Arkiv

Göteborgs tullkammares arkiv

Grunddata

Referenskod

SE/GLA/15415

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/rTew3gHtrH6cyG018W43t3

Omfång

119 Volymer

13 Hyllmeter (-)

Datering

1867 (Tidsomfång)
1887 – 1922 (Huvudsaklig tid)

Sökmedel

Arkivförteckning (godkänd): Fört

Arkivinstitution

Riksarkivet i Göteborg (depå: Polstjärnegatan)

Arkivbildare/upphov

Tullkammaren i Göteborg (Arkivbildare)

Kategori: Statlig myndighet. Tullkammare

Innehåll och historik

Innehåll

ARKIVBESKRVING FÖR TULLKAMMAREN I GÖTEBORG

Chefen för tullkammaren i Göteborg var tullförvaltaren. Trots att de övriga tullavdelningarna organisationsmässigt låg under tullkammaren hade chefen för denne ingen förmanskap över de övriga avdelningarnas chefer. Före 1923 skötte tullkammaren in- och utklarering av fartyg samt debitering av fyr- och båkavgifter.

Tullkammaren upphörde 1922 i och med den stora omorganisationen genomförandes 1923 och ersattes av Centraltullkammaren i Göteborg.

Tullverkets uppgifter:

Tullverkets huvuduppgift var att bevilja tull på införda varor. Övriga uppgifter bestod av att uppböra fyr- och båkavgifter, skatt på vissa införda varor samt att lägga på införseluppgifter. Tullverket handlade även ärenden för tullrestitution, d.v.s varor eller material som återutförts efter användandet eller bearbetning. Detta kan gälla material som används för ombyggnad, reparationer m.m.

Förutom de uppgifter som uppstod vid godshantering vilade det även på tullverket att förhindra olovlig införsel och förhindra insmuggling av varor. Detta skedde genom att kontrollera att bl.a. smittsamma sjukdomar inte fördes in och att övervaka att gällande regler och föreskrifter följdes för de varor som var underkastade restriktiva bestämmelser. vissa varor såsom tobak och sprit fick endast införas av speciella importörer och enligt vissa villkor. Dessutom skulle tullverket tillse att varor med oriktig ursprungsbeteckning inte fördes in. Kontrollen gällde dock inte endast för de varor som fördes in i landet utan även för varor som skulle lämna landet. Tullverket skulle tillse att varor som hade utförselförbud inte lämnade landet.

Vid skeppsbrott eller när fartyg strandade skulle tullverket ta till vara statens intressen genom att utöva uppsikt och bevaka kronans rätt genom att de skötte handläggandet av dessa sjöfyndsärenden.

Brott som begicks mot de regler och förordningar som gällde vid varuhanteringen beivrades av tullverket genom att de förde statens talan i de ärenden som föll under åtal.
Även andra uppgifter åvilade tullverket som indirekt hade med import och export och den kontroll som då krävdes. Detta gällde främst skeppsmätningen som tullverket genomförde. För att kunna beräkna hur stor last som fördes in eller ut var man tvungen att mäta fartygens lastkapacitet. Fartygstrafiken kontrollerades och så även fisketrafiken. Persontrafiken har varit föremål för tullverkets kontroller sedan starten men i relativt blygsam skala jämfört med den huvudsakliga uppgiften som var godstrafiken.

För att tullverket skulle kunna utföra de olika uppgifterna organiserades olika avdelningar som hade ansvaret för vissa uppgifter. En del avdelningar hade renodlade uppgifter medan andra kunde i mindre skala ta hand om samtliga inom ett visst bevakningsområde. Således uppstod så småningom avdelningar inom olika delar av hamnen. I och med tullverket hela tiden måste följa med i import och export handeln har det skett ett flertal omorganisationer i syfte att klara av uppgiften och anpassa sig till kommersiella intressen.

Historik:

Göteborg erhöll 1636 status om stapelstad samtidigt som en sjötullkammare inrättades. Den lokala tullförvaltningen har länge haft ett nära samband med stapelstadsrätten. Städer som hade denna rätt fick bedriva utrikesfart med egna fartyg (passiv stapel). Vissa städer hade enbart aktiv stapelrätt. Västsvenska stapelstäder var Falkenberg (från 1866). Göteborg (från 1636), Halmstad (från 1646), Kungsbacka (från 1766-1778, beslutet genomfördes ej i praktiken), Kungälv 1762-1904, Lidköping (från 1874), Lysekil (från 1900), Marstrand (från 1658), Strömstad (från 1683), Uddevalla (från 1719), Varberg (från 1646) och Vänersborg (1858-1867). Stapelstäder upphörde 1927.

Borås var enbart tullkammarstad och saknade stapelrätt. Det fanns även tullanstalter på andra orter än stapelstäder. I varje stapelstad skulle en tullkammare finnas. Tullkammare fanns efter 1923 på 56 platser.

Tullplatser under tullkammarens rang var tullstationer och tullexpeditioner.

Tullkammardistrikt fanns först huvudsakligen längst kusten, men bättre kommunikationer (järnvägar och flyg) gjorde att även inlandet 1928 införlivades i distrikten. Tullkammardistrikten omdöptes samtidigt till Tulldistrikt.

