Falkenbergs stadsarkiv: Rådhusrättens och magistratens arkiv
HISTORIK
Äldsta privilegiebrevet utfärdades i Falkenberg av hertig Kristoffer år 1307.
I mitten av 1200-talet fanns troligen en mindre köpstad längre upp från Ätrans mynning. Den förstördes av norrmännen 1256. Staden omtalades första gången år 1313 (AEtraeby) och som mötesplats (Edhraeby) år 1432. Namnet Falkenberg (borgen) förekom första gången i ett brev från år 1288 och är hämtat från de tyska och nederländska falkfångare som besökte det berömda falklägret vid höjden 'Falkaberget'. Borgen, uppförd mot slutet av 1200-talet, hade ett strategiskt läge på en höjd invid Falkenbergsåns krökning där den vaktade inloppet till Ätran. Genom sitt gränsläge mellan Danmark, Sverige och Norge blev borgen ofta krigshärjad: år 1318 erövrades den av Erik Menved, år 1356 förstördes den fullständigt av Erik XII och år 1434 brändes den av svenskarna. När borgen föll fick Ätraby överta namnet Falkenberg och som stadsnamn förekom det första gången år 1444.
Under medeltiden omtalas både Nya Falkenberg och Gamla Falkenberg. Från år 1467 omtalas Gamla Falkenberg och från år 1474 omtalas Ny-Falkenberg. Ny-Falkenberg ödelades under Nordiska 7-årskriget 1563-1570 då svenskarna brände samhället. År 1508 utfärdades befallning till både Gamla och Nya Falkenbergs borgare att flytta till Halmstad, vilket sannolikt endast skedde i begränsad utsträckning. År 1558 fick Falkenberg sina stadsprivilegier bekräftade.
På 1650-talet då svenskt styre hade införts beskrevs staden som en liten kustby, bestående av en samling låga, halmtäckta trähus och kåkar grupperade kring en gammal oansenlig kyrka. Falkenberg lyckades emellertid behålla sina stads- och stapelrättigheter till 1660. År 1676 återfick Falkenberg sina förra rättigheter till utrikes sjöfart. Privilegierna bekräftades 1689 men med den inskränkningen att falkenbergsskutorna skulle inlöpa på redden i Halmstad för tullvisitering. Genom grannstäderna Varbergs och Halmstads tillskyndan förlorade Falkenberg åter sina stapelstadsrättigheter i januari 1724. Det skulle dröja ända till 1866 innan de åter beviljades. Falkenberg fick sjömanshus 1868 och tullkammare 1870.
År 1761 färdigställdes Tullbron över Ätran och därigenom skapades en kustväg genom Halland. Laxfisket har varit ett viktigt näringsfång sedan äldsta tider. Det har ägts av staden, men utarrenderades till enskilda.
Falkenbergs eldhärjades 1660, 1706, 1708, 1718 och vid en brand 1841 ödelades staden. År 1886 fick staden järnväg.
Befolkningsstatistik: År 1800 668 invånare, år 1850 953 invånare, år 1900 2537, år 1950 8446 invånare.
Falkenbergs rådhusrätt upphörde d. 31 december 1937 och uppgick i Årstads och Faurås häradsrätt, ett tingslag inom Hallands mellersta domsaga.
Källor: Annerstad, L. Bidrag till Falkenbergs historia? I ´Bidrag till Falkenbergs Historia'. Sällskapet Kulturfrämjandet 1985. Folkesson, M. Det äldsta Falkenberg. I 'Falkenberg, stad att bevara'. Falkenbergs kommun och stiftelsen Hallands länsmuseer 1991. Nationalencyklopedien 1991, band 6. Nordisk Familjebok 1907, band VII. Svensk författningssamling 1937:397, 829. Svensk uppslagsbok 1950, band 9.
Arkivbildarhistorik
Rådhusrätten och magistraten i Falkenberg I enlighet med SFS 1937:397 kom, från och med 1938, rådhusrätten i Falkenberg att upphöra för att i stället förenas med Årstads och Faurås häradsrätt.
Ordning & struktur
Arkivnr LLA/10086
Förteckning 18/1985
Förteckning
över
Falkenbergs stadsarkiv: rådhusrätten och magistratens
arkiv
Förteckningen upprättad 1963 av Siv Sjöblom. Kompletterad (ny leverans) 1976 av Seved Johansson samt 1985 av Håkan Bergstrand/ Anna Brita Lövgren.
Allmän anmärkning
Förteckningen ytterligare kompletterad i augusti 2002 av praktikant Kerstin Ingelmark. Arkivförteckningen 1901-1937 upprättad av arkivvårdare Torsten Laurin i Halmstad och kompletterad i oktober 2014 av Cecilia L Madeja. Förteckningen delvis omarbetad 2020 i samband med genomgång av Landsarkivets pergamentsbrevsamling.
