Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Tenngjutareämbetet

SKRÅARKIV

TENNGJUTAREÄMBETET (66/76)

INLEDNING

Den vanligaste benämningen för yrkesbenämningen tenngjutare var kanngjutare. Tillverkning av kannor, kärl och andra föremål av tenn förekom under romartiden och tidigare än så. I Stockholm och Visby finns kanngjutare omnämnda sedan 1300-talet. Någon känd sammanslutning av tenngjutare i Stockholm förekom inte förrän 1545 då skråordningen för Gry t- och kanngjutareämbetet stadfästes av borgmästare och råd. Nästa skråordning utfärdades 1622 av Stockholms magistrat och för tenngjutare omfattande hela Sverige den 14 mars 1694 av Kungl. Maj:t. Ca 1690 fanns det 13 kanngjutaremästare i Stockholm, varav åtta var svenskar och fem från utlandet. Tenngjutareämbetet inrättades 1720. År 1770 var 9 mästare, 15 gesäller och 18 lärlingar mantalsskrivna i Stockholm.

Det tycks vara så att Tenngjutareämbetet är detsamma som Kanngjutareämbetet, se förteckning nr 66/28, trots att de har bildat olika arkiv vid överlämnande av arkivhandlingar till Stockholms stadsarkiv. Tenngjutareämbetets arkiv omfattar en volym med protokoll 1828 och 1838 samt verifikation 1828. Nordiska museet förvarar handlingar tiden 1545-1849, däribland skråordning daterad den 22 juni 1545.


Stockholms stadsarkiv den 4 mars 2010

Christina Hellgren


KÄLLOR:
Bruzelli, Birger, Tenngjutare i Sverige, Stockholm 1967.

Löfgren, Albert, Det svenska tenngjutarehantverkets historia, Stockholm 1950.

Nyström, Bengt, Biörnstad, Arne, Bursell, Barbro (red.), Hantverk i Sverige - om bagare, koppareslagare, vagnmakare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm (1989) 1996.

Söderlund, Ernst, Stockholms hantverkarklass 1720-1772 - sociala och ekonomiska förhållanden, Stockholm 1943.

 Serier (1 st)

ReferenskodTitelAnmärkning 
Vol.HandlingarSerien i buntar. Handlingar som förvaras hos Nordiska museet, se bilaga.