Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Kriminalvårdsstyrelsen 1982-2000

Kriminalvårdsstyrelsen

Grunddata

ReferenskodSE/RA/420546/09
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/TwRWsDRErH646m3Gjpu0Y3
ExtraID420546.09
Omfång
2054 Hyllmeter  (-)
Datering
1982 – 2000  (Tidsomfång)
VillkorJa
TillståndsgivareS-avd, resp enhet
VillkorsanmOmfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 35 kap. 15§.
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge, Riksarkivets digitala arkiv)
Arkivbildare/upphov
Kriminalvårdsstyrelsen, 1964 – (Arkivbildare)
Alternativa namn: Kungliga Kriminalvårdsstyrelsen  (1964 – 1974)
Alternativa namn: KVS
Alternativa namn: KKS
Kategori: Statlig myndighet. Centrala civila myndigheter

Innehåll och historik

Innehåll
Kriminalvårdsstyrelsen 1982-2000

Myndighetens arbetsuppgifter:
Kriminalvårdsstyrelsen var en central förvaltningsmyndighet för ärenden om kriminalvård. Styrelsen var chefsmyndiget för regionskanslierna, kriminalvårdsanstalterna, de allmänna häktena och skyddskonsulentorganisationen. Mellan den 1 juli 1974 - den 1 januari 1991 var kriminalvårdsanstalterna uppdelade i riksanstalter och lokalanstalter.
Riksanstalterna var administrativt direkt underställda Kriminalvårdsstyrelsen medan lokalanstalterna, de allmänna häktena och skyddskonsulentdistrikten ingick i den från samma tidpunkt införda regionorganisationen.
Vid sidan om Kriminalvårdsverket (KVV) handlades vissa ärenden om kriminalvård av Kriminalvårdsnämnden och de lokala övervakningsnämnderna. Beslut i frågor om övergång mellan anstaltsvård och frivård fattades av nämnderna. Övervakningsnämnderna kunde dessutom genom anvisningar och direktiv till skyddskonsulenter och övervakare fullgöra vissa ledande uppgifter inom frivården.

Myndighetens organisation:
Från och med den 1 januari 1982 trädde en ny organisation i kraft, vilken gick under arbetsnamnet KVSÖ. Syftet med denna organisation var att anpassa verksamheten vid Kriminalvårdsstyrelsen till de förändringar som blev en konsekvens av 1973 års kriminalvårdsreform. Den nya organisationen innebar bl.a. att den operativa klientverksamheten samlades under en avdelning, klientavdelning, omfattande funktioner som tidigare återfanns inom såväl vård- och tillsynsavdelningen som arbets- och utbildningsavdelningen. Samtidigt samlades personal- och ekonomifunktioner i en administrativ avdelning. Direkt under verksledningen inrättades en ny enhet med uppgiften att svara för den övergripande planeringen och samordningen av kriminalvårdens verksamhet. Omorganisationen innebar att antalet tjänster vid styrelsen fastställdes till 363,5 st.

År 1985 uppdrog regeringen åt Kriminalvårdsstyrelsen att utreda möjligheterna att genomföra en decentralisering inom kriminalvården, vilket gick under namnet Nyko. Målsättningen var att den centrala myndigheten härigenom skulle ges möjligheter att använda sina resurser för uppgifter av mer övergripande slag. Några organisatoriska förändringar för den lokala nivån skedde inte, som år 1989 bestod av 180 st myndigheter. Decentraliseringen fick störst genomslag på den regionala nivån som tog över en stor del av arbetsuppgifterna, bla.a. ekonomi, sysselsättning, klient och personalfrågor. Innan fanns det tretton regionkontor som blev sju i och med den nya organisationen som trädde i kraft år 1991.
Vissa justeringar vidtogs beträffande organisationen vid Kriminalvårdsstyrelsen. Från att tidigare ha bestått av åtta stycken byråer betående av ett antal sektioner blev det sedermera nio enheter. Dessa var Behandlingsenheten, Sysselsättningsenheten, Rättsenheten, Säkerhetsenheten, Utbildningsenheten, Informationseneheten, Personalenheten, en Administrativ utvecklingsenhet samt en Förvaltningsenhet.

Den 1 augusti 2000 genomgick Kriminalvårdsstyrelsen ytterligare en omorganisation, vilket kom att heta BNCO (Beredningen för ny central organisation). Denna omorganisation föregicks av att det den 1 januari 1998 hade bildats 37 st kriminalvårdsmyndigheter. Ett av syftena med kriminalvårdsmyndigheter var att underlätta samverkan mellan kriminalvårdens olika verksamhetsgrenar och med organisationer utanför kriminalvården. Andra skäl för förändringen var att möjliggöra en fortsättning av decentraliseringsarbetet, att förstärka och samordna de administrativa stödfunktionerna, att bättre kunna tillvarata och utveckla personalens kompetens samt att i högre grad kunna utnyttja de samlade resurserna.
Regionkontoren (Härnösand, Göteborg, Malmö, Norrköping, Stockholm) som tidigare varit egna myndigheter ingick sedan den 15 februari 2000 i Kriminalvårdsstyrelsen (KVS), som regionkontor. Deras huvudsakliga arbetsuppgifter blev resursfördelning, tillsyn och samordning. De nya enheterna som bildades vid Kriminalvårdsstyrelsen var Normeringsenheten, Administrationsenheten, Personalutvecklingsenheten, Planeringsenheten, Informationsenheten, IT-enheten och Verksledningen, samt de fem stycken ovan nämnda regionkontoren.