Falkenbergs stadsarkiv: Rådhusrättens och magistratens arkiv
HISTORIK
Äldsta privilegiebrevet utfärdades i Falkenberg av hertig Kristoffer år 1307.
I mitten av 1200-talet fanns troligen en mindre köpstad längre upp från Ätrans mynning. Den förstördes av norrmännen 1256. Staden omtalades första gången år 1313 (AEtraeby) och som mötesplats (Edhraeby) år 1432. Namnet Falkenberg (borgen) förekom första gången i ett brev från år 1288 och är hämtat från de tyska och nederländska falkfångare som besökte det berömda falklägret vid höjden 'Falkaberget'. Borgen, uppförd mot slutet av 1200-talet, hade ett strategiskt läge på en höjd invid Falkenbergsåns krökning där den vaktade inloppet till Ätran. Genom sitt gränsläge mellan Danmark, Sverige och Norge blev borgen ofta krigshärjad: år 1318 erövrades den av Erik Menved, år 1356 förstördes den fullständigt av Erik XII och år 1434 brändes den av svenskarna. När borgen föll fick Ätraby överta namnet Falkenberg och som stadsnamn förekom det första gången år 1444.
Under medeltiden omtalas både Nya Falkenberg och Gamla Falkenberg. Från år 1467 omtalas Gamla Falkenberg och från år 1474 omtalas Ny-Falkenberg. Ny-Falkenberg ödelades under Nordiska 7-årskriget 1563-1570 då svenskarna brände samhället. År 1508 utfärdades befallning till både Gamla och Nya Falkenbergs borgare att flytta till Halmstad, vilket sannolikt endast skedde i begränsad utsträckning. År 1558 fick Falkenberg sina stadsprivilegier bekräftade.
På 1650-talet då svenskt styre hade införts beskrevs staden som en liten kustby, bestående av en samling låga, halmtäckta trähus och kåkar grupperade kring en gammal oansenlig kyrka. Falkenberg lyckades emellertid behålla sina stads- och stapelrättigheter till 1660. År 1676 återfick Falkenberg sina förra rättigheter till utrikes sjöfart. Privilegierna bekräftades 1689 men med den inskränkningen att falkenbergsskutorna skulle inlöpa på redden i Halmstad för tullvisitering. Genom grannstäderna Varbergs och Halmstads tillskyndan förlorade Falkenberg åter sina stapelstadsrättigheter i januari 1724. Det skulle dröja ända till 1866 innan de åter beviljades. Falkenberg fick sjömanshus 1868 och tullkammare 1870.
År 1761 färdigställdes Tullbron över Ätran och därigenom skapades en kustväg genom Halland. Laxfisket har varit ett viktigt näringsfång sedan äldsta tider. Det har ägts av staden, men utarrenderades till enskilda.
Falkenbergs eldhärjades 1660, 1706, 1708, 1718 och vid en brand 1841 ödelades staden. År 1886 fick staden järnväg.
Befolkningsstatistik: År 1800 668 invånare, år 1850 953 invånare, år 1900 2537, år 1950 8446 invånare.
Falkenbergs rådhusrätt upphörde d. 31 december 1937 och uppgick i Årstads och Faurås häradsrätt, ett tingslag inom Hallands mellersta domsaga.
Källor: Annerstad, L. Bidrag till Falkenbergs historia? I ´Bidrag till Falkenbergs Historia'. Sällskapet Kulturfrämjandet 1985. Folkesson, M. Det äldsta Falkenberg. I 'Falkenberg, stad att bevara'. Falkenbergs kommun och stiftelsen Hallands länsmuseer 1991. Nationalencyklopedien 1991, band 6. Nordisk Familjebok 1907, band VII. Svensk författningssamling 1937:397, 829. Svensk uppslagsbok 1950, band 9.
Serien inbunden. Före 1747 är uppbuds-, inteckningsärenden etc. införda i domböckerna serie A I. Häri uppbudsprotokoll 1747-1798, lagfarts-, intecknings- och förmynderskapsprotokoll 1747-1937, äktenskapsförordsprotokoll 1799-1937, boupptecknings- protokoll 1850-1937, protokoll över morgongåvebrev 1850-1930, protokoll över avhandlingar om lösöreköp 1850-1935, protokoll över bevakade testamenten 1895-1937, tomträtts- protokoll 1908-1937 samt protokoll över inteckningshandlings- ärenden av annan inskrivningsdomare 1933-1936.
Skrivelser från Kungl Maj:t ingår dessutom bland skrivelser från landshövdingeämbetet (kopior) (E II), inneliggande handlingar (F I), handlingar angående stadens jordar m.m. (G) och räkenskaper (H I).
Skrivelser från K B ingår även regelmässigt bland inneliggande handlingar (F I) och räkenskaper (H I). Serien E II omfattar brev från generalguvernörer, guvernörer, kommendanter, landshövdingar, kommissioner.