Skolöverstyrelsen (SÖ) inrättades 1919 som centralt ämbetsverk för folkundervisningen och yrkesundervisningen (instruktion SFS 1918:1115). Från 1920 (instruktion 1919:812) hade den även ansvaret för läroverken. SÖ ersatte de tidigare centralmyndigheterna på området, Folkskoleöverstyrelsen (1914-18) och Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk/Läroverksöverstyrelsen (1905-19). SÖ fick senare även ett centralt ansvar för det allmänna folkbildningsarbetet och alla de utbildningsformer utanför högskoleområdet som efter hand kommer till: sameskolan, specialskolan, särskolan, statsunderstödda enskilda skolor och riksinternatskolor, den kommunala och statliga vuxenutbildningen m.m. Yrkesutbildningsfrågorna överfördes 1944 till en särskild myndighet, Överstyrelsen för yrkesutbildning. Denna lades dock ned 1964 och ansvaret för området återgick till SÖ.
Skolöverstyrelsen och dess föregångare övertog en del av de ärendeslag som tidigare handlagts inom Ecklesiastikdepartementet, särskilt i läroverks- och folkskolebyråerna. Departementets statistiska avdelning upphörde 1920 och dess verksamhet övertogs av SÖ.
På regional nivå fanns sedan 1800-talet två instanser med tillsynsuppgifter på skolområdet: domkapitlen, med funktioner både för folkskolan och läroverken, och de statliga folkskoleinspektörerna. Deras roll övertogs 1958 av länsskolnämnderna.
Skolöverstyrelsens roll som sektorsansvarig myndighet utövades genom en rad olika verksamhetsformer. Tillsyn och rådgivning bedrevs både enligt fasta rutiner och fortlöpande i andra former. SÖ beredde eller yttrade sig över de föreskrifter, planer och reglementen som efter hand utfärdades. Omfattningen av denna reglering var stor, ett uttryck för ett av de centrala motiven bakom att staten över huvud taget styrde skolväsendet: att åstadkomma en likvärdig utbildning över hela landet för alla invånare. En annan huvudmetod med samma syfte var fördelningen av statsbidrag, där SÖ svarade för en stor del av besluten. SÖ tillsatte vissa lärartjänster och yttrade sig över andra, där Kungl. Maj:t beslutade, samt handlade en mängd andra slags personalärenden. Myndigheten skulle yttra sig över förslag till skolbyggnader och, innan Statens läroboksnämnd tillkom 1938, besluta eller ge anvisningar om läroböcker.
Bredden i Skolöverstyrelsens verksamhet medförde, att den rutinmässiga administrationen tog allt mer resurser i anspråk och tenderade att överflygla verkets uppgift att leda och utveckla skolväsendet i pedagogiskt avseende. Successivt bearbetades detta problem genom att ansvaret för skilda typer av ärenden decentraliserades till kommunerna och de regionala myndigheterna och genom begränsning av detaljregleringen. Organisationsförändringen 1982 innebar mycket stora förändringar i verksamhetens karaktär i detta avseende. Utvecklingsarbetet hade dock från 1950-talet och framåt utgjort en allt större del av SÖ:s verksamhet.
I samband med att metoderna för statlig styrning av skolväsendet generellt förändrades, så att detaljregleringen ersattes av ram- och målstyrning, avvecklades Skolöverstyrelsen 1991. I dess ställe inrättades Skolverket som central skolmyndighet med i förhållande till SÖ betydligt mindre organisation och begränsade funktioner.
Man kan urskilja fyra tidsperioder under vilka organisationen i stora drag varit relativt enhetlig: 1919-1952, 1952-1964, 1964-1982, 1982-1991. Översikten över arkivets innehåll är uppdelad dels på dessa perioder, dels på de under dessa perioder existerande avdelningarna, vilka i sin tur är uppdelade på byråer, sektioner, rotlar och kontor i varierande utsträckning.
1919/20 års organisation var indelad i de enheter varav myndigheten bildats samt den nyinrättade yrkesskolavdelningen. 1952 övergavs den i första hand på skolformerna baserade indelningen till förmån för en organisation, grundad på funktionella verksamhetsområden. Med tiden fick organisationen åter ett starkare inslag av indelning efter skolformer. Detaljerade översikter över organisationsutvecklingen kan i första hand sökas i de offentliga utredningarna om skolväsendet.