Sambandet mellan myndigheternas arbetsuppgifter och de viktigare handlingar och äredeslag:
Kärnverksamheten dokumenterades främst genom de klientakter som fördes över klienter inom kriminalvården. En klientakt upprättades så snart en klient var föremål för någon form av kriminalvårdande verksamhet, d.v.s. var häktad, intagen, eller stod under övervakning eller intensivövervakning med elektronisk kontroll (s.k. fotboja). Klientakten ambulerade mellan de kriminalvårdande myndigheterna, d.v.s. den som hade ansvaret för klienten. Klientakterna förvarades hos Kriminalvårdsstyrelsen och om en klient ej hade varit föremål för kriminalvårdande åtgärder under fem år så ställdes akten av som inaktuell. Man aktualiserade ej akten vid en eventuell ny åtgärd om fem år hade förflutit sedan föregående påföljd verkställts. Om det däremot ej förflutit fem år sedan senaste åtgärd fortsatte man att föra samma klientakt. Klientakter som inte varit aktuella på fem år ställdes av varje månad i ett s.k. "avställningsarkiv", vilket innebar att man plockade ur den fysiska klientakten ur aktarkivet och lade akterna i arkivkartonger. Varje månad "avställdes" mellan 600-800 stycken akter. Klientakterna var sorterade efter dag - månad - år i aktarkivet och likaså i avställningsarkivet.
När man ska söka fram en klientakt så använder man sig av det digitala avställningsregistret (D 1). I registret söker man antingen på klientens födelsedata eller namn. Vid träff anges ett avställningsdatum, t.ex. 1987-09-30. Med hjälp av detta avställningsdatum söker man sig fram i serie F 3, centrala klientregistret. Inom avställningsdatumet ligger klientakterna efter dag - månad - år.
Vid Kriminalvårdsstyrelsen fördes ett "allmänt" diarium (C 1 a), samt ett s.k. TD-diarium (C 2). I TD-diariet registrerades samtliga tjänster och ansökningshandlingar. Det fanns också (sedan 1998) ett personalsocialt diarium, som inte ännu har levererats till Riksarkivet. Här fördes personalärenden som var av rehabiliteringskaraktär. En övervägande del av de diarieförda handlingarna var från klienter som överklagade olika typer av beslut. Sådana diarieförda handlingar återfinns ej i serien diarieförda handlingar (F 1) utan ligger tillsammans med övriga handlinagr i klientakten, centrala klientregistret (F 3). Diarierna för åren 1982-1989 återfinns på papper (serierna C 1 a - C 2), medan diarierna för åren 1990-1999 återfinns digitalt (serie C 3).

Sökingångar i arkivet:
De viktigaste sökingångarna är dels avställningsregistret (D 1) till centralaklientregistret (F 3) och diarierna (C 1 a - C 2, samt C 3), med register i förekommande fall, till de diarieförda handlingarna (F 1 respektive F 2).

Inskränkningar i tillgänlighet genom sekretess:
Omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 35 kap. 15§.
Arkivbildarhistorik
Kriminalvårdsstyrelsen
Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) tillkom 1964 genom en ombildning av Fångvårdsstyrelsen. Huvuddelen av KVS ( arkiv förvaras hos myndigheten. Till Riksarkivet har en del av handlingarna tillhörande straffregistret/centrala kriminalregistret och kriminalvårdsregistret levererats.
I lagen om straffregister 1900 föreskrevs, att ett centralt register över personer, som dömts till straffarbete, fängelse m.m. Registret fördes 1901-1914 av Justitiedepartementets statistiska byrå, 1915-1970 av Fångvårdsstyrelsen/Kriminalvårdsstyrelsen och fr.o.m. 1971 av Rikspolisstyrelsen. Registret benämndes från 1963 kriminalregistret. Det hos Justitedepartementet förda registret övertogs 1915 av Fångvårdsstyrelsen. Då Rikspolisstyrelsen övertog ansvaret 1971 överfördes dit registerakterna för personer under 80 år. Övriga handlingar kvarstannade hos KVS och har senare överlämnats till Riksarkivet.
KVS har med datorstöd fört ett centralt register över personer, som varit föremål för kriminalvård.

Tillgänglighet

SekretessJa

Kontroll

Skapad2001-11-01 00:00:00
Senast ändrad2025-06-11 16:50:30