltiden var inte garvning, d v s beredning av djurhudar till läder, något självständigt hantverk i Stockholm utan hantverkare som arbetade med materialet i sitt yrke som t ex skomakare, pungmakare, bältare och skinnare förutsattes att själva garva de hudar som behövdes.
Garvarna framställde få och enkla produkter av allmänna förbrukningsvaror, främst sulläder, bindsul- och passerläder, smorläder och jufter (ett särskilt mjukt och vattentät läder som bl a används till skor och bokband). Arbetet krävde att garverierna var belägna nära vatten. Till skillnad från de flesta andra hantverk kunde garvaryrket bedrivas i stor skala vilket innebar stora ekonomiska fördelar.
Garverier hade funnits på Kungsholmen ända från 1600-talets mitt och drevs främst av tyskar. Under 1700-talet blev familjen Westin dominerande bland garvarna. Garvareåldermannen Jacob Westin (1810-1880) hörde till den tredje generationen garvare i sin släkt och övertog ca 1830 faderns rörelse i området kring Garvargatan ned mot Norr Mälarstrand. (Se även Jacob Westins samling, förteckning nr 992.)
Garvarämbetets arkiv består av två volymer som huvudsakligen innehåller protokoll 1758-1833 och in- och utskrivningsbok 1828-1847. Ämbetets handlingar förvaras även hos Uppsala universitetsbibliotek 1637-1844 och gesällskapets handlingar hos Nordiska museet 1822-1868. Arkivet har ordnats och förtecknats i september 2009.
Stockholms stadsarkiv den 25 januari 2010
Christina HelIgren
KÄLLOR: Conradson, Birgitta, Kungsholmen öster om Fridhemsplan, Monografier utgivna av Stockholms stad nr 99, Stockholm 1994.
Dahlbäck, Göran, I medeltidens Stockholm, Monografier utgivna av Stockholms stad nr 81, Stockholm 1987.
Nyström, Bengt, Björnstad, Arne, BurselI, Barbro (red.) Hantverk i Sverige - om bagare, koppareslagare, vagnmakare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm (1989) 1996 Söderlund, Ernst, Stockholms hantverkarklass 1720-1772 - sociala och ekonomiska förhållanden, Stockholm, 1943.