Bleckslagareämbetet i Stockholm inrättades troligen 1670-1673. Bleckslagarna tillverkade lyktor och kallades därför först lyktmakare, olika slags kärl som handfat, hinkar, skrin och vattenkannor samt andra produkter framställda av bleck, t ex ljusstakar och husgeråd. Benämningen "bleck" avser tunn plåt framställd av olika metaller såsom guld, silver, koppar, mässing, zink m m. Plåt, däremot, består av tjockare bleck, t ex järnplåt och stålplåt (se vidare Plåtslagare- och harneskmakareämbetet nr 66/48).
Yrkena bleckslagare, kopparslagare och plåtslagare arbetade med likartade uppgifter vilket ibland ledde till konkurrens om vissa uppdrag, t ex uppstod fejder under 1700-talet om vilket skrå som skulle arbeta med takplåt. Men så länge skråväsendet varade till 1800-talets mitt tillhörde yrkena skilda ämbeten.
Tysken Christopher Gersell blev Bleckslagareämbetets förste ålderman under I 670-talet i Stockholm och Gustaf Klemming ämbetets siste. År 1689 fanns det endast fem bleckslagaremästare, åtta gesäller och en lärpojke. Antalet yrkesverksamma bleckslagare fortsatte under 1700-talet att vara lågt och översteg aldrig nio mästare i Stockholm. Under 1800-talets första hälft ökade andelen långsamt, mycket beroende på att de europeiska krigen försvårade import av bleckplåt. Flera bleckslagare utökade sin verksamhet med andra produkter, t ex så startade ovannämnde Klemming tillverkning av olika slags belysningar samt rustningar och vapen för teaterbruk.
Bleckslagareämbetets arkiv omfattar två volymer, 1739-1881, i Stockhlolms stadsarkiv. Det finns även en del handlingar hos Nordiska museet, se bilaga. Arkivet har ordnats och förtecknats i september 2009.
Nyström, Bengt, Björnstad, Arne, BurselI, Barbro (red.), Hantverk i Sverige om bagare, koppareslagare, vagnmakare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm 1996.
Söderlund, Ernst, Stockholms hantverkarklass 1720-1772 - sociala och ekonomiska förhållanden, Stockholm 1943.
Kontroll
Skapad
2009-09-02 13:49:42
Senast ändrad
2013-04-26 12:08:25
BLECKSLAGAREÄMBETET (66/03)
INLEDNING
Bleckslagareämbetet i Stockholm inrättades troligen 1670-1673. Bleckslagarna tillverkade lyktor och kallades därför först lyktmakare, olika slags kärl som handfat, hinkar, skrin och vattenkannor samt andra produkter framställda av bleck, t ex ljusstakar och husgeråd. Benämningen "bleck" avser tunn plåt framställd av olika metaller såsom guld, silver, koppar, mässing, zink m m. Plåt, däremot, består av tjockare bleck, t ex järnplåt och stålplåt (se vidare Plåtslagare- och harneskmakareämbetet nr 66/48).
Yrkena bleckslagare, kopparslagare och plåtslagare arbetade med likartade uppgifter vilket ibland ledde till konkurrens om vissa uppdrag, t ex uppstod fejder under 1700-talet om vilket skrå som skulle arbeta med takplåt. Men så länge skråväsendet varade till 1800-talets mitt tillhörde yrkena skilda ämbeten.
Tysken Christopher Gersell blev Bleckslagareämbetets förste ålderman under I 670-talet i Stockholm och Gustaf Klemming ämbetets siste. År 1689 fanns det endast fem bleckslagaremästare, åtta gesäller och en lärpojke. Antalet yrkesverksamma bleckslagare fortsatte under 1700-talet att vara lågt och översteg aldrig nio mästare i Stockholm. Under 1800-talets första hälft ökade andelen långsamt, mycket beroende på att de europeiska krigen försvårade import av bleckplåt. Flera bleckslagare utökade sin verksamhet med andra produkter, t ex så startade ovannämnde Klemming tillverkning av olika slags belysningar samt rustningar och vapen för teaterbruk.
Bleckslagareämbetets arkiv omfattar två volymer, 1739-1881, i Stockhlolms stadsarkiv. Det finns även en del handlingar hos Nordiska museet, se bilaga. Arkivet har ordnats och förtecknats i september 2009.
Nyström, Bengt, Björnstad, Arne, BurselI, Barbro (red.), Hantverk i Sverige om bagare, koppareslagare, vagnmakare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm 1996.
Söderlund, Ernst, Stockholms hantverkarklass 1720-1772 - sociala och ekonomiska förhållanden, Stockholm 1943.