Sjötullen omfattade varor som exporterades och importerades sjövägen (till skillnad från Landtullen). Det blev den dominerande utrikestullen. I kuststäderna inrättades inloppsstationer. Dessa var placerade en bit utanför staden och skulle förhindra smuggling vid infarten till städerna. I Göteborg var inloppstation förlagd till Älvsborg där skepparna skulle avlämna specifikationer på de varor som fraktades på fartyget och som därefter inspekterades av sjötullen. Älvsborg hade inga kamerala funktioner utan dessa var förlagda till Göteborg. Först i samband med lossningen i Göteborg jämfördes lasten med den upprättade lastspecifikationen. Den här proceduren var långsam vilket kunde få till följd att fartygen kunde bli liggande i flera dagar innan lasten kunde lossas. Följderna blev att man så småningom övergav dessa rutiner under 1690-talet varpå Älvsborg gjordes om till en bevakningsstation.

Under 1710-talet började man uppföra packhus i Göteborg där fartygen kunde lossa varorna för lagring. Först i samband med att varorna hämtades erlades tull. Expansionen inom tullen var kraftig under 1700-talet till följd av den ökande utrikeshandeln. Mot slutet av seklet fanns det ett flertal avdelningar: in- och utgående sjötullkammare, packhus, nederlags-, uppbörds- och konfiskationskontor. Först 1868 började man helt att frångå inloppstationerna och istället började man med direktinsegling till Göteborg.

Sjötullen förvaltades under kommers- och Kammarkollegiet. Under perioderna 1726-1765, 1777-1782 samt 1803-1824 utarrenderades verksamheten till et privat arrendebolag, Generaltullarrendesociteten. Under perioden 1813-1824 förvaltades tullverket av en kunglig tulldirektion som 1825 avlöstes av Generaltullstyrelsen.

Stora arkivförluster gjordes 1866 då tullarkivalier såldes.

Organisationsförändringar 1870-1974

Tidigare hade Tullförvaltningsavdelningen i Göteborg närmast lytt under chefen för Västra tulldistriktet som utgjorde en mellaninstans mellan Generaltullstyrelsen och av de lokala myndigheterna i staden. Efter hand avskaffades dock distriktchefsämbetena i och med 1869 års riksdag beslutat om dess indragning. Tjänsten som Tulldirektör infördes i Göteborg efter dåvarande distriktschefs pensionering 1874. Under Tulldirektören fanns ett flertal underavdelningar: Tullkammaren, Tullpacksinspektionen, Tullnederlagkontoret, Tulluppbördskontoret, Tullbevakningsinspektionen och Tullfiskalen.

Tab. 1 Tullverkets organisation vid Tullkammaren i Göteborg 1874 - 1922*

Tulldirektören:

Tullbevakningsinspektionen
Tullkameralkontoret
Tullbehandlingsinspektionen
Frihamnstullavdelningen
Tullkassakontoret

1922 skedde en större omorganisation inom tullverket som brukar benämnas "den stora omorganisationen". I samband med den förändrades organisationen väsentligt och ett flertal underavdelningar ändrades. 1923 års organisation var fortfarande underställd tulldirektören som nu var chef över Centraltullkammaren i Göteborg. Inom Centraltullkammaren fanns de nya underavdelningarna: Tullbehandlingsinspektionen, Tullkassakontoret, Tullkameralkontoret och Frihamnstullavdelningen. Tullbevakningsinspektionen och Tullfiskalen finns alltjämt kvar.

Tab 2. Tullverkets organisation vid Centraltullkammaren i Göteborg 1923 - 30/6 1944*

Tulldirektören:

Tullbevakningsinspektionen
Tullkameralkontoret
Tullbehandlingsinspektionen
Frihamnstullavdelningen
Tullkassakontoret

Eftersom tiderna förändrades och nya villkor för handeln infördes var tullverket tvungen att ännu en gång göra en större omorganisation redan 22 år efter den förra. Vid halvårsskiftet 1944 inrättades Tulldirektionen i Göteborg som tog över Tulldirektörens uppgifter. Nya underavdelningar uppkom även denna gång. Tullbevakningsinspektionen blev Sjötullavdelningen, avdelningar med rent administrativa uppdrag som Tullkameral och Tullkassa samt Tullbehandlingsinspektionen gick upp i Tulldirektionen. Tullexpeditioner som inrättats tidigare såsom Masthuggskajen 1899 och Flygtullavdelningen 1922 upphöjdes till avdelningar. Denna organisation varade fram till 1974 då tullverket än en gång stod inför förändringar. Denna gång gällde det införandet av hemtagningssystemet d.v.s. att kreditimportörer inte behövde förtulla varorna direkt vid införsel. vid omorganisationen 1974 infördes begreppet Distriktstullkammare. som ersatte Centraltullkammaren.

Tab. 3 Tullverkets organisation vid Centraltullkammaren i Göteborg 1/7 1944 - 31/12 1973*

Tulldirektionen:

Sjötullavdelningen
Tullavdelning Packhuskajen
Tullavdelning Masthuggskajen
Posttullavdelningen
Flygtullavdelningen
Frihamnstullavdelningen

* Tabellerna tar endast upp de större avdelningarna under Tulldirektören inte expeditioner eller liknade som fanns under avdelningarna.

Tillgänglighet

Sekretess

Nej

Kontroll

Skapad	2001-05-04 00:00:00
Senast ändrad	2021-02-05 14:37:53

Serier (6 st)

Referenskod	Titel
B	KONCEPT
C	DIARIUM
D	LIGGARE OCH REGISTER
E	INKOMNA HANDLINGAR
F	HANDLINGAR ORDNADE EFTER ÄMNE
G	RÄKENSKAPER