1889 bildades Helsingborgs Sockerfabriksaktiebolag på initiativ av konsul P. Olsson. Närheten till hamn och järnvägsförbindelser ansågs fördelaktiga och man hade bedrivit framgångsrika försöksodlingar i närområdet. Bolagets avsikt var att uppföra en kombinerad anläggning bestående av råsockerbruk och raffinaderi. Anläggningen togs i drift 1890. Företaget utvecklades med ytterligare ett råsockerbruk i Ängelholm och 1893 blev bolaget även delägare i det nya bruket vid Karpalund. På så sätt kunde bolaget säkra leveranserna av råsocker till raffinaderiet i Helsingborg. 1897 tecknade Helsingborgsbolaget aktier för 500 000 kronor i Sockerfabriksaktiebolaget Union.
1912 hade fabriken 234 årsanställda och 407 kampanjarbetare. I samband med rationalisering 1913 beslöt man att nedlägga raffinaderiet. Verksamheten skulle endast framställa råsocker. Företaget bedrev även en stor egen jordbruksverksamhet.
Som ett led i Sockerbolagets rationalisering togs beslut om nedläggning av fabriken 1947, samtidigt som sockerbruket i Svedala. Bruksanläggningen inköptes av ett varv i Helsingborg, varpå delar av byggnaderna byggdes om och andra revs.
Disponenter vid Helsingborgsfabriken var Henry Evensen (1899-1934) och Sigurd Ekman (1934-1948).
KÄLLOR Darphin, Jean-Paul (1994): Sockrets katedraler: en studie av sockerindustrins historia och arkitektur. Kuuse, Jan (1982): Sockerbolaget Cardo 1907-1982.
Allmän anmärkning
Arkivet innehåller, förutom handlingar från tiden efter Svenska Sockerfabriks ABs tillblivelse, en mindre del handlingar från den tid då sockerbruket drevs under bolagsnamnet Helsingborgs Sockerfabriks AB (1888-1907).
Ämnesord, personer; Carl August Carlsson, Johan Jörgen Fredrik Dunker, Axel Conrad Löthman, konsul Peter Olsson, konsul Nils Persson, Nils Sjunnesson, Malte Sommelius, Gustaf David Tornerhjelm, A Börje Wessberg, Harald Wilhelm Widmark.
Tillgänglighet
Sekretess
Nej
Kontroll
Senast ändrad
2017-12-06 15:15:49
1889 bildades Helsingborgs Sockerfabriksaktiebolag på initiativ av konsul P. Olsson. Närheten till hamn och järnvägsförbindelser ansågs fördelaktiga och man hade bedrivit framgångsrika försöksodlingar i närområdet. Bolagets avsikt var att uppföra en kombinerad anläggning bestående av råsockerbruk och raffinaderi. Anläggningen togs i drift 1890. Företaget utvecklades med ytterligare ett råsockerbruk i Ängelholm och 1893 blev bolaget även delägare i det nya bruket vid Karpalund. På så sätt kunde bolaget säkra leveranserna av råsocker till raffinaderiet i Helsingborg. 1897 tecknade Helsingborgsbolaget aktier för 500 000 kronor i Sockerfabriksaktiebolaget Union.
1912 hade fabriken 234 årsanställda och 407 kampanjarbetare. I samband med rationalisering 1913 beslöt man att nedlägga raffinaderiet. Verksamheten skulle endast framställa råsocker. Företaget bedrev även en stor egen jordbruksverksamhet.
Som ett led i Sockerbolagets rationalisering togs beslut om nedläggning av fabriken 1947, samtidigt som sockerbruket i Svedala. Bruksanläggningen inköptes av ett varv i Helsingborg, varpå delar av byggnaderna byggdes om och andra revs.
Disponenter vid Helsingborgsfabriken var Henry Evensen (1899-1934) och Sigurd Ekman (1934-1948).
KÄLLOR Darphin, Jean-Paul (1994): Sockrets katedraler: en studie av sockerindustrins historia och arkitektur. Kuuse, Jan (1982): Sockerbolaget Cardo 1907-1982.
Serien i arkivbox. Serien består framför allt av handlingar från tiden innan SSA bildades, då sockerfabriken drevs som ett eget bolag under namnet Helsingborgs Sockerfabriks AB.
Handlingar som är yngre än 70 år får endast utlämnas efter särskild överenskommelse med deponenten från fall till fall. Serien i arkivbox. Serien består av anmälningar om olycksfall till AÖO (Arbetsgivarnas Ömsesidiga Olycksfallsförsäkringsbolag) och relaterad korrespondens.