Kontroll
Skapad
1997-09-25 00:00:00
Senast ändrad
2025-05-13 12:51:34
Skolöverstyrelsen (SÖ) inrättades 1919 som centralt ämbetsverk för folkundervisningen och yrkesundervisningen (instruktion SFS 1918:1115). Från 1920 (instruktion 1919:812) hade den även ansvaret för läroverken. SÖ ersatte de tidigare centralmyndigheterna på området, Folkskoleöverstyrelsen (1914-18) och Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk/Läroverksöverstyrelsen (1905-19). SÖ fick senare även ett centralt ansvar för det allmänna folkbildningsarbetet och alla de utbildningsformer utanför högskoleområdet som efter hand kommer till: sameskolan, specialskolan, särskolan, statsunderstödda enskilda skolor och riksinternatskolor, den kommunala och statliga vuxenutbildningen m.m. Yrkesutbildningsfrågorna överfördes 1944 till en särskild myndighet, Överstyrelsen för yrkesutbildning. Denna lades dock ned 1964 och ansvaret för området återgick till SÖ.
Skolöverstyrelsen och dess föregångare övertog en del av de ärendeslag som tidigare handlagts inom Ecklesiastikdepartementet, särskilt i läroverks- och folkskolebyråerna. Departementets statistiska avdelning upphörde 1920 och dess verksamhet övertogs av SÖ.
På regional nivå fanns sedan 1800-talet två instanser med tillsynsuppgifter på skolområdet: domkapitlen, med funktioner både för folkskolan och läroverken, och de statliga folkskoleinspektörerna. Deras roll övertogs 1958 av länsskolnämnderna.
Skolöverstyrelsens roll som sektorsansvarig myndighet utövades genom en rad olika verksamhetsformer. Tillsyn och rådgivning bedrevs både enligt fasta rutiner och fortlöpande i andra former. SÖ beredde eller yttrade sig över de föreskrifter, planer och reglementen som efter hand utfärdades. Omfattningen av denna reglering var stor, ett uttryck för ett av de centrala motiven bakom att staten över huvud taget styrde skolväsendet: att åstadkomma en likvärdig utbildning över hela landet för alla invånare. En annan huvudmetod med samma syfte var fördelningen av statsbidrag, där SÖ svarade för en stor del av besluten. SÖ tillsatte vissa lärartjänster och yttrade sig över andra, där Kungl. Maj:t beslutade, samt handlade en mängd andra slags personalärenden. Myndigheten skulle yttra sig över förslag till skolbyggnader och, innan Statens läroboksnämnd tillkom 1938, besluta eller ge anvisningar om läroböcker.
Bredden i Skolöverstyrelsens verksamhet medförde, att den rutinmässiga administrationen tog allt mer resurser i anspråk och tenderade att överflygla verkets uppgift att leda och utveckla skolväsendet i pedagogiskt avseende. Successivt bearbetades detta problem genom att ansvaret för skilda typer av ärenden decentraliserades till kommunerna och de regionala myndigheterna och genom begränsning av detaljregleringen. Organisationsförändringen 1982 innebar mycket stora förändringar i verksamhetens karaktär i detta avseende. Utvecklingsarbetet hade dock från 1950-talet och framåt utgjort en allt större del av SÖ:s verksamhet.
I samband med att metoderna för statlig styrning av skolväsendet generellt förändrades, så att detaljregleringen ersattes av ram- och målstyrning, avvecklades Skolöverstyrelsen 1991. I dess ställe inrättades Skolverket som central skolmyndighet med i förhållande till SÖ betydligt mindre organisation och begränsade funktioner.
Man kan urskilja fyra tidsperioder under vilka organisationen i stora drag varit relativt enhetlig: 1919-1952, 1952-1964, 1964-1982, 1982-1991. Översikten över arkivets innehåll är uppdelad dels på dessa perioder, dels på de under dessa perioder existerande avdelningarna, vilka i sin tur är uppdelade på byråer, sektioner, rotlar och kontor i varierande utsträckning.
1919/20 års organisation var indelad i de enheter varav myndigheten bildats samt den nyinrättade yrkesskolavdelningen. 1952 övergavs den i första hand på skolformerna baserade indelningen till förmån för en organisation, grundad på funktionella verksamhetsområden. Med tiden fick organisationen åter ett starkare inslag av indelning efter skolformer. Detaljerade översikter över organisationsutvecklingen kan i första hand sökas i de offentliga utredningarna om skolväsendet.